Sydvästra Turkiet / Southwestern Turkey

October – November 2014  Marmaris Bay – Fethiye Bay – Kekova Roads – Finike – Pamukkale – Hierapolis – Aphrodisias – Kusadasi – Efesos – Dalyan – Finike (vinterhamn / wintering harbor)

End of sailing season 2014

Besättningen på s/y Ayfer vill önska alla läsare av ”Segling med s/y Ayfer” en riktigt

God Jul och ett Gott Nytt År

med förliga vindar!

Merry Christmas and a Happy New Year with fair winds!

S/Y Ayferin miehistö toivottaa

Hyvää Joulua ja Hyvää Uutta Purjehdusvuotta

kaikille Ayferblogin lukijoille!

Ayfer in Bozuk Bükü SW of Marmaris

After our weeks in Bozburun area we spent some time in Marmaris Bay, Fethiye Bay and Kekova Roads before returning to Finike. Back in Finike we had a nice time with social activities and after season works on Ayfer. In the middle of November we rented a car for an eight day round trip in SW Turkey visiting Pamukkale/Hierapolis, Aphrodisias, Kusadasi/Ephesus and Dalyan. In the end of November Ayfer was lifted on the hard and definitely prepared for the winter, that the crew will spend in Finland and Sweden.

Watermaker service

För att ingen ska tro att segling bara är sköna ankringar och goda middagar på restauranger vid kajkanten, måste vi med jämna mellanrum publicera litet bilder av det servicearbete som fortlöpande måste göras för att saker och ting ska fungera ombord. Ovan ser ni en del av vår watermaker isärplockad för en smärre reparation, med back up från Frankrike. Vi brukar säga att vår fantastiska watermaker leverantör svarar på mail även natten mellan lördag och söndag. Exakt så gick det även denna gång. Svaret på vårt mail skrevs kl. 01.30 natten mot söndag. Då vi efter ytterligare ett par mail följde direktiven vi fick, kunde vi fixa watermakern så den återigen gick som en klocka. Fantastisk service per distans från Compagnie Hydrotechnique utanför Nantes!

Vanskötta vinschar vårdas

Vinscharna är på Medelhavet utsatta för salt och sand från Sahara, så de behöver rengöras och smörjas efter några år. Den här gången fick vi hjälp att komma igång med arbetet av Peter, som tillsammans med sin hustru Tua seglade med oss en vecka i slutet av säsongen. Resten av vinscharna fick Svante ta sig an i Finike.

Vandring på höjderna i Finike

Terrängen runt Finike erbjuder möjlighet till fina vandringar. Då besättningen på någon båt tar ett initiativ till vandring längs någon rutt, är det många som gärna hakar på.

Nina med improviserad vandringsstav

I mitten av november hyrde vi bil för en åtta dagars rundtur i sydvästra Turkiet. Då vi startade ösregnade det, varför vi körde över Taurusbergen i regn och tidvis dimma (lågtliggande moln). Väl på andra sidan bergsryggen klarnade det upp och vi kunde fortsätta färden mot Pamukkale i solsken.

På väg mot Pamukkale

Vi hade fått rådet att inte övernatta i turistiska Pamukkale utan fortsätta sju kilometer norrut till Karahayit, en idyllisk liten by med många små pensionat. Vi körde genom hela byn och hittade till sist ett pensionat som såg välvårdat ut. På Sifa Pansiyon övernattade vi för 30 lira (ca 12 euro, 100 kr) per natt i rum med pentry och eget bad med termiskt vatten (45 grader varmt)! Det var så välstädat att vi inte fick ta skorna med in på rummet, där golvet var täckt med turkiska mattor.

Vårt pensionat i Karahayit

Väl utsövda tog vi oss an resans första arkeologiska utgrävningsplats – eller ruinstad som vi brukar säga.

Hierapolis

Hierapolis (grek. ”den heliga staden”) fick sitt anseende som helig ort av dess varma källor och en grotta med farliga gaser. Tack vare aposteln Paulus verksamhet i Efesos kom kristendomen till Hierapolis, där församlingen grundades av Epafras, en hednakristen lärjunge till Paulus. Senare legender låter apostlarna Johannes och Filippus predika evangelium i Hierapolis. Ruinerna av Hierapolis ligger invid Pamukkale, som tillsammans med den antika staden sedan 1988 finns på Unescos lista över världsarv.

Hierapolis

Amfiteatern i Hierapolis

Pamukkale, ”Bomullsfästningen”, är känt för sina heta källor och sin naturliga formation av travertiner, kalkstensterrasser som lyser långa vägar över landskapet i provinsen Denizli. Formationen som är 2,7 km lång och 160 m hög, har bildats genom avfällning av mineral från rinnande kalkhaltigt vatten.

Travertiner i Pamukkale

Pamukkale

Nina blickar ut över landskapet i Pamukkale

I Hierapolis, som ligger ovanför kanten av travertinerna, finns ett termiskt bad ”Kleopatras bad”, där turister gärna tar sig ett dopp. Ingången till badet syns bakom Svante och den kaxiga tuppen.

Det är svårt att mäta sig med en tupp av den här kalibern!

Eftersom vattnet i badet inte såg så inbjudande ut, beslöt vi oss för att satsa på det varma badet i den primitiva jacuzzin i badrummet på vårt pensionat. Det var ett bra beslut!

Kleopatras bad i Hierapolis med några pelarrester utslängda här och där

I trakten runt Pamukkale breder bomullsfälten ut sig.

Bomullsfält

Bomullslast

Dagen efter vårt besök i Pamukkale och Hierapolis var det dags för besök i ruinstad nummer två, Afrodisias, som fått namn efter den grekiska kärleksgudinnan Afrodite. Afrodisias ligger sydväst om Pamukkale.

Porten som ledde till Afroditetemplet i Afrodisias

Afrodisias är en ruinstad av lagom storlek och omfattning för en besökare som inte tänkt tillbringa en heldag bland ruinerna. Tyvärr återstår inte mycket mera av själva Afroditetemplet än ett antal kolonner.

Amfiteatern i Afrodisias

Stadion i Afrodisias var med sina 270 x 60 meter en av de största i den antika världen

Från Afrodisias är det ett par tre timmars körning ut till kusten och staden Kusadasi, dit vi kom just då mörkret föll. På nätet hittade vi hotell Stella som ligger på höjderna nära hamnen, dit vår Ipad guidade oss genom vimlet av små trånga gator och gränder. En vecka tidigare hade hotellägarens far dött, varför hotellet varit stängt, men öppnats igen samma dag som vi kom. Från vårt rum hade vi fantastisk utsikt över hamnen, marinan och öppet hav. Vi bodde fyra dygn på Stella.

Utsikt från vår hotellbalkong i Kusadasi

Dagen efter vårt besök i Afrodisias körde vi till vår tredje ruinstad, Efesos, som ligger 15 km från Kusadasi. Efesos var en viktig hamnstad på Mindre Asiens kust med 250 000 invånare. I staden fanns Artemistemplet, ett av antikens sju underverk. Tyvärr har Artemistemplet gått ett ännu hårdare öde till mötes än Afroditetemplet i Afrodisias, varför ytterst litet finns kvar av templet. Efter år 500 e.kr. slammade hamnen i Efesos igen, varefter stadens betydelse minskade.

Det är lätt att förstå att Efesos var en betydelsefull plats då man betraktar de delar av staden som grävts ut

Att besöka det arkeologiska utgrävningsområdet i Efesos är en storslagen upplevelse. Då man blickar ut över ruinstaden är det lätt att förstå stadens betydelse i fornstora dagar. Flera av aposteln Paulus gärningar utspelade sig i staden, som han besökte flera gånger under sin resor. Under den tredje missionsresan bodde han hela tre år i staden.

Celsusbiblioteket i Efesos, Svante i förgrunden

Celsusbiblioteket byggdes för Tiberius Julius Celsus Polemaeanus, som var konsul och romersk guvernör i Asien och en populär medborgare. Biblioteket, där Celsus även begravdes, rymde 12 000 bokrullar.

Amfiteatern med plats för 25 000 åskådare och den 500 m långa och 11 m breda vägen till hamnen

Utedasset från 1890-talet hos Svantes mormor och morfar i Borgå socken hade sex hål i v-form och imponerade stort på Svantes kompisar som stundom kallade det för V6:an. Men i jämförelse med den publika inrättningen i Efesos var detta utedass förstås inte så mycket att skryta med. I Efesos hade man tvåtusen år tidigare vinkelform, betydligt flera hål, och dessutom vattenspolning!

Kollektiv vattenklosett i antika Efesos

Kusadasi är en mycket trevlig stad med en trevlig marina – definitivt ett tänkbart ställe för en framtida övervintring. Efter några dagar i Kusadasi med trevliga utfärder var det dags att styra hemåt mot Finike. Denna gång gick färden längs en mer kustnära väg, som till stora delar var nyanlagd eller nyligen förbättrad.

Vägen från Aydin söderut mot Mügla är ny och fin

Ungefär halvvägs på vägen hem till Finike stannade vi i Dalyan, som vi besökt med utflyksbåt år 2006. I Dalyan, som är mest känt för sina lykiska klippgravar, bodde vi på ett relativt nytt spahotell, där vi fick uppleva någonting som nästan chockerade en finländare – en bastu med TV inne i hettan! Bara att relaxa och zappa med fjärrkontrollen mellan alla kanalerna och låta endorfinerna flöda. För oss blev det nog närmast adrenalinet som flödade även om vi lyckades sätta oss i ett hörn av bastun där man inte behövde titta på TV-skärmen.

Klippgravar i Dalyan

Spahotell med fint läge

Svante på morgonpromenad längs Dalyanfloden

Tillbaka i Finike igen återstod det bara för oss att göra de sista förberedelserna inför upptagningen av Ayfer till vintern. Eftersom vi kommer att tillbringa litet längre tid hemma i Norden denna vinter, tyckte vi att det var bättre att lyfta upp henne på land.

Tvätt av centerbord

Ayfer på väg till vinterplatsen

Ayfer pallas upp

Ankare och kätting i vintervila

God Jul! Hoppas du vill följa ”Segling med s/y Ayfer” även nästa år! I början av mars flyger vi tillbaka till Turkiet för fortsatta äventyr.

Ayfer på torra land i Finike (mitt i bild)