Till Gibraltar / Visiting the Rock
Publicerat: 21 juni, 2012 Sparat under: Okategoriserade 6 kommentarer15-21 juni / June 15-21 Mazagón – Rota – Barbate – Gibraltar
Our first attempt to negotiate the Strait of Gibraltar was no success, because the wind was much stronger than predicted in the forecast and the visibility bad. The decision to turn back to Barbate was right. Next day we had good visibility and a westerly wind that gave us nice sailing through the Strait. The new Alcaidesa Marina in the town of La Linea lying next to the border on the Spanish side is a peaceful base for exploring Gibraltar.
På väg mot Gibraltar besökte vi Mazagón, Rota och Barbate. Detta är såväl sherry- som flamencodistrikt. Så mycket sherry blev det inte men väl en flamencokväll (läs: natt, då det började strax före midnatt) i Rota.
På väg mot Barbate osade det bränt och laddningslampan gav varning. Men allt såg OK ut under huven. Väl i hamn upptäckte vi att höljet till ledningen från vår i Lagos installerade elektroniska laddningsdiod till batteribanken smultit vid dioden. En provkörning visade att laddningsströmmen låg på 15,6 V. Genom ett samtal till Lagos fick vi tipset att koppla bort vår extra alternator. Det visade sig vara rätt. Den extra alternatorns regulator hade tydligen gått sönder så alternatorn löpte amok.
På väg till Barbate passerar man en av världens mest berömda uddar – Kap Trafalgar. (Du kommer väl ihåg slaget vid Trafalgar 1805 under Napoleonkrigen, då den brittiska flottan besegrade den fransk-spanska…) Man passerar även det första av de tonfisknät som under hela sommarhalvåret är utlagda vid ytan. Tack och lov är de väl utmärkta – även på sjökorten.
Vid vårt första försök att passera Gibraltarsundet hade Marocko på den afrikanska sidan inte synts – trots att sundet som smalast bara är cirka 8 sjömil brett. Sikten var dålig och den ostliga vinden blev betydligt starkare än utlovat redan långt innan inloppet vid Tarifa. Så vi beslöt vända tillbaka till Barbate. Följande dag var förhållandena helt idealiska. Ibland lönar det sig att ge avkall på den finska sisun.
Litet vindstatistik för Gibraltarsundet: västlig vind 49 %, ostlig vind 46 %, sydlig vind 4 % och nordlig vind 1 %. Allt som oftast blåser det alltså antingen med eller emot.

Gibraltarklippan med Europa Point längst ute till höger i bild. Geologiskt hör Gibraltarklippan hemma i Afrika, men klippan hade ”fastnat” på den eurasiatiska kontinentalplattan då plattorna efter att ha kolliderat med varandra gled isär igen. Tack vare detta isärglidande öppnades Gibraltarsundet och medelhavsbassängen får ett tillskott av vatten som är nödvändigt för att Medelhavet inte ska torka ut på grund av avdunstning. Den höga avdunstningen gör att vattnet i Medelhavet har betydligt högre salthalt än vattnet i Atlanten.
I La Linea kan man trots avkallet på finsk sisu besöka Suomi Baari. Vi försökte tala finska med tjejen bakom disken, men hon bara skakade på huvudet och sade att hennes morfar kom från Finland. Baren har sedan 1968 serverat hemmagjorda tapas med sjöstuk.

Då man passerat gränsen med passkontroll och tull och promenerat över landningsbanan på Gibraltar Airport kommer man till själva samhället i Gibraltar

Gibraltarsundet med Jebel Musa i Marocko uppe till vänster, den andra av Herakles stoder (som Gibraltarsundet kallades under antiken) vid sidan av Gibraltarklippan
Nu seglar vi vidare längs den spanska medelhavskusten i sakta mak med kurs mot Almeria, där vännerna Cia och Toni ska mönstra på om en vecka. I morgon är det midsommarafton. Eftersom läget i fråga om sill och snaps av lämpligt slag är ännu sämre än förra året, är förväntningarna inte högt ställda. Men vi önskar en trevlig midsommar åt alla er som har det bättre ställt då det gäller sill, snaps och ljusa sommarnätter…
Äntligen på väg / Off we went
Publicerat: 15 juni, 2012 Sparat under: Okategoriserade 2 kommentarer13-14 Juni / June 13-14 Lagos – Ilha da Culatra
After twelve days delay in the Lisbon customs our spare part for the water maker finally arrived in Lagos. The following day we checked out in Lagos and set sail for Ilha da Culatra south of Faro.
Då vår reservdel till watermakern efter tolv nervprövande dagar i Lissabontullen äntligen kommit till Lagos och blivit vederbörligen installerad, kastade vi loss, med ilha da Culatra utanför Faro som första destination.

Ett hjärtligt farväl får vi av nattvakten på Sopromarvarvet. Under sommarhalvåret kör han färjan mellan stadskärnan och beachen tillsammans med en av killarna som jobbade med målningsarbetena på Ayfer i höstas.
Efter ett par timmars motorgång i svag vind kunde vi sätta segel och få en härlig slör som varade ända till kvällen. Vi kom fram vid sjutiden, men innan vi funnit en lämplig ankarplats och kommit till ro var det nästan solnedgång.
Vi väcktes första morgonen för ankar av att något törnar mot Ayfers stäv. Det visade sig vara en lokal fiskare vars nät låg ett antal vändor under vår ankarkätting. Fiskarna lägger ut nät kors och tvärs över hela ankarplatsen i lagunen innanför Culatra, så på morgonen kan det vara en och annan besättning som får hjälpa till att reda ut det hela. Men fiskaren var vänligheten själv och tackade oss för hjälpen – trots att det var vi som ankrat över hans nät!
Hela Ilha da Culatra är en enda lång sanddyn som skyddar lagunen utanför Faro och Olhao mot Atlanten.
I morgon hoppas vi sätta segel vidare österut och komma till Mazagón i Spanien – därför detta korta inlägg med hjälp av vår portugisiska internetförbindelse!
Klara för avfärd / Ready to go
Publicerat: 7 juni, 2012 Sparat under: Okategoriserade 5 kommentarerLagos mars – juni 2012 / Lagos March – June 2012
After a busy spring with social events, trips to Seville and Lisbon, guests from Finland, updating the diving skills, maintenance work and preparing for the sun and heat of the Mediterranean, we are ready to leave Lagos. If we just could get the spare part for our water maker from the customs in Lisbon…
Om det inte vore för tullen i Lissabon, hade vi redan seglat iväg från Lagos. Men det ville sig inte bättre än att den reservdel till vår watermaker som på två dagar kom från Kalifornien till Lissabon, redan hade tillbringat ett ansenligt antal dagar hos tullen i Lissabon innan vi överhuvudtaget fick meddelande därom (per brev på portugisiska med fel både på den telefonnummer och den e-postadress vi ombads kontakta!). Så nu jobbar vi för allt vi är värda på att få ut vår reservdel från tullen och skickad till Lagos. Det har redan blivit åtskilliga samtal och många mail, och ännu är vi inte i mål.
Våren i Lagos har varit behaglig, om även tidvis betydligt svalare än vi förväntat oss. Efter påsk hade vi en envis nordanvind som gjorde att vi fick inta samtliga måltider ombord inne i salongen. I övrigt har det varit en vår med många sociala begivenheter, flera omgångar gäster från Finland, utfärder såväl till orter i närheten av Lagos som till Sevilla och Lissabon. Mycket arbete med reguljärt båtunderhåll och återställande av ordningen efter vistelsen på Sopromarvarvet. Rustandet av båt och besättning för sol och värme i Medelhavet utgör ett kapitel för sig. Svante passade även på att uppdatera både färdigheter och utrustning för dykning. En tre veckors vistelse i Finland och Sverige före och efter Valborg med släktträff i Stockholm och vår guddotter Jennys bröllop i Helsingfors gav perspektiv på tillvaron i Lagos.

Av sevärdheterna i Sevilla är Alcazar ett måste. Här blickar vi ut över trädgården. Foto: Håkan Holmfeldt

Vi gjorde utfärden till Sevilla, Ayamonte och Alcoutim tillsammans med Ing-Marie och Håkan från s/y Alacrity. Här sitter de vid gränsfloden mellan Portugal och Spanien, Guadiana.
Marina de Lagos ordnar varje månad ett ”social event” för dem som ligger i marinan. Här besöker vi den ekologiska vingården Monte da Casteleja strax norrom Lagos.
Våra seglarvänner från förra sommaren, Ami och Michael, tillbringade största delen av vintern hemma i Hamburg. Det blev ett härligt återseende med tårtkalas à la Michael då de kom seglande till Lagos från vinterhamnen i Albufeira.

Festligt återseende i Lagos med tårtkalas hos Ami och Michael ombord deras vackra klassiker s/y Loop-over-de-Loft
Somliga kommer medan andra går. Nu stod Hans och Magnhild på Oceana från Norge i tur att dra vidare efter bottenmålning på Sopromarvarvet. Oceanas salong var den överlägset populäraste platsen för kortspel under vintern, med Magnhild som okorad mästare i Liverpool.
Många engelska seglare har slagit sig ned permanent i Lagos. Nu följer även seglare av andra nationaliteter efter, till exempel Håkan och Helena på s/y Nike, som bytt Stockholm mot Lagos. Vad gäller klimat, takterrass och utsikt över öppet hav, var det inget dåligt byte. Tack Helena och Håkan för en härlig kväll!
Våra gäster från Finland hade inte alltid den bästa turen med vädret. NJK- och Najadvännerna Millis och Jancka, som kom bilande från sin golfvistelse i Spanien, fick del av både regn och blåst under en trevlig utfärd från Lagos till Luz och Sao Vincente. Då Marianna och Tero besökte oss låg ”nortadan” över hamnen med sådan intensitet att vistelse ovan däck inte var att tänka på. Men det blev i stället flera trevliga utfärder och gemytliga middagar både ombord och på våra favoritställen i Lagos.
Policia Maritima har visat stor aktivitet utanför Algarvekusten. Nedan ser vi hur de är på väg att borda en katamaran som rundat Sao Vincente. Flera av våra bekanta besättningar har vittnat om hur de kollar eldsläckare (ska provtryckas varje år), nödraketer (bäst före datum), båtens papper samt att ”Light dues” (fyrskatten, hoppas den faktiskt går till fyrarnas underhåll) är betald. För Ayfers del kostade fyrskatten oss 11 euro och 50 cent då vi oombedda tågade in och betalade den på det lokala skattekontoret i Lagos. En besättning som kollades utanför Faro fick ta taxi till marinaffären i Ayamonte för att köpa nya brandsläckare och nödraketer innan de fick segla vidare.
Det är inte bara seglarvänner som skaffar lägenhet i Lagos. Gamla vännerna Gunilla och Jamal har haft sin lägenhet redan i många år. Genom att deras lägenhet befinner sig på visst avstånd från turiststråken, har de fått god kontakt med lokala portugiser. En kväll på relativt nya kvartersrestaurangen Bela Vista i grannhuset utvecklade sig till en verklig festmåltid med välsmakande mat och dryck i överflöd, allt för 8 euro per person. Det säger sig självt att vi gärna besökte Bela Vista flera gånger, inte bara för matens utan även för den fina stämningens skull.
Den sista maj firade vi 32 års bröllopsdag med en improviserad färd till Lissabon, som gav oss tillfälle att besöka en båtutställning på Sopromars nyöppnade varv i Lissabon och ta emot de första båtarna som gick i mål på den sjunde etappen i Volvo Ocean Race. Det blev en trevlig kväll tillsammans med Sopromarpersonal på varvet vid paradplats vid inloppet till Lissabon, med fortsättning i Volvo Ocean Race byn strax intill.
Vår sista minuten hotellbokning i Lissabon blev en veritabel succé. Vi lyckades få ett rum på fjärde våningen i Ribeira Tejo Boutique Guesthouse beläget mycket centralt med härlig utsikt över Tejofloden. Hotellet var enkelt, men smakfullt och ändamålsenligt inrett med hög trivselfaktor, inte minst beroende på den trevliga personalen. Rekommenderas varmt! Adress: Travessa de Sao Paulo, n°5, e-post: ribeiratejo@guesthouselisbon.com, webbadress: http://www.guesthouselisbon.com.
Nu väntar vi tålmodigt (läs: ringer några samtal per dag till Lissabon) på att få vår reservdel från tullen, så att vi kan kasta loss och lämna Lagos med kurs mot Gibraltar och Medelhavet. Väder och vind får bestämma takten, men vi siktar på att i mitten av juli befinna oss på Mallorca, där vi hoppas få våra ungdomar ombord. Men första anhalt efter Lagos blir förhoppningsvis den vackra lagunen innanför ön Culatra söder om Faro – där mången seglare funnit sitt paradis.
Senaste kommentarer