Vår(rustning) i Preveza / Spring in Preveza

10 – 26 April 2018   Preveza (Grekland/Greece)

oznor

Aktio peninsula with Aktion Airport and the three boat yards Cleopatra, Ionian and Aktio. In the background the mountains of Lefkada.

Due to our daughter´s wedding in Helsinki in June and the ongoing building project at our sea side cottage in the Finnish gulf, we don’t launch Ayfer before August this summer. During two sunny April weeks we enjoyed the Mediterranean spring and did the yearly maintenance work on Ayfer on the hard in Cleopatra Marina. For some problems with the bow thruster and the main engine we got professional help from the technical department at Cleopatra Marina. Now we hope that everything onboard Ayfer will function properly when we come back in the beginning of August to continue to Sicily and the Italian west coast.

cof

Det går buss från Aten till Preveza flera gånger i dygnet med kort kaffepaus halvvägs

Före högsäsong går det inte så många direktflyg till och från Preveza. För vår del blev det en sen Norwegian flight från Helsingfors till Aten, övernattning på Holiday Inn nära flygplatsen i Aten och förmiddagsbussen från Aten till Preveza. Bussen som går flera gånger dagligen tar litet olika vägar på slutet, varför färdtiden varierar mellan fem och sex timmar.

Bussen går den mindre kuperade vägen söder om Korintiska viken, varför man får åka både över Korintkanalen (läs: -diket) och den spektakulära bron mellan Peloponnesos och fastlandet på det smalaste stället som skiljer Korintiska viken från Patrasviken.

oznor

Bron över sundet mellan Peloponnesos och fastlandet

Vi har seglat under bron både på väg öster- och västerut på Medelhavet, men nu fick vi alltså tillfälle att åka över bron.

oznor

Det kändes fint att åka över den spektakulära bron som vi tidigare endast passerat under

Efter fem och en halv timmes intressant bussfärd var vi framme i Preveza och kunde ta en taxi ”under” sundet som skiljer Aktionhalvön med flygplatsen från Preveza stad. Man åker nämligen genom en betaltunnel som går under mynningen till Prevezaviken. Att detta är historiska vatten påminns man om genom fortifikationerna vid vikmynningen. (Den historiskt intresserade kan läsa om sjöslaget vid Preveza 1538, där den ottomanska flottan som legat och väntat i Prevezaviken tog en storseger över den samlade kristna flotta påven Paulus III lyckats samla ihop.)

oznor

En skog av master bortom ängen

Då vi kom upp ur tunneln såg vi inte bara gröna ängar utan snart även en skog av master. På de tre varven Cleopatra Marina, Ionian Marina och Aktio Marina som ligger alldeles vid varandra står nämligen cirka 2500 båtar upptagna varje vinter. Cleopatra Marina med tusen båtar är välorganiserad med numrerade rader och platser, varför både båtägare och varvs- och servicepersonal har lätt att hitta till respektive båt.

oznor

Cleopatra Marina – Ayfer till höger vid blå bilen

cof

Ayfer i masthavet bland de totalt 2500 båtarna på de tre marinorna på Aktionhalvön

Trots en osedvanligt regnig och blåsig men varm vinter var Ayfer relativt ren och helt intakt där hon stod. De allra värsta skyfallen, som det rapporterades om även i nordiska media, föll relativt nära, dock litet längre österut.

sdr

Vintertäcket över sittbrunnen har kommit av och solskyddet upp

Efter att vi efter ett par dagar fått Ayfer avklädd och tvättad och etablerat ett fungerande hushåll ombord, satte vi igång med vårarbetena. Bland annat omkonservering av watermakern, körning och omkonservering av elverket, rengöring och smörjning av propellern, byte av alla anoder, rengöring av aktre toalettens trevägsventil och slangar, laddning av samtliga batterier (bruksbank 660 Ah, startbatterier till motor och elverk, bogpropellerns batterier) stod på ”att göra -listan”. För vissa jobb på bogpropeller och huvudmotor behövde vi utomstående hjälp, vilket vi avtalade om på marinans tekniska kontor.

sdr

Återstår att sätta propelleranoden på plats.

cof

Om anoden målas runt fastsättningshålen går den inte åt vid bultarna

Det är inte bara motorer och utrustning som behöver underhållas. Också boendemiljön ombord måste vårdas för att inte ”sunka igen”.

cof

Filter för båtens ventiler hindrar sand och damm från att tränga in i båten

sdr

Innan filtret kommer på plats sätter Nina i preventivt syfte ut medel mot ovälkomna gäster utifrån

Genom att boendekomforten till vissa delar är torftig då båten står på land (varken toa eller pentry kan användas på övligt sätt), blir det för oss minst ett mål mat om dagen på antingen den trevliga tavernan inne i marinan eller den närbelägna tavernan med mera lokal publik. Detta har inte bara en praktisk betydelse, utan också en social. För på tavernorna ser man snabbt till exempel vilka nordiska seglare redan är på plats. Här återser man gamla bekanta och gör nya trevliga bekantskaper.

Nya för oss var Majken och Bertil på S/Y Lindarose, som redan länge oss ovetande följt oss på Ayferbloggen. Det visade sig att de köpt sin nuvarande båt på Svinninge Marina utanför Stockholm, där våra båtar låg från 1997 till avfärden med Ayfer 2011. Vi tillbringade flera trevliga kvällar med Majken och Bertil, som med en tidigare båt seglat över Atlanten till Karibien och hem igen.

oznor

Svenska S/Y Lindarose på ”jungfrutur” mellan sjösättningsrampen och bryggan i Cleopatra Marina

Tack vare cyklarna ombord Ayfer blir vår aktionsradie litet större än det som finns på enbart gångavstånd. Att Preveza är jordbrukstrakt märks genast då man kommer utanför marinan.

cof

Olivträd omgivna av blomstrande ängar

oznor

Ombord Ayfer på land hör vi korna råma på ängarna invid marinan

cof

På våra cykelturer utanför marinan möts vi av bördigt jordbrukslandskap – här med Lefkas i bakgrunden

En dag tog vi paus i arbetet och åkte med marinans förbindelsebåt in till Preveza stad. Vi visste att marinan inne i Preveza skulle byggas om under vintern och var nyfikna att se hur långt arbetena avancerat. Som av bildspelet nedan framgår ser det lovande ut. Meningen är att marinan skall komma igång igen i början av sommaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

sdr

Svante missar inte en chans till en kopp kaffe – här vid stadskajen i väntan på båten tillbaka till  Cleopatra Marina

cof

Förbindelsebåten mellan Cleopatra Marina och stadskajen i Preveza går alla vardagar kl 10 från marinan och tillbaka kl 12

För att avhjälpa ett problem med vår bogpropeller och för att rengöra värmeväxlaren i vår Volvo Penta hade vi som sagt avtalat om hjälp på marinans tekniska kontor. Ett kontaktfel som gjorde att bogpropellern fungerade endast åt det ena hållet avhjälptes snabbt och behändigt av varvets elektriker. Då varvets motormekaniker Panos kom på plats visade det sig att inte bara värmeväxlaren behöver en genomgång utan även turbon och kopplingen till backslaget.

cof

Panos från Cleopatra Marina plockar isär värmeväxlaren på motorn

cof

Inte en dag för tidigt att rengöra den värmeväxlaren från salt och avlagringar – trots att den fungerat till synes normalt!

Medan Panos plockade isär motorn och hela båten var blockerad av avlyfta dörrar/luckor och isärtagna motordelar, passade Svante på att koppla upp sig med datorn för att sammanställa det här blogginlägget. Genom att finnas på plats då utomstående mekaniker jobbar, kan man förutom att man kan ta ställning till olika frågor och ge vissa upplysningar, lära sig själv en massa om vad man ska och inte ska göra til exempel med en marindiesel.

cof

Medan Panos jobbar med motorn sammanställer Svante vårt blogginlägg  – i gott sällskap av segelsäckar och andra grejor!

Vissa delar kan Panos sätta på plats redan i morgon, nyputsade och fina. Turbon måste som förut skickas till Aten för översyn och kan återmonteras först senare. Skönt i varje fall att få en 10-årig motor genomgången och fixad.

oznor

Nu återstår bland annat målning av botten och oljande av friborden med Alu-Protect innan Ayfer sjösätts i sommar

På fredag kväll påbörjar vi hemfärden med ett flyg från Preveza flygplats, som alltså ligger en dryg kilometer från Ayfer, till Amsterdam. Då vi inte kan motstå frestelsen att ta vägen hem via barnbarnet i Lille, får vi fira Valborg på kontinentalt vis – utan Marskens droppar eller Ålborgs akvavit och riktig sill. Men det är vi ju som Medelhavsseglare vana vid – här nere har ju seglingssäsongen redan pågått ett bra tag då Valborg stundar…

cof

Svante på bryggan utanför restaurangen vid Cleopatra Marina. Den här miljön duger gott för ett par soliga vårveckor – trots att båten står på land!

Då det är dags för nästa blogginlägg är vi förhoppningsvis på god väg från Grekland till Gaeta söder om Rom, där vi bokat plats för nästa vinter. Trevlig sommar!

 


Lata dagar i Lefkas / Lazy days in Lefkada

Augusti – september 2017 / August – September 2017  Corfu – Paxos – Meganisi – Ithaka – Kastos – Lefkas – Meganisi (Port Atheni and Vathi) – Preveza

P1090906

After our first grandchild Pablo´s baptism in the Swedish Church in Paris, we came back to Ayfer in Corfu together with our son Viktor and his fiancé Camilla. We spent a lazy week in Paxos and Meganisi with a lot of sunshine and swimming. When the young couple flew home to Stockholm we stayed at anchor in Port Atheni for a couple of weeks with just a short visit to Ithaca and Kastos. In the beginning of September Pablo and his mother Anna-Paulina joined us for ten days onboard. With a cockpit the size of Ayfer´s it´s no problem with baby strollers onboard. In spite of his age of seven months Pablo showed good seamanship and a big interest for the life onboard. Due to a building project on our weekend cottage in the Finnish Gulf, we finished the sailing season already in the middle of September.

P1090901

Det var hett då vi efter dottersonen Pablos dop i Paris kom till Gouvia Marina på Korfu i början av augusti tillsammans med sonen Viktor och hans fästmö Camilla. Så vi kastade loss så fort vi hunnit tvätta sommardammet av Ayfer och bunkra litet mat och dryck. Vi hann tyvärr endast till viken utanför Igoumenitsa innan skymningen föll. Första natten som enda båt i den ödsliga viken blev ingen höjdare. Desto bättre blev följande dygn i en av de nordöstra vikarna på Paxos, där det var knökfullt i den natursköna och populära viken med kristallklart vatten.

img-20170808-wa0003

Ayfer i Paxos

P1090893

Viktor och Camilla njöt av badlivet både ovan och under ytan

Vi firade Viktors födelsedag något försenat i den vackra viken på Paxos med urläckra våfflor från Lille.

dsc_0314

Något försenat födelsedagsfirande för Viktor

Från Paxos gick vi genom Lefkaskanalen med ett kort stopp i Lefkas för att tanka diesel. Då Nina skulle stiga iland för att ”deponera” ett par soppåsar, fastnade hennes shorts i stöttan vid porten i mantåget, som till hälften blockerades av Svante i färd med att tanka diesel. I stället för ett graciöst hopp ned på kajen blev det ett handlöst fall ned i mellanrummet mellan båt och betongkaj. Nina hade tur som varken bröt armar eller ben, utan endast fick några fula sår på höger underben, ett dock ganska djupt. Tack vare Ninas välutrustade skeppsapotek fanns allt ombord som behövdes för att vi inte skulle behöva uppsöka professionell vård. Dock blev det fyra veckor utan simning för Ninas del.

P1090914

Svängbron över Lefkaskanalen i öppet läge

Vi hittade en ledig plats i Midsommarviken på Meganisi, på det ställe där vi ofta låg förankrade sommaren 2013 som vi tillbringade i Joniska havet. Viktor och Camilla var nyfikna på följande vik, Port Atheni, dit vi flyttade efter ett par dagar.

Både Midsommarviken och Port Atheni har trevliga tavernor inne i vikbotten. Då man åker in med jollen på kvällen är det viktigt att man inte glömmer att hemfärden företas i mörker och frisk nattvind. Ficklampa och litet varmare kläder rekommenderas.

dsc_2056

På väg till middag på tavernan längst inne i viken

img-20170813-wa0001

Somliga dagar var inte bara hav och himmel blå

Viktor och Camilla kunde endast stanna en knapp vecka, men njöt av solen och värmen in i det sista. De tog färjan från Meganisi till Nidri och därifrån taxi till flygplatsen i Preveza. På det sättet kunde vi stanna kvar i Port Atheni, där båtarna blivit allt flera och nykomlingarna fick leta efter en ledig plats där man inte behövde lägga sig alltför nära andra båtar.

img-20170812-wa0001

Camilla njuter av grekisk sol före hemfärden till Stockholm

img-20170814-wa0002

Svante solobadar då Nina ännu låter såren efter äventyret i Lefkas läka

Port Atheni på Meganisi är ett slags dubbelvik med ett långt rev utanför udden som skiljer de två vikarna åt. Trots att revet är utmärkt i sjökort och hamnböcker fick vi under den tid vi låg ankrade i viken bevittna åtminstone tolv grundstötningar. Vid de flesta måste besättningarna få hjälp av andra båtar för att komma loss. Vid två fall gick båtarna på grund igen längre ut på revet strax efter att de kommit loss! Även om båtar som går på grund erbjuder viss underhållning för dem som ligger i viken, tycker man att det vore en god idé att märka ut revet tydligt. För även om revet syns i vanliga fall, är det svårt att upptäcka i motsol.

dsc_2143

Elfte grundstötningen på revet på en dryg vecka!

dsc_0322

En av många solnedgångar i Port Atheni

Efter ett par veckor i vikarna på Meganisi kände Nina att hennes ben blivit så bra att det var dags för litet äventyr. Vi vinschade upp ankaret med sjuttio meter kätting som denna gång fått ligga orört av andras ankarmanövrar, vilket inte är självklart under högsäsong. Vi gick förbi Kastos och fortsatte till Ithaka, där vi hittade en ledig långsidesplats vid kajen strax till babord då man kommer in i viken med huvudorten Vathi längst inne.

Efter en lätt lunch på Dimitris Tsiribis taverna strax invid kajen, var vi redo att promenera in till ”stan” och stadskajen, där vi fick bevittna olika charterbesättningars försök att lägga till i den allt friskare eftermiddagsvinden. Då vi återvände till Ayfer i god tid före middagen hade båtarna blivit flera och som vanligt blev det en del gemytligt samspråk med de andra besättningarna innan det var dags för middag på den trevliga tavernan.

P1090990

Ayfer vid kajen vid Ithaka Marina vid inloppet till Vathiviken

Eftersom vinden skulle bli friskt sydvästlig och blåsa rakt på vår kajplats, lämnade vi Ithaka följande dag och gick till Kastos, där det ännu mitt på dagen fanns gott om plats att ankra inne i hamnen. Vi ankrade Ayfer med mycket kätting ute och långa linor i land eftersom vinden tvärs över hamnbassängen skulle bli frisk fram mot eftermiddagen.

P1100016

Ayfer i hamnen innanför vågbrytarna i Kastos morgonen efter den stora showen

Då vi väl fått Ayfer förtöjd och skulle slå oss ned till lunch, började en show som pågick ända till kvällen. I tilltagande sidvind försökte båtar av olika storlek och besättningar med olika grad av erfarenhet lägga till, dels ute vid vågbrytaren som snabbt blev full, dels med ankare mitt i bassängen och linor in mot kajen/stranden. Det blev mycket skrik och hojtande och många lossdragna ankaren och heta känslor innan alla lyckats förtöja. Några båtar gav upp och ankrade i stället utanför hamnbassängen.

P1100021

Morgonkaffe vid väderkvarnen vid hamninloppet i Kastos

Efter kalabaliken i Kastos var det skönt att återvända till Port Atheni på Meganisi.

dsc_0344

Fullmåne över Port Atheni med Kalamos i bakgrunden

Inte för att det alltid var så lugnt under högsäsong i Port Atheni heller. En lördag fick vi efter midnatt sällskap av två stora charterbåtar med ungdomar ombord. Eftersom vår närmaste granne var en lyxig motorbåt med tända undervattensljus var det lätt att parkera där. När båtarna följande morgon skulle bege sig iväg, höll det på att gå på tok då de kastade loss medan de fortfarande var bundna vid varandra och började driva in i vår ankarkätting.

dsc_2086

Våra nattliga vänner gör kaotisk sorti – det blev ”hässäkkä”, som vi säger i Finland

I början av september var det dags för vår dotter Anna-Paulina och barnbarnet Pablo, ”Pabbe”, att mönstra på i Lefkas Marina, där vi passat på att tvätta Ayfer och bunkra upp för de sista veckorna av säsongen. De kom direkt från ett bröllop i södra Frankrike och landade sent en kväll på flygplatsen i Preveza. Tyvärr hade Pablos pappa inte möjlighet att följa med denna gång.

P1100083

Pablo med mamma Anna-Paulina

Då ambitionen var att njuta av sol, bad och hav gick vi raka vägen tillbaka till Port Atheni, där vi ankrade nära vår ”gamla” plats. Eftersom det blåste friskt från nordväst kunde vi rulla ut genuan och njuta av framfart för segel då vi kommit ut ur Lefkaskanalen. Med en sittbrunn av Ayfers storlek går det bra att segla med en liten gast sittande i sin kärra.

P1100260

Anna-Paulina och Svante i det våta

För Anna-Paulinas och Pablos sista dagar hade vi bokat plats vid trevliga och barnvänliga Karnagio taverna i Vathiviken på Meganisi. Då vi dagen innan vi skulle gå till Karnagio kom tillbaka till Ayfer från en sen lunch på tavernan inne i Port Atheniviken, kände vi att något var på gång i väderleken. Även om ingenting direkt oroande utlovats, annat än ökande vind och regn till följande morgon, kände vi att det var dags att lämna ankarviken redan före natten. Vi ringde till Odyseas marina inne i Vathiviken, där vi tack vare Ayfers grundgående lyckades få en plats även om det annars var fullbokat. Vid midnatt bröt det sedan loss, ett präktigt åskväder med ösregn och kraftiga vindbyar. Även på vår plats inne vid kajen blev vi ordentligt omruskade. Följande dag var det mycket diskussion om huruvida åskvädret var utlovat eller inte då rapporterna strömmade in om ankaren som släppt och båtar som draggat.

P1100194 (1)

Pablo, Svante och Anna-Paulina dagen efter åskregnet i Vathi på Meganisi

I stället för att gå till Karnagio taverna stannade vi kvar ett par nätter i Odyseas marina och strosade omkring i Vathi. Sedan var det dags att gå till Preveza inför Pablos hemfärd och förberedelserna för Ayfers upptagning på Cleopatra Marina i Preveza.

P1100275 (1)

Utanför Preveza mötte vi Ilana och Tuomo på s/y Camira, som just inlett höstens segling

Efter en vecka med Pablo ombord kunde vi konstatera att han är en behändig liten sjöman med stor nyfikenhet och gott humör.

P1100294

Dags för farväl innan taxin tar Anna-Paulina och Pablo till Aktion flygplats i Preveza.

dsc_0386

Den 16 september var det dags att lyfta upp Ayfer på Cleopatra marina i Preveza.

P1100305

Eftersom många flyg från Preveza norrut mellanlandar i Prag, passade vi på att boka hotell för ett par nätter i Prag, som vi endast besökt som hastigast förut. Förutom flera trevliga restaurangbesök hann vi med en sextimmars guidad tur i Prag, mestadels till fots.

Orsaken till vår korta höstsegling var det bygge som i september kom igång på vårt fritidsställe vid Finska viken. Det handlar om en ekonomibyggnad med garage, snickarbod och förvaringsutrymmen. Så här såg bygget ut i oktober, november respektive februari. Meningen är att det blir klart senast i juni.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vår plan för seglingssäsongen 2018 är att sjösätta Ayfer under senare hälften av juli och sedan segla från Preveza till Sicilien och vidare till Gaeta söder om Rom där det är meningen att Ayfer ska tas upp för nästa vinter.

 

 


Meteora, Metsovo och/and Ioannina

19-22 juni /19-22 June   Igoumenitsa – Meteora – Metsovo – Ioannina – Igoumenitsa

P1080977

Holy Trinity Monastery in Meteora. In the background Kalabaka town and the Pineios river.

When Ayfer was parked on her summer berth in Gouvia Marina (Corfu), we made a four days trip to inland Greece just before Midsummer.  We took the ferry to Igoumenitsa, rented a car and visited the monastery complex in Meterora, the deep forests in Metsovo and the cultural center of Ioannina. We can highly recommend this ”mainland Greece in four days” tour for sailors in the Ionian Sea with some spare days. The islands and coasts of Greece are beautiful, but the mountains, forests and plains of inland Greece are also worth a visit!

P1080842

Första betalstationen på Via Egnatia (A2, E90) genom Grekland

Då två månader i Gouvia marina på Korfu kostade lika mycket som de sex veckor vi behövde för vår sommarvistelse i Finland och Sverige, hade vi tid över för en tripp till grekiska inlandet med Ayfer tryggt parkerad i marinan. Färjorna mellan Korfu och Igoumenitsa går med en halv timmes mellanrum och färden tar knappt två timmar. Alldeles vid hamnen i Igoumenitsa finns ett par firmor som hyr ut bilar. I Igoumenitsa börjar också den nya fina motorvägen som går över hela grekiska fastlandet till Thessaloniki och sedan vidare till gränsen mot Turkiet. Den 670 km långa motorvägen, som till stora delar utgör betalväg, blev klar 2009.

P1080841

Den 670 km långa motorvägen går genom 76 tunnlar på sammanlagt 99 km

Då vi lämnade kusten blev bergen snabbt högre och högre och tunnlarna allt fler. Efter en dryg timme och ett försvarligt antal tunnlar genom höga berg hade vi passerat avtagsvägarna till Ioannina och Metsovo och befann oss ungefär mitt på den grekiska halvön. Då vi nu tog av till södergående E92 kunde vi lätt föreställa oss hur lång tid vägen från kusten hade tagit innan motorvägen byggdes.

P1080850

På väg mot Kalambaka på grekiska fastlandet

Efter några mil på E92 blev dock landskapet mindre kuperat då vi närmade oss den Thessaliska slätten och staden Kalambaka, där vi bodde under vårt besök i Meteora. Då vi kom fram till Kalambaka och byn Kastraki som ligger närmast Meteora, fick slättlandskapet ett egendomligt inslag i form av höga klippor som sträcker sig mot skyn.

P1090246.jpg

Sandstensberget har i tiden bildats av sten, sand och lera och genom årmiljonerna splittrats av jordbävningar och skulpterats av väder och vind. Klipporna som höjer sig 400 meter över slätten och Peneusfloden, drog redan på 1000-talet till sig eremiter och asketer som bosatte sig vid dem. På slutet av 1100-talet byggdes en liten kyrka vid foten av en av klipporna.

Turkarnas expansion västerut på 1300-talet orsakade oro bland munkarna på Athos och endel sökte sig till dessa mera oåtkomliga trakter. Det första klostret grundades av munken Athanasios på 1340-talet på den klippa han kallade Megalo Meteoron. Meteoros, som på grekiska betyder upphöjd, svävande, fick sedan ge namn åt hela området. Nya kloster byggdes sedan ända till slutet av 1500-talet och som mest fanns det 24 aktiva kloster i området.

P1080986

På bilden syns fyra av de sex kloster i Meteora som är i aktivt bruk. Fr.v. Agios Nikolaos Anapafsas, Rousanou, Megalo Meteoron samt Varlaam. Bilden är tagen från Agia Triada klostret.

Under våra två dagar i Meteora hann vi besöka fyra av de sex kloster som alltjämt är i aktivt bruk, Stora Meteoronklostret (Megalo Meteoron), Sankt Stefansklostret (Agios Stephanos), Rousanouklostret och Den Heliga Treenighetens kloster (Agia Triada). Varlaamklostret och Sankt Nikolaus Anapafsasklostret (Agios Nikolaos Anapafsas) hann tyvärr stänga innan vi fick tid för dem. St Stefansklostret och Rousanouklostret är sedan 1961 respektive 1988 nunnekloster.

P1080873

Varlaamklostret sett från Stora Meteoron

Idén med att bygga klostren uppe på dessa klippor var inte i första hand att komma närmare Gud, utan att förlägga klostren på en plats som var oåtkomlig för turkarna, som spred förödelse längs stora delar av Medelhavets kuster ända fram till slutet av 1500-talet. För den som vill skaffa sig en uppfattning om hur stort problemet med den ottomanska flottans härjningar på Medelhavet var ända fram till 1500-talets slut, rekommenderas Roger Crowleys utmärkta bok ”Empires of the Sea. The Final Battle for the Mediterranean, 1521-1580”.

DSC_0161

Kommunikationen till och från klostren sköttes med stegar och vinschar ända fram till 1920-talet

De vägar, broar och trappor som idag leder upp till klostren byggdes först på 1920-talet. Ända fram till dess var det stegar och vinschanordningar som gällde. Även om vi är vana vid att vinschas 20 meter upp till masttoppen på Ayfer, var vi tacksamma över att kunna ta oss in i klostren på egna ben.

P1080921

Vinschtornet på Stora Meteoron

P1090048

Hisskroken i Agia Triadaklostret

P1090049

Vinschanordningen i Agia Triadaklostret

P1080877

Utsikten från Stora Meteoronklostret är hänförande

P1080891

Vad gömmer sig bakom denna låsta dörr?

P1080893

Jo, den samling dödskallar som varje kloster med självaktning har…

P1090021

St Stefansklostret har välskötta trädgårdar med fantastisk utsikt över Kalambaka och slätten

P1090094

Agia Triadaklostret har kanske det mest spektakulära läget

P1090191

Rousanou nunnekloster ligger vackert med höga klippor på alla sidor

P1090202

Rousanouklostret med de ”nybyggda” trapporna och broarna till vänster

P1090220

Nunneklostret Rousanou

P1090207

De höga klipporna inspirerar  Nina att sträcka sig mot höjderna

Vi hade bokat två nätter på Theatro Hotel Odysseon i Kalambaka. Hotellet ligger alldeles invid vägen till Meteora och öppnades nyligen igen efter fullständig renovering. Hotellet har en fräsch internationell prägel och ägarfamiljen var mycket tillmötesgående och hjälpsam med tips för vår fortsatta färd.

dsc_0203 (1)

Morgonkaffe vid Theatro Hotel Odysseon i Kalambaka

Innan vi lämnade Meteora gjorde vi en sista sväng via de kloster vi ännu inte hunnit besöka.

P1090223

St Nikolaus Anapafsasklostret

P1090205

Varlaamklostret

På vägen tillbaka till Igoumenitsa måste ni absolut besöka Metsovo och Ioannina, sade den unga hotellvärdinnan. Metsovo är Greklands svar på Klippiga bergen och Ioannina är kulturell och kommersiell centralort i nordvästra Grekland.

P1090263

P1090266

Den slingrande vägen till Metsovo bjuder på både hårnålskurvor och hänförande vyer

Metsovo ligger på 1150 m höjd över havet och har drygt 2500 invånare. De högsta topparna når över 1450 m höjd. Vintertid är Metsovo en aktiv skidort med flera slalombackar.

P1090278

Femstjärnigt!

Men då man besöker Metsovo sommartid är det björn- och vildmarkstemat som dominerar! Man räknar med att det finns cirka 200 vilda brunbjörnar i de grekiska bergen.

P1090300

Björnar, björnar och åter björnar

P1090304

Gatuvy i Metsovo

P1090306

Tyvärr serverade ”björncaféet” ingen mat, utan enbart dryck och småplock. Men utsikten från terrassen var hänförande!

Även om det sommartid är vandringsturismen och vintertid skidturismen som dominerar, har Metsovo även en del att erbjuda den ”vanliga turisten”. Konstmuseet ligger strategiskt vid byns centrum i närheten av alla trevliga restauranger.

P1090289

Konstmuseet i Metsovo

Av alla restaurangerna i byns centrum föreföll en mer lockande än de andra. Här serverades maten på smörpapper direkt på bordsskivan. Den välgrillade mörka korv med grekisk sallad som vi åt smakade alldeles utmärkt!

P1090316

Välgrillad korv med grekisk sallad serverad på smörpapper är en lokal specialitet

Då vi vek av från Via Egnatia mot Ioannina, blev det genast klart att detta är nordvästra -Greklands eller regionen Epirus’ kommersiella centrum. Hela den en och en halv mil långa vägsträckan från motorvägen till själva stadskärnan i Ioannina kantades av firmor och företag av olika slag. Eftermiddagstrafiken var livlig och det tog en god stund innan vi köat oss fram till centrum och den rundmur som omger hela den historiska gamla staden. Denna ligger på en udde i Pamvotis sjön, som ger Ioannina dess prägel.

P1090322

Ioannina med den medeltida borgen i förgrunden. Själva borgmuren syns knappt för alla träden vid strandpromenaden utanför muren.

Ioannina är inte bara kommersiellt, utan också administrativt och kulturellt centrum i Epirusregionen. Staden med omgivande tätorter har drygt 110.000 invånare.

Vi hade tänkt kolla med ett hotell innanför borgmuren, men då vi inte kunde finna en bilväg in fastän vi köat oss runt hela ringmuren, beslöt vi oss för att satsa på vårt alternativ två. Hotel Fotis på andra sidan sjön visade sig vara en riktig fullträff. Enkelt och rent och med en ständigt sysselsatt hotellvärd, som tycktes njuta av att se sina gäster trivas vid dignande bord. Hotel Fotis kan verkligen rekommenderas för den som besöker Ioannina per bil. Dessutom har man från Fotis fin utsikt både över stan med borgen i mitten och över ”ön”, som spelat så stor roll i stadens historia (se nedan).

P1090329

Svante med en ”liten” förrättssallad på Hotel Fotis

I nordöstra hörnet av den muromgärdade historiska staden ligger Aslan Paschamoskén som numera inrymmer det kommunala muséet. Förutom intressanta samlingar med bland annat gamla vapen och lokala klädedräkter, inrymmer muséet en utställning kring den judiska befolkningen och de judiska kvarteren innanför murarna. Det gav oss en intressant och nyttig insikt i den judiska historien i denna del av världen.

P1090404

Aslan Paschamoskén från 1618, numera kommunalt museum i Ioannina

P1090386

I denna del av staden innanför murarna låg de gamla judiska kvarteren

P1090383

En trevlig taverna är inrymd i en av de gamla byggnaderna

P1090375

Fethiyemoskén ligger på den högsta punkten i sydöstra hörnet av akropolis. Till vänster Ali Pashas grav.

Efter ett antal timmar innanför murarna var det dags för oss att kasta blickarna ut mot den hemlighetsfulla ö mitt i Pamvotissjön, som allt i Ioannina tycks handla om….

P1090395

I Pamvotissjön ligger ”Ön” (på grekiska Nisi)

P1090432

Turistbåtarna avlöser varandra på Ön

P1090438

Nina på upptäcktsfärd på Ön

P1090447

Ali Pasha eller Lejonet av Ioannina föddes år 1744 i Albanien som son till en lokal hövding. Efter att fadern mördats anslöt sig modern till ett rövarband, där Ali snabbt lärde sig färdigheter som gav honom en ledande ställning. Turkarna fick snart syn på Ali som kunde inleda en framgångsrik karriär i det turkiska rikets tjänst. Tack vare ett strategiskt äktenskap och lysande insatser för den osmanska administrationen, kunde Ali 1988 bli guvernör över provinsen Epirus och småningom utöka sitt välde till att omfatta Albanien och hela västra Grekland till och med Peloponnesos.

Ali var en framgångsrik och effektiv, men grym furste. Bland annat var han år 1800 ansvarig för dränkningen av 16 kvinnor, som anklagades för äktenskapsbrott. En avdelning av Ali Pashamuséet på Ön skildrar denna händelse. Då den turkiska sultanen Mahmud II förstod att Alis avsikt var att bryta sig loss ur det osmanska väldet och bilda en grekisk-albansk stat, skickade han sina trupper till Ioannina. Efter en lång belägring av borgen i Ioannina var Ali redo att möta den turkiske överbefälhavaren ute på Ön den 24 januari 1822. Av detta möte blev dock ingenting, i stället blev Ali mördad med ett skott genom golvet i det rum där han befann sig.

P1090454

Rummet Ali Pasha befann sig i då han sköts genom golvet

P1090453

Hålet i golvet efter skottet som dödade Ali Pasha

P1090479

Typiska fiskebåtar på Pamvotissjön

Allting i Ioannina kretsar inte kring historien. På ön finns ett konferenscenter, som vid tiden för vårt besök samlade kardiologer från världens alla hörn.

P1090485

Internationell konferens för kardiologer då vi besökte Ön

P1090498 (1)

Svante pustar ut på väg hem från Ön

Innan vi lämnade Ioannina passade vi ännu på att besöka Pavlos P. Vrellis museum, som genom vaxskulpturer återger 36 händelser som format den grekiska historien. Som 60-årig pensionär köpte Vrellis marken och byggde under tretton år upp byggnaderna och de underjordiska utställningsutrymmena samt hela utställningen. Outtröttligt arbetade han som skulptör, arkitekt, målare, kostymdesigner etc. alltid ensam och utan assistans.

Utställningen som omfattar fyra avdelningar börjar med tiden för den ottomanska ockupationen på 1400-talet och sträcker sig fram till början av 1980-talet. Det är ett fantastiskt arbete Vrellis gjort för att levandegöra de händelser som format den grekiska historien.

P1090338

Pavlos P. Vrellis Museum of Greek History

Nöjda och mätta på intryck återvände vi till Korfu, där vi gjorde oss redo för att än en gång fira midsommar utan sill, snaps och nybunden bastukvast.

Sommarvistelsen i Sverige och Finland blev kort denna gång, då vi kom hem först i början av juli och återvände till Ayfer redan i början av augusti efter första barnbarnets dop i Svenska kyrkan i Paris.


Återseenden/Reunions

2017 Maj – Juni / May – June  Syvota – Ormos Vlikho – Spartochori – Mytikas – Vathi – Preveza – Parga – Korfu/CorfuP1080713 (1)

Coming back to Ionian Sea, where we spent the whole summer 2013, meant seeing dear old places again and reunions with nice people still ”in business”, both local people keeping shops and tavernas and co-sailors from different times of our five years in the Mediterranean. It is amazing how you can experience a place in a very different way when you return after four years. This time we spent eight days in Preveza and learnt to know the place as a very nice and friendly town full of life, characterized by both the nearness to the sea and the surrounding fertile agricultural area.

DSC_0096

We met Anette and Thomas on m/y Xanto for the first time in Portugal 2011

När Svante satt med morgonkaffet i sittbrunnen efter den första natten vid Stavros brygga i Syvotaviken (Lefkas), såg han en välbekant båt glida in i hamnen. Det betydde rekordsnabb uppstigning för Nina. Anette och Thomas på Xanto visste att vi låg där och tittade in för att säga hej till oss på vägen från Ithaka till Preveza. Det betydde att våra farleder skulle skiljas på allvar efter flera vintrar tillsammans i Lagos (Portugal), Finike (Turkiet) och Leros (Grekland). Meningen var att Xanto ett par veckor senare skulle lyftas ombord på ett lastfartyg i Korfu för skeppning till Cuxhaven vid Elbemynningen. Då detta inlägg publiceras har Xanto redan passerat Kielkanalen och befinner sig på Kattegatt. Enligt uppgift är Thomas inte helt nöjd med temperaturerna där norröver… Anette och Thomas, vi hoppas snart få se er här nere igen!

DSC_1619

I Vlikhoviken på Lefkas finns alltid rum för ännu en båt. Dessutom är ankarfästet gott.

Efter tre trevliga och vilsamma dagar i Syvota gick vi till Vlikhoviken vid Nidri, där vi legat flera gånger för fyra år sedan. I Nidri finns en välförsedd marinaffär, där vi passade på att göra en del inköp. I Nidri finns dessutom bageriet med Greklands godaste sockermunkar, vilket motiverar Svante att montera sexhästaren på jollen och fräsa iväg till Nidri i full fart.

P1080529

Tuomo och Ilana på Cenit 33:an Camira

Då vi kommit tillbaka från Nidri inväntade vi Ilana and Tuomo på s/y Camira, som legat ett par dagar i Lefkas marina. Vi hade hört om Tuomo och hans Cenit 33 redan i mitten av 1990-talet, då även vi hade en välseglande Cenit 33 under några år. Men vi träffade Ilana och Tuomo för första gången på Leros för ett par år sedan.

DSC_1617

Tuomo och Ilana på bogser till middag på Gialos taverna

DSC_1591

Trevliga Gialos taverna på östra stranden i Vlikhoviken

Tuomo berättade att de hade ett jubileum att fira den sista maj – det var nämligen femtio år sedan Ilana och han möttes för första gången. Vi kunde kontra med att också vi hade något att fira samma dag, visserligen bara 37 års bröllopsdag, men ändå. Så vi beslöt att förflytta oss några sjömil österut och fira de 87 åren av samliv med middag på Spilia taverna i Spartochori på grannön Meganisi. Detta skedde för vår del med viss tvekan – och hast du mir gesehen – påpekar inte hamnkaptenen med det vresiga humöret att han redan för fyra år sedan har sagt att Ayfer är för stor för hans brygga. Exakt det kom vi inte ihåg, men nog hans vresiga sätt.

P1080552

Härlig utsikt från caféet högt uppe i byn Spartochori på Meganisi

Före en jubileumsmiddag måste kroppen späkas. Det lät sig lätt göras i det varma vädret med en vandring från hamnviken till själva byn Spartochori uppe på berget. Byn är pittoresk och utsikten fantastisk!

DSC_1641

50 år för Ilana och Tuomo och 37 år för Nina och Svante

DSC_1636

Nina

DSC_1648

Svante

Dagen efter jubelmiddagen introducerade vi cykelloppet ”Meganisi runt” för hopfällbara cyklar med  max 20 tums hjul. I det varma vädret blev det ett lopp med flera trevliga pauser för intag av näring och vätska. Den största utmaningen vid sidan om den fem kilometer långa uppförsbacken Vathi-Katomeri-Spartochori blev att hitta ett hål i väggen för uttag av kontanter.

P1080559

Trevlig cykelutfärd till Vathi och Katomeri på Meganisi

Tuomo och Ilana hade talat lyriskt om solnedgången vid tavernan ytterst på udden i Mytikas på grekiska fastlandet öster om Meganisi. Även om Ayfer knappast skulle få plats inne i hamnen följde vi med till Mytikas, då vädret var stabilt.

P1080563

Trolska morgondimmor under vägen från Meganisi till Mytikas

P1080596

Tuomo och Svante på kajen i Mytikas

För att inte blockera infarten till hamnen förtöjde vi Ayfer på utsidan av bryggan innanför den nedsjunkna vågbrytaren.

P1080600

Den sjunkna vågbrytaren i Mytikas

P1080565

Den annars mycket livliga huvudgatan i Mytikas låg öde under siestan

P1080581

Tavernan Faros (fyren) ligger ytterst på udden i Mytikas med fin utsikt över solnedgången

På tavernan Faros i Mytikas äter man strandnära och gott på den lilla sympatiska familjetavernan. Väldigt trevligt!

P1080569

På Faros taverna äter man strandnära och gott

P1080584

Mytikas

Vi tillbringade fem sköna och kravlösa dagar tillsammans med Ilana och Tuomo innan våra vägar skiljdes och de skulle förbereda för att få barn och barnbarn ombord.

P1080614

Hej då Mytikas, vi kommer gärna tillbaka

Då vi ankrat i Vlikhoviken några dagar tidigare fick Svante samtal från ett norskt nummer. Det var Per på s/y Midi som ringde och sade att han ligger ett par hundra meter ifrån oss. Nu seglade han med ett gäng ”gubbar”, men om några dagar skulle Anne-Lise komma från Norge och då ville de gärna träffa oss. Det var tillsammans med Per och Anne-Lise som vi färdades från Ostia utanför Rom hela vägen längs italienska kusten till Korfu i den sällsamma eskadern Ayfer (49 fot aluminium), Midi (40 fot glasfiber) och Bilitis (19 fot motorbåt) i maj-juni 2013.

P1080622

Per och Anne-Lise från s/y Midi

Nu blev det ett kärt återseende med Anne-Lise och Per vid den trevliga bryggan vid Karnagio taverna i Vathiviken. Det fanns mycket att prata om så vi startade i Ayfers sittbrunn, fortsatte på tavernan och avslutade ombord s/y Midi.

DSC_1690

Karnagio taverna med trevlig brygga och liten sandstrand längst inne i viken

Sedan våra vägar skiljdes 2013 har Per och Anne-Lise hållit sig kvar på den joniska sidan medan Per arbetat med att författa en hamnguide för de västra delarna av Grekland och Albanien. Hamnguiden bygger på färska kartografiska uppgifter och har mycket detaljerade och informativa hamnskisser. Dessutom har samtliga hamnar fotograferats från luften. Då denna guide får ordentlig spridning kommer den att erbjuda allvarlig konkurrens till Rod Heikells böcker.

P1080620

Per Hotvedt, författaren med sin nyutgivna Harbour Guide, Greece 1

Per Hotvedt: Harbour Guide, Greece 1 (Ionian Sea – Peloponnese – Gulf of Corinth – Athens – Saronic Gulf – Albania)

P1080638

Lefkaskanalen i morgonljus

På väg norrut gick vi genom Lefkaskanalen i stiltje och vackert morgonljus. Då vi närmade oss Lefkas marina såg vi att man håller på att täcka över den gamla avstjälpningsplatsen söder om marinan med fiberduk och mylla. Hoppas vi får se en vacker grön kulle där om något år.

P1080646

F/B Ag Maura, Floating Bridge, Flytande Bro i Lefkas kanal

Den flytande svängbron över Lefkaskanalen har beteckningen F/B Ag Maura. Agia Maura heter den gamla venetianska borgen strax före bron vid inloppet till kanalen. Men vad står F/B för. Vi tippar på Floating Bridge eller Flytande Bro.

Det påminner oss om en gång då vi i den finländska skärgården transporterades över ett smalt sund ut till en ö med en helt osannolik hembyggd aluminiumkonstruktion. Flytetyget hade beteckningen K/H Pässi (Pässi = bagge). På hemvägen frågade vi vad K/H stod för? Det står för ”Kelluva Härveli” (= Flytande Mojäng) sade föraren och berättade att färjan huvudsakligen används till att föra ut fåren till olika småöar.

P1080648

Den venetianska borgen Agia Maura vid inloppet till Lefkaskanalen med slottskyrkan högst uppe

Eftersom vi bokat plats för Ayfer på Cleopatra Marina för nästa vinter ville vi gå till Preveza för att kunna besöka marinan och bekanta oss med stället. Alla tre varven Aktio, Ionian och Cleopatra Marina ligger strax nordost om flygplatsen på Aktioudden. Själva staden Preveza ligger tvärs över sundet som utgör inloppet till det stora innanhavet Amvrakikos Kolpos öster om Preveza.

Vi fick en långsidesplats i Preveza marina inne i staden. Marinan är under fullständig ombyggnad och kommer om några år att ha fina sanitets- och andra utrymmen och kringservice av olika slag.

Vårt besök på Cleopatra Marina var också positivt och vi tror att vi kommer att trivas med att ta upp Ayfer där inför nästa vinter.

P1080691

Det är marknad i Preveza varje lördag

Då vi besökte Preveza för fyra år sedan cyklade vi bara omkring för att bunkra och uträtta några ärenden under ett par dagar, men hann aldrig upptäcka staden på allvar. Nu stannade vi en dryg vecka och fick uppleva att Preveza är en fin liten stad med härlig atmosfär, inte minst i den gamla stadsdelen ett par tre kvarter upp från kajen.

IMG-20170609-WA0002

Klocktornet i Preveza

Vi gjorde flera långa cykelutfärder, under vilka vi fick en hyfsad bild av landskapet inom 15 km radie från hamnen i Preveza (med långa cykelturer menar vi turer på 20-30 km på båtcykel). Vi slogs av hur grönt och bördigt det är och förstod att de grönsaker och frukter vi sett på lördagsmarknaden odlats alldeles i närheten.

P1080655

Vi överraskades under våra cykelturer av hur grönt och bördigt landskapet är kring Preveza

P1080659

De livliga rösterna vi hörde från vägen visade sig tillhöra tre badande grekiska damer

P1080667

Vackra kulturmiljöer omkring Preveza

P1080686

Preveza omges av en livskraftig jordbruksbygd där havet alltid är nära

P1080688

I trafiken är grön självlysande t-shirt en klar fördel

P1080700

Strandmiljö norr om Preveza

P1080704

Paraliako beach norr om Preveza är till synes ändlös

P1080724

P1080739

Då vi låg i Preveza såg vi på Facebook att Agatha och Frank på s/y La Bassine var på väg från Korfu till Preveza, så vi väntade att få se dem vid kajen vilken dag som helst. De låg tillsammans med oss under två vintrar i Finike i Turkiet, varefter båten varit till salu. Nu gick våra tidtabeller i varje fall i kors så att vi mötte dem på havet utanför Parga och fick höra att en spekulant skulle komma och bese båten i Preveza.

Agatha och Frank har det goda danska gemytet och vårt möte på havet blev kort men hjärtligt.

P1080742

Trevligt möte med La Bassine på väg från Parga till Preveza

P1080744

Agatha och Frank på s/y La Bassine

En dryg vecka efter vårt möte fick vi veta att La Bassine var såld. Än en gång nådde en försäljningsprocess sitt slut. Det är alltid lite vemodigt när seglarvänner lämnar seglarlivet och -gemenskapen.

P1080756

På ankarplatsen utanför beachen i Parga går det livligt till

Ankarplatsen utanför beachen i Parga är trevlig och ger tillräckligt skydd vid lugnt väder. Men ogillar man motordrivna vattenburna aktiviteter ska man kanske välja ett annat ställe.

P1080798

Parga i morgonsolens glans

Under den sista etappen från Parga till Korfu lät vi Ayfer sakta glida fram för segel.

P1080823.jpg

Det går långsamt fram men det går ändå fram…

Men till slut blev vinden ändå för svag så det fick bli motorneiro under de sista sjömilen till Korfu och Gouvia Marina.

P1080832

Ayfer på sommarplatsen i Gouvia Marina, Korfu

Efter som Ayfer skulle ligga kvar i Gouvia ett antal veckor medan vi uppsöker nordligare breddgrader, fanns det en hel del servicearbete att göra. Bland annat limmade vi fast avbärarlisten på jollen som lossnat på flera ställen innan vi packade undan jollen i skydd för solen. För tvärt emot vad många tror, är det inte saltet som är det stora ”hotet” mot båt och utrustning, utan det är solen som bryter ned de flesta material och fibrer, ibland på rätt kort tid.

P1080834

Jolletvätt på bryggan i Gouvia

Även skepparen behövde en omgång, dock inte med limtuben. Resultatet av samarbetet mellan hårtrimmer och bordsfläkt blev riktigt presentabelt!

DSC_1873

Hårklippare och fläkt = en effektiv kombination

Innan vi gjorde de sista förberedelserna för att lämna Ayfer på Korfu under några sommarveckor, hyrde vi bil i Igoumenitsa och gjorde en några dagars tur till Meteora, Metsovo och Ioannina på grekiska fastlandet. Om detta får ni läsa i följande inlägg på Ayferbloggen.


Från Egeiska till Joniska havet / From Aegean to Ionian sea

April – Maj/May 2017 Leros – Levitha – Amorgos – Paros – Serifos – Poros – Korintkanalen/Corinth canal – Kiato – Trizonia – Nisos Petalas

DSC_1554

Rion-Antirion bridge between Peloponnisos and mainland Greece

According to sailing guru Jimmy Cornell you should always try to be in the right place at the right time and avoid being in the wrong place at the wrong time. So when we left Poros with a weather forecast predicting light winds in Corinth bay for the next days, we didn´t stop in Epidaurus or Korfos, but continued through the Corinth canal. However, an unpredicted strong westerly wind forced us to stay in Kiato not only over the night but also during the next day. But after that the sea was flat, and we could do the passage to the Ionian sea with just a stop in Trizonia. It was a hard decision to leave lovely Leros island, but after four years in Turkey and Aegean Greece, we feel it is time to move westwards.

img-20161004-wa0002

Ayfer on the hard standing in Leros Marina Evros next to both Skipper´s Bar and the toilets

Då vi återvände till Ayfer i Leros marina i början av stilla veckan kunde vi notera att den grekiska påsken detta år sammanföll med påsken hemmavid. Lou-Lou och Pelle på s/y Froggy som kommit till Leros en vecka före oss inbjöd till påskaftonsmiddag, så vi kunde ägna oss åt vårrustandet av Ayfer utan bekymmer för hur påskfirandet skulle begås.

DSC_0032

Påskaftonsmiddag ombord s/y Froggy med värdparet Lou-Lou och Pelle

Både salongsbord och pentrybänk dignade av Lou-Lous hemlagade läckerheter samt sill och snaps från Sverige. Höjdpunkten var Janssons frestelse gjord på blomkål. Tack Lou-Lou och Pelle! Det är alltid lika mysigt ombord på Froggy.

DSC_0031

Innan Ayfer kunde sjösättas måste Svante slutföra bytet av slangarna på främre toan eftersom bytet inkluderade byte av en bottengenomföring. Bytet blev på hälft på hösten då alla delar som behövdes inte gick att få tag i på kort tid på Leros.

Detta år målade vi varken ovan eller under vattenytan. Den gamla bottenfärgen måste ändå aktiveras, varför Svante fick roa sig med att vattenslipa botten, centerbord och roder.

IMG-20170417-WA0000

Svante i sliptagen

Sjösättningen är alltid spännande – även om den sköts så lugnt och professionellt som på Leros marina.

IMG-20170419-WA0000

Ayfer har en ordentlig batteribank med tre gånger 270 Ah på servicesidan + startbatterier för motor och generator + batterier för bogpropellern. Våra stora Mastervoltbatterier höll första gången tre år, följande uppsättning fem år. Eftersom batterierna är dyra, tunga och otympliga att hantera beslöt vi denna gång gå in för Victronbatterier med litet mindre kapacitet. Så nu kopplade vi in tre nya batterier à 220 Ah och en nytt 90 Ah startbatteri för motorn. Bogpropellerns batterier förnyade vi förra våren.

IMG-20170420-WA0005

Ayfers förnyade batteribank under kojerna i babords akterhytt

Eftersom vi trivts så bra på Leros, kändes det svårt att bestämma oss för att lämna Leros och Dodekaneserna. Det betydde att våra cykelfärder mellan turerna i vårrustandet fick litet av nostalgikaraktär över sig.

DSC_0047

Vårlig cykeltur på Leros. Utsikt över Vromolithosviken med Pandeli i bakgrunden

Den dag Nina känner sig i ”toppform” kan ingenting hindra henne från att genomföra sitt årliga program i mast och rigg. Inspektion, rengöring och behandling med Alu Protect-olja. Tidigare nämnda seglargurun Jimmy Cornell, som vi en gång hade äran att köra omkring i Oslo, hade synpunkter även på detta. ”Jag tycker det finns nyttigare saker du kunde göra än att klättra omkring i masten”, sade han då Nina berättade om sin årliga rutin. På denna punkt tycker vi definitivt annorlunda än gurun. Men så förnyar vi ju inte heller vår stående rigg vart sjunde år såsom engelsmännen gör!

DSC_0049

Nina i toppform: tre timmar med inspektion/putsning/oljande av masten

Då vi slog i rullgenuan märkte vi att genuafallet snodde sig runt stag och profil när vi rullade in seglet. Detta trots att vi putsat toppsviveln så gott det låter sig göra. För att avhjälpa detta fick marinans mekaniker Bob och Manoli företa en liten luftfärd med skylift för att montera ett Seldénbeslag i masten, som håller ut fallet i tillräcklig vinkel från förstaget. Roligt att få hjälp av vår favoritmekaniker igen, sade Nina åt Manoli, som förra året bytte avgaskröken i vår motor och skickade turbon på översyn till Aten.

DSC_1327

Mastbeslag monteras på 20 meters höjd

DSC_1328

Manoli och Bob i farten

Mellan påsk och Valborg blev det betydligt svalare väder på Leros. Vi insåg dock att allt är relativt då våra seglarvänner Tua och Peter skickade en snöig bild från bastu med dopp i havet inför Valborg vid deras stuga i Finska viken.

WP_20170429_002

Tua badar Valborgsmässobastu i Finland

Klockan åtta på morgonen den 3 maj stod Laila och Niels från Gudhjem på Bornholm på bryggan och tog farväl av oss då vi kastade loss från Leros marina. Tack alla vänner för fin gemenskap under två härliga år på Leros!

DSC_0059

Niels og Laila fra s/y Lady Betty siger farvel da vi forlader Leros den 3 maj

Första etappen gick till Levitha, där ett dussin bojar står till förfogande för gästande seglare för sju euro per natt. Det blev ingen getmiddag på den lilla tavernan på ön, då vi ännu inte pumpat upp jollen. Det är så behändigt att röra sig utan jolle så länge man inte ska ligga för ankar någon längre tid. Kvällsdoppet på Levitha blev uppfriskande men kort.

DSC_0063

Levitha

Följande anhalt blev den norra ankarviken på Amorgos. Vi var enda båt över natten. Kvällsdoppet här blev lika uppfriskande men betydligt längre.

DSC_1343

Nina badar i norra ankarviken på Amorgos

Vår tredje anhalt på ”snabbspåret” över Cykladerna blev ankarviken utanför Naoussa i norra ändan av Paros.

DSC_1350

På väg till Paros fick vi sällskap av delfiner på färden

IMG-20170505-WA0001

I sundet mellan Paros och Naxos kunde vi rulla ut litet segel

Hittills hade vi haft svaga vindar – och mestadels rakt i näbben. Men nu skulle hårda sydliga vindar blåsa över Cykladerna under några dagar. Därför ville vi välja en ö med en säker hamn, och gärna en ö som vi inte besökt förut. Vi hade hört Tapio på s/y Tipi tala varmt om Serifos och den nya marinan där. Efter ytterligare en koll med Tapio beslöt vi att gå till Serifos, som ligger nästan rakt väster om Paros.

P1080296

Fin soluppgång då vi går från Paros mot Serifos

P1080354

Utsikt mot Choran från hamnen i Serifos

Då man ligger i hamnen i Serifos dras blickarna oemotståndligt mot Choran uppe på höjderna. Från hamnen går även bussen som kör den slingriga vägen fem gånger per dag upp till Choran. En utfärd till Choran är således obligatorisk och absolut inget man ångrar då man väl är där uppe. Dessutom kan man med fördel avstå från bussen på vägen ned och i stället få litet välbehövlig motion under den trevliga vandringen ned längs stenlagda vägar och trappor där människor och lastdjur tidigare stått för hela logistiken till och från Choran.

DSC_1412

Klart som korvspad varför det heter hårnålskurva!

P1080308

Nina, även här på topp!

DSC_1407

Hamnen i Livadhi sedd från Choran

DSC_1411

Trevliga butiker och caféer runt torget vid kommunkansliet i Choran

P1080350

P1080344

Svante på väg ned från ”förklaringsberget”

P1080300

I den nybyggda marinan ligger man tryggt och bra, Ayfer mitt i bild

I småbåtshamnen i Serifos fanns tidigare endast den långa bryggan närmast i bilden ovan. För ett par år sedan byggdes den stora kajen, vågbrytaren och den nya bryggan mitt i hamnen. Förra året försågs bryggorna med talrika el- och vattenposter (se bilden nedan). Eftersom allting byggts med pengar från EU har man inte sparat på krutet. El- och vattenskåpen finns med några meters mellanrum.

Men samtliga eluttag är för 380 V med jätteplugg, dvs. den utrustning som finns på stora lyxiga motorbåtar, av vilka det tyvärr inte ryms så många i hamnen. Inte ett enda skåp har ett uttag för 230 V och 16 A plugg som de flesta segelbåtar är utrustade med. Det går visserligen att skaffa adapter. Men det hjälper inte mycket då strömmen aldrig blivit inkopplad! Redan efter ett år har de fina rostfria elskåpen fått en ansenlig mängd ytrost. Det är lätt att föreställa sig hur de kommer att se ut om två tre år. För det finns ingen anställd hamnvakt med uppgift att polera det rostfria.

DSC_0075

Om det är endast få båtar kan man ligga långsides i marinan i Serifos

Men vatten finns det gott om i de talrika kranarna på bryggan. Till och med så mycket att det är fritt fram att tvätta saltet av båtarna. Serifos är nämligen en av få öar som är självförsörjande på vatten. Dessutom är vattnet både drickbart och gott. Så beställ inget flaskvatten på tavernorna, be att få ”Serifos-vatten”!

Det sägs att då det regnar på Peloponnesos vaknar källorna på Serifos till liv. Oberoende om det stämmer eller inte att det är underjordiska ådror som låter vattnet strömma till Serifos, är ön lyckligt lottad vad vattnet beträffar.

IMG-20170509-WA0000

Prunkande vårgrönska invid beachen på Serifos

Förutom gott vatten finns det god mat att få på Serifos. Tyvärr upptäckte vi Kali´s Seafood Restaurant först i slutet av vår vistelse. Där är maten förutom mycket god smakfullt upplagd på tallrikar, som liksom bestick och glas är vackert designade.

DSC_0077

Smaklig och vackert upplagd mat på Kali´s Seafood Restaurant i Livadhi, Serifos

Ett par dagar innan vi lämnade Serifos kom även s/y Froggy med Lou-Lou och Pelle inglidande i hamnen. Vi fick en trevlig kväll tillsammans på Takis´ taverna, som serverar god traditionell grekisk mat.

P1080402

Poros i eftermiddagssol

Efter 60 sjömil i svag vind vridande sig från nordväst över nord och ost till sydost kom vi till Poros, där besättningarna på finska båtarna Tiitu och Tipi väntade på oss vid kaj. Det blev ett trevligt återseende av Terttu och Heikki samt Ulla och Tapio. Tapio är som pensionerad sjöbevakare ett havets proffs, medan Ulla har stenkoll på de kulturella begivenheterna i hamnarna.

DSC_1441

Heikki, Svante, Tapio, Terttu och Ulla på The Sailor´s i Poros

Vikosvarvet i Poros hade sjösatt Tiitu och vårrustat henne så fint att allting bara glänste. Eftersom Tiitu varit till salu under ett par år och och båtmäklaren i Aten sagt att en intresserad engelsman eventuellt skulle komma och bese henne, var Terttu och Heikki glada över att båten var i så fint skick. Heikki och Terttu har efter sin pensionering seglat på Medelhavet i över tio år och övervintrat i många länder, bland annat Tunisien, Turkiet, Grekland och Italien.

DSC_1419

Heikki och Terttu på s/y Tiitu

Det gick ett par dagar och ingen engelsman kom från Aten. Men i stället kom Andy och Jackie från s/y Roaming Free promenerande på kajen och fick syn på ”For sale” skylten på Tiitu. Följande dag var handpengen betald och dagen därpå var båten besiktigad av en båtbesiktningsman från Aten och affären uppgjord. Andy och Jackie berättade glatt att de även köpt sin nuvarande båt på samma spontana sätt.

Tänk hur fantastiskt saker och ting kan ordna sig! Det är många som erfarit att det inte är lätt att sälja en segelbåt i 40-fotsklassen idag eftersom utbudet är så enormt. Och hur ska man som köpare kunna vraka och välja bland allt som bjuds ut? Kanske det är klokt att göra som Jackie och Andy, som handlade med både hjärta och hjärna. De såg en båt de blev förtjusta i. Men innan de skrev på lät de undersöka båten grundligt.

P1080406

Vi firade den lyckade försäljningen av Tiitu med bubbel ombord Ayfer och middag på restaurangen på kajen

Då vi vi lämnade hamnen i Poros efter soluppgång speglade sig båtarna och staden vackert i den stilla vattenytan.

P1080412

Vid södra stadskajen i Poros ligger man skyddat och fint

Eftersom vädret var så fint och vindarna så svaga gick vi förbi både Epidaurus och Korfos direkt till Korintkanalen, dit vi kom vid 14-tiden.

Alldeles som tavernamenyerna inklusive priserna inte förändrar sig över tid i Grekland, tycks tarifferna för passage av Korintkanalen vara stabila över tid. Med den skillnaden att det är billigt att äta på taverna, medan kanalen kostar om inte skjortan så åtminstone sjömansbyxorna. Då vi passerade kanalen från väst till öst för fyra år sedan kostade det 267 euro för Ayfer. Nu kostade det 268 euro att gå från öst till väst!

Som vi tidigare konstaterat är Korintkanalen egentligen ett stort dike som man grävt i näset mellan Peloponnesos och fastlandet. Eftersom väggarna i diket inte försetts med någon hållbar skoning faller det ned sten och lera i diket. Därför är kanalen stängd för putsning varje tisdag mellan 06 och 18.

P1080429

Korintkanalen – världens dyraste dike!

P1080432

Kanalen putsas på nedfallande sten och lera varje tisdag

Korintkanalen är latmansalternativet till att gå Peloponnesos runt – vilket Svante skämtar om ovetande om att Nina filmar en videosnutt från kanalen (hörs på videon).

Då vi kom ut från Korintkanalen vid 16-tiden konstaterade vi att det blir för sent att fortsätta ytterligare 30 sjömil till Itea. Under de knappa tio sjömilen till Kiato blåste det upp en kraftig västlig vind, varför förtöjningsmanövern i Kiato blev en lyckad uppvisning (dock utan publik) i konsten att i hård motvind sladda upp mot en grov betongkaj och få en gast (läs hustru) i land med en midskeppslina som omedelbart görs fast.

P1080447

Då vi lämnade hamnen i Kiato gick viss sjö till följd av nattens blåst

Även om den icke-prognosticerade kraftiga västvinden fortsatte att blåsa hela natten lämnade vi hamnen vid soluppgång följande morgon – vi skulle ju passa på att ta oss västerut i de lätta vindar som utlovats! En och en halv timme senare låg vi åter förtöjda i hamnen i Kiato. I stället för den utlovade svaga vinden fick vi nämligen snabbt ökande vind och krabb grov sjö som det inte var något större nöje att stampa mot.

Vi har nämligen en litet annorlunda seglingsfilosofi än vår gamla klubbkamrat Ilkka Liukkonen som seglat jorden runt och gjort några ”Atlantic circuits”. Enligt Ilkka är segling antingen ”trevligt” eller ”mycket trevligt”. Då Ilkka för några år sedan skulle angöra den australiska ostkusten i överhandsväder, konstaterade han att den gången var det bara trevligt. Vi har på eget bevåg utökat skalan med ”mindre trevligt”.

Även om vi på väg från Kiato inte upplevde fara för vare sig liv eller båt, tyckte vi att det var mindre trevligt och att vi gärna kunde avstå från fem sex timmar till av samma sak. Det var andra gången vi vänt om efter att vi lämnat hamn under de sex år vår långsegling varat. Förra gången var då vi försökte gå genom Gibraltarsund med fel vind och dålig sikt.

IMG-20170521-WA0002

Ayfer tillbaka innanför vågbrytaren i handelshamnen i Kiato

Efter en natt med regn och mycket gung fann vädret för gott att återigen rätta sig efter väderprognosen och klockan sju på morgonen låg havet plitt platt i solens sken.

P1080478

Följande dag var havet plitt platt

På väg mot Trizonia passerade vi berget Parnassos öster om Delfi. Parnassos två toppar på 2457 och 2435 meter över havet är enligt den grekiska mytologin helgade åt Apollon och Dionysius. På berget fanns även grottan som var musernas hem. Härifrån kommer begreppet parnassen och även namnet på Montparnasse i Paris.

P1080484

Parnassos öster om Delfi

Trizonia är en fantastiskt vacker ö som utgör en liten oas i Korintviken – om man nu kan tala om oaser i havet?

DSC_1543

Vackra Trizonia

DSC_1527

I brist på herdar med stavar får man ta staven i vacker hand och traska runt på Trizonia

På Trizonia införde vi för fyra år sedan begreppet ”sunkbåt” för att beteckna ett flytetyg i ett mer eller mindre långt gånget stadium av vanvård och förfall. Eftersom det år gratis att ligga i den aldrig färdigställda marinan ligger där ett antal övergivna båtar samt båtar som alltjämt bebos men knappast längre kommer att lämna hamnen. Den tvåmastade båten som länge legat sjunken mitt i hamnen ligger ännu kvar.

DSC_1525

Sunkbåt i Trizonia

Då vi lämnade hamnen i Trizonia låg havet ännu plattare än dagen innan och öar och himmel speglade sig vackert i havet.

P1080492

P1080498 (1)

Oljemålning?

Det är en ynnest att få passera under Rion-Antirion bron mellan Peloponnesos och grekiska fastlandet i ost-västlig riktning utan hård motvind från väst. Så här privilegierade var vi då det begav sig denna gång.

Två mil före bron ska man ropa upp trafikledningen på VHF för att få veta vilket brospann man ska välja för passagen. Detta kan variera beroende på vind, strömmar och trafikläge.

DSC_1552

Vi har just över VHF:en fått tillstånd att passera bron under det norra brospannet

Efter passagen av Rion-Antirionbron fortsatte vi på Patrasviken liksom de flesta andra båtar förbi Messolongion, där verksamheten i marinan just nu försvåras av konflikter mellan bland annat myndigheter och ägare.

Med 55 sjömil i loggen lät vi ankaret gå i den skyddade viken innanför Nisos Petalas.

I nästa inlägg på Ayferbloggen berättar vi bland annat om alla trevliga återseenden och nya upptäckter i Lefkas-arkipelagen på den joniska sidan.

 


Göran Schildt Regatta 2016

September – Oktober/October 2016  Leros – Patmos – Lipsi

Helmsman Lou-Lou

Helmsman Lou-Lou with a steady grip on Froggy´s wheel after the start of leg 2 from Patmos

The Göran Schildt Regatta 2016 was great fun for the 25 participating boats and crews – six in the racing and 19 in the cruising class. This year Ayfer´s crew sailed as crew onboard s/y Froggy with skipper Pelle and helmsman Lou-Lou. After three legs (Leros – Patmos, Patmos – Lipsi and Lipsi – Leros) Froggy finished as over all 6th in the cruising class. The situation onboard Froggy became dramatic when skipper Pelle during the second leg got an acute appendicitis and after landing in Lipsi was brought to Leros hospital for surgery. The third leg back to Leros we sailed without ordinary skipper and helmsman onboard. After the regatta we only made a minor trip to Kalymnos with Ayfer before we began to prepare her for being lifted up for the winter in Leros Marina Evros. Finally Svante got enough time to replace the hoses in the forward toilet with an odor tight sanitary hose – a job that has been postponed a couple of times.

We wish all readers of our blog a Merry Christmas and a Happy New Year with fair winds!

Vi önskar alla läsare av ”Segling med s/y Ayfer” en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2017!

Toivotamme kaikille blogimme lukijoille Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta 2017!

Nina & Svante

Froggy på genrep

Before the race Froggy went out with the guest crew for some checks – among others a check of the growth under the bottom after the summer pause in Leros Marina

Eftersom Ayfer med centerbord och dubbla förstagsrullar inte lämpar sig för kryssdueller före mållinjen i trånga grekiska hamninlopp, var vi glada över möjligheten att under Göran Schildtregattan detta år gasta på s/y Froggy med kapten Pelle och styrman Lou-Lou. Då vi under regattaveckan hade besök av Tua och Peter från Finland, beslöts att Peter och Svante seglar på Froggy och Tua och Nina följer med regattasvansen med bruk av färjor och hotell.

Skepparmöte

Skepparmöte på Nautical Club of Leros

Före skepparmötet och invigningsprogrammet måndagen den 12 september hann besättningen med en liten tur på Lakkiviken för att kolla båt och utrustning inför racet. Bland annat konstaterade vi att det är viktigt att kolla säkerhetsspärrarna på samtliga pentryluckor – tack och lov var det bara ett par tefat som kraschade då innehållet i ett skåp åkte ut på provkryssen! Justering av skotpunkter och botteninspektion med rengöring av rodret hann vi även med.

Vid den högtidliga öppningsceremonin på teatern i Lakki talade bland annat Christine Schildt och Finlands ambassadör i Aten, Pauli Mäkelä. Benny Törnroos med familj stod för finländsk musik- och mumintrollsunderhållning medan kulturföreningen Artemis stod för de grekiska inslagen.

Vi fick en fin start i Leros och höll de flesta båtar bakom oss, även då vi kom ut från Lakkiviken och mötte rätt grov sjö i 8-10 m/s från nordväst. Efter litet trimmande fick vi fin gång i kryssen och jobbade på för att ta oss till Patmos. Trots att ankaret i fören var säkrat kom det småningom loss då Froggy ideligen doppade nosen i vågorna. Händige Peter fixade saken under en utflykt till fören som kostade honom ett par blöta skor.

Efter drygt fem timmar med Lou-Lou mestadels vid rodret och byte av ett brustet genuaskot närmade vi oss mållinjen i Patmos. 22 sjömil hade blivit 33 på kryssen och vi insåg att vi alltjämt befann oss bland de främsta båtarna. Inte illa för en bullig cruisingbåt med 1,5 meter djupgående och gamla segel!

Målgång på Patmos1

Constantia till vänster och Froggy till höger på väg mot mål i Patmos

På väg mot Patmos hade vi upprepade gånger mött svenskflaggade s/y Constantia på krysslagen. Då vi närmade oss mållinjen artade det sig till en riktig duell med flera slag i vinden som blev svag i närheten av mållinjen. Constantia lyckades i varje fall lägga det sista slaget så att vi fick lov att ge plats för henne då hon skulle korsa mållinjen för styrbords halsar. Då vi lovade upp för att ge plats tappade vi all fart och trots att målbojen befann sig endast några meter bort fick vi inte tillräckligt med vind i seglen för att kunna segla över mållinjen utan att driva över bojen. Så vi fick backa ut och ta ett ärevarv och göra om hela målgångsbestyret. Förargligt!

Målgång på Patmos2

Tät kryssduell på väg mot mållinjen i Patmos

Väl framme i hamnen i Patmos visade det sig att en turkisk eskader hade lagt beslag på hela den del av kajen som reserverats för båtarna i Göran Schildtregattan. Varken röda reserveringstejpar eller hamnpolis hjälpte; de turkiska båtarna låg där de låg. Det betydde att vi fick lov att tränga in oss på olika ställen där det fanns någon ledig plats i hamnen. När allt kom omkring gjorde det ändå inte så mycket, för vi tillbringade kvällen med gemensam måltid på en strandrestaurang vid ett varv längre söderut på ön. Turligt nog fanns där en marinshop som kunde hålla tillfälligt öppet, så att kapten Pelle kunde inhandla två nya genuaskot.

Start från Patmos

Vi lyckades bra även vid starten från Patmos

Vid frukosten i Patmos sade Pelle att han inte kände sig riktigt bra i magen. Då vi lämnat kajen och hissat på försvann Pelle under däck, för att nästa gång blek om nosen titta upp i sittbrunnen halvvägs till Lipsi.

Konkurrent1

Konkurrenten till styrbord var en charterbåt med glada gossar från Finland ombord

Etappen Patmos-Lipsi var en slörbog där det handlade om att komma till inseglingen till Lipsi så fort som möjligt.

Konkurrent2

Konkurrenten till babord var Sea Diana som fick vandringspriset Daphne Trophy i fjol

Lou-Lou vid ratten

Lou-Lou trivdes bäst vid ratten, Peter till vänster

På väg in till Lipsi fick vi återigen en kryssduell med Constantia i allt lättare vind. Vi gjorde ett par riktigt lyckade slag och kom långt före till närheten av målbojen. Men sedan blev det tvärstopp igen och Constantia kunde stolt segla över mållinjen medan vi försökte fånga litet vind…

Målgång Lipsi

Målgång i Lipsi

Efter målgång steg Pelle upp för att sköta kaptenens plikt att backa skutan intill kajen. Men sedan blev det bråttom. En läkare i en av grannbåtarna undersökte Pelles allt mer ömma buk och beordrade transport till sjukstugan på Lipsi, därifrån man omedelbart skickade Pelle till Leros sjukhus för närmare undersökning. Styrman Lou-Lou följde med kapten till Leros och vi fick gå till tävlingsledningen och anmäla förändringar i besättningen. Så fick Nina och Tua lämna regattasvansen och mönstra på…

Tilläggning i Lipsi

Kapten Pelle backar det stolta skeppet Froggy in till kajen i Lipsi

I Lipsi vankades det strandparty på kvällen med sång och musik av Benny Törnroos med svärsonen Simon och några seglare med gitarrer och ukuleler ombord. Detta var kvällen gitarrvirtuosen Pelle sett fram emot.

Strandparty på Lipsi

Strandparty på Lipsi med Simon, Benny, Katinka och Odd

Vid starten av tredje etappen i Lipsi höll vi oss på behörigt avstånd från de andra båtarna – med målsättningen att segla vår ”lånade” båt tillbaka till Leros i oskadat skick. Froggy hade ju tillbringat hela förra vintern på reparationsvarv. Då vi väl befann oss så långt till styrbord beslöt vi oss för att gå vägen runt småöarna utanför Lipsi, även om vi såg att nästan hela klungan valde vägen innanför öarna.

Start

Starten i Lipsi

Detta visade sig vara en dålig strategi då vi inte fick den friska vind vi hade hoppats på. Då vi väl återknöt till de andra båtarna i norra ändan av Leros befann vi oss nästan sist i raden. Nu hade vi en fördel i att vi redan tidigt spirat ut genuan och övat oss i att styra med minimal broms. På vägen söderut längs Leros västsida gick vi förbi några båtar.

Froggy chasing

Froggy forsar fram för spirade segel i jakt på konkurrenterna

Väl inne på Lakkiviken med sträckbog mot mållinjen fortsatte vi vår jakt på konkurrenterna. Sällan har vi trimmat och styrt så intensivt. På den sista sjömilen gick vi förbi fem eller sex konkurrenter som alla tvingades slå på Lakkiviken, medan vi utnyttjade de hårda vindbyarna till att ta oss upp mot lovart och undvika att behöva slå. Helt lyckades vi inte utan fick lov att göra ett slag tjugo meter före mållinjen. Trots vårt misslyckade vägval blev vi nia på denna etapp. Då vi på kvällen fick resultatlistan såg vi att vi hade behövt vinna etappen för att bli femma totalt. Det var skönt att vårt schabbel med vägvalet inte påverkade Froggys slutliga placering som sexa av nitton båtar i klassen.

Och framför allt: Froggy var intakt då hon parkerades på sin plats i Leros Marina i väntan på skepparens återkomst!

Trimning

Vi trimmade som aldrig förr under upploppet på Lakkiviken. Sällan har en ledvagn åkt så många gånger fram och tillbaka under en segling…

Avslutningsfesten med prisutdelning vid Nautical Club of Leros bjöd på god mat och trevlig samvaro mellan besättningarna på de deltagande båtarna. När allt kommer omkring är Göran Schildt Memorial Race mera ett evenemang för trevlig gemenskap och kulturutbyte än kappsegling på blodigt allvar. Även om de flesta deltagarna kommer från Finland och Sverige, deltar varje år åtskilliga båtar under annan flagg – grekisk, turkisk, brittisk, italiensk, norsk mm.

Daphnepriset

Prisbucklorna med vandringspriset Daphne Trophy i mitten

Avslutningsfesten

”The winner takes it all” stämmer verkligen för vinnarna i racingklassen som tog hem segern på varje etapp! I bakgrunden färjan till Aten vid stoppet i Lakki

Christine med Hallbergs

Christine Schildt (t.h.) i samspråk med besättningen på Luffe 43:an ”Antina II” som segrade i cruisingklassen

Nöjda seglare

Även våra vänner Tua och Peter trivdes på avslutningsfesten

Då vi kommit i land fick vi höra att Pelle legat på operationsbordet just då Lou-Lou stod på kajen i Leros och hejade på vår slutspurt. Dagen efter avslutningsfestligheterna på Nautical Club i Leros var det dags för besättningen att inspektera kapten på hospitalet. Då han väl blivit av med det krånglande bihanget var Pelle sitt vanliga ordlekande jag igen. Här vilade med andra ord inga sorger, även om rumshygienen inte var på topp. Det var däremot personalen som välkomnade vår anstormning till avdelningen.

Besök på hospitalet

Tua, Svante, Peter och skepparhustrun Lou-Lou besöker kapten Pelle på hospitalet, Nina bakom kameran

Efter regattan hade Tua och Peter ett par dagar kvar på Leros, vilka vi utnyttjade till att åka runt på ön. De hade besökt Leros flera gånger under 90-talet och förundrades över hur fint ön och dess samhällen hade utvecklats sedan dess.

Utsikt från Leros

Utsikt från Leros sydudde mot Kalymnos

Utsikt från borgen över Pandeli

Utsikt från borgen över Pandeli på Leros

Den 17 september bröt det ut en skogsbrand på en av uddarna nära Leros Marina. Med förskräckelse såg vi hur röken och elden sökta sig i riktning mot flyktingförläggningen som ligger inne i viken. Tack vare insatser med bland annat brandflyg lyckades man få elden under kontroll så att ingen kom till skada.

DSC_0012.JPG

Från marinan såg vi med förskräckelse hur skogsbranden närmade sig flyktingförläggningen

Innan det var dags att börja förbereda Ayfer för vinterupptagningen gjorde vi en utfärd till Emboriosviken på västsidan av Kalymnos, där vi fick en trevlig kväll tillsammans med besättningarna på s/y Elina och s/y Swona.

På väg från Emborios

På väg från Emborios tillbaka till Leros

Då vi tog ned storseglet fick vi så mycket glasfiberflis i fingrarna från lattorna i seglet och segelpåsen att det blev dags att göra något åt saken. Då lattorna under vintrarna legat på däck i solen har ytan blivit torr och fnasig. I ”hardware shop” i Lakki inhandlades en färg som ger en plastig fin yta för 5,50 euro. Vi får se om den håller vad de lovade… Nu förvarar vi i varje fall lattorna inne i bommen i skydd för solen (efter tips av Peter på Ovni 445 s/y Ilja). Tänk att vi inte kommit på den idéen själva under alla de år lattorna tillbringat vintrarna på däck!

Svante målar glasfiber

Svante i målningstagen. Då läsare av bloggen påpekat att det oftast är Nina som syns arbeta på våra bilder, är det skäl att någon sällsynt gång även visa Svante görande litet nytta!

Inte bara båtar utan även gitarrer behöver underhåll. Inte ens en gitarrist av Pelles kaliber spelar gärna på en gitarr med endast fem strängar.

Gitarr utan sträng

Pelle med Ayfers tillfälligt femsträngade gitarr

Tack vare Pelles lokalkännedom i Lakki kunde nya strängar inhandlas och appliceras följande dag.

Gitarr

Knep och knåp att få de nya strängarna på plats

Leros War Museum Tunnel – eller Tunnelmuséet som det kallas – har varit stängt för renovering under en längre tid. Nu hade det öppnat igen och vi var nyfikna att besöka muséet som vi hört så mycket om.

Tunnelmuseet exteriör

Ingången till ”tunnelmuséet” – kringsmuséet på Leros

Man kan lätt tillbringa lång tid i Tunnelmuséet då man börjar läsa de intressanta dokument som ligger framme och titta på alla de föremål man ställt ut.

Tunnelmuseet1

Tunnelmuséet gör verkligen skäl för sitt namn

I Tunnelmuséet finns en hörna med visning av filmen om slaget om Leros. Tyskarna anföll ön i slutet av september 1943. Striderna pågick intensivt ända tills de allierade var tvungna att kapitulera i mitten av november.

Tunnelmuseet2

På väggarna i Tunnelmuséet hänger många intressanta dokument och kartor

I början av oktober var det dags för ”lifting out of the water” – alltid lika spännande!

Ayfer lyfts

Ayfer på väg upp ur vattnet

Tvätt av botten och centerbord. Detta år bad vi dem vara försiktiga med trycktvätten så att inte all bottenfärg slits av. Om bara färgen får sitta kvar brukar det räcka med målning vart tredje år med endast litet punktförbättring på vissa ställen däremellan.

Bottentvätt

Tvätt av botten och centerbord

Denna vinter hamnade Ayfer på paradplats framför Skippers´ Bar och toaletterna. Bra med kort väg både till påfyllning och tömning då man bor ombord. Med endast tjugo meter till toaletten kan den även besökas nattetid!

IMG-20161004-WA0002.jpg

Ayfer på paradplats i Leros Marina Evros

Apropå toalett. Äntligen hade vi så mycket tid på land att Svante kunde ta itu med bytet av slangarna på vår främre toa. Eftersom den är färskvattenspolad har den inte slaggat igen trots åtta års användning, men icke desto mindre har oangenäm lukt trängt ut genom slangarna. Då vi bytte till en slang av hög kvalitet i bakre toan för några år sedan blev det slut på lukten direkt. Men då främre toan fungerat har bytet kunnat skjutas på. I synnerhet som slangarna sitter så svåråtkomligt att man skulle behöva dubbelt så långa armar och halva inredningen dessutom måste plockas isär. Men nu hade stunden äntligen kommit. Halvtidsresultatet kan beskådas på bilderna nedan.

Slangbyte på toa1Slangbyte på toa2Slangbyte på toa3

Vi ser fram emot sjösättningen av Ayfer på Leros våren 2017. Vi har ännu inte bestämt oss för om vi ska tillbringa en säsong till i den grekiska övärlden eller vända stäven västerut.

Ayfer för segel

Mot nya mål 2017

Den värld vi seglade ut i år 2011 finns inte längre. I den nya värld som kommit i stället känner vi ibland inte riktigt igen oss. Efter allt vi fått uppleva i år – kriget i Syrien, Erdogans utrensningar i Turkiet, Brexit, Trump – hoppas vi att utvecklingen i världen tar en ny och bättre vändning under år 2017.

 

 

 


The Noble Art of Doing Nothing eller konsten att komma ned i varv

Juli/July – September 2016   Archangelos – Samos – Agathonisi – Maratho – Lipsi

Ayfer i Posidionio, Samos

Ayfer in Posidonia Bay, Samos, with Turkey in the background

After three weeks full of nice adventures in Canada (Montreal, Quebec, Vancouver, Okanagan Valley, Rocky Mountains and Calgary) and a couple of busy weeks in Sweden and Finland, we said ”Let´s have no big ambitions for this summer’s sailing”, when we returned to Ayfer in Leros in the beginning of July. With the exception of some intense days with a rental car on Samos and a short period with Ayfer turned into a floating office for handling some urgent things at home, we have done well as amateurs in ”the noble art of doing nothing”! Posidonia Bay in the South-East tip of Samos became our ”refugium” for several weeks. ”How can you just sit there in the same spot, isn´t it driving you crazy?”, some co-sailors say. But the spot isn´t the same, it changes all the time and there happens a lot, almost too much during the busy holiday weeks. And there happens a lot in the bigger world around us, not at least behind the beautiful Turkish mountains two miles away from us on the other side of the sound dividing Greece from Turkey. For Nina this is the ultimate form of living aboard a sailing boat. The boat is swinging around the anchor dug in a sandy bottom, that we can see through clear green water. We can swim as much as we want and the bay with the beach and two tavernas on the shore and a small white chapel on a hill is slowly sinking into our minds and becoming one of these places to which we have a very special relation. Moving slowly at a pace that makes it possible to build relations to people and places is an underestimated form of sailing today. After three lovely weeks in Posidonia we spent some good time in Agathonisi, Maratho and Lipsi islands before returning to Leros for having guests onboard during the Göran Schildt Regatta week in the middle of September.

Swinging around

Ultimate sailing conditions, according to Nina

Då vi efter våra Kanadaäventyr återvände till Ayfer i Leros marina i början av juli hade vi turen på vår sida. Efter två veckor av ihållande kraftiga meltemivindar blev det en paus i blåsandet, så att vi kunde slå i våra segel och motorsegla norrut till Samos i svaga sydliga(!) vindar.

Ayfer för segel

Motorsegling med nyfixad watermaker i full gång

På väg till Samos stannade vi en extra dag i ankarviken vid Arkhangelos, för att Svante skulle hinna plocka ihop vår watermaker till vilken vi beställt en reservdel från Frankrike.

När vi kollade väder och nyheter på morgonen innan vi sedan kastade loss för de drygt 30 sjömilen till Samos blev vi lätt chockade då vi läste om nattens försök till militärkupp i Turkiet. Trots att vi dagligen följer utvecklingen och händelserna i Turkiet med stort intresse, blev vi förstås tagna på säng (liksom den turkiska underrättelsetjänsten…).

Då vi närmade oss Samos kom vi allt närmare den turkiska kusten. Vi följde noga rapporteringen i radio och på nätet om det som pågick bakom de vackert skimrande turkiska bergen. Under det senaste året har allt flera seglare lämnat Turkiet. På det sätt som de sedan ett par år pågående utrensningarna av oppositionella accelererat nu efter kuppförsöket, är det stor risk för att även allt större skaror av turkar och kurder börjar fly från landet.

Ayfer i Pythagorion

Ayfer för ankar (t.h.) i ytterhamnen i den antika huvudstaden Pythagorion på Samos

Efter ett dygn för ankar i den yttre hamnen i Pythagorion, den vackra antika huvudstaden på Samos, satte de nordliga meltemivindarna igång igen. Vi beslöt därför att gå till närbelägna Samos Marina för att kunna hyra bil några dagar och bese Samos med Ayfer liggande tryggt i marinan.

Vathi Samos

Den nuvarande huvudstaden heter Samos liksom ön, men kallas även Vathi efter den djupt skurna vik den ligger i

Vathi Samos

Pythagorastorget med lejonstatyn i Vathi (Samos)

Från den idylliska bergsbyn Vourlites på norra Samos fick vi en trevlig promenad till klostret Moni Vronta på 460 m höjd.

Promenad blomster.jpg

Ögonfröjd under promenaden

Klostret Moni Vronta

Klostret Moni Vronta på Samos

Klostret utsiktsbänk

Utsiktsbänken utanför klostret var anspråkslös, men fyllde sin funktion

Cleo

I Vourlites köpte vi en liten oljemålning av konstnärinnan Cleo

Bageri

Bageriet i Vourlites erbjöd flexibel service åt senkomna kunder

Högt i bergen strax väster om Vourlites ligger bergsby, Manolates, dit man kommer längs en smal slingrande väg med många hårnålskurvor. Manolates kombinerar pittoresk miljö med vidunderlig utsikt.

Manolates.jpg

Svante på strövtåg i Manolates

Manolates rännsten.jpg

Praktiskt med rännstenen mitt i gatan

Samos katt

Fyrbent vän

Manolates tak2.jpg

I Manolates har man bergs- och/eller havsutsikt från de flesta hus. Då meltemin blåser på är det bra med extrastenar som håller tegelpannorna på plats.

Skogsbränder är tyvärr inte ovanliga på de grekiska öarna, där det går månader mellan regnvädren. Så här ser det ut på ett stort område sydost om Samos stad som brandhärjades i början av juli i år. Just då låg vi på Leros och vaknade på natten av lukten av brandrök. De kraftiga nordliga vindarna förde röken söderut över bland annat Leros.

Samos skogsbrand.jpg

Spår efter skogsbrand på Samos sommaren 2016

Det är inte bara bränder som gett invånarna på Samos bekymmer i år. Till följd av att så många båtar med flyktingar landade på Samos förra året har turisterna sökt sig till annat håll. Ännu i början av sommaren låg turistnäringen enligt uppgift nere med över 60 %. Fastän folk vid det här laget säkert har nåtts av informationen att inflödet av migranter efter avtalet med Turkiet så gott som upphört, har flyg- och resebolagen inte kunnat reagera på den nya situationen tillräckligt snabbt för att säsongen för hotellen och restaurangerna på Samos skulle kunna räddas.

Samos livbåtsområdet.jpg

Skrotbåtar på Samos, även flyktingbåtar förmodar vi

Vid en mindre väg inåt landet på östra Samos träffade vi på ett inhägnat upplag med skrotbåtar. Åtminstone en del av gummibåtarna liknade de sönderskurna flyktingbåtar vi sett tidigare. Eftersom allehanda flytetyg använts i flyktingtrafiken mellan Turkiet och Grekland är det tänkbart att en del av dem hamnat på det här upplaget. Åtminstone båten på bilden nedan har ett namn som kommit väl till pass.

Samos flyktingbåtar.jpg

Om man tänker sig 20-30 personer ombord på båten så blir namnet mer än relevant

I ändan på en slingrande ”Kalle Anka-väg” högt uppe på Samos nordostudde ligger Zoodochos Pigiklostret. Tyvärr var klostret stängt då vi kom dit. Vi fick i stället njuta av en storslagen utsikt över de östra vikarna på Samos med Turkiet i bakgrunden.

Agia Triada.jpg

Zoodochos Pigi eller Agia Triada klostret

Agia Triada utsikt.jpg

Utsikt från klostret Zoodochos Pigi

Samos stenmur med utsikt

Samos är en av de grönaste öarna i Egeiska havet. Tillsammans med Kreta har Samos de bästa förutsättningarna för odling av grönsaker, frukt och vinrankor. Både Samos och Kreta är ju kända för sina goda viner. På den norra delen av Samos finns även områden med skog – rena rama djungeln tyckte vi.

Samos grön1.jpg

Litet väster om hamnstaden Karlovasi på nordvästra Samos finns Potami vattenfall, som man når om man vandrar genom urskog längs, över och i en liten bäck. Eftersom vi inte var rustade för att vada den sista biten fram till själva vattenfallet, blev det osett för vår del. Men vandringen längs och över bäcken på skrangliga broar var trevlig och spännande.

Potami1.jpgPotami3.jpgPotami2.jpg

Nina mediterar.jpg

Nina tittar längtansfullt ut över havet efter färjan till Pireus som just lämnat hamnen i Karlovasi

Då vi seglar för att färdas en längre sträcka, hör det till att stanna endast en eller två nätter i de flesta hamnar. Charmen med att färdas långt är att hela tiden komma till nya och spännande platser. Men då vi seglar ett antal veckor utan att behöva komma någonstans tänker vi på ett annat sätt. Då stannar vi gärna till för en litet längre tid på någon eller några platser. Ibland är det väder och vindar som gör att vi stannar länge, ibland vill vi bara helt enkelt inte dra upp ankaret och segla vidare innan det känns att vi är färdiga med den platsen.

”Det gäller att komma in i Ninabolunken”, säger Nina och refererar till sin barndoms sommarviste, där hennes mamma värnade om att gäster och husfolk skulle kunna falla in i ett slags tid- och kravlöshetens lunk.

Ibland brukar vi skoja och säga att idealet, då man kommer till en ny hamn, är att den första dagen bara sitta kvar i båten och förundrat se sig omkring. Den andra dagen kan man sedan stiga iland och på den tredje rent av företa sig något…

Ayfer längst ute till höger.jpg

Posidoniaviken, Ayfer längst ute till höger

Med åren har vi kunnat konstatera att de platser där vi stannat litet längre tid har fått en alldeles särskild plats i våra hjärtan. Även om segelbåtens 5-7 knop ju inte precis innebär att färdas med svindlande fart, känns det som att själen bättre hinner ikapp kroppen då man stannar till för ett tag och hinner ”ta in” den miljö och ofta spektakulära natur man befinner sig i. Relationer byggs över tid, det gäller både människor, samhällen och miljöer.

Ibland möter vi medseglare, både manliga och kvinnliga, som säger att de aldrig kan stanna mer än ett par dagar i samma hamn. Variationerna är många: Det rycker i seglarnerverna, man får hamnröta, vill vidare, blir rastlös osv. Visst, vi känner så väl igen rastlösheten även hos oss själva, men njuter ändå storligen av de gånger vi lyckas motstå den och stannar upp för att få ro i kropp och själ…

Fötter

Vila med fötterna stadigt i luften…

I Posidoniaviken låg vi för ankar i tre och en halv vecka. Härligt!

Samos posedonia fiskare.jpg

Fiskebåtarna ligger vid kajen längst inne i Posidoniaviken

I Posidoniaviken finns två tavernor. Den ena är stor, väletablerad och turistisk. Den andra startade för sex år sedan och ser inte ut för mycket av denna världen. Men maten på uppstickaren Marias taverna är fin. Trevligt upplagd och välsmakande tack vare omsorgsfull tillagning och varierad kryddning! Då vi hade ärende till postkontor eller dylikt kunde vi följa med Maria in till Vathi, som hon besökte flera morgnar i veckan.

Marias taverna.jpg

På Marias anspråkslösa taverna är maten välsmakande och stämningen familjär

Tack vare en vattenpost på kajen kunde vi använda vårt dyrbara tankvatten till annat än att skölja saltet av oss efter våra flera simturer per dag. Varje gång vi kom in till Marias taverna och den lilla minimarketen i viken, där vi kunde handla bl.a. solmogna fikon, passade vi på att fylla 30 liter vatten i våra dunkar.

Vattenhämtning.jpg

Vattenposten på kajen gav oss vatten för sötvattensköljning efter dopp i havet

Svante med jolle.jpg

Vår vattentransport

Trafiken utanför Posidoniaviken bestod inte bara av turbåtar och lättare nöjestrafik. Även kryssningsfartygen på väg till eller från turkiska Kusadasi (med turistmagneten Efesus) tog gärna rutten genom det smala sundet mellan Samos och Turkiet.

Kryssningsfartyg.jpg

Kryssningsfartyg på väg från Kusadasi i Turkiet till Samos

En måndagsmorgon då de flesta turkiska segelbåtar lämnat viken efter helgen, fick vi tidig påhälsning av den grekiska kustbevakningen. ”Ayfer, Ayfer” ropade de i megafon, men ville ändå inte komma ombord och titta på våra papper då de väl fått oss på benen. De ville bara veta om vi varit i Turkiet. Varför de aldrig besökte viken då den var full av båtar från Turkiet förstår vi inte. Kanske finns det en tyst överenskommelse att man inte ska störa de turkiska gästerna!

Coast Guard

Morgontidigt besök av Hellenic Coastguard

Då vi ligger en längre tid spänner vi gärna upp vårt sol- och regnskydd för fördäcket, som Suleyman i Finike sydde till Ayfer. Dels kan däcksluckorna stå fullt öppna dygnet runt och låta vinden komma in i båten, dels dämpas solvärmen på däcket. Det blir svalare ombord och det gör ingenting om en regnskur överraskar. I sommar har vi dock inte sett ett enda regnmoln.

Solskydd fördäck.jpg

Skräddarsytt sol- och regnskydd över fördäck

Efter de sköna veckorna i Posidoniaviken återsåg vi vårt ankare som legat nedbäddat i bottensanden. Stäven vändes nu mot Agathonisi, som ligger söder om Samos.

På väg mot Agathonisi.jpg

På väg mot Agathonisi

I Agathonisi kunde vi tack vare vårt grundgående backa in mot den lilla kajen längst inne i viken. Även om Svante gladde sig över att vara förtöjd endast tio meter från minimarketen med glassbox utanför dörren, blev glädjen inte långvarig, då det till följande kväll utlovats vind otjänlig för hamnen i Agathonisi.

Agathonisi är en liten ö med ett litet samhälle. Därför är det lätt att förstå att situationen var besvärlig förra året då massor av flyktingar kom till ön.

Ayfer i Agathonisi.jpg

Ayfer vid lilla kajen i Agathonisi

Grundgående.jpg

Tack vare Ayfers grundgående (fällköl) kunde vi förtöja mot den lilla kajen

Vid bryggan och bojarna utanför Pantelis taverna på Maratho i Arki-arkipelagen var det livligt även i slutet av augusti. Bojarna (röda) hade fått nya bojtyngder, kättingar och mooringlinor i år. Här ligger man tryggt i de flesta väder!

Livligt i Maratho.jpg

Många båtar i viken på Maratho i Arki

Full rulle i Maratho.jpg

Det gick ibland livligt till utanför Pantelis taverna i Marathoviken

Lipsi, som även i år utgör etapphamn i Göran Schildt Racet, har en trivsam hamn som många gärna besöker. På kvällarna fylls ofta yttre sidan av piren med lyxiga turkiska guleter, som ligger i ankarvikarna under dagarna. Detta bidrar till att ouzerierna och tavernorna vid strandkanten på kvällen är välbesökta.

Lipsi hamn.jpg

Hamnen i Lipsi

På Lipsi är det lätt att finna trevliga vandringsvägar med vackra vyer. En kväll kom vi till två nybyggda hus till salu med utsikt över Leros i söder, småöar och öppet hav i sydväst och väst och solnedgång över Patmos i nordväst. Fantastiskt vackert. Avigsidan blev synlig då man riktade blickarna mot närmaste grannen bakom husen – ett upplag för bilar och maskiner som inte såg ut att vara av senaste modell! (Nej, vi ska inte köpa hus i Grekland!)

Till salu.jpg

Hus (t.v.) till salu med solnedgång över Patmos

Vandring på Lipsi Nina.jpg

Vi vandrade runt stora delar av Lipsi

Fikon

Fikonen mognar

Lipsi ankarvikar.jpg

Utsikt över de södra ankarvikarna på Lipsi med Leros i bakgrunden

Vattenleverans på Lipsi.jpg

Vattenleverans på hamnpiren i Lipsi

Under vår vecka på Lipsi inträffade två lokala fester, som gav färg och liv åt Lipsi under två dagar och nätter. Den första festen hade kyrklig anknytning, den andra var Lipsis vinfestival. Den gemensamma nämnaren för festerna var grillad mat och dans och musik långt inpå natten.

Fest på Lipsi.jpg

Festdags på Lipsi

Dans vinfestival.jpg

Folkdans och -musik i samband med vinfestivalen

På väg tillbaka till Leros är en natt för ankar i Arkhangelos ett måste. Den här gången blev det extra trevligt då vi träffade på en finskflaggad katamaran med finlandssvenska Tom och österrikiska Beate ombord. Det blev en trevlig kväll på tavernan. Trots att de bor i Österrike talar även Beate svenska. Det visade sig att Tom och Svante hade gått i samma skola i Borgå.

Nina o Svante i Arkhangelos (1).jpg

Nöjt skepparpar i Arkhangelos (Foto: Tom)

 

Ayfer back to Leros.jpg

Ayfer på väg mot inloppet till Lakkiviken (Leros)

Eftersom vi hade det så trevligt i Arkhangelos passade Beate och Tom på att besöka oss då vi kommit tillbaka till Leros Marina.

P1070774.jpg

Tom, Beate och Svante

I skrivande stund ligger vi i Leros Marina och laddar upp inför Göran Schildt Regattan nästa vecka. Vi deltar inte i racet med Ayfer, som med dubbla förstagsrullar och centerbord inte är lämpad för kryssande genom smala hamninlopp. Under regattaveckan får vi sällskap av Tua och Peter från Finland. Tanken är att Peter och Svante under regattan gastar på svenska S/Y Froggy medan Tua och Nina hänger med som regattasvans.

Leros marina.jpg

Vindstilla septembermorgon i Leros Marina