Göran Schildt Regatta 2016

Publicerat: 10 december, 2016 | Författare: ayfercrew | Sparat under: Okategoriserade |8 kommentarer

September – Oktober/October 2016  Leros – Patmos – Lipsi

The Göran Schildt Regatta 2016 was great fun for the 25 participating boats and crews – six in the racing and 19 in the cruising class. This year Ayfer´s crew sailed as crew onboard s/y Froggy with skipper Pelle and helmsman Lou-Lou. After three legs (Leros – Patmos, Patmos – Lipsi and Lipsi – Leros) Froggy finished as over all 6th in the cruising class. The situation onboard Froggy became dramatic when skipper Pelle during the second leg got an acute appendicitis and after landing in Lipsi was brought to Leros hospital for surgery. The third leg back to Leros we sailed without ordinary skipper and helmsman onboard. After the regatta we only made a minor trip to Kalymnos with Ayfer before we began to prepare her for being lifted up for the winter in Leros Marina Evros. Finally Svante got enough time to replace the hoses in the forward toilet with an odor tight sanitary hose – a job that has been postponed a couple of times.

We wish all readers of our blog a Merry Christmas and a Happy New Year with fair winds!

Vi önskar alla läsare av ”Segling med s/y Ayfer” en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2017!

Toivotamme kaikille blogimme lukijoille Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta 2017!

Nina & Svante

Eftersom Ayfer med centerbord och dubbla förstagsrullar inte lämpar sig för kryssdueller före mållinjen i trånga grekiska hamninlopp, var vi glada över möjligheten att under Göran Schildtregattan detta år gasta på s/y Froggy med kapten Pelle och styrman Lou-Lou. Då vi under regattaveckan hade besök av Tua och Peter från Finland, beslöts att Peter och Svante seglar på Froggy och Tua och Nina följer med regattasvansen med bruk av färjor och hotell.

Före skepparmötet och invigningsprogrammet måndagen den 12 september hann besättningen med en liten tur på Lakkiviken för att kolla båt och utrustning inför racet. Bland annat konstaterade vi att det är viktigt att kolla säkerhetsspärrarna på samtliga pentryluckor – tack och lov var det bara ett par tefat som kraschade då innehållet i ett skåp åkte ut på provkryssen! Justering av skotpunkter och botteninspektion med rengöring av rodret hann vi även med.

Vid den högtidliga öppningsceremonin på teatern i Lakki talade bland annat Christine Schildt och Finlands ambassadör i Aten, Pauli Mäkelä. Benny Törnroos med familj stod för finländsk musik- och mumintrollsunderhållning medan kulturföreningen Artemis stod för de grekiska inslagen.

Vi fick en fin start i Leros och höll de flesta båtar bakom oss, även då vi kom ut från Lakkiviken och mötte rätt grov sjö i 8-10 m/s från nordväst. Efter litet trimmande fick vi fin gång i kryssen och jobbade på för att ta oss till Patmos. Trots att ankaret i fören var säkrat kom det småningom loss då Froggy ideligen doppade nosen i vågorna. Händige Peter fixade saken under en utflykt till fören som kostade honom ett par blöta skor.

Efter drygt fem timmar med Lou-Lou mestadels vid rodret och byte av ett brustet genuaskot närmade vi oss mållinjen i Patmos. 22 sjömil hade blivit 33 på kryssen och vi insåg att vi alltjämt befann oss bland de främsta båtarna. Inte illa för en bullig cruisingbåt med 1,5 meter djupgående och gamla segel!

På väg mot Patmos hade vi upprepade gånger mött svenskflaggade s/y Constantia på krysslagen. Då vi närmade oss mållinjen artade det sig till en riktig duell med flera slag i vinden som blev svag i närheten av mållinjen. Constantia lyckades i varje fall lägga det sista slaget så att vi fick lov att ge plats för henne då hon skulle korsa mållinjen för styrbords halsar. Då vi lovade upp för att ge plats tappade vi all fart och trots att målbojen befann sig endast några meter bort fick vi inte tillräckligt med vind i seglen för att kunna segla över mållinjen utan att driva över bojen. Så vi fick backa ut och ta ett ärevarv och göra om hela målgångsbestyret. Förargligt!

Väl framme i hamnen i Patmos visade det sig att en turkisk eskader hade lagt beslag på hela den del av kajen som reserverats för båtarna i Göran Schildtregattan. Varken röda reserveringstejpar eller hamnpolis hjälpte; de turkiska båtarna låg där de låg. Det betydde att vi fick lov att tränga in oss på olika ställen där det fanns någon ledig plats i hamnen. När allt kom omkring gjorde det ändå inte så mycket, för vi tillbringade kvällen med gemensam måltid på en strandrestaurang vid ett varv längre söderut på ön. Turligt nog fanns där en marinshop som kunde hålla tillfälligt öppet, så att kapten Pelle kunde inhandla två nya genuaskot.

Vid frukosten i Patmos sade Pelle att han inte kände sig riktigt bra i magen. Då vi lämnat kajen och hissat på försvann Pelle under däck, för att nästa gång blek om nosen titta upp i sittbrunnen halvvägs till Lipsi.

Etappen Patmos-Lipsi var en slörbog där det handlade om att komma till inseglingen till Lipsi så fort som möjligt.

På väg in till Lipsi fick vi återigen en kryssduell med Constantia i allt lättare vind. Vi gjorde ett par riktigt lyckade slag och kom långt före till närheten av målbojen. Men sedan blev det tvärstopp igen och Constantia kunde stolt segla över mållinjen medan vi försökte fånga litet vind…

Efter målgång steg Pelle upp för att sköta kaptenens plikt att backa skutan intill kajen. Men sedan blev det bråttom. En läkare i en av grannbåtarna undersökte Pelles allt mer ömma buk och beordrade transport till sjukstugan på Lipsi, därifrån man omedelbart skickade Pelle till Leros sjukhus för närmare undersökning. Styrman Lou-Lou följde med kapten till Leros och vi fick gå till tävlingsledningen och anmäla förändringar i besättningen. Så fick Nina och Tua lämna regattasvansen och mönstra på…

I Lipsi vankades det strandparty på kvällen med sång och musik av Benny Törnroos med svärsonen Simon och några seglare med gitarrer och ukuleler ombord. Detta var kvällen gitarrvirtuosen Pelle sett fram emot.

Vid starten av tredje etappen i Lipsi höll vi oss på behörigt avstånd från de andra båtarna – med målsättningen att segla vår ”lånade” båt tillbaka till Leros i oskadat skick. Froggy hade ju tillbringat hela förra vintern på reparationsvarv. Då vi väl befann oss så långt till styrbord beslöt vi oss för att gå vägen runt småöarna utanför Lipsi, även om vi såg att nästan hela klungan valde vägen innanför öarna.

Detta visade sig vara en dålig strategi då vi inte fick den friska vind vi hade hoppats på. Då vi väl återknöt till de andra båtarna i norra ändan av Leros befann vi oss nästan sist i raden. Nu hade vi en fördel i att vi redan tidigt spirat ut genuan och övat oss i att styra med minimal broms. På vägen söderut längs Leros västsida gick vi förbi några båtar.

Väl inne på Lakkiviken med sträckbog mot mållinjen fortsatte vi vår jakt på konkurrenterna. Sällan har vi trimmat och styrt så intensivt. På den sista sjömilen gick vi förbi fem eller sex konkurrenter som alla tvingades slå på Lakkiviken, medan vi utnyttjade de hårda vindbyarna till att ta oss upp mot lovart och undvika att behöva slå. Helt lyckades vi inte utan fick lov att göra ett slag tjugo meter före mållinjen. Trots vårt misslyckade vägval blev vi nia på denna etapp. Då vi på kvällen fick resultatlistan såg vi att vi hade behövt vinna etappen för att bli femma totalt. Det var skönt att vårt schabbel med vägvalet inte påverkade Froggys slutliga placering som sexa av nitton båtar i klassen.

Och framför allt: Froggy var intakt då hon parkerades på sin plats i Leros Marina i väntan på skepparens återkomst!

Avslutningsfesten med prisutdelning vid Nautical Club of Leros bjöd på god mat och trevlig samvaro mellan besättningarna på de deltagande båtarna. När allt kommer omkring är Göran Schildt Memorial Race mera ett evenemang för trevlig gemenskap och kulturutbyte än kappsegling på blodigt allvar. Även om de flesta deltagarna kommer från Finland och Sverige, deltar varje år åtskilliga båtar under annan flagg – grekisk, turkisk, brittisk, italiensk, norsk mm.

Då vi kommit i land fick vi höra att Pelle legat på operationsbordet just då Lou-Lou stod på kajen i Leros och hejade på vår slutspurt. Dagen efter avslutningsfestligheterna på Nautical Club i Leros var det dags för besättningen att inspektera kapten på hospitalet. Då han väl blivit av med det krånglande bihanget var Pelle sitt vanliga ordlekande jag igen. Här vilade med andra ord inga sorger, även om rumshygienen inte var på topp. Det var däremot personalen som välkomnade vår anstormning till avdelningen.

Efter regattan hade Tua och Peter ett par dagar kvar på Leros, vilka vi utnyttjade till att åka runt på ön. De hade besökt Leros flera gånger under 90-talet och förundrades över hur fint ön och dess samhällen hade utvecklats sedan dess.

Den 17 september bröt det ut en skogsbrand på en av uddarna nära Leros Marina. Med förskräckelse såg vi hur röken och elden sökta sig i riktning mot flyktingförläggningen som ligger inne i viken. Tack vare insatser med bland annat brandflyg lyckades man få elden under kontroll så att ingen kom till skada.

Innan det var dags att börja förbereda Ayfer för vinterupptagningen gjorde vi en utfärd till Emboriosviken på västsidan av Kalymnos, där vi fick en trevlig kväll tillsammans med besättningarna på s/y Elina och s/y Swona.

Då vi tog ned storseglet fick vi så mycket glasfiberflis i fingrarna från lattorna i seglet och segelpåsen att det blev dags att göra något åt saken. Då lattorna under vintrarna legat på däck i solen har ytan blivit torr och fnasig. I ”hardware shop” i Lakki inhandlades en färg som ger en plastig fin yta för 5,50 euro. Vi får se om den håller vad de lovade… Nu förvarar vi i varje fall lattorna inne i bommen i skydd för solen (efter tips av Peter på Ovni 445 s/y Ilja). Tänk att vi inte kommit på den idéen själva under alla de år lattorna tillbringat vintrarna på däck!

Inte bara båtar utan även gitarrer behöver underhåll. Inte ens en gitarrist av Pelles kaliber spelar gärna på en gitarr med endast fem strängar.

Tack vare Pelles lokalkännedom i Lakki kunde nya strängar inhandlas och appliceras följande dag.

Leros War Museum Tunnel – eller Tunnelmuséet som det kallas – har varit stängt för renovering under en längre tid. Nu hade det öppnat igen och vi var nyfikna att besöka muséet som vi hört så mycket om.

Man kan lätt tillbringa lång tid i Tunnelmuséet då man börjar läsa de intressanta dokument som ligger framme och titta på alla de föremål man ställt ut.

I Tunnelmuséet finns en hörna med visning av filmen om slaget om Leros. Tyskarna anföll ön i slutet av september 1943. Striderna pågick intensivt ända tills de allierade var tvungna att kapitulera i mitten av november.

I början av oktober var det dags för ”lifting out of the water” – alltid lika spännande!

Tvätt av botten och centerbord. Detta år bad vi dem vara försiktiga med trycktvätten så att inte all bottenfärg slits av. Om bara färgen får sitta kvar brukar det räcka med målning vart tredje år med endast litet punktförbättring på vissa ställen däremellan.

Denna vinter hamnade Ayfer på paradplats framför Skippers´ Bar och toaletterna. Bra med kort väg både till påfyllning och tömning då man bor ombord. Med endast tjugo meter till toaletten kan den även besökas nattetid!

Apropå toalett. Äntligen hade vi så mycket tid på land att Svante kunde ta itu med bytet av slangarna på vår främre toa. Eftersom den är färskvattenspolad har den inte slaggat igen trots åtta års användning, men icke desto mindre har oangenäm lukt trängt ut genom slangarna. Då vi bytte till en slang av hög kvalitet i bakre toan för några år sedan blev det slut på lukten direkt. Men då främre toan fungerat har bytet kunnat skjutas på. I synnerhet som slangarna sitter så svåråtkomligt att man skulle behöva dubbelt så långa armar och halva inredningen dessutom måste plockas isär. Men nu hade stunden äntligen kommit. Halvtidsresultatet kan beskådas på bilderna nedan.

Vi ser fram emot sjösättningen av Ayfer på Leros våren 2017. Vi har ännu inte bestämt oss för om vi ska tillbringa en säsong till i den grekiska övärlden eller vända stäven västerut.

Den värld vi seglade ut i år 2011 finns inte längre. I den nya värld som kommit i stället känner vi ibland inte riktigt igen oss. Efter allt vi fått uppleva i år – kriget i Syrien, Erdogans utrensningar i Turkiet, Brexit, Trump – hoppas vi att utvecklingen i världen tar en ny och bättre vändning under år 2017.

 

 

 

---