Istanbul II

13 – 17 juni / 13 – 17 June  Istanbul

During four days in June we continued our exploration of the treasures of Istanbul. This time we visited the Chora Museum, the Theodosian wall, the Valens aqueduct, the Galata Tower and Taksim Square. On our walk through the Fatih district we were stopped by a local shopkeeper.  He said: ”Stop, you have got to the wrong place. Here is nothing to see.” For us the walk on the back streets of Fatih was one of the highlights during our days in Istanbul. Before leaving Istanbul we paid a visit to the excellent Book Shop in Sultanahmet district, buying some more books on the topics of Istanbul, Turkish history and politics.

Wiew from Galata Tower over the entrance to the Golden Horn

Då vi steg in i taxin på Atatürk Airport och bad att bli körda till Hagia Sophia Hotel, verkade chauffören förbryllad. Det ligger i Old City, i Sultanahmetdistriktet försökte vi förklara. Efter att vi kört omkring en god stund längs gatorna i Sultanahmetdistriktet gick han med på att se på adressen vi erbjöd honom. Den tycktes dock inte säga honom någonting. Vi kände ändå småningom igen oss i området och försökte hjälpa till och till sist kom vi fram till rätt gata och blev avsläppta.

Nöjda och glada klev vi in på hotellet där vi bott i februari och räckte över vår voucher, bara för att få höra: Välkommen, men tyvärr är ni inte bokade på det här hotellet, utan på ett hotell med snarlikt namn längre upp på gatan. Det visade sig att det finns sju hotell med Hagia Sophia i namnet i centrala Istanbul, så inte att undra på att taxichauffören verkat villrådig. Då vi väl kommit till rätt hotell 200 meter bort och installerat oss kunde vi konstatera, att vi inte bodde lika tjusigt som förra gången, men litet mer funktionellt.

Efter att ha hämtat oss från förvirringen över hotellbokningen, åt vi en god middag på takterrassen till Barbecue House med utsikt över Hagia Sophia. Kvällen avslutades med promenad i folkvimlet på den öppna platsen framför Hagia Sophia medan mörkret sänkte sig över staden.

Barbecue House

Det var många som njöt av den ljumma junikvällen

Efter en sövande natt tog vi spårvagnen till Edirnekapi längst i nordväst i Fatihdistriktet och besökte den gamla Chora kyrkan, som gått samma öde till mötes som Hagia Sophia, det vill säga, först konverterats till moské för att sedan bli museum. Chora är en av de vackraste och mest väl bevarade kyrkorna från den bysantinska tiden. Kyrkan, som hörde ihop med ett kloster, låg utanför de försvarsmurar som byggdes av Konstantin den store. Därav namnet Chora som betyder ”på landet”. Då Theodosius sedan i början av 400-talet lät bygga de försvarsmurar som höll ända till 1453, kom kyrkan att ligga strax innanför murarna.

De flesta av de fina mosaiker och fresker som pryder kyrkans interiör utfördes under början av 1300-talet.

Chora exteriört med byggnadsställningar i förgrunden. Kyrkans huvudskepp var stängt för renovering.

Kupolen med Jungfrun och barnet i centrum. Fresk

Uppståndelsen. Kristus drar Eva och Adam ur deras gravar. Fresk

Barnamorden. Mosaik

Bröllopet i Kana. Mosaik

Under en lätt lunch på den trevliga restaurangen utanför Chora smälte vi våra intryck av den bysantinska kyrkokonsten och laddade upp för att bestiga den theodosianska försvarsmuren. Muren, som alltså byggdes av den bysantinske kejsaren Theodosius i början av 400-talet, går i nord-sydlig riktning från Gyllene hornet till Marmarasjön tvärs över den halvö som utgjorde den egentliga staden under antiken och medeltiden.

Det är fascinerande att tänka att murarna stod emot anfall och belägringar av bland annat avarer, araber, ryssar, bulgarer och ottomaner under mer än tusen års tid. Först då kanonernas eldkraft ökats kraftigt under första halvan av 1400-talet kunde ottomanerna slutligen genombryta muren och erövra staden. Men för detta behövdes flera veckor av belägring och dagligt bombardemang med kanonkulor av sten. Eftersom kanonaderna inte försiggick under nätterna kunde de belägrade försvararna nattetid reparera de delar av muren som fått mest skador. Reparationerna skedde med hjälp av trä och jord. Det visade sig att de reparerade delarna av muren sedan bättre motstod kanonkulorna, eftersom de tack vare sin mjukhet kunde absorbera en del av kulornas energi.

Konstantinopel erövrades den 29 maj 1453 efter en sex veckor lång belägring av den 80.000 man starka ottomanska armén under ledning av sultan Mehmet II.

Utsikt norrut mot Gyllene hornet från ett av murens ursprungligen 96 torn

Branta trappsteg leder upp till tornet. Det gäller att hålla sig tätt intill trappan

Nina spanar mot nordändan av muren

Svante på väg söderut på utsidan av muren

Skador efter ottomanernas kulor – eller tidens tand?

Då vi följt muren ett par kilometer söderut tyckte vi att vi sett nog av detta imponerande fästningsverk och beslöt vandra tillbaka till vårt hotell genom Fatihdistriktet. Till en början rörde vi oss på bakgator där man tydligen inte ser turister varje dag, för plötsligt kom en lokal köpman fram till oss och sade att vi är på fel plats. – Här finns ingenting för er att se. Om ni vill kan jag föra er till någon av de stora sevärdheterna. – Nej tack, sade vi, det är just er del av staden som vi vill se nu.

Svante argumenterar med köpmannen som tyckte att vi kommit på avvägar

Fatih kommun hade på många håll placerat ut bord och bänkar och skapat samlingsplatser för invånarna

En av otaliga katter i Fatih

På vandring i Fatih

Ju längre österut och närmare de stora turistkvarteren vi kom, desto mer mondän blev stadsbilden med modebutiker av alla de slag. Bröllopskläder är tydligen mycket stort i Turkiet, eftersom butikerna som saluför dessa är många.

Brudklänningar

Mera brudklänningar

Sophämtning med muskelkraft

På vår vandring passerade vi även den stora akvedukten som byggdes under den romerske kejsaren Valens tid och blev klar år 368. Akvedukten ingick i ett 250 km långt system av kanaler och akvedukter. I närheten av akvedukten finns även minnesmonumentet över sultan Mehmet II.

Folkliv vid Valens akvedukten

Monumentet över sultan Mehmet II, erövraren av Konstantinopel

På vår vandring passerade vi även Istanbuls universitet, men blev inte insläppta på campusområdet, då vi inte hade något egentligt ärende dit.

Istanbuls universitet

Mellan universitetet och Grand Bazaar fanns en icke-turistisk basar under bar himmel

Grand Bazaar

Då vi ”hemvant” navigerat oss genom Grand Bazaar och kommit tillbaka till vårt hotell, beslöt vi oss för att inta middagen i hotellets omedelbara närhet.

Eftersom vår första heldag i Istanbul blev rätt diger både vad innehåll och promenader beträffar, beslöt vi ta det litet lugnare de andra dagarna. Så vi tog spårvagnen över Gyllene hornet till stadsdelen Karaköy, som tidigare kallades Galata eller Pera och under tiden 1273 – 1453 var genuesisk koloni. Från spårvagnshållplatsen i Karaköy byter man behändigt till världens nästäldsta metrotåg för att åka en station norrut. Härifrån kan man längs vindlande gränder promenera till Galatatornet.

Tunel, världens nästäldsta metrobana med endast två stationer – bägge ändstationer!

Galatatornet byggdes 1348 och ersatte ett äldre torn, från vilket man hade kontrollerat det norra fästet för den massiva kätting som stängde av Gyllene hornet för främmande fartyg. Under ottomanernas tid från 1453 användes tornet främst för spaning efter eldsvådor i staden. Tornet är 67 meter högt och har en restaurang under utsiktsplattformen högst uppe.

Galatatornet

Utsikt från Galatatornet över Marmarasjön och inloppen till Bosporen (t.v.) resp. Gyllene hornet (t.h.)

Nina tittar ut över Bosporen från Galatatornet

Utsikt över Gyllene hornet med Fatih i bakgrunden

Från Galatatornet promenerade vi mot Taksim Square längs smala gator och gränder. Vi passerade även The Crimean Memorial Christ Church, som byggdes på 1860-talet till minnet av de brittiska soldater som deltog i Krimkriget. På något sätt kändes det litet aktuellt med Crimean Memorial även i år efter att Ryssland lagt vantarna på Krimhalvön!

På väg mot Taksim Square

The Crimean Memorial Christ Church ligger i Taksimdistriktet

På Taksim Square – en av de symbolladdade platserna i Istanbul – rådde lugn under vårt besök i staden. Det är väl fallet rätt ofta numera, eftersom regimen ser till att torget är överbemannat av poliser varje gång det kan tänkas finnas anledning till protester. Och då det regerande AKP partiet ytterligare flyttat fram sina positioner efter att tidigare premiärminister Recep Tayyip Erdogan valts till president och lovat hårdare tag mot alla oppositionella krafter, lär anledning till protester inte saknas heller i framtiden. Så poliser kommer att vara ett frekvent inslag på torget även hädanefter…

Nina på det grönområde invid Taksim Square där protesterna brukar äga rum

Polisen är ett stående inslag på Taksim Square

”Minipatrull” på grönområdet invid Taksim Square

Då vår sista hela dag i Istanbul bjöd på litet ostadigare väder med regn passade det bra att tillbringa litet tid i Grand Bazaar och i den fina Book Shopen nära Hagia Sophia. Som vi tidigare berättat tillhandahåller denna bokhandel turkisk litteratur och böcker om turkisk historia och det turkiska samhället på engelska. Den bok om ”Contemporary Kemalism”, som vi hoppades få tag på fanns dock inte, så den får vi beställa på nätet.

Nina i Book Shop

I skrivande stund har vi efter en fantastiskt fin sommar i Finland och delvis Sverige återvänt till Turkiet och seglat västerut från Finike mot vattnen kring Marmaris. Vår dagsaktuella position hittar ni på sidan ”Position” som vi uppdaterar varje gång vi rört på oss. Eftersom vi inte kommer att segla längre österut (Syrien är ingen drömdestination för seglare i dag!) utan kommer att tillbringa ytterligare en vinter i Finike, är våra seglingsplaner för året inte så ambitiösa. Mest kommer vi att ligga i olika ankarvikar mellan Finike och Datcahalvön och njuta av härligt badvatten och turkisk mat och dryck (med inslag av medhavt finskt torkat rågbröd).