Runt Cabo Sao Vicente / Rounding Cabo Sao Vicente

15-21 september Cascais – Sines – Sagres – Lagos

On the way from Cascais we spent two nights in Sines – a small town with a nice little marina. The ”nordic flotilla” rounded Cabo Sao Vicente in fresh northwesterly wind doubling in force at the cape. After a windy night anchoring in Sagres bay we finished the voyage from Stockholm to Lagos. Ayfer is now moored in her winter berth in Marina de Lagos – however only temporarily. We want to explore a little bit more of the Algarve coast before returning to Lagos in the beginning of October.

Cabo Sao Vicente from southeast

Då vi gick från Cascais mötte vi för första gången sydliga vindar under segling på den portugisiska västkusten. Skönt nog var vindarna svaga så det blev motorgång på ett ganska platt hav utan dess mera atlantdyning (”swell”).

Cascais i morgonljus

Då vi på eftermiddagen passerat Cabo Espichel väst om Sesimbra och Setúbal vred vinden mot sydväst så att vi kunde sätta segel. Nöjet varade dock inte länge, då vinden snart blev så svag att vi fick ta till plåtgenuan igen. Vid infarten till Sines ska man inte ha för bråttom och försöka ta en genväg: Den nybyggda vågbrytaren sträcker sig nämligen inte lika långt ut som den raserade gamla, som ligger kvar på sina ställen synlig över vattenytan åtminstone vid ebb. Den säkra rundningspunkten är utmärkt med ett babordsmärke.

På väg mot Sines över ett stilla hav. Cabo Espichel i bakgrunden

Sines visade sig vara en trevlig liten hamn, där dock swellen tränger in så att man blir ordentligt vaggad till sömns. Kojgåendet blev ändå inte så tidigt ombord Ayfer, eftersom hela ”den nordiska eskadern” låg i hamnen och vi kände för att duka upp litet trevligheter och främja den nordiska gemenskapen i vår rymliga sittbrunn. Att den nordiska gemenskapen värderas även kontinentalt fick vi erfara följande morgon då holländarna i båten intill hävdade att de på inget sätt blivit störda av vår muntra samvaro på skandinaviska språk.

Solnedgång över hamninloppet i Sines

Sines har ett bibliotek och kulturcentrum som förefaller mer än väl dimensionerat för orten. Här har kommunikations- och väderrapportsugna seglare tillgång till gratis internet, då denna service saknas i hamnen. Då Sines därtill har en trevlig beach, där Ayfers besättning efter en småsvettig joggingrunda i den kuperade terrängen kunde ta sig en rejäl simtur, fanns inget att klaga på. Till och med sötvattensduschar med ordentligt vattentryck fanns att tillgå på beachen. Eftersom den nordiska eskadern bestämt sig för avgång vid soluppgång följande morgon för seglingen runt Cabo Sao Vicente, behövde ingen kontinental fördragsamhet visas denna gång. Samtliga nedgångsluckor var tilldragna redan före midnatt.

Svante navigerar mot biblioteket i Sines

Här kan man släcka sin törst med heligt vatten under vandringen uppför kullen i Sines

Nina på strandpromenaden i Sines

Då man ska tidigt iväg är det bra att stiga upp åtminstone så mycket tidigare att man hinner dricka en kopp kaffe och piggna till en smula. Det hade man tydligen inte gjort på en av de icke-nordiska båtarna som skulle iväg samtidigt som vi. Skepparen trodde att de fått något i propellern då båten inte rörde sig framåt trots gaspådrag. Då han slutligen blev varse det vi andra förundrade oss över då vi såg det hela, löste sig problemet. De hade kvar den sista tampen till bryggan!

Vi lämnar Sines i soluppgången

"Den nordiska eskadern" här med Alacrity och Tango i bild

Den nordliga vinden var lätt då vi lämnade Sines klockan sju. De flesta båtarna hissade storseglet för att stabilisera båten i swellen. Ombord Ayfer motoriserade vi utan segel. Ett storsegel som ständigt slår i swellen utsätter nämligen både rigg, segel och besättning för rätt stora påfrestningar. Dessutom var vi förvissade om att eftermiddagsvinden då den väl vaknar skulle vara tillräckligt stark för att vi skulle klara oss med enbart genua. Det blev en solig och skön dag till sjöss och tidigt på eftermiddagen blev medvinden så stark att vi kunde rulla ut genuan och stoppa motorn och njuta av att äntligen få segla igen. Vi hade läst att vinden fördubblas i styrka vid Cabo Sao Vicente – Portugals sydvästra hörn – och då vi efter några timmars segling närmade oss udden, fick vi erfara att det faktiskt stämmer.

Kusten norr om Cabo Sao Vicente måtte väl vara intressant för geologerna?

Vi rundar Cabo Sao Vicente, Portugals sydvästra "hörn"

Då vi rundade udden blåste det 14-16 m/s från nordväst och vågorna blev större och större. Eftersom vi bestämt oss för att försöka ankra i Enseada de Sagres (”Sagresviken”) ett par sjömil efter Cabo Sao Vicente var vi glada över att vi bara hade en genua att rulla in i den ettriga blåsten. Inne i viken blåste vinden rätt intensivt över den smala men rätt höga landtunga som skyddade oss. Men solen sken och ingen som helst swell trängde in i viken, så efter ett kort rådslag med Helené och Lasse på Tango från Stockholm beslöt vi oss för att stanna i viken där redan två andra båtar låg för ankar. De övriga båtarna som startade samtidigt från Sines fortsatte ända fram till Lagos.

För ankar i Sagres

Vinden ökade ytterligare under natten, men vi låg med ankaret väl indraget i bottensanden av två båtars tyngd. Då ankarsupen togs – denna gång under en utdragen ceremoni för att fira den lyckliga rundningen av kapet – låg nämligen Tango utanpå Ayfer. Vattnet var 24 grader varmt, så Nina kunde inte motstå ett kvällsdopp vid solnedgång. Följande morgon badade vi alla en lång stund och kunde inte låta bli att förundra oss över den dramatiska höjningen av vattentemperaturen strax efter att vi lämnat den portugisiska västkusten. Det sägs ju att klimatet vid Algarvekusten påminner om Medelhavet, och visst tycks det vara så.

Även Tango hade gott ankarfäste i blåsten i Sagres

Den sista etappen till Lagos blev en blåsig och saltstänkt historia. Den kraftiga nordliga vinden drog upp krabb sjö som stänkte in över däck och sittbrunn i stora kaskader. Då vi närmade oss Lagos minskade vinden till 11-12 m/s och vi kunde mera ägna oss åt det dramatiska landskapet vid kusten väster om Lagos. På väg genom det smala och grunda inloppet mellan vågbrytarna tänkte vi på våra najadsklubbsvänner Brittis och Hjalle på s/y Flying Penguin, som för några år sedan gick in här vid lågvatten i rykande oväder och pålandsvind (www.flying-penguin.se, resebrevet Läskig landning i Lagos 2008).

Sista rundningen före Lagos

Strax före Lagos är stranden kantad av grottor, blåshål och små sandstränder

Babordsfyren vid inloppet till Lagos

I skrivande stund ligger vi på den plats i Marina de Lagos som vi reserverat för Ayfer från och med den 1 oktober. Lagos verkar vara en mycket trevlig liten stad, som vi dock ännu inte kunnat bekanta oss dess mera med då Svante drabbats av någon form av ”magafiru” (= magsjuka på finlandssvenska) . Eftersom vi kommer att ha gott om tid att utforska staden i vinter kommer vi ännu att segla omkring längs Algarvekusten fram till början av oktober. För detta talar även ekonomin, då det kostar skjortan att ligga här innan lågsäsongen inleds.

Lissabon / Lisbon

11-15 september Lissabon (Cascais)

Walking up and down the seven hills of Lisbon – enjoying the irresistible charm of Portugal´s capital.

Från Cascais når man centrum av Lissabon på 35-40 minuter med lokaltåg så det är inte stor idé att försöka få plats i någon av marinorna inne i staden. De ligger ändå inte på promenadavstånd från centrum.

Traditionell vy över Lissabon från Castelo de S. Jorge med Kristusstatyn och 25. aprilbron i bakgrunden. Statyn uppfördes som tack för att den katolska kyrkan framgångsrikt hade bidragit till strävandena att hålla Portugal utanför andra världskriget.

Centrala Lissabon ligger på sju kullar. Det som ser nära ut på kartan kan innebära åtskilligt klivande uppför och nedför kullarna. Då skyltningen dessutom är knapphändig blir det lätt extra mycket klättrande. Men man får motion – och staden är charmig, vilket villigt ska erkännas!

Torget Pracao do Comércio med statyn av kung Dom José I som gav order om en total rekonstruktion av Lissabon efter jordbävningen år 1755

Vy över Lissabon mot öster från Castelo de S. Jorge

Vy över Lissabon mot nordväst från Castelo de S. Jorge

Kvällssol över Castelo de S. Jorge uppe på den högsta av de sju kullarna i centrala Lissabon. Borgen som uppfördes av morerna i mitten av 1000-talet, fick sin glansperiod som hem för kungafamiljen efter att den första kungen av Portugal, Dom Afonso Henriques, erövrat Lissabon år 1147.

Skönt med middag med fadomusik efter en hel dags vandring upp och ned för några av Lissabons kullar. Fadomusiken föddes i stadsdelen Alfama söder om borgen. Förutom i Alfama finns många restauranger med fadomusik i de trånga kvarteren i Bairro Alto på kullen sydväst om finanskvarteren.

Trottoarsten i Portugal...

Lissabon

Torre de Belém byggdes i början av 1500-talet för att försvara mynningen av Rio Tejo och Jerónimosklostret i närheten. Tornet stod 200 m ute i floden innan den stora jordbävningen 1755 "modifierade" strandkonturen.

Jerónimosklostret där Museu de Marinha (Sjöfartsmuséet) är inrymt i ett hörn av byggnaden.

Del av världskarta på Sjöfartsmuséet där de upptäcktsresor som utgick från Portugal finns inritade, bland annat Vasco da Gamas resa till Indien och Fernao de Magalhaes segling runt jorden. Tack vare Henrik Sjöfararens (Henrique o Navegador, portugisisk prins, död 1460) insatser blev Portugal en ledande sjöfartsnation i jakten på nya kolonier.

Tumlaren Neblina, byggd i Bilbao år 1947 enligt svensk design från 1934, donerades 1985 till Sjöfartsmuséet

Området för Expo 98 i nordöstra delen av Lissabon

Konstruktionen av taket över trafikknutpunkten vid området för världsutställningen Expo 98 i Lissabon har inspirerats av palmernas "design". Expoområdet har haft 11 miljoner besökare sedan 1998.

Utsikt över Parque Eduardo VII och dess fortsättning i Avenida Liberdade med finans- och affärskvarteren i Lissabon. Parken fick sitt namn till åminnelse av den engelska kungens besök i Lissabon år 1903 för att bekräfta den engelsk-portugisiska alliansen.

Portugal – Bem vindo! / Welcome to Portugal

27 augusti – 11 september Baiona – Viana do Castelo – Porto (Leixoes) – Figueira da Foz – Nazaré – Lissabon (Cascais)

Navigating southwards along the portuguese coast trying to avoid fish pots despite the coastal fog north of Lisbon. Formation of flotilla of boats and crews that will stay in Lagos or nearby Algarve marinas during the winter.

Leaving Spain for Portugal

Då vi lämnade Baiona fick vi lov att styra ut till havs på sydvästlig kurs för att få den lätta nordliga vinden att fylla seglen. Det gav oss två fördelar. Dels fick vi sällskap av ett gäng delfiner då vi kommit en bit från kusten. Dels fick vi en härlig fartfylld segling in mot vår första portugisiska hamn – Viana do Castelo – då solvinden vaknat på eftermiddagen.

Svantes första försök som delfinfotograf utföll inte så väl

Väl i hamn tog vi ”funicular” (bergbana) upp till Basílica de Santa Luzia som byggts i början av 1900-talet med tydlig inspiration av basilikan Sacre Coeur i Montmartre i Paris. Från sin höga position vakar basilikan över hela staden och floddalen och ger besökaren en fantastisk utsikt över dessa. Efter vandringen tillbaka på vindlande vägar och ett otal trappsteg fick vi fin belöning i form av vitlöksgrillade gambas och levande saxofonmusik på restaurang Viano do Mar.

Basílica de Santa Luzia i Viana do Castelo

Utsikt från basilikan med kvällssol över Viana do Castelo och mynningen till Rio Lima

Härlig jazz i Viano do Castelo

Gränd i Viana do Castelo med basilikan i bakgrunden

Fiskehamnen i Viana do Castelo

Den flotta öppningsbara gångbron vid inloppet till marinan i Viana do Castelo

Följande dag blev en skön vilosöndag, som fick ett annorlunda slut då Svante fick telefonsamtal om att hans mamma i Finland tagits in på sjukhus för akut hjärninfarkt. Nästa dag seglade vi i sporrsträck till Leixoes med stor marina och närhet till Porto flygplats. Med hjälp av en fantastiskt tjänstvillig resebyrå (som vi hittade just före stängningsdags) fick Svante en biljett till Finnairs direktflyg Lissabon-Helsingfors följande morgon. Eftersom anslutningsflyget från Porto gick redan samma kväll blev tiden för packning 30 minuter innan den av resebyrån beställda taxin dök upp i marinan. Fantastisk service!

Leixoes

Leixoes är en trygg och väl skyddad marina, men ingen höjdarhamn för den som blir lämnad ensam kvar för en vecka. Följderna av en olycka för några år sedan vid oljeraffineriet som ligger några kilometer norr om hamnen syns alltjämt tydligt i hamnen. Efter en tid blir allt helt enkelt besudlat med olja – linor, elsladdar, vattenslangar, skor… Fördelen med hamnen var att flera båtar och besättningar i den skara som ska övervintra i Lagos eller andra ställen på Algarvekusten var på plats. Det betydde att Nina hade gott om sällskap i hamnen och på utfärder till Porto, som ligger på bekvämt cykelavstånd. Då Svante kom tillbaka efter en vecka i Finland, där läget för hans mamma stabiliserats, var Nina fullfjädrad portokännare som kunde guida Svante genom staden med besök i olika portvinshus etc.

Kajpromenaden Cais de Estiva i Porto

Den välkända bron och båtarna med vilka portvinet transporterades

Den gamla stadsdelen i Porto norr om Rio Dourofloden

Järnvägsstationen i Porto från början av 1900-talet är dekorerad med 20.000 målade kakel

Den gamla stadsdelen i Porto

Vi var på guidad tur och portvinsprovning hos den äldsta portvinstillverkaren Croft...

... men vi tyckte att Sandemans vita portvin var godare!

En god avslutning på en trevlig dag i Porto

Alla pilotböcker varnar för de talrika fiskebragderna utanför den portugisiska kusten. Men de säger inte vad man ska göra för att undvika dem. För flaggor och flöten som markerar nät och fångstburar finns överallt. Nära kusten och långt ute, vid hamninlopp och på områden där fiskeri och ankring är förbjudna. Då vädret är vackert kan man försöka undvika att segla rakt över flaggor och flöten. Men i mörker, dimma eller grov sjögång får man förlita sig på sin goda tur.

Exemplarisk utmärkning

Något bristfällig...

Då vi gick från Figueira da Foz fick vi stifta vår första bekantskap med den täta dimma som ofta ligger över kust och hav 60 sjömil norr och söder om Lissabon. Vi seglade in i dimman ett par sjömil efter att vi i strålande solsken lämnat hamnen och fick sedan finna oss i att segla i dimma och stor dyning hela dagen. De facto låg dimman kvar ända till följande dag. Ibland kan denna dimma hemsöka trakten för många dagar i sträck.

På väg ut förbi vågbrytaren i Figueira da Foz

In i dimman

Ända sedan Holland har vi vid upprepade tillfällen stött på båtar och besättningar som liksom vi ska ligga i Lagos eller andra närbelägna hamnar under vintern. Från La Coruna framåt har skaran förtätats till något av en liten eskader som går från hamn till hamn med smärre avvikelser från huvudklungan. Det är bland annat svenska, norska, tyska och holländska båtar. Häromdagen var det nordiska inslaget nästan dominerande i den lilla gästhamnen i Nazaré med tre svenska, två norska och en finsk båt på plats.

En del av det nordiska gänget i Nazaré

Som hamnvärdar i Nazaré fungerar det engelska paret Sally och Mike Hadley, som kan ge goda tips då det gäller segling i Portugal, Spanien och Medelhavet. Då man inser att man kan klarera in och ut och betala sin hamnavgift 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan i denna hamn, förstår man varför portugiserna har en del att göra innan landets ekonomi är i EU-trim. Inte nog med att det satt en polisman på jour då vi vid midnatt kom till den lilla vaktburen för att betala för oss. Strax dök det upp en sjöpolis till och sedan ännu en som hämtade nattamat till den jourhavande! Hamnen i Nazaré är visserligen en allvädershamn som samlar en del av den lokala fiskeflottan, men visst kunde det räcka med service låt säga kl. 8-20.

Captain Hadley i Nazaré

Från Nazaré är det drygt 40 sjömil till Cascais, en fashionabel badort utanför Lissabon vid mynningen av floden Tejo. Halva denna färd gick återigen i dimma, andra halvan i strålande sol. Ironiskt nog var det strålande sol då vi kolliderade med någonting i vattnet. Vi vände om och fick syn på något som liknade ett rör eller en stång med kraftig beväxning som flöt i upprätt läge. Men en plåtbåt ska ju tåla ett och annat…

Strandpromenaden i Cascais

Volvo Ocean Race projektet "Abu Dhabi" 2011-2012 har sitt träningsläger i marinan i Cascais

De spanska ”riorna” / Rías Baixas

19 – 27 augusti Portosin – A Pobra do Caraminal – Combarro – Islas Cies – Baiona

Exploring the Rías Baixas with a visit in old nicely restored fishing village Combarro and a night anchoring inside the Cies Islands as highlights during the week.

Fishing village Combarro in Ria de Arosa

Då ungdomarna åkt hem blev det litet ensamt och tomt ombord på Ayfer. Samtidigt hade det varit så mycket ”action” med den unga besättningen att vi såg fram emot några dagars lugn tillvaro i de spanska ”riorna” (ria = vik, rio = flod). Då man rundat Cabo Finisterre kommer man till fyra vikar som skär djupt in i den spanska västkusten, Ria de Muros, Ria de Arosa, Ria de Pontevedra och Ria de Vigo. De tre senaste är vid sina inlopp skyddade av öar, Isla Salvora, Isla Ons respektive Islas Cies, som rätt framgångsrikt hindrar den atlantiska swellen (dyningen) att nå in i riorna. Då man efter Cabo Finisterre svänger in i riorna känner man helt påtagligt att klimatet är betydligt varmare här än längre i norr.

Isla Salvora som skyddar inloppet till Ria de Arosa

De stora vikarna är kantade av små samhällen av varierande karaktär, många inbjudande och idylliska. Det sker en kontinuerlig utbyggnad av moderna marinor i de gamla fiskehamnarna. På många ställen kan man därför välja mellan att gå in i marinan och betala hamnavgift eller ligga för ankar utanför vågbrytaren och ta sig in med jollen. Man kan även kombinera de båda sätten. Efter att man legat inne i marinan, sett sig omkring, ätit gott och bunkrat upp vad man behöver, kan man kasta loss och lägga sig för ankar inför avfärden följande morgon. Eftersom det är nätterna som kostar kan man på detta vis spara en och annan hamnavgift. En hamnavgift på 40-50 euro per natt är sällan ett problem under en vanlig semestersegling. Då man däremot ligger ute månad efter månad slukar hamnavgifterna en ansenlig del av reskassan.

Nina på kvällssim i Portosin

Vår tid i riorna sammanföll med tiden för sensommarfiestan. I varje by sköts det smällraketer morgon, middag och kväll. Därtill hade flera orter besök av tivoli med ett antal ljudliga attraktioner jämte disco kvällen lång. Processionerna med byns skyddshelgon som bars omkring flankerat av hela prästerskapet var heller inte helt diskreta eftersom den lokala militären ingick i processionen med blåsinstrument och slagverk.

Combarro

I Ria de Pontevedra besökte vi Combarro – en verklig pärla i Galicien. Combarro är en gammal fiskeby i massiv granit med vingårdar alldeles inpå, allt restaurerat med stor pietet. Byn är så kompakt att vi, då vi sent på kvällen avvek litet från huvudstråket, genast hamnade ut i vingårdarna. Ett typiskt fiskarhus i Combarro har två våningar, i den nedre fanns förråden och allt som behövdes för fisket, i den övre bodde man. Dessa hus ligger vägg i vägg längs de smala gränderna. För att beskydda det lilla samhället mot allt ont behövde man i byn sju ”stationer” med kors, med Kristus på ena sidan och Maria på den andra.

På väg in i fiskarbyn Combarro

"Herre, beskydda vår by mot allt ont!"

Gata med typiska fiskarbostäder i Combarro

Combarro

Combarro

En natt för ankar vid Islas Cies – öarna som skyddar inloppet till Ria de Vigo – blev en verklig höjdpunkt under våra dagar i riorna. Vi var endast två segelbåtar som låg för ankar på insidan av den sydligaste av de tre öarna, med alla ljusen från storstaden Vigo på andra sidan vattnet. Dessa öar utgör nationalpark och stora delar av öarna har avdelats som fågelskyddsområde. Av någon anledning har vattnet kring dessa öar samma turkosa färg som det brukar ha kring paradisöar av olika slag…

Isla del Norte – den nordligaste ön i ögruppen Islas Cies

Ayfer för ankar vid Isla de San Martin - den sydligaste ön

Utsikt från vår ankarplats - fyren på Isla del Faro, den mellersta ön

Den härliga sandstranden var full av snäckor på Isla de San Martin

På väg ut ur riorna stannar de flesta båtar till i Baiona – känd som den ort där Columbus landsteg då han återvände från Nya Världen 1493. Till minne av detta ligger en replik av Pinta permanent förtöjd i hamnen. Baiona är relativt oförstörd av turismen och därför trivsam. En promenad längs krönet av de murar som omger halvön Parador Conde do Gondomar vid hamninloppet ger både motion och tillgång till vackra vyer över staden, viken och Isla Cies som ligger rakt norr om Baiona.

Hamnen i Baiona

Halvön Parador Conde do Gondomar i Baiona

Nina på muren runt halvön Parador Conde do Gondomar

Promenad på muren med Islas Cies i bakgrunden

Vi lämnar Baiona efter att ha legat för ankar den sista natten

Då man rör sig i denna del av Galicien kan man inte låta bli att lägga märke till stoltheten över det vin som produceras i trakterna, Ribeirovinerna. Störst genomslag har de vita viner som produceras av bland annat Albarino- och Treixaduradruvorna fått. Tack vare 1900 soltimmar per år är förutsättningarna för vinodlingen ypperliga.