Återseenden/Reunions

Publicerat: 30 juni, 2017 | Författare: ayfercrew | Sparat under: Okategoriserade |Lämna en kommentar

2017 Maj – Juni / May – June  Syvota – Ormos Vlikho – Spartochori – Mytikas – Vathi – Preveza – Parga – Korfu/Corfu

Coming back to Ionian Sea, where we spent the whole summer 2013, meant seeing dear old places again and reunions with nice people still ”in business”, both local people keeping shops and tavernas and co-sailors from different times of our five years in the Mediterranean. It is amazing how you can experience a place in a very different way when you return after four years. This time we spent eight days in Preveza and learnt to know the place as a very nice and friendly town full of life, characterized by both the nearness to the sea and the surrounding fertile agricultural area.

När Svante satt med morgonkaffet i sittbrunnen efter den första natten vid Stavros brygga i Syvotaviken (Lefkas), såg han en välbekant båt glida in i hamnen. Det betydde rekordsnabb uppstigning för Nina. Anette och Thomas på Xanto visste att vi låg där och tittade in för att säga hej till oss på vägen från Ithaka till Preveza. Det betydde att våra farleder skulle skiljas på allvar efter flera vintrar tillsammans i Lagos (Portugal), Finike (Turkiet) och Leros (Grekland). Meningen var att Xanto ett par veckor senare skulle lyftas ombord på ett lastfartyg i Korfu för skeppning till Cuxhaven vid Elbemynningen. Då detta inlägg publiceras har Xanto redan passerat Kielkanalen och befinner sig på Kattegatt. Enligt uppgift är Thomas inte helt nöjd med temperaturerna där norröver… Anette och Thomas, vi hoppas snart få se er här nere igen!

Efter tre trevliga och vilsamma dagar i Syvota gick vi till Vlikhoviken vid Nidri, där vi legat flera gånger för fyra år sedan. I Nidri finns en välförsedd marinaffär, där vi passade på att göra en del inköp. I Nidri finns dessutom bageriet med Greklands godaste sockermunkar, vilket motiverar Svante att montera sexhästaren på jollen och fräsa iväg till Nidri i full fart.

Då vi kommit tillbaka från Nidri inväntade vi Ilana and Tuomo på s/y Camira, som legat ett par dagar i Lefkas marina. Vi hade hört om Tuomo och hans Cenit 33 redan i mitten av 1990-talet, då även vi hade en välseglande Cenit 33 under några år. Men vi träffade Ilana och Tuomo för första gången på Leros för ett par år sedan.

Tuomo berättade att de hade ett jubileum att fira den sista maj – det var nämligen femtio år sedan Ilana och han möttes för första gången. Vi kunde kontra med att också vi hade något att fira samma dag, visserligen bara 37 års bröllopsdag, men ändå. Så vi beslöt att förflytta oss några sjömil österut och fira de 87 åren av samliv med middag på Spilia taverna i Spartochori på grannön Meganisi. Detta skedde för vår del med viss tvekan – och hast du mir gesehen – påpekar inte hamnkaptenen med det vresiga humöret att han redan för fyra år sedan har sagt att Ayfer är för stor för hans brygga. Exakt det kom vi inte ihåg, men nog hans vresiga sätt.

Före en jubileumsmiddag måste kroppen späkas. Det lät sig lätt göras i det varma vädret med en vandring från hamnviken till själva byn Spartochori uppe på berget. Byn är pittoresk och utsikten fantastisk!

Dagen efter jubelmiddagen introducerade vi cykelloppet ”Meganisi runt” för hopfällbara cyklar med  max 20 tums hjul. I det varma vädret blev det ett lopp med flera trevliga pauser för intag av näring och vätska. Den största utmaningen vid sidan om den fem kilometer långa uppförsbacken Vathi-Katomeri-Spartochori blev att hitta ett hål i väggen för uttag av kontanter.

Tuomo och Ilana hade talat lyriskt om solnedgången vid tavernan ytterst på udden i Mytikas på grekiska fastlandet öster om Meganisi. Även om Ayfer knappast skulle få plats inne i hamnen följde vi med till Mytikas, då vädret var stabilt.

För att inte blockera infarten till hamnen förtöjde vi Ayfer på utsidan av bryggan innanför den nedsjunkna vågbrytaren.

På tavernan Faros i Mytikas äter man strandnära och gott på den lilla sympatiska familjetavernan. Väldigt trevligt!

Vi tillbringade fem sköna och kravlösa dagar tillsammans med Ilana och Tuomo innan våra vägar skiljdes och de skulle förbereda för att få barn och barnbarn ombord.

Då vi ankrat i Vlikhoviken några dagar tidigare fick Svante samtal från ett norskt nummer. Det var Per på s/y Midi som ringde och sade att han ligger ett par hundra meter ifrån oss. Nu seglade han med ett gäng ”gubbar”, men om några dagar skulle Anne-Lise komma från Norge och då ville de gärna träffa oss. Det var tillsammans med Per och Anne-Lise som vi färdades från Ostia utanför Rom hela vägen längs italienska kusten till Korfu i den sällsamma eskadern Ayfer (49 fot aluminium), Midi (40 fot glasfiber) och Bilitis (19 fot motorbåt) i maj-juni 2013.

Nu blev det ett kärt återseende med Anne-Lise och Per vid den trevliga bryggan vid Karnagio taverna i Vathiviken. Det fanns mycket att prata om så vi startade i Ayfers sittbrunn, fortsatte på tavernan och avslutade ombord s/y Midi.

Sedan våra vägar skiljdes 2013 har Per och Anne-Lise hållit sig kvar på den joniska sidan medan Per arbetat med att författa en hamnguide för de västra delarna av Grekland och Albanien. Hamnguiden bygger på färska kartografiska uppgifter och har mycket detaljerade och informativa hamnskisser. Dessutom har samtliga hamnar fotograferats från luften. Då denna guide får ordentlig spridning kommer den att erbjuda allvarlig konkurrens till Rod Heikells böcker.

Per Hotvedt: Harbour Guide, Greece 1 (Ionian Sea – Peloponnese – Gulf of Corinth – Athens – Saronic Gulf – Albania)

På väg norrut gick vi genom Lefkaskanalen i stiltje och vackert morgonljus. Då vi närmade oss Lefkas marina såg vi att man håller på att täcka över den gamla avstjälpningsplatsen söder om marinan med fiberduk och mylla. Hoppas vi får se en vacker grön kulle där om något år.

Den flytande svängbron över Lefkaskanalen har beteckningen F/B Ag Maura. Agia Maura heter den gamla venetianska borgen strax före bron vid inloppet till kanalen. Men vad står F/B för. Vi tippar på Floating Bridge eller Flytande Bro.

Det påminner oss om en gång då vi i den finländska skärgården transporterades över ett smalt sund ut till en ö med en helt osannolik hembyggd aluminiumkonstruktion. Flytetyget hade beteckningen K/H Pässi (Pässi = bagge). På hemvägen frågade vi vad K/H stod för? Det står för ”Kelluva Härveli” (= Flytande Mojäng) sade föraren och berättade att färjan huvudsakligen används till att föra ut fåren till olika småöar.

Eftersom vi bokat plats för Ayfer på Cleopatra Marina för nästa vinter ville vi gå till Preveza för att kunna besöka marinan och bekanta oss med stället. Alla tre varven Aktio, Ionian och Cleopatra Marina ligger strax nordost om flygplatsen på Aktioudden. Själva staden Preveza ligger tvärs över sundet som utgör inloppet till det stora innanhavet Amvrakikos Kolpos öster om Preveza.

Vi fick en långsidesplats i Preveza marina inne i staden. Marinan är under fullständig ombyggnad och kommer om några år att ha fina sanitets- och andra utrymmen och kringservice av olika slag.

Vårt besök på Cleopatra Marina var också positivt och vi tror att vi kommer att trivas med att ta upp Ayfer där inför nästa vinter.

Då vi besökte Preveza för fyra år sedan cyklade vi bara omkring för att bunkra och uträtta några ärenden under ett par dagar, men hann aldrig upptäcka staden på allvar. Nu stannade vi en dryg vecka och fick uppleva att Preveza är en fin liten stad med härlig atmosfär, inte minst i den gamla stadsdelen ett par tre kvarter upp från kajen.

Vi gjorde flera långa cykelutfärder, under vilka vi fick en hyfsad bild av landskapet inom 15 km radie från hamnen i Preveza (med långa cykelturer menar vi turer på 20-30 km på båtcykel). Vi slogs av hur grönt och bördigt det är och förstod att de grönsaker och frukter vi sett på lördagsmarknaden odlats alldeles i närheten.

Då vi låg i Preveza såg vi på Facebook att Agatha och Frank på s/y La Bassine var på väg från Korfu till Preveza, så vi väntade att få se dem vid kajen vilken dag som helst. De låg tillsammans med oss under två vintrar i Finike i Turkiet, varefter båten varit till salu. Nu gick våra tidtabeller i varje fall i kors så att vi mötte dem på havet utanför Parga och fick höra att en spekulant skulle komma och bese båten i Preveza.

Agatha och Frank har det goda danska gemytet och vårt möte på havet blev kort men hjärtligt.

En dryg vecka efter vårt möte fick vi veta att La Bassine var såld. Än en gång nådde en försäljningsprocess sitt slut. Det är alltid lite vemodigt när seglarvänner lämnar seglarlivet och -gemenskapen.

Ankarplatsen utanför beachen i Parga är trevlig och ger tillräckligt skydd vid lugnt väder. Men ogillar man motordrivna vattenburna aktiviteter ska man kanske välja ett annat ställe.

Under den sista etappen från Parga till Korfu lät vi Ayfer sakta glida fram för segel.

Men till slut blev vinden ändå för svag så det fick bli motorneiro under de sista sjömilen till Korfu och Gouvia Marina.

Efter som Ayfer skulle ligga kvar i Gouvia ett antal veckor medan vi uppsöker nordligare breddgrader, fanns det en hel del servicearbete att göra. Bland annat limmade vi fast avbärarlisten på jollen som lossnat på flera ställen innan vi packade undan jollen i skydd för solen. För tvärt emot vad många tror, är det inte saltet som är det stora ”hotet” mot båt och utrustning, utan det är solen som bryter ned de flesta material och fibrer, ibland på rätt kort tid.

Även skepparen behövde en omgång, dock inte med limtuben. Resultatet av samarbetet mellan hårtrimmer och bordsfläkt blev riktigt presentabelt!

Innan vi gjorde de sista förberedelserna för att lämna Ayfer på Korfu under några sommarveckor, hyrde vi bil i Igoumenitsa och gjorde en några dagars tur till Meteora, Metsovo och Ioannina på grekiska fastlandet. Om detta får ni läsa i följande inlägg på Ayferbloggen.

---