Lata dagar i Lefkas / Lazy days in Lefkada

Augusti – september 2017 / August – September 2017  Corfu – Paxos – Meganisi – Ithaka – Kastos – Lefkas – Meganisi (Port Atheni and Vathi) – Preveza

After our first grandchild Pablo´s baptism in the Swedish Church in Paris, we came back to Ayfer in Corfu together with our son Viktor and his fiancé Camilla. We spent a lazy week in Paxos and Meganisi with a lot of sunshine and swimming. When the young couple flew home to Stockholm we stayed at anchor in Port Atheni for a couple of weeks with just a short visit to Ithaca and Kastos. In the beginning of September Pablo and his mother Anna-Paulina joined us for ten days onboard. With a cockpit the size of Ayfer´s it´s no problem with baby strollers onboard. In spite of his age of seven months Pablo showed good seamanship and a big interest for the life onboard. Due to a building project on our weekend cottage in the Finnish Gulf, we finished the sailing season already in the middle of September.

Det var hett då vi efter dottersonen Pablos dop i Paris kom till Gouvia Marina på Korfu i början av augusti tillsammans med sonen Viktor och hans fästmö Camilla. Så vi kastade loss så fort vi hunnit tvätta sommardammet av Ayfer och bunkra litet mat och dryck. Vi hann tyvärr endast till viken utanför Igoumenitsa innan skymningen föll. Första natten som enda båt i den ödsliga viken blev ingen höjdare. Desto bättre blev följande dygn i en av de nordöstra vikarna på Paxos, där det var knökfullt i den natursköna och populära viken med kristallklart vatten.

Ayfer i Paxos

Viktor och Camilla njöt av badlivet både ovan och under ytan

Vi firade Viktors födelsedag något försenat i den vackra viken på Paxos med urläckra våfflor från Lille.

Något försenat födelsedagsfirande för Viktor

Från Paxos gick vi genom Lefkaskanalen med ett kort stopp i Lefkas för att tanka diesel. Då Nina skulle stiga iland för att ”deponera” ett par soppåsar, fastnade hennes shorts i stöttan vid porten i mantåget, som till hälften blockerades av Svante i färd med att tanka diesel. I stället för ett graciöst hopp ned på kajen blev det ett handlöst fall ned i mellanrummet mellan båt och betongkaj. Nina hade tur som varken bröt armar eller ben, utan endast fick några fula sår på höger underben, ett dock ganska djupt. Tack vare Ninas välutrustade skeppsapotek fanns allt ombord som behövdes för att vi inte skulle behöva uppsöka professionell vård. Dock blev det fyra veckor utan simning för Ninas del.

Svängbron över Lefkaskanalen i öppet läge

Vi hittade en ledig plats i Midsommarviken på Meganisi, på det ställe där vi ofta låg förankrade sommaren 2013 som vi tillbringade i Joniska havet. Viktor och Camilla var nyfikna på följande vik, Port Atheni, dit vi flyttade efter ett par dagar.

Både Midsommarviken och Port Atheni har trevliga tavernor inne i vikbotten. Då man åker in med jollen på kvällen är det viktigt att man inte glömmer att hemfärden företas i mörker och frisk nattvind. Ficklampa och litet varmare kläder rekommenderas.

På väg till middag på tavernan längst inne i viken

Somliga dagar var inte bara hav och himmel blå

Viktor och Camilla kunde endast stanna en knapp vecka, men njöt av solen och värmen in i det sista. De tog färjan från Meganisi till Nidri och därifrån taxi till flygplatsen i Preveza. På det sättet kunde vi stanna kvar i Port Atheni, där båtarna blivit allt flera och nykomlingarna fick leta efter en ledig plats där man inte behövde lägga sig alltför nära andra båtar.

Camilla njuter av grekisk sol före hemfärden till Stockholm

Svante solobadar då Nina ännu låter såren efter äventyret i Lefkas läka

Port Atheni på Meganisi är ett slags dubbelvik med ett långt rev utanför udden som skiljer de två vikarna åt. Trots att revet är utmärkt i sjökort och hamnböcker fick vi under den tid vi låg ankrade i viken bevittna åtminstone tolv grundstötningar. Vid de flesta måste besättningarna få hjälp av andra båtar för att komma loss. Vid två fall gick båtarna på grund igen längre ut på revet strax efter att de kommit loss! Även om båtar som går på grund erbjuder viss underhållning för dem som ligger i viken, tycker man att det vore en god idé att märka ut revet tydligt. För även om revet syns i vanliga fall, är det svårt att upptäcka i motsol.

Elfte grundstötningen på revet på en dryg vecka!

En av många solnedgångar i Port Atheni

Efter ett par veckor i vikarna på Meganisi kände Nina att hennes ben blivit så bra att det var dags för litet äventyr. Vi vinschade upp ankaret med sjuttio meter kätting som denna gång fått ligga orört av andras ankarmanövrar, vilket inte är självklart under högsäsong. Vi gick förbi Kastos och fortsatte till Ithaka, där vi hittade en ledig långsidesplats vid kajen strax till babord då man kommer in i viken med huvudorten Vathi längst inne.

Efter en lätt lunch på Dimitris Tsiribis taverna strax invid kajen, var vi redo att promenera in till ”stan” och stadskajen, där vi fick bevittna olika charterbesättningars försök att lägga till i den allt friskare eftermiddagsvinden. Då vi återvände till Ayfer i god tid före middagen hade båtarna blivit flera och som vanligt blev det en del gemytligt samspråk med de andra besättningarna innan det var dags för middag på den trevliga tavernan.

Ayfer vid kajen vid Ithaka Marina vid inloppet till Vathiviken

Eftersom vinden skulle bli friskt sydvästlig och blåsa rakt på vår kajplats, lämnade vi Ithaka följande dag och gick till Kastos, där det ännu mitt på dagen fanns gott om plats att ankra inne i hamnen. Vi ankrade Ayfer med mycket kätting ute och långa linor i land eftersom vinden tvärs över hamnbassängen skulle bli frisk fram mot eftermiddagen.

Ayfer i hamnen innanför vågbrytarna i Kastos morgonen efter den stora showen

Då vi väl fått Ayfer förtöjd och skulle slå oss ned till lunch, började en show som pågick ända till kvällen. I tilltagande sidvind försökte båtar av olika storlek och besättningar med olika grad av erfarenhet lägga till, dels ute vid vågbrytaren som snabbt blev full, dels med ankare mitt i bassängen och linor in mot kajen/stranden. Det blev mycket skrik och hojtande och många lossdragna ankaren och heta känslor innan alla lyckats förtöja. Några båtar gav upp och ankrade i stället utanför hamnbassängen.

Morgonkaffe vid väderkvarnen vid hamninloppet i Kastos

Efter kalabaliken i Kastos var det skönt att återvända till Port Atheni på Meganisi.

Fullmåne över Port Atheni med Kalamos i bakgrunden

Inte för att det alltid var så lugnt under högsäsong i Port Atheni heller. En lördag fick vi efter midnatt sällskap av två stora charterbåtar med ungdomar ombord. Eftersom vår närmaste granne var en lyxig motorbåt med tända undervattensljus var det lätt att parkera där. När båtarna följande morgon skulle bege sig iväg, höll det på att gå på tok då de kastade loss medan de fortfarande var bundna vid varandra och började driva in i vår ankarkätting.

Våra nattliga vänner gör kaotisk sorti – det blev ”hässäkkä”, som vi säger i Finland

I början av september var det dags för vår dotter Anna-Paulina och barnbarnet Pablo, ”Pabbe”, att mönstra på i Lefkas Marina, där vi passat på att tvätta Ayfer och bunkra upp för de sista veckorna av säsongen. De kom direkt från ett bröllop i södra Frankrike och landade sent en kväll på flygplatsen i Preveza. Tyvärr hade Pablos pappa inte möjlighet att följa med denna gång.

Pablo med mamma Anna-Paulina

Då ambitionen var att njuta av sol, bad och hav gick vi raka vägen tillbaka till Port Atheni, där vi ankrade nära vår ”gamla” plats. Eftersom det blåste friskt från nordväst kunde vi rulla ut genuan och njuta av framfart för segel då vi kommit ut ur Lefkaskanalen. Med en sittbrunn av Ayfers storlek går det bra att segla med en liten gast sittande i sin kärra.

Anna-Paulina och Svante i det våta

För Anna-Paulinas och Pablos sista dagar hade vi bokat plats vid trevliga och barnvänliga Karnagio taverna i Vathiviken på Meganisi. Då vi dagen innan vi skulle gå till Karnagio kom tillbaka till Ayfer från en sen lunch på tavernan inne i Port Atheniviken, kände vi att något var på gång i väderleken. Även om ingenting direkt oroande utlovats, annat än ökande vind och regn till följande morgon, kände vi att det var dags att lämna ankarviken redan före natten. Vi ringde till Odyseas marina inne i Vathiviken, där vi tack vare Ayfers grundgående lyckades få en plats även om det annars var fullbokat. Vid midnatt bröt det sedan loss, ett präktigt åskväder med ösregn och kraftiga vindbyar. Även på vår plats inne vid kajen blev vi ordentligt omruskade. Följande dag var det mycket diskussion om huruvida åskvädret var utlovat eller inte då rapporterna strömmade in om ankaren som släppt och båtar som draggat.

Pablo, Svante och Anna-Paulina dagen efter åskregnet i Vathi på Meganisi

I stället för att gå till Karnagio taverna stannade vi kvar ett par nätter i Odyseas marina och strosade omkring i Vathi. Sedan var det dags att gå till Preveza inför Pablos hemfärd och förberedelserna för Ayfers upptagning på Cleopatra Marina i Preveza.

Utanför Preveza mötte vi Ilana och Tuomo på s/y Camira, som just inlett höstens segling

Efter en vecka med Pablo ombord kunde vi konstatera att han är en behändig liten sjöman med stor nyfikenhet och gott humör.

Dags för farväl innan taxin tar Anna-Paulina och Pablo till Aktion flygplats i Preveza.

Den 16 september var det dags att lyfta upp Ayfer på Cleopatra marina i Preveza.

Eftersom många flyg från Preveza norrut mellanlandar i Prag, passade vi på att boka hotell för ett par nätter i Prag, som vi endast besökt som hastigast förut. Förutom flera trevliga restaurangbesök hann vi med en sextimmars guidad tur i Prag, mestadels till fots.

Orsaken till vår korta höstsegling var det bygge som i september kom igång på vårt fritidsställe vid Finska viken. Det handlar om en ekonomibyggnad med garage, snickarbod och förvaringsutrymmen. Så här såg bygget ut i oktober, november respektive februari. Meningen är att det blir klart senast i juni.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vår plan för seglingssäsongen 2018 är att sjösätta Ayfer under senare hälften av juli och sedan segla från Preveza till Sicilien och vidare till Gaeta söder om Rom där det är meningen att Ayfer ska tas upp för nästa vinter.