Franska rivieran / The French Riviera

6 september – 1 oktober / September 6 – October 1  Villefranche sur Mer – Antibes – Cannes – Nice – Monaco – Cap Ferrat – Eze

After a couple of days at anchor in Rade de Villefranche east of Nice we were lucky to get a berth  in the marina Port de Villefranche Darse. This gave us an opportunity to make trips by foot, bicycle, train and bus to different places in this beautiful and charming part of the French Riviera including Monaco. The most breath taking views we had in the medieval mountain village Eze 1250 feet above the sea. On the 5th of October Ayfer will be outhauled in Saint Raphaël for some guarantee works and regular maintenance.

View from Eze village over Cap Ferrat looking southwest

Ayfer anchored in Rade de Villefranche. The deep bay gives excellent shelter for all winds except southerly.

Efter att vi legat ett par nätter för ankar i den välskyddade djupa viken vid Villefranche sur Mer, puttrade vi med jollen in till marinan innanför vågbrytaren och hörde oss för om en ledig plats innan det var dags för följande omgång av mistralen. Jovisst, för tillfället var det fullt, men man lovade meddela per telefon om det skulle bli någon ledig plats. Följande dag kunde vi flytta in i marinan med löfte om plats för två dygn. Då de två dygnen gått till ända hade vi verklig tur. Just då vi stod i kapitaneriet och parlamenterade meddelade en båtägare att han seglar till Korsika för fyra veckor. Det betydde att marinan kunde hyra ut hans plats åt oss för en vecka åt gången. För oss som hunnit smaka på hur det känns att ringa runt till marina efter marina och ständigt få höra att det är fullt överallt, var detta rena evangeliet. Nu fick vi en bas för att kunna utforska omgivningarna och besöka andra städer och hamnar, vilket ju inte låter sig göras per båt då det är så fullt överallt. Då man ligger för ankar lämnar man inte heller så gärna båten för att åka på en heldagsutfärd till Monaco.

Utsikt över Rade de Villefranche från den vackra vägen till Nice, kallad Boulevard Princesse Grace de Monaco. Hamnen i Villefranche sur Mer användes som örlogsbas av den ryska flottan under 1800-talet och senare av amerikanska flottstyrkor. Numera är viken en populär ankringsplats för alla sorts båtar, inte minst stora kryssningsfartyg, från vilka passagerarna förs i land till idylliska Villefranche sur Mer.

I hamnen i Villefranche finns också Nautors franska kontor och servicepunkt i denna del av Medelhavet. Det känns något märkligt att i den lilla trånga hamnen på en gång se fyra stora Swanbåtar på 90 och 100 fot. Då Svante härom dagen råkade gå efter två män i samspråk med varandra hörde han att de talade finlandssvenska och ropade: Hej, här går ni i Villefranche och talar finlandssvenska. – Nä, det är österbottniska, svarade Nautorkillarna och log underfundigt. Den ene av dem berättade att Villefranche är som hans andra hem, så ofta är han här på uppdrag för Nautorvarvet. Visst är det märkligt att världens kanske finaste segelbåtar (åtminstone vad statusen anbelangar) byggs i svenskspråkiga Österbotten i Finland.

Nautors kontor och servicepunkt i Frankrike ligger i hamnen i Villefranche sur Mer

Då vi i början av september blev ”bortkörda” från marinan i Cannes, var det för att lämna rum för den stora båtmässan 11-16 september. Eftersom det alltid är roligt att besöka båtutställningar – i synnerhet sådana man inte besökt förr – tog vi tåget från Villefranche till Cannes. Det var något strul med elen på en del av banan, så vi var både sena och svettiga då vi kom fram till Cannes i ett överfullt tåg. Detta bådade inte gott inför hemfärden, vilken – helt riktigt – delvis fick göras i taxi.

Det var en fin båtmässa, av vilken vi bara avverkade segelbåtsdelen och en liten runda bland tillbehören. Till vår glädje fanns Compagnie Hydrotechnique från Nantes på plats. Det är den firma som levererat vår watermaker och alltid erbjudit helt fantastisk service (senast  i våras då den portugisiska tullen sedan saboterade firmans snabba hjälp till oss). Det var roligt att få träffa firmaägaren som vi haft så många telefonsamtal och så mycket kontakt över e-posten med.

På plats i Cannes fanns också medarbetarna från Nautikarlsson, som säljer de franska Beneteau-båtarna i Finland. Vi har köpt två av våra tidigare båtar (Cenit 33 och Najad 373) av Leif Karlsson och glatt oss över att firman, som grundades 1989, har överlevt och utvecklats stort trots de upp- och nedgångar som kännetecknar branschen. Vi fick en trevlig stund med Leif och hans medarbetare på mässan. Anu Mustonen, som bott och jobbat 20 år i båtbranschen på franska rivieran, gav oss flera goda tips om utflyktsmål omkring Villefranche sur Mer.

Nautikarlssons gäng på båtmässan i Cannes, från vänster Leif Karlsson, Andy Nyström och Anu Mustonen

Då vi seglade förbi Antibes på väg till Villefranche kom vi att tänka på att Ninas kusin Malou sedan 1980-talet har en lägenhet i Antibes. Tänk om hon och maken Kent skulle råka vara här! Vi ringer och kollar. Sagt och gjort. Nej, de var inte här, men dottern Louise med familj var på plats och Malou var på kommande efter ett par dagar. Några dagar senare gjorde vi en (tåg!)utfärd till Antibes med besök i gamla stan och den enorma marinan (nej, de kunde inte erbjuda någon plats för vintern) samt en trevlig middag hos Malou, med möjlighet att lära känna den unga familjen. Vi hade inte träffat Louise sedan hon bildat familj. Eftersom Malou stannade i Antibes ett par tre veckor hann hon besöka oss i Villefranche sur Mer både ensam och tillsammans  med sin bror, kusin Boa, som kommit på besök till Antibes. Det var trevligt att kunna uppdatera släktrelationerna under så här gynnsamma omständigheter!

Port Vauban i Antibes med Vaubanfästningen i bakgrunden. I denna enorma marina ligger de största båtarna på hela rivieran, även om det endast är de minsta som syns på denna bild.

Nina med kusin Malou i Villefranche sur Mer

Seglarvännerna Tua och Peter från Finland mönstrade på Ayfer för några dagar under andra hälften av september. De har alltid tur med vädret då de seglar på Medelhavet, så också denna gång. Vi hade litet mulen himmel en morgon, men annars var vädret perfekt med sol och värme. Genast då vi lotsat dem från flygfältet i Nice med 1 eurosbussen till Villefranche, kastade vi loss och gick runt udden Cap Ferrat till följande ankarvik, där vi ankrade på fyra meters djup rätt nära land. Då vi letade plats såg vi en vit trekant sticka upp över vattenytan, omisskännligt påminnande om fören på en båt. Vilket det också var. På knappa 20 meters djup stod denna båt på ända och väntade på att bärgas. Då vi besökte samma ankarvik några dagar tidigare fanns båten inte där, så haveriet hade inträffat för en kort tid sedan. Följande morgon kom en båt och började lägga ut viss bärgningsutrustning, men kom inte till skott innan vi lämnade viken.

Tua, Peter och Svante njuter av segling i svag vind

Så här kan det också gå

Vi hade hunnit med ett besök i Monaco på egen hand, men tyckte att även Tua och Peter skulle få sitta på Café de Paris och blicka ut över Casino Monte Carlo avnjutande en öl till priset av en lunch. Eftersom vår utstyrsel inte motsvarade klädkoden för kasinobesök, var det ingen risk att vi skulle hamna vid rulettborden. Det fanns heller inget behov av att pröva lyckan på kasinot eftersom bussfärden från Villefranche till Monaco endast kostat en euro, såsom alla bussfärder gör inom denna region, oberoende av färdsträcka!

Tua, Peter och Svante på Café de Paris i Monaco

Entrén till Casino Monte Carlo

Utanför kasinot finner man en och annan Ferrari

Kasinot från havssidan med Boteroskulpturer i förgrunden

Nina och Tua i trädgården norr om kasinot på Monte Carlo

På redden utanför Monaco gick lyxkryssarna inte att räkna!

Utsikt över Port Hercule i Monaco från klippan där den gamla staden ligger

Furstendömet Monaco med en yta på 1,98 kvadratkilometer har cirka 33.000 invånare. Albert II är furste sedan 2005. Monaco har styrts av ätten Grimaldi sedan 1297. En del av palatset är öppet för allmänheten. Den rundtur vi gjorde med hjälp av en utmärkt audioguide var intressant och givande.

Palatset i Monaco ligger i den gamla stadsdelen på Monacoklippan

Utsikt över den nya hamnen Port de Fontvieille från palatsgården. Denna stadsdel är byggd på fyllnadsmark.

Dagarna med Tua och Peter ombord var sköna dagar i gott sällskap, till stor del för ankar med sol och bad, god mat och dryck. Efter att Tua och Peter flög hem till jobb och båtupptagning, ägnade vi flera dagar åt att utforska de vandringsleder Anu hade talat om på båtmässan i Cannes. En av vandringarna förde upp till Mont Alban och fortet som överblickar Villefranche. Denna vandring bjuder på härliga vyer över Nice åt ena hållet och Villefranche och Cap Ferrat åt det andra.

Då man tagit sig så högt det går i Villefranche, till stor del via trappor, fortsätter vandringen mot fortet på Mont Alban – på trappor, som dock planar ut så småningom

På vandringen på Mont Alban öppnar sig först utsikten mot Nice, där flygplatsen med landningsbanorna syns i bakgrunden

Utsikt mot nordväst över Nice med Alpes Maritimes i fonden

Väl framme uppe vid fortet får man en härlig vy över Villefranche sur Mer med marinan nere till höger

… och över udden Cap Ferrat

Escaliers de Verre, ”Glastrappan”, leder tillbaka ner till Villefranche

En annan vandring startar vid Eze sur Mer mitt emellan Villefranche och Monaco och leder längs ”Nietzsches stig” upp till Eze, en medeltida befäst stad 400 meter över havet. En solvarm dag är denna vandring ställvis brutal för en seglare som försummat gymmet hela sommaren. Om man förmår höja blicken och öppna öronen får ansträngningen ändå sin belöning redan innan man nått ända upp.

Nietzsches stig är ingen sinekur för en otrimmad seglare

I ”ravinen” halvvägs upp ljuder fågelsången

Utsikt mot sydväst från Nietzsches stig

Utsikt över den medeltida staden Eze

Härligt med sallad chevre chaud och kall öl efter ”uppstigningen”

År 1949 beslöt major Rene Gianton att med hjälp av Jean Gastaud – som står bakom den exotiska trägdården i Monaco – att skapa en trädgård i anslutning till den medeltida befästa staden, Jardin d´Eze. Terrasser och planteringar togs fram och klipporna bearbetades, varefter otaliga agave, aloe och kaktusplantor planterades. Senare tillkom en mängd yuccapalmer. På 2000-talet har trädgården utvecklats med bland annat vattenkonst, sittmöbler och skulpturer.

Den medeltida staden sedd från Jardin d´Eze

En av kvinnoskuplturerna av Jean-Philippe Richard i Jardin d´Eze

Svante begrundar blommande aloe i Jardin d´Eze

De vackra städerna och dramatiska landskapen i den del av den franska rivieran som ligger nära Monaco har ”använts” i många filmer.  Så utspelar sig händelserna i Hitchcocks ”To Catch a Thief” (1955) med Cary Grant och Grace Kelly i huvudrollerna i dessa miljöer. Bron i Eze, som vi fotograferat från Jardin d´Eze, förekommer även i filmen.

”The viaduct of Eze, the Bridge of the Devil”

Vår sista vandring, som gick från Villefranche runt Cap Ferrat till Saint-Jean-Cap-Ferrat, bjöd på smala stigar utmed brant lutande klippor med rejäl fallhöjd. Eftersom det hade regnat under natten var stenarna på många ställen hala. I Sverige hade en sådan stig mestadels utan räcken förmodligen varit otänkbar för allmänt bruk.

Utsikt från stigen runt Cap Ferrat. I mitten av bilden syns Eze med bron till vänster

Klipporna längst i söder på Cap Ferrat

I morgon lämnar vi Villefranche sur Mer och seglar tillbaka till Saint Raphaël, där Ayfer på fredag ska lyftas upp för diverse återstående garantiarbeten samt normalt underhåll. I skrivande stund vet vi ännu inte om Ayfer blir stående i St Raphaël över vintern, eller om vi efter reparationerna fortsätter seglatsen till någon vinterhamn längre söderut, till exempel på Sicilien.