Tolvöarna – The Dodecanese Islands

Publicerat: 16 juli, 2015 | Författare: ayfercrew | Sparat under: Okategoriserade | 1 kommentar

Maj – Juni / May – June 2015  Nisyros – Kalymnos – Leros – Rhodos/Rhodes

On our way from Symi to Nisyros we had to dive under the boat and remove a sack from the propeller before we could enter the harbour basin in Pali. Nisyros with the volcano and the beautiful villages of Mandraki, Nikia and Emborios is a ”must” among the Dodecanese. In the northern bay on the eastern side of Kalymnos we had a lovely dinner at Ilias´ tavern (red buoys). The series of tasty food and welcoming hosts and hostesses continued at Aloni´s tavern (yellow buoys) in Xerokambos bay in the southern end of Leros. It was exciting for us to come to Leros Marina, where we had booked a year contract in advance. We were not disappointed because Leros Marina (Evros S.A.) is a well managed and protected marina. We boating people coming from Finland and Sweden have a special relation to Leros island, thanks to the Finnish-Swedish sailor and author Göran Schildt, who as a pioneer began exploring the Med in the late forties immediately after the war. His widow Christine still spends several months on Leros every year in the beautifully situated Villa Kolkis. On our way home to Finland for the ”summer vacation” (from the ”tough” sailing life…) we spent some days in Rhodes, including a visit in Lindos.

Då vi motorseglade från Symi till Nisyros hörde vi en duns innan farten sjönk. Shit, vi hade fått nånting i propellern. Vi försökte gasa litet till, men fick mera vibrationer än driv framåt. Så vi stoppade motorn och seglade fram till Nisyros, där det gick bra att ankra en bit utanför hamninloppet. Fram med badbyxor och cyklop och ned under båten. Tänk att en liten säck i nylonväv kan sabotera framfarten så pass mycket då den snos runt propellern! I lugnt och fint väder är det en bagatell att fixa en sådan här sak, men i meterhöga vågor är det inte så roligt att dyka ned under båten och dunka huvudet i båtbotten!

Låt oss säga det med detsamma så är det sagt: Nisyros är en fantastisk ö som man absolut inte får missa då man seglar i Dodekaneserna!

Nisyros består egentligen av en kollapsad vulkan med en högsta höjd på 698 m och en caldera med en diameter på 3-4 km. I calderan finns en stor krater, Stefanoskratern, och några små kratrar. Eftersom vulkanen är halvaktiv finns det viss aktivitet i kratrarna.

Då vi med vår hyrbil körde upp ur calderan och fortsatte söderut kom vi till den sagolikt vackra bergsbyn Nikia, varifrån man har en fantastisk utsikt över calderan och kratrarna.

Det är vilsamt att vandra runt i Nikia, där allt går i vitt, blått, gult och rött.

Under en paus på väg från Nikia till bergsbyn Emborios på nordsidan av calderan fångade Nina denna vackra fjäril.

Emborios är med sin slitna charm raka motsatsen till Nikia!

I Emborios är ett besök på restaurangen To Balkoni obligatoriskt, då man har en härlig utsikt över calderan från restaurangens terass. Tyvärr blåste det så kallt rakt in över terrassen då vi besökte Emboreios att det inte blev aktuellt att inta lunchen där.

Vi hörde ingen klaga över den grekiska krisen på Nisyros. En förklaring vi fick är att många på ön har del i brytningen av pimpsten på grannön Giali i nordväst (som syns i bakgrunden på bilden nedan), vilket bidrar till välståndet på Nisyros.

Huvudorten på Nisyros är Mandraki, där närmare 700 av öns befolkning på strax över tusen personer bor.

Paleokastro är det hellenistiska akropolis som mellan 600 och 400 år före Kristus byggdes på höjderna och överblickar Mandraki och Egeiska havet.

Då vi hyrde bilen för att kunna åka omkring på Nisyros sade damen vid uthyrningsdisken att vi absolut måste besöka Paleokastro på kvällen så att vi kan bevittna solnedgången därifrån. Vi följde hennes råd.

På Nisyros blev vi stamkunder på Captain’s House i Pali, där Ayfer låg förtöjd. Stamkund blir man då man vid första och även andra besöket blir väl bemött och är nöjd med maten. På Ilias taverna i ankarviken på nordöstra Kalymnos kunde vi inte bli stamkunder till följd av vädret. I annat fall hade vi absolut blivit det, för sällan har vi blivit så översvallande vänligt mottagna och ätit så mycket och så gott. De röda bojarna tillhör Taverna Ilias.

Då vi närmade oss Leros från sydost förstod vi varför man ändrat banan för Göran Schildt Memorial Race under de senaste åren så att man inte längre seglar Leros runt. Då vind och vågor ligger på från väst är sundet mellan Kalymnos och Leros inget man kryssar igenom med en vanlig tungt lastad cruisingbåt bara så där i en handvändning.

Längst i söder på Leros ligger den vackra Xerokambosviken, där man ligger väl även i meltemivindar. Dock ska man helst inte försöka ligga för eget ankare, eftersom ankaret har svårt att få fäste i det tunna lagret sediment på den hårda botten. Men tavernaägarna har även i denna vik placerat ut bojar för gästande båtar. Vi undersökte några av de gula bojarna som tillhör Aloni’s taverna. Då Svante dök ned och undersökte bojen där vi först förtöjt, märkte han att bojtyngden flyttade på sig då Ayfer ryckte i förtöjningarna. Ibland bara en centimeter, men någon gång rentav tio centimeter. Då han sedan undersökte en av grannbojarna kunde han konstatera att bojstenen vid denna var tre gånger så stor som vid den första, varpå vi flyttade till denna boj.

På lämpligt promenadavstånd söderut från tavernorna i viken ligger det lilla kapellet Panagia Kavouradena, inklämt mellan och delvis bestående av klipporna vid stranden.

På Aloni’s taverna i Xerokambos blev vi tack vare vår finska akterflagga mottagna som om vi varit gamla vänner. Det visade sig nämligen att våra finländska vänner Heikki och Terttu på s/y Tiitu legat flera veckor i Xerokambos och lärt känna innehavaren Lefteris och hans amerikanska hustru Evelyn väl.

Maten på Aloni’s håller hög klass och stället är det prydligaste och mest välskötta vi hittills besökt.

Då vi tog det korta skuttet från Xerokambos till Leros Marina i Lakkiviken var det inte helt utan spänning. Vi hade nämligen på förhand tecknat ett årskontrakt i marinan fastän vi varken besökt marinan eller Leros tidigare. Eftersom alla våra kontakter med Leros Marina Evros varit mycket positiva, hade vi höga förväntningar, vilka även infriades då vi väl var där. Marinan är välskyddad med fina flytbryggor och serviceinriktad trevlig personal!

Leros är en  ö med perfekt storlek och terräng för utforskning per cykel. Även om det är många uppförsbackar är nedförsbackarna lika många…

Från Leros Marina är det ungefär en kilometer till Lakki, som tidigare var huvudstad på ön. De flesta av de publika byggnaderna i Lakki härrör från den italienska tiden, då Mussolini skulle bygga en ny romersk mönsterstad (Det nya Rom) i Lakki. Det tar en tid innan man vänjer sig vid art deco arkitekturen som verkar litet missanpassad i den grekiska miljön. Men det finns flera andra byar på Leros, och de går alla i mer traditionell grekisk stil.

På Leros finns över 150 kyrkor och kapell att utforska. Agios Isidoroskapellet på bilden nedan tillhör de mer spännande, inte minst tack vare dess placering. Då vind och vågor ligger på från väst är det inte lätt att ta sig torrskodd till och från kapellet.

I skrevorna på klipporna runt kapellet samlas salt då havsvattnet som sköljt över ön avdunstar. Vi har provsmakat saltet och kunnat konstatera att det inte mist sin sälta…

Finländska och svenska seglare känner oftast till Leros tack vare den finlandssvenska författaren och konsthistorikern Göran Schildt, som under slutet av 1940-talet med segelbåten Daphne via Nordsjön och de franska kanalerna tog sig ned till Medelhavet. I sina böcker, bland annat Önskeresan och I Odysseus kölvatten, skildrar Schildt hur det var att som pionjär utforska Medelhavets länder och öar. I mitten av 1960-talet besökte paret Schildt Leros för första gången och blev omedelbart förälskade i ön, där de så gott som genast lyckades komma över ett hus, Villa Kolkis, i byn Spilia österut från Lakki.

Efter ett tiotal år på ön då Schildt också lärt sig grekiska, kom han att utan försköning skildra livet på ön i boken Dianas ö. Schildt föreställde sig aldrig att lerosborna skulle läsa hans bok, men efter att den kommit ut i bland annat tysk översättning spreds utdrag ur boken på Leros. År 1979 bröt det så ut en infekterad konflikt där man genom förtalskampanjer försökte göra det omöjligt för paret Schildt att vistas på Leros. Konflikten varade fem år men ebbade sedan ut. Mot slutet av sitt liv på Leros fick Göran Schildt (död 2009) och hans svenska hustru Christine åtnjuta allt mer respekt och tillgivenhet från lerosbornas sida. Christine Schildt bor alltjämt under delar av året i Villa Kolkis vid ”Odos Göran Schildt”, som vägen upp till huset numera officiellt heter. Och Göran Schildt Memorial Race seglas varje år i mitten av september med ständigt ökande antal deltagande båtar (många med svensk eller finsk besättning).

Då vi kom fram till Leros under senare hälften av maj var vädret ännu ostadigt med tidvis hårda vindar. Medan vi låg i Leros marina fick vi sällskap av flera andra båtar från Finike, som sökte sig till marinan under de blåsiga dagarna. Här är besättningarna från Froggy, Thala, Alacrity och Ayfer samlade till happy hour drink på marinabaren.

Att Lou-Lou på Froggy fyllde år gav oss dessutom ytterligare anledning till gemensamt firande med specialbeställd utomordentligt god glutenfri chokladtårta som försvann till sista munsbit.

Strax efter Lou-Lous födelsedag firade även skepparparet på Ayfer 35 års bröllopsdag, vilket dock skedde under anspråkslösa former och utan fotografisk dokumentation.

Efter allt firande var det sedan tid att ”sommarrusta” Ayfer och sätta lapp på luckan. I Ayfers fall sker detta faktiskt helt bokstavligt, då Ayfer har ett tättsittande hårdvindskapell som sätts på då hon lämnas för en längre tid.

Flyga hem skulle vi från Rhodos, dit vi behändigt tog oss med katamaran från Leros — fyra timmar i 30 knop med stopp i Kalymnos, Kos och Symi.

På Rhodos hade vi bokat in oss för tre nätter på Kristina’s Rooms. Då vi hämtades i hamnen blev vi förvånade då den unga mannen bakom ratten efter en liten stund slog om från engelska till svenska. Vi hade inte vetat att familjen som har Kristina’s är svensk-grekisk och att de flesta gästerna på pensionatet kommer från Skandinavien.

Kristina’s Rooms ligger mycket centralt innanför murarna till gamla stan i Rhodos. Eftersom taxibilarna inte kör i gamla stan, är det bra att beställa transfer till pensionatet om man har mycket bagage. Från hamnen kostar det 5 euro, från flygplatsen 25 euro. Kristina kommer från Sverige och sonen Johan har bott som barn i Sverige och säkert delvis tack vare de många svenska gästerna bevarat sitt svenska språk.

Varje grekisk stad med självaktning har sitt akropolis, så även Rhodos.

Även efter antikens storhetstid har Rhodos en spännande historia med Johanniterorden som köpte ön av genuesarna 1306. Korsriddarna satte genast igång med att bygga borgen och befästningarna och lyckades behålla väldet över ön till 1522, då den osmanske sultanen Suleyman den Magnifike kunde erövra ön efter att ha belägrat den under ett halvt år med 200 000 man. Liksom övriga dodekanesiska öar kom Rhodos 1912 under italienskt styre och blev först 1948 en del av Grekland.

Suveräna Militära Hospitaliära Orden av Sankt Johannes av Jerusalem av Rhodos och av Malta är en romersk-katolsk riddarorden för lekmän som grundades i Jerusalem 1099. Efter att ha fördrivits från Jerusalem kom riddarna till Rhodos. Efter osmanernas erövring av Rhodos 1522 blev orden hemlös innan riddarna 1530 fick Malta som eget territorium. Efter att Napoleon fördrev riddarna från Malta 1798 har orden inte längre något eget territorium.

De drygt 600 riddarna på Rhodos kom från Europas finaste adelsfamiljer och var uppdelade i åtta nationaliteter. Fjorton av de nitton stormästarna på Rhodos var fransmän.

Kolossen på Rhodos var en 32 meter hög kolossalstaty av solguden Helios som stod i inloppet till Rhodos hamn på en femton meter hög piedestal. Man vet inte exakt var i hamninloppet statyn stod. Den tillverkades av den grekiska bildhuggaren Chares omkring år 284 f.Kr. Statyn stod upprätt endast 56 år, men räknades ändå under antiken som ett av världens sju underverk. Resterna av statyn låg kvar i hamninloppet som en stor sevärdhet ända till mitten av 600-talet, då de såldes och transporterades till Edessa med hjälp av 900 kameler.

Det populära utfärdsmålet Lindos ligger en timmes bussfärd (55 km) söderut från Rhodos stad. Högst uppe på den höga klippan finns det antika akropolis med resterna av ett Athenatempel och borgen som korsriddarna försåg med starka befästningar under sin tid på ön.

Då vi flugit hem till Helsingfors och så småningom kom ut till vårt fritidshus i Lovisa skärgård fick vi ett kärt återseende med vår gamla Najad för ankar utanför vår brygga. Senast låg den här 2006 – året innan vi sålde den. Det blev en trevlig bastukväll med Tua och Peter som vårdar Najaden ömt.

Även i Helsingfors har vi det nordliga båtlivet nära inpå oss. Nedan en stämningsbild av Ryssholmen tagen från vår klubbholme Blekholmen mitt i södra hamnen i Helsingfors.

Medan vi njuter av sommaren hemma i Norden ser vi fram emot Göran Schildtregattan på Leros och vår fortsatta seglats i Egeiska havet under hösten.

---