Återseenden/Reunions

2017 Maj – Juni / May – June  Syvota – Ormos Vlikho – Spartochori – Mytikas – Vathi – Preveza – Parga – Korfu/CorfuP1080713 (1)

Coming back to Ionian Sea, where we spent the whole summer 2013, meant seeing dear old places again and reunions with nice people still ”in business”, both local people keeping shops and tavernas and co-sailors from different times of our five years in the Mediterranean. It is amazing how you can experience a place in a very different way when you return after four years. This time we spent eight days in Preveza and learnt to know the place as a very nice and friendly town full of life, characterized by both the nearness to the sea and the surrounding fertile agricultural area.

DSC_0096

We met Anette and Thomas on m/y Xanto for the first time in Portugal 2011

När Svante satt med morgonkaffet i sittbrunnen efter den första natten vid Stavros brygga i Syvotaviken (Lefkas), såg han en välbekant båt glida in i hamnen. Det betydde rekordsnabb uppstigning för Nina. Anette och Thomas på Xanto visste att vi låg där och tittade in för att säga hej till oss på vägen från Ithaka till Preveza. Det betydde att våra farleder skulle skiljas på allvar efter flera vintrar tillsammans i Lagos (Portugal), Finike (Turkiet) och Leros (Grekland). Meningen var att Xanto ett par veckor senare skulle lyftas ombord på ett lastfartyg i Korfu för skeppning till Cuxhaven vid Elbemynningen. Då detta inlägg publiceras har Xanto redan passerat Kielkanalen och befinner sig på Kattegatt. Enligt uppgift är Thomas inte helt nöjd med temperaturerna där norröver… Anette och Thomas, vi hoppas snart få se er här nere igen!

DSC_1619

I Vlikhoviken på Lefkas finns alltid rum för ännu en båt. Dessutom är ankarfästet gott.

Efter tre trevliga och vilsamma dagar i Syvota gick vi till Vlikhoviken vid Nidri, där vi legat flera gånger för fyra år sedan. I Nidri finns en välförsedd marinaffär, där vi passade på att göra en del inköp. I Nidri finns dessutom bageriet med Greklands godaste sockermunkar, vilket motiverar Svante att montera sexhästaren på jollen och fräsa iväg till Nidri i full fart.

P1080529

Tuomo och Ilana på Cenit 33:an Camira

Då vi kommit tillbaka från Nidri inväntade vi Ilana and Tuomo på s/y Camira, som legat ett par dagar i Lefkas marina. Vi hade hört om Tuomo och hans Cenit 33 redan i mitten av 1990-talet, då även vi hade en välseglande Cenit 33 under några år. Men vi träffade Ilana och Tuomo för första gången på Leros för ett par år sedan.

DSC_1617

Tuomo och Ilana på bogser till middag på Gialos taverna

DSC_1591

Trevliga Gialos taverna på östra stranden i Vlikhoviken

Tuomo berättade att de hade ett jubileum att fira den sista maj – det var nämligen femtio år sedan Ilana och han möttes för första gången. Vi kunde kontra med att också vi hade något att fira samma dag, visserligen bara 37 års bröllopsdag, men ändå. Så vi beslöt att förflytta oss några sjömil österut och fira de 87 åren av samliv med middag på Spilia taverna i Spartochori på grannön Meganisi. Detta skedde för vår del med viss tvekan – och hast du mir gesehen – påpekar inte hamnkaptenen med det vresiga humöret att han redan för fyra år sedan har sagt att Ayfer är för stor för hans brygga. Exakt det kom vi inte ihåg, men nog hans vresiga sätt.

P1080552

Härlig utsikt från caféet högt uppe i byn Spartochori på Meganisi

Före en jubileumsmiddag måste kroppen späkas. Det lät sig lätt göras i det varma vädret med en vandring från hamnviken till själva byn Spartochori uppe på berget. Byn är pittoresk och utsikten fantastisk!

DSC_1641

50 år för Ilana och Tuomo och 37 år för Nina och Svante

DSC_1636

Nina

DSC_1648

Svante

Dagen efter jubelmiddagen introducerade vi cykelloppet ”Meganisi runt” för hopfällbara cyklar med  max 20 tums hjul. I det varma vädret blev det ett lopp med flera trevliga pauser för intag av näring och vätska. Den största utmaningen vid sidan om den fem kilometer långa uppförsbacken Vathi-Katomeri-Spartochori blev att hitta ett hål i väggen för uttag av kontanter.

P1080559

Trevlig cykelutfärd till Vathi och Katomeri på Meganisi

Tuomo och Ilana hade talat lyriskt om solnedgången vid tavernan ytterst på udden i Mytikas på grekiska fastlandet öster om Meganisi. Även om Ayfer knappast skulle få plats inne i hamnen följde vi med till Mytikas, då vädret var stabilt.

P1080563

Trolska morgondimmor under vägen från Meganisi till Mytikas

P1080596

Tuomo och Svante på kajen i Mytikas

För att inte blockera infarten till hamnen förtöjde vi Ayfer på utsidan av bryggan innanför den nedsjunkna vågbrytaren.

P1080600

Den sjunkna vågbrytaren i Mytikas

P1080565

Den annars mycket livliga huvudgatan i Mytikas låg öde under siestan

P1080581

Tavernan Faros (fyren) ligger ytterst på udden i Mytikas med fin utsikt över solnedgången

På tavernan Faros i Mytikas äter man strandnära och gott på den lilla sympatiska familjetavernan. Väldigt trevligt!

P1080569

På Faros taverna äter man strandnära och gott

P1080584

Mytikas

Vi tillbringade fem sköna och kravlösa dagar tillsammans med Ilana och Tuomo innan våra vägar skiljdes och de skulle förbereda för att få barn och barnbarn ombord.

P1080614

Hej då Mytikas, vi kommer gärna tillbaka

Då vi ankrat i Vlikhoviken några dagar tidigare fick Svante samtal från ett norskt nummer. Det var Per på s/y Midi som ringde och sade att han ligger ett par hundra meter ifrån oss. Nu seglade han med ett gäng ”gubbar”, men om några dagar skulle Anne-Lise komma från Norge och då ville de gärna träffa oss. Det var tillsammans med Per och Anne-Lise som vi färdades från Ostia utanför Rom hela vägen längs italienska kusten till Korfu i den sällsamma eskadern Ayfer (49 fot aluminium), Midi (40 fot glasfiber) och Bilitis (19 fot motorbåt) i maj-juni 2013.

P1080622

Per och Anne-Lise från s/y Midi

Nu blev det ett kärt återseende med Anne-Lise och Per vid den trevliga bryggan vid Karnagio taverna i Vathiviken. Det fanns mycket att prata om så vi startade i Ayfers sittbrunn, fortsatte på tavernan och avslutade ombord s/y Midi.

DSC_1690

Karnagio taverna med trevlig brygga och liten sandstrand längst inne i viken

Sedan våra vägar skiljdes 2013 har Per och Anne-Lise hållit sig kvar på den joniska sidan medan Per arbetat med att författa en hamnguide för de västra delarna av Grekland och Albanien. Hamnguiden bygger på färska kartografiska uppgifter och har mycket detaljerade och informativa hamnskisser. Dessutom har samtliga hamnar fotograferats från luften. Då denna guide får ordentlig spridning kommer den att erbjuda allvarlig konkurrens till Rod Heikells böcker.

P1080620

Per Hotvedt, författaren med sin nyutgivna Harbour Guide, Greece 1

Per Hotvedt: Harbour Guide, Greece 1 (Ionian Sea – Peloponnese – Gulf of Corinth – Athens – Saronic Gulf – Albania)

P1080638

Lefkaskanalen i morgonljus

På väg norrut gick vi genom Lefkaskanalen i stiltje och vackert morgonljus. Då vi närmade oss Lefkas marina såg vi att man håller på att täcka över den gamla avstjälpningsplatsen söder om marinan med fiberduk och mylla. Hoppas vi får se en vacker grön kulle där om något år.

P1080646

F/B Ag Maura, Floating Bridge, Flytande Bro i Lefkas kanal

Den flytande svängbron över Lefkaskanalen har beteckningen F/B Ag Maura. Agia Maura heter den gamla venetianska borgen strax före bron vid inloppet till kanalen. Men vad står F/B för. Vi tippar på Floating Bridge eller Flytande Bro.

Det påminner oss om en gång då vi i den finländska skärgården transporterades över ett smalt sund ut till en ö med en helt osannolik hembyggd aluminiumkonstruktion. Flytetyget hade beteckningen K/H Pässi (Pässi = bagge). På hemvägen frågade vi vad K/H stod för? Det står för ”Kelluva Härveli” (= Flytande Mojäng) sade föraren och berättade att färjan huvudsakligen används till att föra ut fåren till olika småöar.

P1080648

Den venetianska borgen Agia Maura vid inloppet till Lefkaskanalen med slottskyrkan högst uppe

Eftersom vi bokat plats för Ayfer på Cleopatra Marina för nästa vinter ville vi gå till Preveza för att kunna besöka marinan och bekanta oss med stället. Alla tre varven Aktio, Ionian och Cleopatra Marina ligger strax nordost om flygplatsen på Aktioudden. Själva staden Preveza ligger tvärs över sundet som utgör inloppet till det stora innanhavet Amvrakikos Kolpos öster om Preveza.

Vi fick en långsidesplats i Preveza marina inne i staden. Marinan är under fullständig ombyggnad och kommer om några år att ha fina sanitets- och andra utrymmen och kringservice av olika slag.

Vårt besök på Cleopatra Marina var också positivt och vi tror att vi kommer att trivas med att ta upp Ayfer där inför nästa vinter.

P1080691

Det är marknad i Preveza varje lördag

Då vi besökte Preveza för fyra år sedan cyklade vi bara omkring för att bunkra och uträtta några ärenden under ett par dagar, men hann aldrig upptäcka staden på allvar. Nu stannade vi en dryg vecka och fick uppleva att Preveza är en fin liten stad med härlig atmosfär, inte minst i den gamla stadsdelen ett par tre kvarter upp från kajen.

IMG-20170609-WA0002

Klocktornet i Preveza

Vi gjorde flera långa cykelutfärder, under vilka vi fick en hyfsad bild av landskapet inom 15 km radie från hamnen i Preveza (med långa cykelturer menar vi turer på 20-30 km på båtcykel). Vi slogs av hur grönt och bördigt det är och förstod att de grönsaker och frukter vi sett på lördagsmarknaden odlats alldeles i närheten.

P1080655

Vi överraskades under våra cykelturer av hur grönt och bördigt landskapet är kring Preveza

P1080659

De livliga rösterna vi hörde från vägen visade sig tillhöra tre badande grekiska damer

P1080667

Vackra kulturmiljöer omkring Preveza

P1080686

Preveza omges av en livskraftig jordbruksbygd där havet alltid är nära

P1080688

I trafiken är grön självlysande t-shirt en klar fördel

P1080700

Strandmiljö norr om Preveza

P1080704

Paraliako beach norr om Preveza är till synes ändlös

P1080724

P1080739

Då vi låg i Preveza såg vi på Facebook att Agatha och Frank på s/y La Bassine var på väg från Korfu till Preveza, så vi väntade att få se dem vid kajen vilken dag som helst. De låg tillsammans med oss under två vintrar i Finike i Turkiet, varefter båten varit till salu. Nu gick våra tidtabeller i varje fall i kors så att vi mötte dem på havet utanför Parga och fick höra att en spekulant skulle komma och bese båten i Preveza.

Agatha och Frank har det goda danska gemytet och vårt möte på havet blev kort men hjärtligt.

P1080742

Trevligt möte med La Bassine på väg från Parga till Preveza

P1080744

Agatha och Frank på s/y La Bassine

En dryg vecka efter vårt möte fick vi veta att La Bassine var såld. Än en gång nådde en försäljningsprocess sitt slut. Det är alltid lite vemodigt när seglarvänner lämnar seglarlivet och -gemenskapen.

P1080756

På ankarplatsen utanför beachen i Parga går det livligt till

Ankarplatsen utanför beachen i Parga är trevlig och ger tillräckligt skydd vid lugnt väder. Men ogillar man motordrivna vattenburna aktiviteter ska man kanske välja ett annat ställe.

P1080798

Parga i morgonsolens glans

Under den sista etappen från Parga till Korfu lät vi Ayfer sakta glida fram för segel.

P1080823.jpg

Det går långsamt fram men det går ändå fram…

Men till slut blev vinden ändå för svag så det fick bli motorneiro under de sista sjömilen till Korfu och Gouvia Marina.

P1080832

Ayfer på sommarplatsen i Gouvia Marina, Korfu

Efter som Ayfer skulle ligga kvar i Gouvia ett antal veckor medan vi uppsöker nordligare breddgrader, fanns det en hel del servicearbete att göra. Bland annat limmade vi fast avbärarlisten på jollen som lossnat på flera ställen innan vi packade undan jollen i skydd för solen. För tvärt emot vad många tror, är det inte saltet som är det stora ”hotet” mot båt och utrustning, utan det är solen som bryter ned de flesta material och fibrer, ibland på rätt kort tid.

P1080834

Jolletvätt på bryggan i Gouvia

Även skepparen behövde en omgång, dock inte med limtuben. Resultatet av samarbetet mellan hårtrimmer och bordsfläkt blev riktigt presentabelt!

DSC_1873

Hårklippare och fläkt = en effektiv kombination

Innan vi gjorde de sista förberedelserna för att lämna Ayfer på Korfu under några sommarveckor, hyrde vi bil i Igoumenitsa och gjorde en några dagars tur till Meteora, Metsovo och Ioannina på grekiska fastlandet. Om detta får ni läsa i följande inlägg på Ayferbloggen.


Från Egeiska till Joniska havet / From Aegean to Ionian sea

April – Maj/May 2017 Leros – Levitha – Amorgos – Paros – Serifos – Poros – Korintkanalen/Corinth canal – Kiato – Trizonia – Nisos Petalas

DSC_1554

Rion-Antirion bridge between Peloponnisos and mainland Greece

According to sailing guru Jimmy Cornell you should always try to be in the right place at the right time and avoid being in the wrong place at the wrong time. So when we left Poros with a weather forecast predicting light winds in Corinth bay for the next days, we didn´t stop in Epidaurus or Korfos, but continued through the Corinth canal. However, an unpredicted strong westerly wind forced us to stay in Kiato not only over the night but also during the next day. But after that the sea was flat, and we could do the passage to the Ionian sea with just a stop in Trizonia. It was a hard decision to leave lovely Leros island, but after four years in Turkey and Aegean Greece, we feel it is time to move westwards.

img-20161004-wa0002

Ayfer on the hard standing in Leros Marina Evros next to both Skipper´s Bar and the toilets

Då vi återvände till Ayfer i Leros marina i början av stilla veckan kunde vi notera att den grekiska påsken detta år sammanföll med påsken hemmavid. Lou-Lou och Pelle på s/y Froggy som kommit till Leros en vecka före oss inbjöd till påskaftonsmiddag, så vi kunde ägna oss åt vårrustandet av Ayfer utan bekymmer för hur påskfirandet skulle begås.

DSC_0032

Påskaftonsmiddag ombord s/y Froggy med värdparet Lou-Lou och Pelle

Både salongsbord och pentrybänk dignade av Lou-Lous hemlagade läckerheter samt sill och snaps från Sverige. Höjdpunkten var Janssons frestelse gjord på blomkål. Tack Lou-Lou och Pelle! Det är alltid lika mysigt ombord på Froggy.

DSC_0031

Innan Ayfer kunde sjösättas måste Svante slutföra bytet av slangarna på främre toan eftersom bytet inkluderade byte av en bottengenomföring. Bytet blev på hälft på hösten då alla delar som behövdes inte gick att få tag i på kort tid på Leros.

Detta år målade vi varken ovan eller under vattenytan. Den gamla bottenfärgen måste ändå aktiveras, varför Svante fick roa sig med att vattenslipa botten, centerbord och roder.

IMG-20170417-WA0000

Svante i sliptagen

Sjösättningen är alltid spännande – även om den sköts så lugnt och professionellt som på Leros marina.

IMG-20170419-WA0000

Ayfer har en ordentlig batteribank med tre gånger 270 Ah på servicesidan + startbatterier för motor och generator + batterier för bogpropellern. Våra stora Mastervoltbatterier höll första gången tre år, följande uppsättning fem år. Eftersom batterierna är dyra, tunga och otympliga att hantera beslöt vi denna gång gå in för Victronbatterier med litet mindre kapacitet. Så nu kopplade vi in tre nya batterier à 220 Ah och en nytt 90 Ah startbatteri för motorn. Bogpropellerns batterier förnyade vi förra våren.

IMG-20170420-WA0005

Ayfers förnyade batteribank under kojerna i babords akterhytt

Eftersom vi trivts så bra på Leros, kändes det svårt att bestämma oss för att lämna Leros och Dodekaneserna. Det betydde att våra cykelfärder mellan turerna i vårrustandet fick litet av nostalgikaraktär över sig.

DSC_0047

Vårlig cykeltur på Leros. Utsikt över Vromolithosviken med Pandeli i bakgrunden

Den dag Nina känner sig i ”toppform” kan ingenting hindra henne från att genomföra sitt årliga program i mast och rigg. Inspektion, rengöring och behandling med Alu Protect-olja. Tidigare nämnda seglargurun Jimmy Cornell, som vi en gång hade äran att köra omkring i Oslo, hade synpunkter även på detta. ”Jag tycker det finns nyttigare saker du kunde göra än att klättra omkring i masten”, sade han då Nina berättade om sin årliga rutin. På denna punkt tycker vi definitivt annorlunda än gurun. Men så förnyar vi ju inte heller vår stående rigg vart sjunde år såsom engelsmännen gör!

DSC_0049

Nina i toppform: tre timmar med inspektion/putsning/oljande av masten

Då vi slog i rullgenuan märkte vi att genuafallet snodde sig runt stag och profil när vi rullade in seglet. Detta trots att vi putsat toppsviveln så gott det låter sig göra. För att avhjälpa detta fick marinans mekaniker Bob och Manoli företa en liten luftfärd med skylift för att montera ett Seldénbeslag i masten, som håller ut fallet i tillräcklig vinkel från förstaget. Roligt att få hjälp av vår favoritmekaniker igen, sade Nina åt Manoli, som förra året bytte avgaskröken i vår motor och skickade turbon på översyn till Aten.

DSC_1327

Mastbeslag monteras på 20 meters höjd

DSC_1328

Manoli och Bob i farten

Mellan påsk och Valborg blev det betydligt svalare väder på Leros. Vi insåg dock att allt är relativt då våra seglarvänner Tua och Peter skickade en snöig bild från bastu med dopp i havet inför Valborg vid deras stuga i Finska viken.

WP_20170429_002

Tua badar Valborgsmässobastu i Finland

Klockan åtta på morgonen den 3 maj stod Laila och Niels från Gudhjem på Bornholm på bryggan och tog farväl av oss då vi kastade loss från Leros marina. Tack alla vänner för fin gemenskap under två härliga år på Leros!

DSC_0059

Niels og Laila fra s/y Lady Betty siger farvel da vi forlader Leros den 3 maj

Första etappen gick till Levitha, där ett dussin bojar står till förfogande för gästande seglare för sju euro per natt. Det blev ingen getmiddag på den lilla tavernan på ön, då vi ännu inte pumpat upp jollen. Det är så behändigt att röra sig utan jolle så länge man inte ska ligga för ankar någon längre tid. Kvällsdoppet på Levitha blev uppfriskande men kort.

DSC_0063

Levitha

Följande anhalt blev den norra ankarviken på Amorgos. Vi var enda båt över natten. Kvällsdoppet här blev lika uppfriskande men betydligt längre.

DSC_1343

Nina badar i norra ankarviken på Amorgos

Vår tredje anhalt på ”snabbspåret” över Cykladerna blev ankarviken utanför Naoussa i norra ändan av Paros.

DSC_1350

På väg till Paros fick vi sällskap av delfiner på färden

IMG-20170505-WA0001

I sundet mellan Paros och Naxos kunde vi rulla ut litet segel

Hittills hade vi haft svaga vindar – och mestadels rakt i näbben. Men nu skulle hårda sydliga vindar blåsa över Cykladerna under några dagar. Därför ville vi välja en ö med en säker hamn, och gärna en ö som vi inte besökt förut. Vi hade hört Tapio på s/y Tipi tala varmt om Serifos och den nya marinan där. Efter ytterligare en koll med Tapio beslöt vi att gå till Serifos, som ligger nästan rakt väster om Paros.

P1080296

Fin soluppgång då vi går från Paros mot Serifos

P1080354

Utsikt mot Choran från hamnen i Serifos

Då man ligger i hamnen i Serifos dras blickarna oemotståndligt mot Choran uppe på höjderna. Från hamnen går även bussen som kör den slingriga vägen fem gånger per dag upp till Choran. En utfärd till Choran är således obligatorisk och absolut inget man ångrar då man väl är där uppe. Dessutom kan man med fördel avstå från bussen på vägen ned och i stället få litet välbehövlig motion under den trevliga vandringen ned längs stenlagda vägar och trappor där människor och lastdjur tidigare stått för hela logistiken till och från Choran.

DSC_1412

Klart som korvspad varför det heter hårnålskurva!

P1080308

Nina, även här på topp!

DSC_1407

Hamnen i Livadhi sedd från Choran

DSC_1411

Trevliga butiker och caféer runt torget vid kommunkansliet i Choran

P1080350

P1080344

Svante på väg ned från ”förklaringsberget”

P1080300

I den nybyggda marinan ligger man tryggt och bra, Ayfer mitt i bild

I småbåtshamnen i Serifos fanns tidigare endast den långa bryggan närmast i bilden ovan. För ett par år sedan byggdes den stora kajen, vågbrytaren och den nya bryggan mitt i hamnen. Förra året försågs bryggorna med talrika el- och vattenposter (se bilden nedan). Eftersom allting byggts med pengar från EU har man inte sparat på krutet. El- och vattenskåpen finns med några meters mellanrum.

Men samtliga eluttag är för 380 V med jätteplugg, dvs. den utrustning som finns på stora lyxiga motorbåtar, av vilka det tyvärr inte ryms så många i hamnen. Inte ett enda skåp har ett uttag för 230 V och 16 A plugg som de flesta segelbåtar är utrustade med. Det går visserligen att skaffa adapter. Men det hjälper inte mycket då strömmen aldrig blivit inkopplad! Redan efter ett år har de fina rostfria elskåpen fått en ansenlig mängd ytrost. Det är lätt att föreställa sig hur de kommer att se ut om två tre år. För det finns ingen anställd hamnvakt med uppgift att polera det rostfria.

DSC_0075

Om det är endast få båtar kan man ligga långsides i marinan i Serifos

Men vatten finns det gott om i de talrika kranarna på bryggan. Till och med så mycket att det är fritt fram att tvätta saltet av båtarna. Serifos är nämligen en av få öar som är självförsörjande på vatten. Dessutom är vattnet både drickbart och gott. Så beställ inget flaskvatten på tavernorna, be att få ”Serifos-vatten”!

Det sägs att då det regnar på Peloponnesos vaknar källorna på Serifos till liv. Oberoende om det stämmer eller inte att det är underjordiska ådror som låter vattnet strömma till Serifos, är ön lyckligt lottad vad vattnet beträffar.

IMG-20170509-WA0000

Prunkande vårgrönska invid beachen på Serifos

Förutom gott vatten finns det god mat att få på Serifos. Tyvärr upptäckte vi Kali´s Seafood Restaurant först i slutet av vår vistelse. Där är maten förutom mycket god smakfullt upplagd på tallrikar, som liksom bestick och glas är vackert designade.

DSC_0077

Smaklig och vackert upplagd mat på Kali´s Seafood Restaurant i Livadhi, Serifos

Ett par dagar innan vi lämnade Serifos kom även s/y Froggy med Lou-Lou och Pelle inglidande i hamnen. Vi fick en trevlig kväll tillsammans på Takis´ taverna, som serverar god traditionell grekisk mat.

P1080402

Poros i eftermiddagssol

Efter 60 sjömil i svag vind vridande sig från nordväst över nord och ost till sydost kom vi till Poros, där besättningarna på finska båtarna Tiitu och Tipi väntade på oss vid kaj. Det blev ett trevligt återseende av Terttu och Heikki samt Ulla och Tapio. Tapio är som pensionerad sjöbevakare ett havets proffs, medan Ulla har stenkoll på de kulturella begivenheterna i hamnarna.

DSC_1441

Heikki, Svante, Tapio, Terttu och Ulla på The Sailor´s i Poros

Vikosvarvet i Poros hade sjösatt Tiitu och vårrustat henne så fint att allting bara glänste. Eftersom Tiitu varit till salu under ett par år och och båtmäklaren i Aten sagt att en intresserad engelsman eventuellt skulle komma och bese henne, var Terttu och Heikki glada över att båten var i så fint skick. Heikki och Terttu har efter sin pensionering seglat på Medelhavet i över tio år och övervintrat i många länder, bland annat Tunisien, Turkiet, Grekland och Italien.

DSC_1419

Heikki och Terttu på s/y Tiitu

Det gick ett par dagar och ingen engelsman kom från Aten. Men i stället kom Andy och Jackie från s/y Roaming Free promenerande på kajen och fick syn på ”For sale” skylten på Tiitu. Följande dag var handpengen betald och dagen därpå var båten besiktigad av en båtbesiktningsman från Aten och affären uppgjord. Andy och Jackie berättade glatt att de även köpt sin nuvarande båt på samma spontana sätt.

Tänk hur fantastiskt saker och ting kan ordna sig! Det är många som erfarit att det inte är lätt att sälja en segelbåt i 40-fotsklassen idag eftersom utbudet är så enormt. Och hur ska man som köpare kunna vraka och välja bland allt som bjuds ut? Kanske det är klokt att göra som Jackie och Andy, som handlade med både hjärta och hjärna. De såg en båt de blev förtjusta i. Men innan de skrev på lät de undersöka båten grundligt.

P1080406

Vi firade den lyckade försäljningen av Tiitu med bubbel ombord Ayfer och middag på restaurangen på kajen

Då vi vi lämnade hamnen i Poros efter soluppgång speglade sig båtarna och staden vackert i den stilla vattenytan.

P1080412

Vid södra stadskajen i Poros ligger man skyddat och fint

Eftersom vädret var så fint och vindarna så svaga gick vi förbi både Epidaurus och Korfos direkt till Korintkanalen, dit vi kom vid 14-tiden.

Alldeles som tavernamenyerna inklusive priserna inte förändrar sig över tid i Grekland, tycks tarifferna för passage av Korintkanalen vara stabila över tid. Med den skillnaden att det är billigt att äta på taverna, medan kanalen kostar om inte skjortan så åtminstone sjömansbyxorna. Då vi passerade kanalen från väst till öst för fyra år sedan kostade det 267 euro för Ayfer. Nu kostade det 268 euro att gå från öst till väst!

Som vi tidigare konstaterat är Korintkanalen egentligen ett stort dike som man grävt i näset mellan Peloponnesos och fastlandet. Eftersom väggarna i diket inte försetts med någon hållbar skoning faller det ned sten och lera i diket. Därför är kanalen stängd för putsning varje tisdag mellan 06 och 18.

P1080429

Korintkanalen – världens dyraste dike!

P1080432

Kanalen putsas på nedfallande sten och lera varje tisdag

Korintkanalen är latmansalternativet till att gå Peloponnesos runt – vilket Svante skämtar om ovetande om att Nina filmar en videosnutt från kanalen (hörs på videon).

Då vi kom ut från Korintkanalen vid 16-tiden konstaterade vi att det blir för sent att fortsätta ytterligare 30 sjömil till Itea. Under de knappa tio sjömilen till Kiato blåste det upp en kraftig västlig vind, varför förtöjningsmanövern i Kiato blev en lyckad uppvisning (dock utan publik) i konsten att i hård motvind sladda upp mot en grov betongkaj och få en gast (läs hustru) i land med en midskeppslina som omedelbart görs fast.

P1080447

Då vi lämnade hamnen i Kiato gick viss sjö till följd av nattens blåst

Även om den icke-prognosticerade kraftiga västvinden fortsatte att blåsa hela natten lämnade vi hamnen vid soluppgång följande morgon – vi skulle ju passa på att ta oss västerut i de lätta vindar som utlovats! En och en halv timme senare låg vi åter förtöjda i hamnen i Kiato. I stället för den utlovade svaga vinden fick vi nämligen snabbt ökande vind och krabb grov sjö som det inte var något större nöje att stampa mot.

Vi har nämligen en litet annorlunda seglingsfilosofi än vår gamla klubbkamrat Ilkka Liukkonen som seglat jorden runt och gjort några ”Atlantic circuits”. Enligt Ilkka är segling antingen ”trevligt” eller ”mycket trevligt”. Då Ilkka för några år sedan skulle angöra den australiska ostkusten i överhandsväder, konstaterade han att den gången var det bara trevligt. Vi har på eget bevåg utökat skalan med ”mindre trevligt”.

Även om vi på väg från Kiato inte upplevde fara för vare sig liv eller båt, tyckte vi att det var mindre trevligt och att vi gärna kunde avstå från fem sex timmar till av samma sak. Det var andra gången vi vänt om efter att vi lämnat hamn under de sex år vår långsegling varat. Förra gången var då vi försökte gå genom Gibraltarsund med fel vind och dålig sikt.

IMG-20170521-WA0002

Ayfer tillbaka innanför vågbrytaren i handelshamnen i Kiato

Efter en natt med regn och mycket gung fann vädret för gott att återigen rätta sig efter väderprognosen och klockan sju på morgonen låg havet plitt platt i solens sken.

P1080478

Följande dag var havet plitt platt

På väg mot Trizonia passerade vi berget Parnassos öster om Delfi. Parnassos två toppar på 2457 och 2435 meter över havet är enligt den grekiska mytologin helgade åt Apollon och Dionysius. På berget fanns även grottan som var musernas hem. Härifrån kommer begreppet parnassen och även namnet på Montparnasse i Paris.

P1080484

Parnassos öster om Delfi

Trizonia är en fantastiskt vacker ö som utgör en liten oas i Korintviken – om man nu kan tala om oaser i havet?

DSC_1543

Vackra Trizonia

DSC_1527

I brist på herdar med stavar får man ta staven i vacker hand och traska runt på Trizonia

På Trizonia införde vi för fyra år sedan begreppet ”sunkbåt” för att beteckna ett flytetyg i ett mer eller mindre långt gånget stadium av vanvård och förfall. Eftersom det år gratis att ligga i den aldrig färdigställda marinan ligger där ett antal övergivna båtar samt båtar som alltjämt bebos men knappast längre kommer att lämna hamnen. Den tvåmastade båten som länge legat sjunken mitt i hamnen ligger ännu kvar.

DSC_1525

Sunkbåt i Trizonia

Då vi lämnade hamnen i Trizonia låg havet ännu plattare än dagen innan och öar och himmel speglade sig vackert i havet.

P1080492

P1080498 (1)

Oljemålning?

Det är en ynnest att få passera under Rion-Antirion bron mellan Peloponnesos och grekiska fastlandet i ost-västlig riktning utan hård motvind från väst. Så här privilegierade var vi då det begav sig denna gång.

Två mil före bron ska man ropa upp trafikledningen på VHF för att få veta vilket brospann man ska välja för passagen. Detta kan variera beroende på vind, strömmar och trafikläge.

DSC_1552

Vi har just över VHF:en fått tillstånd att passera bron under det norra brospannet

Efter passagen av Rion-Antirionbron fortsatte vi på Patrasviken liksom de flesta andra båtar förbi Messolongion, där verksamheten i marinan just nu försvåras av konflikter mellan bland annat myndigheter och ägare.

Med 55 sjömil i loggen lät vi ankaret gå i den skyddade viken innanför Nisos Petalas.

I nästa inlägg på Ayferbloggen berättar vi bland annat om alla trevliga återseenden och nya upptäckter i Lefkas-arkipelagen på den joniska sidan.

 


Göran Schildt Regatta 2016

September – Oktober/October 2016  Leros – Patmos – Lipsi

Helmsman Lou-Lou

Helmsman Lou-Lou with a steady grip on Froggy´s wheel after the start of leg 2 from Patmos

The Göran Schildt Regatta 2016 was great fun for the 25 participating boats and crews – six in the racing and 19 in the cruising class. This year Ayfer´s crew sailed as crew onboard s/y Froggy with skipper Pelle and helmsman Lou-Lou. After three legs (Leros – Patmos, Patmos – Lipsi and Lipsi – Leros) Froggy finished as over all 6th in the cruising class. The situation onboard Froggy became dramatic when skipper Pelle during the second leg got an acute appendicitis and after landing in Lipsi was brought to Leros hospital for surgery. The third leg back to Leros we sailed without ordinary skipper and helmsman onboard. After the regatta we only made a minor trip to Kalymnos with Ayfer before we began to prepare her for being lifted up for the winter in Leros Marina Evros. Finally Svante got enough time to replace the hoses in the forward toilet with an odor tight sanitary hose – a job that has been postponed a couple of times.

We wish all readers of our blog a Merry Christmas and a Happy New Year with fair winds!

Vi önskar alla läsare av ”Segling med s/y Ayfer” en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2017!

Toivotamme kaikille blogimme lukijoille Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta 2017!

Nina & Svante

Froggy på genrep

Before the race Froggy went out with the guest crew for some checks – among others a check of the growth under the bottom after the summer pause in Leros Marina

Eftersom Ayfer med centerbord och dubbla förstagsrullar inte lämpar sig för kryssdueller före mållinjen i trånga grekiska hamninlopp, var vi glada över möjligheten att under Göran Schildtregattan detta år gasta på s/y Froggy med kapten Pelle och styrman Lou-Lou. Då vi under regattaveckan hade besök av Tua och Peter från Finland, beslöts att Peter och Svante seglar på Froggy och Tua och Nina följer med regattasvansen med bruk av färjor och hotell.

Skepparmöte

Skepparmöte på Nautical Club of Leros

Före skepparmötet och invigningsprogrammet måndagen den 12 september hann besättningen med en liten tur på Lakkiviken för att kolla båt och utrustning inför racet. Bland annat konstaterade vi att det är viktigt att kolla säkerhetsspärrarna på samtliga pentryluckor – tack och lov var det bara ett par tefat som kraschade då innehållet i ett skåp åkte ut på provkryssen! Justering av skotpunkter och botteninspektion med rengöring av rodret hann vi även med.

Vid den högtidliga öppningsceremonin på teatern i Lakki talade bland annat Christine Schildt och Finlands ambassadör i Aten, Pauli Mäkelä. Benny Törnroos med familj stod för finländsk musik- och mumintrollsunderhållning medan kulturföreningen Artemis stod för de grekiska inslagen.

Vi fick en fin start i Leros och höll de flesta båtar bakom oss, även då vi kom ut från Lakkiviken och mötte rätt grov sjö i 8-10 m/s från nordväst. Efter litet trimmande fick vi fin gång i kryssen och jobbade på för att ta oss till Patmos. Trots att ankaret i fören var säkrat kom det småningom loss då Froggy ideligen doppade nosen i vågorna. Händige Peter fixade saken under en utflykt till fören som kostade honom ett par blöta skor.

Efter drygt fem timmar med Lou-Lou mestadels vid rodret och byte av ett brustet genuaskot närmade vi oss mållinjen i Patmos. 22 sjömil hade blivit 33 på kryssen och vi insåg att vi alltjämt befann oss bland de främsta båtarna. Inte illa för en bullig cruisingbåt med 1,5 meter djupgående och gamla segel!

Målgång på Patmos1

Constantia till vänster och Froggy till höger på väg mot mål i Patmos

På väg mot Patmos hade vi upprepade gånger mött svenskflaggade s/y Constantia på krysslagen. Då vi närmade oss mållinjen artade det sig till en riktig duell med flera slag i vinden som blev svag i närheten av mållinjen. Constantia lyckades i varje fall lägga det sista slaget så att vi fick lov att ge plats för henne då hon skulle korsa mållinjen för styrbords halsar. Då vi lovade upp för att ge plats tappade vi all fart och trots att målbojen befann sig endast några meter bort fick vi inte tillräckligt med vind i seglen för att kunna segla över mållinjen utan att driva över bojen. Så vi fick backa ut och ta ett ärevarv och göra om hela målgångsbestyret. Förargligt!

Målgång på Patmos2

Tät kryssduell på väg mot mållinjen i Patmos

Väl framme i hamnen i Patmos visade det sig att en turkisk eskader hade lagt beslag på hela den del av kajen som reserverats för båtarna i Göran Schildtregattan. Varken röda reserveringstejpar eller hamnpolis hjälpte; de turkiska båtarna låg där de låg. Det betydde att vi fick lov att tränga in oss på olika ställen där det fanns någon ledig plats i hamnen. När allt kom omkring gjorde det ändå inte så mycket, för vi tillbringade kvällen med gemensam måltid på en strandrestaurang vid ett varv längre söderut på ön. Turligt nog fanns där en marinshop som kunde hålla tillfälligt öppet, så att kapten Pelle kunde inhandla två nya genuaskot.

Start från Patmos

Vi lyckades bra även vid starten från Patmos

Vid frukosten i Patmos sade Pelle att han inte kände sig riktigt bra i magen. Då vi lämnat kajen och hissat på försvann Pelle under däck, för att nästa gång blek om nosen titta upp i sittbrunnen halvvägs till Lipsi.

Konkurrent1

Konkurrenten till styrbord var en charterbåt med glada gossar från Finland ombord

Etappen Patmos-Lipsi var en slörbog där det handlade om att komma till inseglingen till Lipsi så fort som möjligt.

Konkurrent2

Konkurrenten till babord var Sea Diana som fick vandringspriset Daphne Trophy i fjol

Lou-Lou vid ratten

Lou-Lou trivdes bäst vid ratten, Peter till vänster

På väg in till Lipsi fick vi återigen en kryssduell med Constantia i allt lättare vind. Vi gjorde ett par riktigt lyckade slag och kom långt före till närheten av målbojen. Men sedan blev det tvärstopp igen och Constantia kunde stolt segla över mållinjen medan vi försökte fånga litet vind…

Målgång Lipsi

Målgång i Lipsi

Efter målgång steg Pelle upp för att sköta kaptenens plikt att backa skutan intill kajen. Men sedan blev det bråttom. En läkare i en av grannbåtarna undersökte Pelles allt mer ömma buk och beordrade transport till sjukstugan på Lipsi, därifrån man omedelbart skickade Pelle till Leros sjukhus för närmare undersökning. Styrman Lou-Lou följde med kapten till Leros och vi fick gå till tävlingsledningen och anmäla förändringar i besättningen. Så fick Nina och Tua lämna regattasvansen och mönstra på…

Tilläggning i Lipsi

Kapten Pelle backar det stolta skeppet Froggy in till kajen i Lipsi

I Lipsi vankades det strandparty på kvällen med sång och musik av Benny Törnroos med svärsonen Simon och några seglare med gitarrer och ukuleler ombord. Detta var kvällen gitarrvirtuosen Pelle sett fram emot.

Strandparty på Lipsi

Strandparty på Lipsi med Simon, Benny, Katinka och Odd

Vid starten av tredje etappen i Lipsi höll vi oss på behörigt avstånd från de andra båtarna – med målsättningen att segla vår ”lånade” båt tillbaka till Leros i oskadat skick. Froggy hade ju tillbringat hela förra vintern på reparationsvarv. Då vi väl befann oss så långt till styrbord beslöt vi oss för att gå vägen runt småöarna utanför Lipsi, även om vi såg att nästan hela klungan valde vägen innanför öarna.

Start

Starten i Lipsi

Detta visade sig vara en dålig strategi då vi inte fick den friska vind vi hade hoppats på. Då vi väl återknöt till de andra båtarna i norra ändan av Leros befann vi oss nästan sist i raden. Nu hade vi en fördel i att vi redan tidigt spirat ut genuan och övat oss i att styra med minimal broms. På vägen söderut längs Leros västsida gick vi förbi några båtar.

Froggy chasing

Froggy forsar fram för spirade segel i jakt på konkurrenterna

Väl inne på Lakkiviken med sträckbog mot mållinjen fortsatte vi vår jakt på konkurrenterna. Sällan har vi trimmat och styrt så intensivt. På den sista sjömilen gick vi förbi fem eller sex konkurrenter som alla tvingades slå på Lakkiviken, medan vi utnyttjade de hårda vindbyarna till att ta oss upp mot lovart och undvika att behöva slå. Helt lyckades vi inte utan fick lov att göra ett slag tjugo meter före mållinjen. Trots vårt misslyckade vägval blev vi nia på denna etapp. Då vi på kvällen fick resultatlistan såg vi att vi hade behövt vinna etappen för att bli femma totalt. Det var skönt att vårt schabbel med vägvalet inte påverkade Froggys slutliga placering som sexa av nitton båtar i klassen.

Och framför allt: Froggy var intakt då hon parkerades på sin plats i Leros Marina i väntan på skepparens återkomst!

Trimning

Vi trimmade som aldrig förr under upploppet på Lakkiviken. Sällan har en ledvagn åkt så många gånger fram och tillbaka under en segling…

Avslutningsfesten med prisutdelning vid Nautical Club of Leros bjöd på god mat och trevlig samvaro mellan besättningarna på de deltagande båtarna. När allt kommer omkring är Göran Schildt Memorial Race mera ett evenemang för trevlig gemenskap och kulturutbyte än kappsegling på blodigt allvar. Även om de flesta deltagarna kommer från Finland och Sverige, deltar varje år åtskilliga båtar under annan flagg – grekisk, turkisk, brittisk, italiensk, norsk mm.

Daphnepriset

Prisbucklorna med vandringspriset Daphne Trophy i mitten

Avslutningsfesten

”The winner takes it all” stämmer verkligen för vinnarna i racingklassen som tog hem segern på varje etapp! I bakgrunden färjan till Aten vid stoppet i Lakki

Christine med Hallbergs

Christine Schildt (t.h.) i samspråk med besättningen på Luffe 43:an ”Antina II” som segrade i cruisingklassen

Nöjda seglare

Även våra vänner Tua och Peter trivdes på avslutningsfesten

Då vi kommit i land fick vi höra att Pelle legat på operationsbordet just då Lou-Lou stod på kajen i Leros och hejade på vår slutspurt. Dagen efter avslutningsfestligheterna på Nautical Club i Leros var det dags för besättningen att inspektera kapten på hospitalet. Då han väl blivit av med det krånglande bihanget var Pelle sitt vanliga ordlekande jag igen. Här vilade med andra ord inga sorger, även om rumshygienen inte var på topp. Det var däremot personalen som välkomnade vår anstormning till avdelningen.

Besök på hospitalet

Tua, Svante, Peter och skepparhustrun Lou-Lou besöker kapten Pelle på hospitalet, Nina bakom kameran

Efter regattan hade Tua och Peter ett par dagar kvar på Leros, vilka vi utnyttjade till att åka runt på ön. De hade besökt Leros flera gånger under 90-talet och förundrades över hur fint ön och dess samhällen hade utvecklats sedan dess.

Utsikt från Leros

Utsikt från Leros sydudde mot Kalymnos

Utsikt från borgen över Pandeli

Utsikt från borgen över Pandeli på Leros

Den 17 september bröt det ut en skogsbrand på en av uddarna nära Leros Marina. Med förskräckelse såg vi hur röken och elden sökta sig i riktning mot flyktingförläggningen som ligger inne i viken. Tack vare insatser med bland annat brandflyg lyckades man få elden under kontroll så att ingen kom till skada.

DSC_0012.JPG

Från marinan såg vi med förskräckelse hur skogsbranden närmade sig flyktingförläggningen

Innan det var dags att börja förbereda Ayfer för vinterupptagningen gjorde vi en utfärd till Emboriosviken på västsidan av Kalymnos, där vi fick en trevlig kväll tillsammans med besättningarna på s/y Elina och s/y Swona.

På väg från Emborios

På väg från Emborios tillbaka till Leros

Då vi tog ned storseglet fick vi så mycket glasfiberflis i fingrarna från lattorna i seglet och segelpåsen att det blev dags att göra något åt saken. Då lattorna under vintrarna legat på däck i solen har ytan blivit torr och fnasig. I ”hardware shop” i Lakki inhandlades en färg som ger en plastig fin yta för 5,50 euro. Vi får se om den håller vad de lovade… Nu förvarar vi i varje fall lattorna inne i bommen i skydd för solen (efter tips av Peter på Ovni 445 s/y Ilja). Tänk att vi inte kommit på den idéen själva under alla de år lattorna tillbringat vintrarna på däck!

Svante målar glasfiber

Svante i målningstagen. Då läsare av bloggen påpekat att det oftast är Nina som syns arbeta på våra bilder, är det skäl att någon sällsynt gång även visa Svante görande litet nytta!

Inte bara båtar utan även gitarrer behöver underhåll. Inte ens en gitarrist av Pelles kaliber spelar gärna på en gitarr med endast fem strängar.

Gitarr utan sträng

Pelle med Ayfers tillfälligt femsträngade gitarr

Tack vare Pelles lokalkännedom i Lakki kunde nya strängar inhandlas och appliceras följande dag.

Gitarr

Knep och knåp att få de nya strängarna på plats

Leros War Museum Tunnel – eller Tunnelmuséet som det kallas – har varit stängt för renovering under en längre tid. Nu hade det öppnat igen och vi var nyfikna att besöka muséet som vi hört så mycket om.

Tunnelmuseet exteriör

Ingången till ”tunnelmuséet” – kringsmuséet på Leros

Man kan lätt tillbringa lång tid i Tunnelmuséet då man börjar läsa de intressanta dokument som ligger framme och titta på alla de föremål man ställt ut.

Tunnelmuseet1

Tunnelmuséet gör verkligen skäl för sitt namn

I Tunnelmuséet finns en hörna med visning av filmen om slaget om Leros. Tyskarna anföll ön i slutet av september 1943. Striderna pågick intensivt ända tills de allierade var tvungna att kapitulera i mitten av november.

Tunnelmuseet2

På väggarna i Tunnelmuséet hänger många intressanta dokument och kartor

I början av oktober var det dags för ”lifting out of the water” – alltid lika spännande!

Ayfer lyfts

Ayfer på väg upp ur vattnet

Tvätt av botten och centerbord. Detta år bad vi dem vara försiktiga med trycktvätten så att inte all bottenfärg slits av. Om bara färgen får sitta kvar brukar det räcka med målning vart tredje år med endast litet punktförbättring på vissa ställen däremellan.

Bottentvätt

Tvätt av botten och centerbord

Denna vinter hamnade Ayfer på paradplats framför Skippers´ Bar och toaletterna. Bra med kort väg både till påfyllning och tömning då man bor ombord. Med endast tjugo meter till toaletten kan den även besökas nattetid!

IMG-20161004-WA0002.jpg

Ayfer på paradplats i Leros Marina Evros

Apropå toalett. Äntligen hade vi så mycket tid på land att Svante kunde ta itu med bytet av slangarna på vår främre toa. Eftersom den är färskvattenspolad har den inte slaggat igen trots åtta års användning, men icke desto mindre har oangenäm lukt trängt ut genom slangarna. Då vi bytte till en slang av hög kvalitet i bakre toan för några år sedan blev det slut på lukten direkt. Men då främre toan fungerat har bytet kunnat skjutas på. I synnerhet som slangarna sitter så svåråtkomligt att man skulle behöva dubbelt så långa armar och halva inredningen dessutom måste plockas isär. Men nu hade stunden äntligen kommit. Halvtidsresultatet kan beskådas på bilderna nedan.

Slangbyte på toa1Slangbyte på toa2Slangbyte på toa3

Vi ser fram emot sjösättningen av Ayfer på Leros våren 2017. Vi har ännu inte bestämt oss för om vi ska tillbringa en säsong till i den grekiska övärlden eller vända stäven västerut.

Ayfer för segel

Mot nya mål 2017

Den värld vi seglade ut i år 2011 finns inte längre. I den nya värld som kommit i stället känner vi ibland inte riktigt igen oss. Efter allt vi fått uppleva i år – kriget i Syrien, Erdogans utrensningar i Turkiet, Brexit, Trump – hoppas vi att utvecklingen i världen tar en ny och bättre vändning under år 2017.

 

 

 


The Noble Art of Doing Nothing eller konsten att komma ned i varv

Juli/July – September 2016   Archangelos – Samos – Agathonisi – Maratho – Lipsi

Ayfer i Posidionio, Samos

Ayfer in Posidonia Bay, Samos, with Turkey in the background

After three weeks full of nice adventures in Canada (Montreal, Quebec, Vancouver, Okanagan Valley, Rocky Mountains and Calgary) and a couple of busy weeks in Sweden and Finland, we said ”Let´s have no big ambitions for this summer’s sailing”, when we returned to Ayfer in Leros in the beginning of July. With the exception of some intense days with a rental car on Samos and a short period with Ayfer turned into a floating office for handling some urgent things at home, we have done well as amateurs in ”the noble art of doing nothing”! Posidonia Bay in the South-East tip of Samos became our ”refugium” for several weeks. ”How can you just sit there in the same spot, isn´t it driving you crazy?”, some co-sailors say. But the spot isn´t the same, it changes all the time and there happens a lot, almost too much during the busy holiday weeks. And there happens a lot in the bigger world around us, not at least behind the beautiful Turkish mountains two miles away from us on the other side of the sound dividing Greece from Turkey. For Nina this is the ultimate form of living aboard a sailing boat. The boat is swinging around the anchor dug in a sandy bottom, that we can see through clear green water. We can swim as much as we want and the bay with the beach and two tavernas on the shore and a small white chapel on a hill is slowly sinking into our minds and becoming one of these places to which we have a very special relation. Moving slowly at a pace that makes it possible to build relations to people and places is an underestimated form of sailing today. After three lovely weeks in Posidonia we spent some good time in Agathonisi, Maratho and Lipsi islands before returning to Leros for having guests onboard during the Göran Schildt Regatta week in the middle of September.

Swinging around

Ultimate sailing conditions, according to Nina

Då vi efter våra Kanadaäventyr återvände till Ayfer i Leros marina i början av juli hade vi turen på vår sida. Efter två veckor av ihållande kraftiga meltemivindar blev det en paus i blåsandet, så att vi kunde slå i våra segel och motorsegla norrut till Samos i svaga sydliga(!) vindar.

Ayfer för segel

Motorsegling med nyfixad watermaker i full gång

På väg till Samos stannade vi en extra dag i ankarviken vid Arkhangelos, för att Svante skulle hinna plocka ihop vår watermaker till vilken vi beställt en reservdel från Frankrike.

När vi kollade väder och nyheter på morgonen innan vi sedan kastade loss för de drygt 30 sjömilen till Samos blev vi lätt chockade då vi läste om nattens försök till militärkupp i Turkiet. Trots att vi dagligen följer utvecklingen och händelserna i Turkiet med stort intresse, blev vi förstås tagna på säng (liksom den turkiska underrättelsetjänsten…).

Då vi närmade oss Samos kom vi allt närmare den turkiska kusten. Vi följde noga rapporteringen i radio och på nätet om det som pågick bakom de vackert skimrande turkiska bergen. Under det senaste året har allt flera seglare lämnat Turkiet. På det sätt som de sedan ett par år pågående utrensningarna av oppositionella accelererat nu efter kuppförsöket, är det stor risk för att även allt större skaror av turkar och kurder börjar fly från landet.

Ayfer i Pythagorion

Ayfer för ankar (t.h.) i ytterhamnen i den antika huvudstaden Pythagorion på Samos

Efter ett dygn för ankar i den yttre hamnen i Pythagorion, den vackra antika huvudstaden på Samos, satte de nordliga meltemivindarna igång igen. Vi beslöt därför att gå till närbelägna Samos Marina för att kunna hyra bil några dagar och bese Samos med Ayfer liggande tryggt i marinan.

Vathi Samos

Den nuvarande huvudstaden heter Samos liksom ön, men kallas även Vathi efter den djupt skurna vik den ligger i

Vathi Samos

Pythagorastorget med lejonstatyn i Vathi (Samos)

Från den idylliska bergsbyn Vourlites på norra Samos fick vi en trevlig promenad till klostret Moni Vronta på 460 m höjd.

Promenad blomster.jpg

Ögonfröjd under promenaden

Klostret Moni Vronta

Klostret Moni Vronta på Samos

Klostret utsiktsbänk

Utsiktsbänken utanför klostret var anspråkslös, men fyllde sin funktion

Cleo

I Vourlites köpte vi en liten oljemålning av konstnärinnan Cleo

Bageri

Bageriet i Vourlites erbjöd flexibel service åt senkomna kunder

Högt i bergen strax väster om Vourlites ligger bergsby, Manolates, dit man kommer längs en smal slingrande väg med många hårnålskurvor. Manolates kombinerar pittoresk miljö med vidunderlig utsikt.

Manolates.jpg

Svante på strövtåg i Manolates

Manolates rännsten.jpg

Praktiskt med rännstenen mitt i gatan

Samos katt

Fyrbent vän

Manolates tak2.jpg

I Manolates har man bergs- och/eller havsutsikt från de flesta hus. Då meltemin blåser på är det bra med extrastenar som håller tegelpannorna på plats.

Skogsbränder är tyvärr inte ovanliga på de grekiska öarna, där det går månader mellan regnvädren. Så här ser det ut på ett stort område sydost om Samos stad som brandhärjades i början av juli i år. Just då låg vi på Leros och vaknade på natten av lukten av brandrök. De kraftiga nordliga vindarna förde röken söderut över bland annat Leros.

Samos skogsbrand.jpg

Spår efter skogsbrand på Samos sommaren 2016

Det är inte bara bränder som gett invånarna på Samos bekymmer i år. Till följd av att så många båtar med flyktingar landade på Samos förra året har turisterna sökt sig till annat håll. Ännu i början av sommaren låg turistnäringen enligt uppgift nere med över 60 %. Fastän folk vid det här laget säkert har nåtts av informationen att inflödet av migranter efter avtalet med Turkiet så gott som upphört, har flyg- och resebolagen inte kunnat reagera på den nya situationen tillräckligt snabbt för att säsongen för hotellen och restaurangerna på Samos skulle kunna räddas.

Samos livbåtsområdet.jpg

Skrotbåtar på Samos, även flyktingbåtar förmodar vi

Vid en mindre väg inåt landet på östra Samos träffade vi på ett inhägnat upplag med skrotbåtar. Åtminstone en del av gummibåtarna liknade de sönderskurna flyktingbåtar vi sett tidigare. Eftersom allehanda flytetyg använts i flyktingtrafiken mellan Turkiet och Grekland är det tänkbart att en del av dem hamnat på det här upplaget. Åtminstone båten på bilden nedan har ett namn som kommit väl till pass.

Samos flyktingbåtar.jpg

Om man tänker sig 20-30 personer ombord på båten så blir namnet mer än relevant

I ändan på en slingrande ”Kalle Anka-väg” högt uppe på Samos nordostudde ligger Zoodochos Pigiklostret. Tyvärr var klostret stängt då vi kom dit. Vi fick i stället njuta av en storslagen utsikt över de östra vikarna på Samos med Turkiet i bakgrunden.

Agia Triada.jpg

Zoodochos Pigi eller Agia Triada klostret

Agia Triada utsikt.jpg

Utsikt från klostret Zoodochos Pigi

Samos stenmur med utsikt

Samos är en av de grönaste öarna i Egeiska havet. Tillsammans med Kreta har Samos de bästa förutsättningarna för odling av grönsaker, frukt och vinrankor. Både Samos och Kreta är ju kända för sina goda viner. På den norra delen av Samos finns även områden med skog – rena rama djungeln tyckte vi.

Samos grön1.jpg

Litet väster om hamnstaden Karlovasi på nordvästra Samos finns Potami vattenfall, som man når om man vandrar genom urskog längs, över och i en liten bäck. Eftersom vi inte var rustade för att vada den sista biten fram till själva vattenfallet, blev det osett för vår del. Men vandringen längs och över bäcken på skrangliga broar var trevlig och spännande.

Potami1.jpgPotami3.jpgPotami2.jpg

Nina mediterar.jpg

Nina tittar längtansfullt ut över havet efter färjan till Pireus som just lämnat hamnen i Karlovasi

Då vi seglar för att färdas en längre sträcka, hör det till att stanna endast en eller två nätter i de flesta hamnar. Charmen med att färdas långt är att hela tiden komma till nya och spännande platser. Men då vi seglar ett antal veckor utan att behöva komma någonstans tänker vi på ett annat sätt. Då stannar vi gärna till för en litet längre tid på någon eller några platser. Ibland är det väder och vindar som gör att vi stannar länge, ibland vill vi bara helt enkelt inte dra upp ankaret och segla vidare innan det känns att vi är färdiga med den platsen.

”Det gäller att komma in i Ninabolunken”, säger Nina och refererar till sin barndoms sommarviste, där hennes mamma värnade om att gäster och husfolk skulle kunna falla in i ett slags tid- och kravlöshetens lunk.

Ibland brukar vi skoja och säga att idealet, då man kommer till en ny hamn, är att den första dagen bara sitta kvar i båten och förundrat se sig omkring. Den andra dagen kan man sedan stiga iland och på den tredje rent av företa sig något…

Ayfer längst ute till höger.jpg

Posidoniaviken, Ayfer längst ute till höger

Med åren har vi kunnat konstatera att de platser där vi stannat litet längre tid har fått en alldeles särskild plats i våra hjärtan. Även om segelbåtens 5-7 knop ju inte precis innebär att färdas med svindlande fart, känns det som att själen bättre hinner ikapp kroppen då man stannar till för ett tag och hinner ”ta in” den miljö och ofta spektakulära natur man befinner sig i. Relationer byggs över tid, det gäller både människor, samhällen och miljöer.

Ibland möter vi medseglare, både manliga och kvinnliga, som säger att de aldrig kan stanna mer än ett par dagar i samma hamn. Variationerna är många: Det rycker i seglarnerverna, man får hamnröta, vill vidare, blir rastlös osv. Visst, vi känner så väl igen rastlösheten även hos oss själva, men njuter ändå storligen av de gånger vi lyckas motstå den och stannar upp för att få ro i kropp och själ…

Fötter

Vila med fötterna stadigt i luften…

I Posidoniaviken låg vi för ankar i tre och en halv vecka. Härligt!

Samos posedonia fiskare.jpg

Fiskebåtarna ligger vid kajen längst inne i Posidoniaviken

I Posidoniaviken finns två tavernor. Den ena är stor, väletablerad och turistisk. Den andra startade för sex år sedan och ser inte ut för mycket av denna världen. Men maten på uppstickaren Marias taverna är fin. Trevligt upplagd och välsmakande tack vare omsorgsfull tillagning och varierad kryddning! Då vi hade ärende till postkontor eller dylikt kunde vi följa med Maria in till Vathi, som hon besökte flera morgnar i veckan.

Marias taverna.jpg

På Marias anspråkslösa taverna är maten välsmakande och stämningen familjär

Tack vare en vattenpost på kajen kunde vi använda vårt dyrbara tankvatten till annat än att skölja saltet av oss efter våra flera simturer per dag. Varje gång vi kom in till Marias taverna och den lilla minimarketen i viken, där vi kunde handla bl.a. solmogna fikon, passade vi på att fylla 30 liter vatten i våra dunkar.

Vattenhämtning.jpg

Vattenposten på kajen gav oss vatten för sötvattensköljning efter dopp i havet

Svante med jolle.jpg

Vår vattentransport

Trafiken utanför Posidoniaviken bestod inte bara av turbåtar och lättare nöjestrafik. Även kryssningsfartygen på väg till eller från turkiska Kusadasi (med turistmagneten Efesus) tog gärna rutten genom det smala sundet mellan Samos och Turkiet.

Kryssningsfartyg.jpg

Kryssningsfartyg på väg från Kusadasi i Turkiet till Samos

En måndagsmorgon då de flesta turkiska segelbåtar lämnat viken efter helgen, fick vi tidig påhälsning av den grekiska kustbevakningen. ”Ayfer, Ayfer” ropade de i megafon, men ville ändå inte komma ombord och titta på våra papper då de väl fått oss på benen. De ville bara veta om vi varit i Turkiet. Varför de aldrig besökte viken då den var full av båtar från Turkiet förstår vi inte. Kanske finns det en tyst överenskommelse att man inte ska störa de turkiska gästerna!

Coast Guard

Morgontidigt besök av Hellenic Coastguard

Då vi ligger en längre tid spänner vi gärna upp vårt sol- och regnskydd för fördäcket, som Suleyman i Finike sydde till Ayfer. Dels kan däcksluckorna stå fullt öppna dygnet runt och låta vinden komma in i båten, dels dämpas solvärmen på däcket. Det blir svalare ombord och det gör ingenting om en regnskur överraskar. I sommar har vi dock inte sett ett enda regnmoln.

Solskydd fördäck.jpg

Skräddarsytt sol- och regnskydd över fördäck

Efter de sköna veckorna i Posidoniaviken återsåg vi vårt ankare som legat nedbäddat i bottensanden. Stäven vändes nu mot Agathonisi, som ligger söder om Samos.

På väg mot Agathonisi.jpg

På väg mot Agathonisi

I Agathonisi kunde vi tack vare vårt grundgående backa in mot den lilla kajen längst inne i viken. Även om Svante gladde sig över att vara förtöjd endast tio meter från minimarketen med glassbox utanför dörren, blev glädjen inte långvarig, då det till följande kväll utlovats vind otjänlig för hamnen i Agathonisi.

Agathonisi är en liten ö med ett litet samhälle. Därför är det lätt att förstå att situationen var besvärlig förra året då massor av flyktingar kom till ön.

Ayfer i Agathonisi.jpg

Ayfer vid lilla kajen i Agathonisi

Grundgående.jpg

Tack vare Ayfers grundgående (fällköl) kunde vi förtöja mot den lilla kajen

Vid bryggan och bojarna utanför Pantelis taverna på Maratho i Arki-arkipelagen var det livligt även i slutet av augusti. Bojarna (röda) hade fått nya bojtyngder, kättingar och mooringlinor i år. Här ligger man tryggt i de flesta väder!

Livligt i Maratho.jpg

Många båtar i viken på Maratho i Arki

Full rulle i Maratho.jpg

Det gick ibland livligt till utanför Pantelis taverna i Marathoviken

Lipsi, som även i år utgör etapphamn i Göran Schildt Racet, har en trivsam hamn som många gärna besöker. På kvällarna fylls ofta yttre sidan av piren med lyxiga turkiska guleter, som ligger i ankarvikarna under dagarna. Detta bidrar till att ouzerierna och tavernorna vid strandkanten på kvällen är välbesökta.

Lipsi hamn.jpg

Hamnen i Lipsi

På Lipsi är det lätt att finna trevliga vandringsvägar med vackra vyer. En kväll kom vi till två nybyggda hus till salu med utsikt över Leros i söder, småöar och öppet hav i sydväst och väst och solnedgång över Patmos i nordväst. Fantastiskt vackert. Avigsidan blev synlig då man riktade blickarna mot närmaste grannen bakom husen – ett upplag för bilar och maskiner som inte såg ut att vara av senaste modell! (Nej, vi ska inte köpa hus i Grekland!)

Till salu.jpg

Hus (t.v.) till salu med solnedgång över Patmos

Vandring på Lipsi Nina.jpg

Vi vandrade runt stora delar av Lipsi

Fikon

Fikonen mognar

Lipsi ankarvikar.jpg

Utsikt över de södra ankarvikarna på Lipsi med Leros i bakgrunden

Vattenleverans på Lipsi.jpg

Vattenleverans på hamnpiren i Lipsi

Under vår vecka på Lipsi inträffade två lokala fester, som gav färg och liv åt Lipsi under två dagar och nätter. Den första festen hade kyrklig anknytning, den andra var Lipsis vinfestival. Den gemensamma nämnaren för festerna var grillad mat och dans och musik långt inpå natten.

Fest på Lipsi.jpg

Festdags på Lipsi

Dans vinfestival.jpg

Folkdans och -musik i samband med vinfestivalen

På väg tillbaka till Leros är en natt för ankar i Arkhangelos ett måste. Den här gången blev det extra trevligt då vi träffade på en finskflaggad katamaran med finlandssvenska Tom och österrikiska Beate ombord. Det blev en trevlig kväll på tavernan. Trots att de bor i Österrike talar även Beate svenska. Det visade sig att Tom och Svante hade gått i samma skola i Borgå.

Nina o Svante i Arkhangelos (1).jpg

Nöjt skepparpar i Arkhangelos (Foto: Tom)

 

Ayfer back to Leros.jpg

Ayfer på väg mot inloppet till Lakkiviken (Leros)

Eftersom vi hade det så trevligt i Arkhangelos passade Beate och Tom på att besöka oss då vi kommit tillbaka till Leros Marina.

P1070774.jpg

Tom, Beate och Svante

I skrivande stund ligger vi i Leros Marina och laddar upp inför Göran Schildt Regattan nästa vecka. Vi deltar inte i racet med Ayfer, som med dubbla förstagsrullar och centerbord inte är lämpad för kryssande genom smala hamninlopp. Under regattaveckan får vi sällskap av Tua och Peter från Finland. Tanken är att Peter och Svante under regattan gastar på svenska S/Y Froggy medan Tua och Nina hänger med som regattasvans.

Leros marina.jpg

Vindstilla septembermorgon i Leros Marina


Sjösättning och grekisk påsk på Leros / Launching and Orthodox Easter in Leros

April – Maj/May 2016  Leros

Easter celebration in the ancient castle of Leros

Orthodox Easter celebration in the ancient Pandelio Castle in the end of April

After two weeks of ordinary maintenance work in mostly warm and nice weather Ayfer was launched and tied to her berth in Leros Marina Evros. Friends from Finland spent one week in Lakki (Hotel Artemis – guests onboard is no hit the days before and after getting back into the water). As more and more sailors came back to their boats the social life in the marina got more busy. The highlights during our weeks in Leros were a lunch with Christine Schildt and the Finnish sailors in the marina and the celebration of Orthodox Easter, which dominated the life in Leros for many days.

Ayfer på torra land

Ayfer hade en trevlig vinterplats strax innanför porten till Leros Marina

Vi hade reserverat gott om tid för vårunderhållet på Ayfer, vilket gjorde att vi kunde göra jobben i lugn takt och oftast bara under en del av dagen. Eftersom värmen kom samtidigt som vi i början av april hade vi riktigt skönt medan vi under två veckor bodde ombord på land med trevlig utsikt över den lilla fiskehamnen längst inne i Lakkiviken.

Den som gräver en grop för andra...

Den som gräver en grop för andra…

Fördelen med att inte ha asfalt eller betong under båten är att man kan gräva en grop och på så sätt fälla ut litet mera av centerbordet. Att man får stå ut med medseglares frågor om vi försöker gräva oss till Kina och andra lustigheter hör liksom till saken. En liten handspade för trädgårdsbruk gav en perfekt bredd på vårt dike. Tack vare diket kunde vi i år måla om största delen av centerbordet.

Målningsjobb varje vår

Om vi gör litet målningsjobb varje vår blir arbetet inte övermäktigt

Som vi sagt förr borde aluminiumbåtar inte vara målade, eftersom målning på aluminium har en tendens att förr eller senare (oftast förr) börja bubbla. I år hade vi fått tag på ett set med nylonborstar som visade sig vara effektiva för att ta bort korrosionsprodukter på de platser som skulle målas om.

Det gäller att ta det lugnt på stegen

Det gäller att ta det lugnt på stegen

Trots att vi jobbade i maklig takt hade Nina en dag litet för bråttom och missade ett trappsteg på stegen. Det blev ett ytligt sår som i värmen började infekteras trots antiseptisk behandling. På apoteket slussades hon vidare till akuten på Leros sjukhus, där hon direkt blev omhändertagen och ordinerad en veckas antibiotikakur.

slamkrypare

Ayfer på dockningsvagnen på väg till travelliften

För att kunna ställa båtarna tätare arbetar man på Leros Marina med ett system med både dockningsvagn och travellift. Detta gör lyftet till en rätt omständlig procedur, varför man reserverar 1,5 timme för varje båt. Då vi för ”lyftkillarna” på Leros berättade att man på Svinninge Marina nordost om Stockholm sjösätter en båt var 15:e minut såg de lätt chockade ut och lovprisade den grekiska lugna stressfria arbetstakten. Som båtägare med tretton års erfarenhet av stressen i Svinninge är vi benägna att för en gångs skull hålla med grekerna. Det känns avgjort som att våra flytande hem behandlas med större respekt här nere.

till travellift

Väl inne i travelliften lyfts Ayfer av dockningsvagnen

Fastän sjösättningen i övrigt gick fint blev det ett litet spektakel då vi kommit i bassängen. Då vi startade motorn kom det nämligen bara ut några slurkar glykolblandat vatten från vinterkonserveringen, men inget mer. Först efter två timmars genomgång av hela kylsystemet började kylvattnet cirkulera. Tydligen hade en liten luftbubbla satt sig på något strategiskt ställe i systemet. Något liknande har aldrig hänt oss förr, vare sig med Ayfer eller någon av våra tidigare båtar.

I samband med sjösättningen återinstallerades även vårt dieselelverk, som varit utlyft för reparation under vintern. Döm om vår irritation då man sade att man inte kunnat provköra det i verkstaden, eftersom den digitala styrenheten sitter i båten. Tyvärr vägrar elverket alltjämt att fungera, trots byte av ventiler och spridare samt renovering av topplock. Sällan har så få betalat så mycket för en reparation som gett så litet… Fortsättning följer.

Ayfer vid bryggan i Leros marina

Ayfer vid bryggan i Leros Marina Evros

Några dagar före sjösättningen kom vännerna Irre och Robban från Finland till Leros för att tillbringa en dryg vecka på ön. Nina hade redan på hösten gjort en inventering av hotellen i Lakki och konstaterat att Hotel Artemis förmodligen var det bästa alternativet. Enda kruxet var att personalen inte talar mycket engelska och att rum inte går att boka på nätet. Då vi åkte taxi från flygplatsen på Leros i början av april rekommenderade även taxichauffören Artemishotellet och erbjöd sig hjälpa Nina med bokningen åt våra vänner.

Ayfer utfärd

På utfärd till Xerokamposviken med Irre och Robban

Mestadels hade Irre och Robban sitt eget dagsprogram, varför vi oftast bara åt middag tillsammans. En dag hyrde vi en bil så att vi tillsammans kunde besöka litet flera platser på Leros.

Ayfer Irre o Robban

Irre och Robban i Agia Marina

Ayfer Isidorus

Agios Isidoros

På Leros är vi självförsörjande då det gäller exklusivt havssalt genom att då och då åka till Agios Isidoros i Gournesviken och samla salt i klippskrevorna. Detta fick vi lära oss av Lou-Lou på s/y Froggy som tidigare tillbringat ett par vintrar på Leros.

Ayfer Nina samlar havssalt

Nina samlar havssalt i klippskrevorna vid Agios Isidoros

Ayfer skuggorna

Skuggorna

Ayfer Robban och Irre vid borgen

Robban och Irre vid den gamla borgen i Pandeli

Ayfer väderkvarnarna

Fantastisk utsikt från borgen mot Kyrkön i Pandeliviken med Kalymnos i bakgrunden

Ayfer väderkvarnarna2

De gamla väderkvarnarna nedanför borgen

Under april var det inte många båtar som kom till eller lämnade Leros Marina. Före påsk fick vi ändå besök av Agneta och Runo på s/y Pegasus, med vilka vi tillbringat två vintrar i Finike i Turkiet. Agneta och Runo hade stannat i Finike ytterligare en vinter och var nu på väg till Kreta. Dessa fantastiska seglare har ett otroligt gott humör och sprider glädje omkring sig var de än är!

Ayfer Pegasus lämnar hamnen

Pegasus lämnar hamnen efter stopp i Leros Marina

En inblick i vardagslivet ombord i marinan: Hur tvättar vi våra kläder? I Leros har vi fyra alternativ. 1. Tvättmaskinen ombord Ayfer (vår största lyx!), 2. Tvättstugan i marinan, 3. Handtvätt i båten eller utanför tvättstugan och 4. Lämna in tvätten i Lakki. Ofta tvättar vi för hand och hänger upp tvätten på fördäck, där den torkar på nolltid då det blåser.

Ayfer Tvättplats

Laila från s/y Comedie vid den trevliga tvättbänken utanför tvättstugan i marinan

Ayfer blommor

Nu slår fruktträden ut i blom

Vid det här laget har vi funnit ett par restauranger på Leros som höjer sig över de flesta. Vill vi äta kött går vi till Petrino i Lakki. Allting är gott och portionerna räcker i regel till för två! Hit går de franska seglarna och fransmännen har visst ett hum om hur mat ska smaka. Vill vi äta fisk går vi till Dimitris i Spilia. Även en ”Nej-dagsmåltid” som ska rymmas inom 200-300 kalorier smakar härligt där. Förutom två ”Nej-dagar” i veckan (5:2 metoden) kör Nina med stavgång och Svante med besök på det lokala gymet som motvikt till allt det goda.

Perfekt nejdagsfisk

Perfekt ”Nej-dagsmat” på Dimitris i Spilia

Oftast brukar de svenska seglarna vara i majoritet bland oss nordbor. Men här på Leros händer det nu och då att vi finländska seglare är i majoritet. Detta beror kanske delvis på de täta band mellan Leros och Finland som Göran och Christine Schildt gett upphov till. Den här vintern har åtminstone fyra finländska båtar legat i Leros Marina: Camira, Tiitu, Tipi och Ayfer.

Christine et co

Terttu, Heikki, Christine och Svante på Skipper’s i Leros Marina. Ulla och Tapio från s/y Tipi var också med på lunchen.

Terttu på s/y Tiitu är initiativrik som få, och inbjöd en dag Christine Schildt till en lunch med de finländska seglarna i marinan. Christine Schildt är utåtriktad och social och delade på ett spontant och trevligt sätt med sig av sitt liv på Leros. Hon berättade bland annat om de många kulturaktiviteterna på ön och om de mer omfattande arrangemangen kring Göran Schildt Memorial Race 2017, då Göran Schildt skulle ha fyllt 100 år. Hon gav oss också tips inför firandet av den ortodoxa påsken som skulle infalla efter ett par dagar. Hyr en bil och åk runt till de olika kyrkorna på långfredagen och missa inte den stora processionen i Platanos på fredag kväll, sa hon. Efter påsk blir det stor festival med folkmusik och dans. – Om ni kommer upp till Villa Kolkis, så går vi tillsammans på inledningsfesten på tisdag kväll.

Christine Schildt

Christine Schildt

Påsken är inte bara den största högtiden inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, utan firas också i praktiken mest av alla högtider. Under några dagar stänger det grekiska samhället ned och familjerna kommer samman för att fira påsk. För många är det den längsta sammanhängande ledigheten under hela året.

Ayfer påsk2

Påskfirandet inleddes på torsdag kväll i Nikolauskyrkan i Lakki

Påskfirandet både syns och hörs i de grekiska samhällena. Judas hänger utanför kyrkorna under långfredagen och påsksmällare av olika kaliber detonerar titt som tätt. Smällandet kulminerar vid midnatt natten mot söndagen då det glada budskapet att ”Kristus är uppstånden” ropas ut. För hundar och folk med tinnitus är påsksmällarna förstås ingen höjdare.

Ayfer påsk3

Judas utanför Nikolauskyrkan i Lakki stod för ett androgynt inslag, utanför de andra kyrkorna hade Judas mera utpräglat maskulin karaktär

Det ortodoxa påskfirandet innefattar mycket åskådlighet och lättillgängliga symboliska handlingar. Fastän mässorna pågår under flera timmar och en stor del av församlingen står under tiden, finns det en kravlöshet över det hela. Man behöver inte vara med allting. Man kommer och går, är med så länge man vill eller har tid. Huvudsaken är att man får delta på något sätt.

Ayfer påsk4

Kristi blomstersmyckade grav i Agios Onoufrios på Leros

I de kyrkor vi besökte under torsdag och fredag mötte vi flera vänliga församlingsbor som gärna hjälpte oss på traven och berättade om de ortodoxa sedvänjorna.

Ayfer påsk5

Vänliga församlingsbor tog hand om oss tillfälliga gäster. I gudstjänsterna deltog festklädda Lerosbor i alla åldrar – även påfallande många barnfamiljer.

En påskgudstjänst med många deltagare hölls på långfredagen vid den gamla borgen i Pandeli. Trots att de flesta bilar på Leros är små var parkeringsplatsen uppe vid borgen knökfull.

Ayfer påsk6

Högtidlig långfredagsgudstjänst vid borgen som överblickar Leros

Ayfer påsk7

Gudstjänsten vid borgen blev i det fina vädret något av en folkfest

Ayfer påsk8

Det ortodoxa påskfirandet bjuder på mycket åskådlighet och tydlig symbolik

Ayfer Terttu Nina Svante

Terttu, Nina och Svante uppe på borgen

Firandet av långfredagen på Leros fick sin kulmen då processionerna från tre kyrkor strålade samman i huvudorten Platanos och tävlade om vem som kunde lyfta Kristi smyckade grav högst. Mycket folk samlades i förväg på det lilla vackra torget i Platanos och inväntade processionerna. Så även vi. Då kanonslag och andra tunga smällare sköts redan här var Svante tacksam över att han kommit ihåg att utrusta sig med öronproppar i fickan redan från morgonen.

Ayfer påsk9

Långfredagen på Leros kulminerade då processionerna från tre kyrkor strålade samman i huvudorten Platanos på Leros

Påskdagen firades på Leros Marina genom att marinan bjöd alla som bor i marinan på traditionell påskdagsmåltid med bland annat lammkött, sallad och dryck på Skipper’s – restaurangen i marinans administrativa byggnad med utsikt över marinan och hela Lakkiviken.

Enligt uppgift finns det 157 kyrkor och kapell på Leros. Kapellet nedan torde vara ett av de minsta. Det ligger i närheten av ingången till Tunnelmuséet, Leros krigsmuseum som är beläget i en krigstida tunnel. Tyvärr har muséet inte öppnat för säsongen ännu.

Ayfer kapell vid krigsmuseet

Kapell vid krigsmuseet

April månad har gått med vårrustning, vänner på besök, sociala aktiviteter och påskfirande. Nu är det dags att komma ut på böljan den blå. För vår del blir det nu bara en kort sväng, då vi om tre veckor ska flyga till Montreal för att hälsa på vår dotter med sambo och sedan till Vancouver för att därifrån bila över Klippiga bergen till Svantes kusin i Calgary.

Ayfer Nina i Agia Marina.jpg

Nina i Agia Marina


Leros – Arki – Patmos

September – November 2015 Leros – Arki – Patmos

Besättningen

Besättningen på s/y Ayfer vill önska alla läsare av ”Segling med s/y Ayfer”

God Jul och Gott Nytt År med förliga vindar!

+++

Merry Christmas and a Happy New Year with fair winds!

+++

Hyvää Joulua ja Hyvää Uutta Purjehdusvuotta!

Ayfer för segel

Ayfer on the way to Archangelos NW of Leros

During our autumn sailing in the Aegean sea the influx of immigrants from Syria, Iraq and Afghanistan to Greece was the great issue. The trip from the Turkish west coast to the Dodecanese Islands is short and the police station in Leros became the registration center for the immigrants arriving to the smaller islands between Leros and the Turkish mainland. After the Göran Schildt Memorial Race 2015 in the middle of September we spent some weeks cruising in the waters of Leros, Arki and Patmos. Equipment breakdown is a part of sailing life. During the autumn season we had to replace our two years old (!?!) leaking water heater, and to lift out our diesel generator for a major repair in the workshop in Leros Marina Evros. In the beginning of November we left Ayfer on the hard in the marina. Why do we go home to the cold north for the winter? The Finnish sauna and the TV sofa are quite warm and cosy compared to the Greek tavernas during this time of the year! And if we get enough snow and ice we can exercise some nice winter sports before the session in the sauna.

Cracks

Cracks in the material of the water heater

Innan vi kunde kasta loss med s/y Ayfer efter Göran Schildtregattan blev vi tvungna att byta vår knappt två år gamla varmvattenberedare på grund av sprickor i godset. Visserligen hade den garanti kvar, men hur utnyttjar man garantin på en i Turkiet inköpt varmvattenberedare i Grekland, då man dessutom måste kunna bevisa att felet funnits från början? Det är bara att sträcka upp händerna. Eller snarare att sticka ned händerna i fickan, dra upp plånboken och snällt betala. Betalar man med cash blir det dessutom rabatt!

Installation

Moustafa och Christos på Leros Marina Evros hjälper oss med installationen av den nya varmvattenberedaren

Medan vi väntade på varmvattenberedaren kunde vi fortsätta vårt utforskande av Leros, som är en förvånansvärt mångsidig ö med mycket att se. Vi hade fått tips om att Mylos taverna i Agia Marina på behändigt cykelavstånd från marinan skulle ha den bästa maten på hela ön.

Mylos Taverna

Svante i väntan på maten på Mylos taverna

Stället har ett fint läge ute vid vattenbrynet i Alindaviken invid en gammal väderkvarn som gett tavernan dess namn. Det var mycket folk på den trivsamma tavernan. Vi beställde skaldjurspasta som hörde till specialiteterna på menyn.

Utsikten från Mylos

Utsikten från Mylos taverna på Leros

Vi blev litet konfunderade då maten kommit in och vi försiktigt börjat smaka på den. Det föreföll som mestadels bara pasta med litet röd sås med ett mycket sparsamt inslag av skaldjur. Vi försökte identifiera det där lilla extra som skulle ha gjort det till en smakupplevelse, men lyckades dåligt. Antingen förstod vi oss inte på det fina eller så var kocken inte i form idag, konstaterade vi då vi cyklade vidare. Saken kom i ett litet annat ljus ett par veckor senare då vi hörde två andra båtlag klaga på maten på Mylos. Det ena hade till och med sluppit betala för skaldjurspastan, då den knappt innehöll några skaldjur alls. Så nu är det upp till bevis för Mylos! Man kan tyvärr inte leva på gamla meriter någon längre tid. På vägen hem pausade vi på en bänk och njöt av den härliga utsikten över Vromolithosviken.

Vromolithosviken.jpg

Utsikt över Vromolithosviken på östra sidan av Leros som vätter mot Turkiet

Då vi lämnat Leros Marina längst inne i Lakkiviken stannade vi till vid sidan av farleden, så att Svante kunde dyka ned till propellern med skrapverktyget (läs morakniven) i högsta hugg för att befria propellern från allt som vuxit på den under sommaren i marinan. Propellern visade sig vara förvånansvärt ren, varför det inte tog mer än en kvart innan vi kunde fortsätta färden mot Arki.

Propellerputs.jpg

Propellern putsad och fin från sommarens beväxning

På väg.jpg

På väg mot Arki

Eftersom vädret var lugnt och fint beslöt vi kasta ankar i en vik söder om huvudön i Arki-arkipelagen. Fem meter turkosskiftande vatten över fin sand med ankarkättingen synlig på botten. Mer kan man inte begära!

Arki3.jpg

Ankring under ideala förhållanden

Nina flyter.jpg

Somliga har mer flyt än andra, i detta fall Nina

Efter två stilla dagar i vår härliga vik friskade nordvindarna i varför vi sökte oss till den skyddade hamnen i Arki, där vi backade in på en ledig plats vid den lilla ”stadskajen”. Av någon anledning bedömde vi avståndet totalt fel så att våra 80 meter kätting tog slut fyra meter före kajen. På andra försöket gick det bättre och vi fick bara konstatera att det denna gång var vi som stod för förmiddagsunderhållningen i hamnen.

Hamnen i Arki2

Den trivsamma och välskyddade lilla hamnen i Arki

Eftersom det är utomordentligt trivsamt i Arki – det är många seglares favorithamn i denna del av Egeiska havet – låg vi kvar nästan en vecka. Då visade det sig att det var flera andra båtar som upprepade vårt misstag och lade ankaret alltför långt ute. Vi kom aldrig underfund med var det är som gör att man så lätt bedömer avståndet fel just i denna hamn.

Arki2.jpg

Tam skarv i Arki

Huvudön i Arki är perfekt för några kravlösa dagar. Den är så liten att några mer ambitiösa vandringsplaner inte behöver smidas. Promenerar man åt ett håll kommer man efter några minuter till stora lastbryggan och sedan till badstranden, som ligger lämpligt avsides. Promenerar man åt andra hållet kommer man till en taverna med några bojar i viken nedanför och ytterligare en vik där man kan ankra (med ställvis dåligt fäste). Det tredje promenadalternativet går till det lilla kapellet på öns högsta punkt, varifrån utsikten är fin åt alla håll.

Arki hamn

Hamnen i Arki med den lilla ”stadskajen” nere till höger

Förutom tavernan vid den andra viken finns det två tavernor och en bar i själva byn Arki utöver en nyöppnad mycket trevlig”ouzeria” vid stora lastbryggan. Ouzerian är så anspråkslös att vi knappt lade märke till den under våra promenader till badstranden de första dagarna. Sällan har vi heller pengar i fickan då vi går för att bada. Men då vi väl ”upptäckt” stället blev det vår favorit. Här serveras härliga hemgjorda rätter och en hemgjord hårdost som inte går av för hackor – speciellt då den serveras som tillbehör till ouzo!

Arki samos.jpg

Utsikt norrut mot Samos från Arki

Arki klocka

Arki

Arki get

Månntro han vilar sig från jetlag?

I viken på ön Marathos väster om Arki finns tre tavernor med gula, vita respektive röda bojar. De röda bojarna längst till höger erbjöd bäst skydd för vinden från norr och Pantelis taverna visade sig vara ytterst välskött med väldigt god mat. Innehavaren är australiensare och var för flera decennier sedan först med att etablera verksamhet i viken. Strax väster om Marathos ligger den obebodda ön Stroggilo som i somras köptes av Johnny Depp för 4,2 miljoner euro. Det är fint med alla som bidrar till att få den grekiska ekonomin på fötter!

Marathos

På Pantelis taverna på Marathos sköts allting med omsorg.

Då vi låg vid vår boj i Marathos kom m/y Xanto med Anette och Thomas intuffande i viken. Litet senare åkte de stolt förbi oss i sin nyinköpta ”fjantjolle”, dvs. en minijolle som man snabbt kan pumpa upp för smärre behov. Vi har haft en del glädje och nytta av vår egen fjantjolle, som vi kallar den, men också märkt att det gäller att vara observant på förändringar i väder och vind om man är beroende av jollen för att ta sig tillbaka till båten.

Thomas och Anette i fjantjolle.jpg

Anette och Thomas från m/y Xanto i nyinköpt ”fjantjolle”

Då vi fått meddelande från Leros Marina att spridaren till vår start-vägrande dieselgenerator kommit tillbaka från verkstad i Aten, seglade vi härifrån sakteliga tillbaka mot Leros.

På väg till Arkhangelos.jpg

På väg mot Arkhangelos nordväst om Leros

Nina vid rodret.jpg

Nina trivs bättre vid rodret då vinden drar

Då vädret var stabilt ville vi njuta av en natt för ankar vid ön Arkhangelos nordväst om Leros innan vi gick in till marinan.

För ankar i Arkhangelos.jpg

För ankar i Arkhangelos

Väl tillbaka i Leros Marina konstaterade vi att den nyputsade spridaren inte gjorde vår dieselgenerator mer startvillig, varför vi på inrådan av marinans tekniker beslöt lyfta ut hela elverket för reparation inne i verkstaden på marinan.

Dieselelverk

Dieselgeneratorn klar att lyftas ut

Elverk lyfts ut

Lätt som en plätt åker 100 kg dieselgenerator ut ur Ayfers inre – insvept i plastsäck

Efter en blåsig vecka i marinan blev vädret stadigare igen och vi kunde nyprovianterade och välförsedda sätta kurs mot Patmos.

Patmos Needles.jpg

Patmos svar på The Needles

Det var gott om rum i hamnen i Skala, huvudorten på Patmos, så vi kunde bekvämt förtöja långsides. En lyx som oftast bara förunnas en utanför högsäsong! Några timmar efter oss kom ”gräsänklingen” Claes på s/y Comedie in och lade sig bakom oss.

Ayfer i Patmos2

Ayfer och Comedie med Chora i bakgrunden

Efter ett tag fick den nordiska flottan ytterligare tillskott genom finskflaggade Cenit 33:an Camira med Ilana och Tuomo ombord. Vi blir alltid varma om hjärtat då vi ser en Cenit 33, då vi själva hade en dylik på 1990-talet. Det är en fin båt som det är ett nöje att segla!

Cenit 33

Cenit 33:n Camira gör sällskap med Ayfer och Comedie på Patmos

Vid ett rådslag på kajen på kvällen beslöt den nordiska truppen gemensamt erövra höjderna på Patmos följande dag, dock med hjälp av den lokala bussen för vägen upp. Avgång efter utdragen frukost.

Utsikt från Chora

Utsikt från Chora över Skala och hamnen på Patmos

Sankt Johannes teologens kloster i Chora uppe på höjderna på Patmos grundades 1088 av soldatprästen John Christodoulos, som erhållit ön av den bysantinske kejsaren Alexios I Komnenos. Redan efter tre år var klostret i stort sett färdigt. Författaren till Uppenbarelseboken i Nya Testamentet, Johannes, anger själv Patmos som platsen där han mottog sina uppenbarelser (Upp. 1:9). Romarna använde ön, liksom de andra öarna i ögruppen Dodekaneserna, som förvisningsort för misshagliga personer. Uppenbarelseboken dateras till cirka 95 e.Kr.

Ilana, Tuomo, Svante och Claes

Ilana, Tuomo, Svante och Claes i klostret i choran

Tyvärr råder fotograferingsförbud både i de delar av klostret som man tillåts besöka och i klostermuséet, varför vi endast har bilder från utsidan.

Kloster

”Den som här inträder låter kameran vara…”

Chora med klostret och Uppenbarelsegrottan, som ligger invid vägen från Chora till Skala klassificerades av Unesco som världsarv 1999.

Klockorna

Klostrets klockor kalla

 

Smal gränd

I Chora som omger klostret är gränderna smala

Dörr

Blomster

Patmosvy

Patmos

Under vandringen runt Chora öppnar sig vackra vyer åt alla håll. Söderut ligger Grikouviken där man kan ankra om man inte vill gå in till hamnen i Skala.

Utsikt söderut ankarvik

Utsikt från Chora på Patmos mot ankarviken Grikou i söder

Dagen efter expeditionen till Chora och klostret gick vi tillsammans med Claes längs stigen upp till Uppenbarelsegrottan.

Claes och Svante utanför grottan

Claes och Svante på väg till Uppenbarelsegrottan

Mosaik ingången till Uppenbarelsegrottan

Mosaiken ovanför ingången till Uppenbarelsegrottan

Uppenbarelsegrottan med sprickorna i berget där Johannes ska ha fått och skrivit ned sina uppenbarelser är en plats som inbjuder till stillhet och eftertanke. Med allt som för närvarande tilldrar sig i Syrien och övriga Mellanöstern känns det som utmålas i apokalypsen plötsligt kusligt nära. Också annars kan vi konstatera att hela situationen med flyktingströmmen över Egeiska havet och närkontakten med EU-immigranterna på Leros och de andra öarna, angett grundtonen för årets seglatser. Det känns som en absurd värld när de vatten som vi för nöjes skull seglar på under dagen, nattetid förvandlas till ett slagfält för kampen mellan liv och död.

Utsikt mot Choran från grottan

Utsikt mot Chora och klostret högst upp med Uppenbarelsegrottan mitt i bilden

Om någon undrar varför alla människor på de grekiska öarna – både gamla och unga – åker moped i stället för att cykla, kan vi berätta att det åtminstone inte bara beror på lättja. På Patmos får man visserligen sin belöning då man nått toppen och kan börja rulla utför. Men vägen dit är oftast lång och mödosam.

Cykel

Cykling är inte alltid en höjdare på de kuperade grekiska öarna

Innan det var dags att knyta ihop påsen på Patmos ville vi ännu göra en tur norrut på ön. Det blev en ur motionssynpunkt bejublad cykeltur till den vackra Kamposviken. Vi hade tur såtillvida att det var sista dagen restaurangerna i viken hade öppet innan de stängde för vintern. Som framgår av bilden nedan var det inte längre trängsel vid solstolarna på stranden.

Kampos

Badstranden vid Kampos vid säsongslutet

Tillbaka i marinan i Leros passade vi på att utnyttja ett par dagar med litet lättare vindar för att ta hand om och packa in seglen för vintern. Storseglet bar omisskännliga spår av några regn med saharasand. Nina lyckades med våt trasa få bort de värsta fläckarna. Det måste kanske få synas på ett segel att det tillbringat några säsonger på Medelhavet…

Tur att Nina är självlysande

Tur att Nina är självlysande så hon inte kommer bort i all segelduken!

Vinterrustande i all ära – men är det skutfestival i Alindaviken på Leros med över hundra turkiska guleter på besök så får man lov att cykla dit. Vi lurade med oss Anette och Thomas från Xanto.

Thomas och Anette på cykel

Med Thomas och Anette på cykeltur på Leros

Mitt i det långa nedförslutet mot Agia Marina stannade vi till för att titta på de hundra turkiska guleterna från ovan.

Guleter i Agia Marina

Guleter i Agia Marina på Leros

Inne vid kajen i Agia Marina var det trångt om saligheten.

Guletfestival i Agia Marina

Guletfestival i Agia Marina

Efter cykelturen österut till Agia Marina begav vi oss följande dag västerut på Leros till höjderna vid inloppet till Lakkiviken, för att få se en skymt av guleterna för segel. På grund av den hårda sydliga vinden valde de en annan rutt. Det enda vi fick se var getter och vita vågtoppar!

Get på Leros

Utsikt mot Lakkiviken

Svante ser på meltemin

Mäktiga vyer norrut längs västkusten på Leros

En av de sista dagarna i oktober var det dags för Ayfer att få sitt på det torra.

Ayfer i travellift

Först travellift…

Ayfer på slamkrypare

…sedan ”slamkrypare”

Då båten som lyftes före Ayfer tvättades pajade marinans stora trycktvätt, så Ayfer fick ställas på plats med otvättat ”underrede”, vilket dock inte hindrade oss från att slutföra vinterrustandet i övrigt.

Nina fejar

Nina gör som vanligt en lysande insats

Vi kände viss spänning då hemfärden närmade sig. Vädret ställde nämligen till det för flera seglare på hemväg, då flyget från Leros till Aten på grund av hårda vindar fick ställas in tre dagar i rad och det under lågsäsong inte går färja till Aten varje dag. Skulle vi avboka flyget och ta färjan till Aten ett par dagar i förväg? Vi beslöt oss för att vänta och se – och hade sedan tur med vädret och kom iväg hemåt som planerat.

Sista tvätten på tork

Nej, det är inte festflaggningen som hamnat snett, utan sista tvätten på tork innan vi ”strök flagg” och tog farväl av Ayfer inför vintern

 

 


Göran Schildt Regatta 2015

14-17 September 2015  Leros – Lipsi – Arki – Leros

Robust chasing Cache-Cache on the third leg

S/y Robust chasing s/y Cache Cache on the third leg back to Leros in the Göran Schildt Regatta 2015

Start

The start of the third leg in Arki was tight

When we returned from Finland after the summer we spent one day in Athens waiting for the connecting flight to Leros the following morning. There were no protests against the Troika on Syntagma Square and the climbing up to Athens´Acropolis was worth the effort. In Leros Marina s/y Ayfer was waiting for us in good shape – just some Sahara sand needed to be washed away. Göran Schildt Memorial Race is an important sailing event in the Eastern Mediterranean, especially for sailors from the Nordic countries. The Finnish-Swedish sailor and author Göran Schildt lived in Leros (and Finland) from 1965 until his death 2009. His widow Christine still spends a lot of time in Villa Kolkis in Leros. We participated in this 6th Göran Schildt Regatta as crew members onboard the Swedish yawl Robust, a classic beauty from 1965. The inter-cultural arrangements with Greek and Finnish music and art during the regatta days were nice and created a good atmosphere around the race. As the regatta week coincided with the Greek parliament elections, the people of the arranging Nautical Club Leros were also busy with arrangements for the elections. S/y Robust ended up on a total 4th place when s/y Cache Cache (also from Sweden) became the over all winner.

Svante på ett rofyllt Syntagmatorg

Nina på ett rofyllt Syntagmatorg framför den grekiska parlamentsbyggnaden i Aten

Som medlemmar i ”Guldgrisklubben” (Club One TallinkSilja) hade vi turen att bli uppgraderade till en deluxe hytt, då vi tog Silja Serenade från Helsingfors till Stockholm, varifrån vi efter några dagar skulle flyga till Aten för att återvända till Ayfer på Leros. Trots att vi under många år åkt färja mellan Sverige och Finland flera gånger per år, tycker vi alltjämt att det är både roligt och mer behändigt än att flyga. Gå ombord vid 16.30 tiden, ta en snabb dusch och fräscha till sig innan vi går till akterdäck för att följa med avfärden från Södra hamnen i Helsingfors eller Värtahamnen i Stockholm. Därefter en god middag på någon av restaurangerna ombord, litet shopping och möjligen något av kvällens show innan vi drar oss tillbaka till hytten och en god bok. Sedan en lång vilsam natt och frukost innan vi vid 10-tiden går iland i den andra huvudstaden! Ett perfekt sätt att skaka ”avfärdsstressen” av sig då man beger sig ut på en längre resa.

På väg upp till Akropolisklippan

På väg upp till Akropolisklippan i Aten

Under ett knappt dygn i Aten hann vi boka in oss på Holiday Inn 10 min shuttlefärd från flygplatsen, ta buss 95X in till centrum och besöka både Syntagmatorget och Akropolis innan det var dags för en bit mat på en av de mysiga restaurangerna nedanom Akropolis.

Parthenon

Parthenontemplet byggdes på Akropolis i mitten av 400-talet före Kristus

Som de rutinerade ”ruinmonster” vi är efter att ha besökt ett stort antal arkeologiska platser både i Grekland och Turkiet, var vi mera intresserade av utsikten över Aten än av själva Akropolis.

Utsikt från Akropolis mot Lykabettosberget, parlamentsbyggnaden till höger

Utsikt från Akropolis mot Lykabettosberget, parlamentsbyggnaden till höger. Lykabettos är Atens högsa berg på 277 m. På toppen står bland annat ett kapell tillägnat Hagios Giorgios, dvs. Sankt Göran.

Efter en kort natt och litet kaffe och småkakor på Holiday Inn tog shutteln oss behändigt till Lerosflyget som avgick kl. 6.40.

Ankomst till Leros kl 07.45

Ankomst till Leros kl 07.45

Från flygplatsen på norra Leros är det bara cirka 10 km till Leros Marina, dit vår taxi förde oss just då morgonsolen började värma skönt. Allt var väl ombord på Ayfer som tillbringat sommaren för sig själv i marinan, rustad med ”stormtäppe” över sittbrunnen med tanke på meltemivind och saharasand.

Ayfer välkomnar oss i morgonsolen

Ayfer välkomnar oss i morgonsolen

Det var meningen att vi skulle ha seglat Göran Schildtregattan som gastar ombord på s/y Froggy. Men Lou-Lou och Pelle fick på kort varsel barn och barnbarn ombord, så det blev ändrade planer. Eftersom vi inte ville delta i racet med Ayfer (som med dubbla försegelrullar och centerbord inte är avsedd för kryss), tänkte vi att vi får nöja oss med att delta i evenemangen kring själva regattan. Men kvällen före skepparmötet blev vi tillfrågade om vi ville segla som gastar ombord på s/y Robust, där Lennart och Eva sade sig behöva hjälp med vinschandet. Vackra yawlen Robust är byggd 1965 med välkände Philip Rhodes som konstruktör.

Robust i väntan på startskottet

Vackra yawlen Robust i väntan på startskottet (Foto: Melanie Phillips)

I år togs det litet lättare på kappseglandet, då största delen av styrelsen i Nautical Club Leros tydligen även ingick i valnämnden inför det grekiska nyvalet till parlamentet, som inföll strax efter regattan. Så alla båtar fick tävla i samma klass.

Start, Photo: Melanie Phillips

Starten i Lakkiviken på Leros (Foto: Melanie Phillips)

Lennart är en erfaren kappseglare med många internationella havskappseglingar bakom sig och såg till att Robust fick en bra start.

Iväg

Eva och Lennart på s/y Robust efter starten i Lakkiviken på Leros

Snart var vi beredda att som tredje båt segla ut ur Lakkiviken.

Vi fick en fin start

Efter en lyckad start seglade vi som tredje båt snart ut från Lakkiviken

Ute på havet blåste det friskt och Robust sköt god fart på den första kryssbogen mot Lipsi. Robust har i motsats till de flesta moderna båtar v-formad botten och går genom vågorna i stället för att gå över dem. Under hela kappseglingen hördes inte en enda smäll då vi landade i vågdalarna. Eftersom Robust är betydligt smalare än en modern båt lutade hon rätt kraftigt i vindbyarna. Under den andra dagens kryss i mycket frisk vind kom det en hel del vatten över sitttbrunnssargen då Robust plöjde genom vågorna med lädäck under vatten.

Vinden friskar i

I den friska nordvästliga vinden sköt Robust god fart på väg mot Lipsi

Tack vare ett vågat vägval med en passage genom ett smalt sund mellan öarna vann vi mycket väg på den första etappen. Med en modern lätt båt som inte glider fram på egen fart då vinden tar slut eller slår emot mitt i sundet är det riskabelt att försöka sig på sådana konster. Robust kom in som fjärde båt på den första etappen. Detta blev även placeringen på beräknad tid.

Då vi kom i mål satt gänget på Cache-Cache redan och smorde kråset

Då vi kom i mål på Lipsi satt gänget på etappsegraren Cache Cache redan och smorde kråset

Då vi kommit i hamn i Lipsi lade Svante in ett inlägg på Facebook med ett foto av Robust och rapport från seglingen. Strax fick han en FB-kommentar av en gammal kollega, som är delägare i ett charterföretag, att de hade en båt med i tävlingen med kvinnlig skeppare. Det ledde till en trevlig pratstund på bryggan med skepparen Anci Söderlund som ombord på s/y Lady Kiki hade ett gäng med glada österbottningar.

Lipsi

Lipsi

Huvudorten på Lipsi erbjuder förutom ett par fina sandstränder och flera trevliga tavernor tillgång till service av olika slag.

Lipsi

Läckerheter på tork i Lipsi

Lipsi

Lipsi

Göran Schildtregattan anordnas av Nautical Club Leros i samarbete med Christine och Göran Schildts stiftelse, kulturföreningen Artemis på Leros och Leros kommun med stöd av Region of South Aegean. Invigningen av regattadagarna i Teaterhuset i Lakki inleddes med en tyst minut då en olycka med ett stort antal drunknade flyktingar hade inträffat utanför Leros samma eftermiddag. Invigningen bjöd, förutom tal av Finlands ambassadör i Aten Pauli Mäkelä med flera, på ett varierat program med bland annat läsning ur Göran Schildts böcker på grekiska och engelska om Kreta, Lesbos och Istanbul interfolierat med folkdansuppvisningar från respektive ort. Från Finland medverkade artisten Thomas Lundin med pianisten Thomas Enroth och bouzoukivirtousen Kimmo Hyyppä. Det blev ett uppskattat program med allt från nyare finlandssvensk musik och finsk tango till grekiska sånger av Mikis Theodorakis. ”Två gånger Thomas” uppträdde även vid regattakvällen i Lipsi, där publiken spontant började dansa till duons sång och musik. Ordföranden för Artemis, Antonis Ntallaris, bjöd på både tal och sång då han ledde programkvällarna.

Thomas gånger 2

Thomas gånger 2 på utescenen i Lipsi

Även i Lipsi bjöd öns ungdomar på lokala folkdanser, i ett uppträdande där en ”icke-intrimmad” lillasyster stal showen (längst till höger på bilden).

Tjejerna

Tjejerna i Lipsi bjöd på ett varierat program med lokala folkdanser

Kommodoren i Nautical Club Leros, Alexis Charalampidis, hade ett styvt jobb att fungera både som starter och målgångsman under hela regattan. Som tur hade han assistans av skeppshunden!

Tyvärr har vi inga bilder från den andra etappen från Lipsi till Arki. Det beror på att det blåste betydligt mer än under den första dagen och kryssen mot Arki blev både intensiv och blöt ombord på Robust och ingen tänkte på att exponera någon kamera för stänk och saltvatten. Etappen blev annars heller ingen höjdare för Robusts del även om vi höll vår fjärde plats i fältet rätt länge. Men ett mindre lyckat kryssben gjorde att flera båtar kom att passera oss och vi kom i mål som åtta på etappen.

Alexis Charalampidis

Kommodoren för Nautical Club Leros, Alexis Charalampidis, på väg ut till startlinjen i Arki för att skicka iväg de tävlande båtarna på den tredje etappen. Förra året blev han totalsegrare i regattan.

Starten i Lipsi blev mycket tät, men alla kom lyckligt iväg på den tredje etappen tillbaka till Lakki på Leros.

Fartfylld start i Arki

Fartfylld start i Arki

Det var endast två båtar som hissade spinnaker, den ultramoderna MAT 1010 – ett strykjärn av senaste snitt – och Robust. Även om nylonet på Robust var från 1965 höll det både formen och därtill boatspeeden på Robust uppe på njutbar nivå. Sakta men säkert tuggade vi oss i fatt och förbi våra medtävlare (förutom MAT 1010:an förstås).

Spinnakern upp, jakten igång

Spinnakern upp, jakten på Cache Cache i full igång

Snart ifatt

Snart ifatt…

...och förbi

…och sedan förbi

Så här såg det ut från Cache Cache då vackra klassikern gled förbi. Cache Cache hade inte anmält spinnaker till regattan, så de fick låta ballongen ligga i sin påse.

Foto: Cache Cache

Så såg det ut från Cache Cache då vi gled förbi. Foto: Cache Cache

Då vi före inloppet till Lakkiviken tog ned spinnakern gällde det att försöka bevara försprånget före Cache Cache som vunnit båda de föregående etapperna.

Nu gäller det att bevara försprånget

Nu gäller det att bevara försprånget till Cache Cache

Men där kommer Cache-Cache

Men där kommer hon för fulla segel

Väl inne i Lakkiviken hade vi Cache Cache alldeles i hälarna, så nu fick vi trimma segel för allt vad vi var värda. Cache Cache är en Wasa 41 och välseglande som få. Det vet vi som i tiderna haft en Cenit 33, även den konstruerad av Leif Ängermark.

Nu får vi trimma

Här trimmas det för fullt!

Men de går ändå förbi

Men Cache Cache går ändå förbi strax före mål

Strax före mållinjen lyckades Cache Cache ta sig förbi oss. Snopet! Vi slog dem ändå på beräknad tid, då vi blev tvåa på etappen efter MAT 1010:an med sin turkiska besättning.

Regattamiddag

Regattamiddag och -avslutning på Nautical Club Leros

Stämningen vid avslutningen på regattan med middag, program och social samvaro på Nautical Club Leros var varm och trevlig.

Avslutningsfest

Här sitter bland annat den österbottniska besättningen på s/y Lady Kiki

Även biskopen av Leros kom med några visdomsord innan prisutdelningen tog vid.

Biskopen av Leros

Biskopen av Leros ger sin hälsning till regattaseglarna

Som väntat blev det tre generationer Graffner ombord på s/y Cache Cache som blev totalsegrare i årets regatta. De hade placeringarna 1-1-3 på de tre etapperna. Robust blev fyra med placeringarna 4-8-2. Finskflaggade s/y Sea Diana fick motta Göran Schildt vandringspriset med motiveringen att de deltar varje år med gott humör, även efter mastbrottet under regattan 2012.

Skepparen på Sea Diana tillsammans med Alexis och Christine Schildt

Skepparen på s/y Sea Diana tillsammans med Alexis Charalampidis och Christine Schildt

I vimlet träffade vi även en bekant från ungdoms- och studietiden, Mårten Johansson, som är kommundirektör i Raseborg, där Christine Schildts hemstad Ekenäs i Finland ligger. Mårten berättade om ett rikt och mångförgrenat kulturutbyte mellan Raseborg och Leros, med bland annat utbyteselever och grekisk-finska evenemang av olika slag både i Finland och Grekland.

Mårten

Mårten, Svante och Nina

Familjen Graffner med skepparparet Birgitta och Anders i spetsen är de verkliga entusiasterna då det gäller Göran Schildtregattan. De deltar varje år och gör sitt bästa för att locka andra seglare till racet. Ett par gånger har Anders utdelat ett pris i form av en fläkt åt den båt som kommit sist och alltså hade behövt litet mera vind i seglen. Detta år anordnade familjen ett uppskattat lotteri på avslutningsfesten, vilket inbringade 650 euro, som ska gå till att iståndsätta optimistjollarna i Nautical Club Leros så att återväxten av seglare på Leros kan tryggas.

Vi fick uppleva Anders och Birgittas härliga entusiasm även valborgsmässoaftonen 2014, då de samma dag de kommit från Sverige till Finike i Turkiet, sjösatte Cache Cache som stått på torra land under vintern och sedan ledde snapssången under det nordiska valborgsfirandet med schwung. Följande dag dukade de upp till sillfrukost ombord på Cache Cache för det nordiska gänget i marinan – med medhavd sill och andra färska läckerheter från Sverige! Det kallar vi att ha gott humör!

Tre generationer Graffner på Cache-Cache

Tre generationer Graffner på s/y Cache Cache, totalsegrare i Göran Schildt Memorial Race 2015

I skrivande stund är vi tillbaka på den lilla ön Arki med egen båt. Arki med en välskyddad liten hamn är en favorit bland många seglare, vilket vi väl kan förstå. Till detta återkommer vi i nästa inlägg.