Stromboli – Medelhavets fyr / Lighthouse of the Mediterranean

September 2018  Vibo Marina – Stromboli

Approaching Stromboli in the afternoon

Even if it´s always nice to visit places with your own boat, there are some advantages going to Stromboli by one of the numerous tourist boats that take you to Stromboli and some others of the Liparian islands. You don’t have to sleep in a constantly rolling boat at the poor anchorage outside the village and you don’t have to clean the ashes from the volcano from the deck in the morning. We left Vibo Marina with one of the tourist boats at noon and were back again one hour before midnight. We had enough time to walk around in the main village on Stromboli, have a nice meal in a pizzeria and get a good idea of the possibilities the island offers to a visitor with more time to spend on the island, among others guided walking tours to the crater of the volcano.

Nina after the departure from Vibo Marina

Eftersom det varken var väder eller annars läge för en avstickare till Stromboli då vi gick från Reggio Calabria till Vibo Marina några dagar tidigare, beslöt vi hoppa på en av de båtar som så gott som dagligen tar turister ut till Stromboli och de andra Lipariska öarna. Då vi lämnade Vibo Marina var vi endast en handfull personer ombord, men våra funderingar kring hur rederiet får verksamheten att gå ihop fick ett hastigt slut då vi kom in i hamnen i Tropea och såg mängden av ivriga vulkanbesökare som väntade på att få stiga ombord.

I Tropea fylldes både vår och en annan turistbåt nästan till sista plats

Efter två timmars färd i dryga tjugo knop närmade vi oss Stromboli och vulkanön förvandlades från en ikonisk silhuett till en levande ö med bebyggelse vid stranden och vegetation på sluttningarna.

Från ikonisk silhuett till levande ö

Det var faktiskt slående hur grön ön är med riklig vegetation högt upp på sluttningarna…

Stromboli är en förvånansvärt grön ö med vegetation högt upp på sluttningarna

…även om stranden tycks ha fått sin färg av vulkanisk aska.

Beachen med dess gråsvarta färg inbjöd inte till spontanbad

På Stromboli finns ingen egentlig hamn och endast någon enstaka brygga. De flesta av lokalbefolkningens båtar dras helt enkelt upp på stranden.

Namnet Stromboli kommer från grekiskans ”strongulos” (= rund) eftersom vulkanön på avstånd framstår som symmetriskt konisk. Då man fått veta detta kan man avskriva tanken att namnets ursprung är onomatopoetiskt – Stromboli låter ju faktiskt väldigt explosivt!

Vulkanen som hade sitt senaste stora utbrott i april 2009 är ständigt aktiv med mindre utbrott ofta med några minuters mellanrum. Dessa utbrott syns från vissa platser på ön, men allra bäst från havet. Då vår turistbåt på hemvägen tog en sväng runt den norra delen av ön då mörkret föll, fick vi bevittna åtskilliga sådana mindre eruptioner.

Stromboli, som sträcker sig 926 m över havsytan (över 2700 m från havsbotten), har tre aktiva kratrar nära toppen. Vulkanen har varit så gott som konstant aktiv under de 2000 senaste åren. Det senaste utbrottet med utflöde av lava inträffade 2013-14.

På kartan syns vandrings/klättringsstigarna upp till vulkanens topp

På vulkanön finns två byar, huvudbyn Stromboli på öns nordostsida och den betydligt mindre byn Ginostra i sydväst. Ungefär en sjömil åt nordost ligger Strombolicchio – en vulkanisk klippa i havet.

På kartan ovan syns, förutom byarna, vandrings- och klättringsstigarna upp till vulkanens topp. För besökare av ön med normal hälsa och kondition ordnas guidade turer upp till kratrarna. Dessa turer verkar vara mycket populära.

Utsikt mot nordost med klippön Strombolicchio till vänster. Nu ser ankarplatsen lugn ut, men ofta rullar båtarna rejält i dyningen.

Under våra timmar på Stromboli blev det tydligt hur ”närvarande” vulkanen är på ön. Den vakar över allt och alla.

Vulkanen är ständigt närvarande på Stromboli

För att komma till restaurangen ”La Lampara” – som vi tipsats om i hamnen – fick vi gå genom hela byn och sedan fråga oss fram då vi trodde att vi redan missat den. I butiken under restaurangen såldes handtryckta t-tröjor med Strombolimotiv – vi hittade även en i barnstorlek till barnbarnet.

Design a la Stromboli – hav och vulkanö i olika variationer

La lampara – pizzerian vi tipsades om av en av killarna ombord på vår turbåt

Pizzan på ”La Lampara” var alls inte oäven av Svantes nöjda min att döma.

Mätt och belåten

I den lugna och avslappnade sinnesstämning en mätt mage skänker kunde vi på återvägen till hamnen i lugn och ro från torget vid San Vincenzo kyrkan titta ut över ankarviken med den vulkaniska klippan Strombolicchio ungefär en sjömil nordost om Stromboli i blickfånget innan vi tittade in i själva kyrkan.

Strombolicchio

San Vincenzo – huvudkyrkan på Stromboli

På insidan är San Vincenzo kyrkan överraskande stor

Stromboli är en mycket grön ö trots – eller kanske tack vare – den svarta askan

Nina har lyckats slita blicken från vulkanen

På vår vandring tillbaka till hamnen lade vi märke till katterna som finns överallt. Till och med på namnplattorna med Strombolimotiv på husen har en och annan katt smugit sig in.

Skyltarna med tsunamivarning möter besökarna redan i hamnen – livsnödvändig information som blivit självklar efter tsunamikatastrofen i Thailand och Indonesien 2004.

Vägvisare vid tsunamivarning

Då jorden bävar eller vattnet drar sig utåt – spring bort från stranden!

På Stromboli är de motordrivna fordonen små. Vad sägs om dessa tjusiga tre- och fyrhjulingar som står för både nytto- och nöjestrafiken på ön?

Trehjulingar i färgföljd

Öns tjusigaste taxi?

Vid åttatiden på kvällen backade våra turistbåtar åter in mot bryggan för att ta oss ombord för hemfärden.

Dags för hemfärd

Idealiska förhållanden vid ankarplatsen med endast lätt dyning

På hemvägen åkte vi sakta förbi de båtar som låg för ankar med ankarlanternorna tända. Vi styrde först ut mot Strombolicchio, varifrån vi med några minuters mellanrum kunde se de små utbrotten från Stromboli. Då mörkret föll syntes utbrotten allt tydligare.

Ingen rök utan eld

Ibland flammade det till riktigt ordentligt

Farväl Stromboli

Hemfärden till Vibo Marina blev lugn och vilsam – inte minst efter att merparten av deltagarna på färden stigit av i Tropea.

I nästa avsnitt berättar vi om vår seglats från Vibo Marina till vinterhamnen i Gaeta, dit vi kom i slutet av september 2018.