Bozburun halvön / Bozburun peninsula

September 2014

Bozburun

Bozburun – one of the centres of gulet building in Turkey

Most of September we spent in Bozburun area west of Marmaris, first at anchor in a bay close to the village, later when the weather deteriorated and we got strong winds for a two week period, in the safe and cosy harbor of Bozburun. Sometimes it is nice to spend a longer time at one and same place. You learn to know the place and its surroundings and some of the people living there. You find a nice restaurant that you make your ”home”. You make trips by foot, bicycle or bus to the neighboring areas. After our stay in Bozburun we are visiting the beautiful bays north of Bozburun – among others Kocabahce Koyu (Sailors Paradise), Kuzbükü Koyu (Kuzbükü Yacht Club) and Selimiye Koyu (Aurora restaurant).

Ayfer och Pegasus i Seagull Bay

Pegasus och Ayfer i välbekanta Seagull Bay

Några dagar efter att vi flugit från Stockholm till Antalya den 1 september och åkt ”dolmus” till Finike, kunde vi kasta loss för höstens seglats på den turkiska sydvästkusten. Dagarna innan vi kom hade den värsta värmen avklingat, så temperaturen var idealisk runt 30 grader. Under två dagar med en mellanliggande natt för ankar i Kalkan tog vi oss till Fethiyebukten. Ungefär halvvägs mellan Kalkan och Fethiye såg vi ett regnområde närma sig litet längre ut till havs. Plötsligt såg vi en mörk pelare mellan molnet och regnet – en tornado! Även om den befann sig på visst avstånd var det obehagligt och lättnaden påtaglig då den drog bort ut mot havet. Tyvärr kom vi inte att tänka på att ta fram kameran.

Väl framme i Fethiyebukten gick vi till favoritviken Seagull Bay, där både Pegasus och Xanto låg förtöjda i vikbottnen. Eftersom vi hade ”Nejdag” (ni vet 5:2 metoden…) följde vi inte med Agneta, Runo, Anette och Thomas till restaurang Amigo runt hörnet, utan intog vår spartanska 300 kaloriers middag ombord Ayfer.

Åsnor

Den skrangliga bryggan vid Seagull Bay hålls på plats med hjälp av ett rostigt kylskåp fyllt med stenar – inget som bekymrar åsnorna på stranden

Nina tröttnar aldrig på de härliga vandringslederna vid Seagull Bay och de fina vyer som öppnar sig då man nått höjderna.

Nina i vandringstagen

Nina i vandringstagen

Utsikt över Seagull Bay

Utsikt över Seagull Bay i riktning mot Göcek i norr

Det är inte bara båtens utrustning som kan gå sönder då man är ute och seglar. Det första som hände då vi skulle tanka diesel i Finike var att Svante fick en förtöjningslina rakt över ögonen med brustna glasögon som följd. Mackägaren har nämligen en lekfull schäfer som nafsar efter alla linor, vilket fick Nina att kasta tillbaka linan vågrätt med extra snärt för att hunden inte skulle få tag i den. Tack och lov fanns ett par gamla glasögon i reserv med ombord, som får duga tills vi kommer hem. En vecka senare stod Ninas glasögon i tur att gå sönder genom ett enkelt fall i golvet utan medverkan av vare sig hund eller katt. I Ninas fall blev det limning och tejpning.

Svantes glasögon

Först Svantes

Ninas glasögon

Sedan Ninas

 

 

 

 

 

 

Efter en lat dag i Seagull Bay steg vi upp före soluppgång och fortsatte färden västerut över Marmarisbukten. Då dagsvinden från väst var rätt svag tänkte vi gå över hela bukten till Bozuk Bükü viken, som ligger längst ute på det turkiska kap som sticker ut mellan grekiska öarna Symi och Rhodos. Några sjömil före kapet satte dagsvinden igång med full styrka, vilket på en liten stund förvandlade oss från torra landkrabbor till salta sjömän. Då vi nu blivit nedsaltade tänkte vi att vi rundar kapet med en gång och går till Bozburun i stället. Bozuk Bükü får vi besöka på färden tillbaka till Finike.

Båtar på redden utanför Bozburun

Båtar på redden utanför Bozburun, Ayfer ligger i viken längst bort till vänster

Det finns flera trevliga ankarplatser nära Bozburun. Den här gången lade vi oss i en vik en halv sjömil sydväst om själva byn. På det sättet hade vi nära till sopavlämning, proviantering och restauranger men ändå egen frid ute i viken. Efter en vilsam vecka för ankar med social samvaro i lagom mått – vi fick en trevlig kväll med jordenruntseglarna Carole och Jim ombord s/y Nepenthe från USA – utlovade väderrapporterna vindar av sådan styrka att en plats inne i hamnbassängen i Bozburun kändes lockande.

Medan vi låg i ankarviken gick även riksdagsvalet i Sverige av stapeln. Vi lyckades göra slut på vårt turkiska mobila internet då vi följde valvakan i Sveriges TV ända till slutet. Då det finns en Turkcellbutik i Bozburun kunde vi följande dag fylla på med tio nya Gb.

De hårda vindarna fortsatte sedan i nästan två veckor. Under de här veckorna hann vi bli rejält hemmastadda både i byn Bozburun och favoritrestaurangen Osman´s Place samt göra såväl trevliga cykelturer i närområdet som en heldagsutflykt med buss till Marmaris.

Bozburun med moskén invid hamnen

Bozburun med moskén invid hamnen

Att Bozburun är båtbyggartrakter kan manifesteras på olika sätt – varför inte som nedan?

"Båtsburun"

”Båtsburun”

Många av det turkiska guleter som ankrar i vikarna med turister ombord är byggda i Bozburun. Även om det finns etablerade varv med stora hallar, tycks en stor del av guleterna byggas på bakgårdar, där själva bygget tar ett antal år efter kölsträckningen, och den färdiga guleten sedan används som ett seglande familjeföretag inom turistnäringen.

Guleterna har oftast två master och riggas som slup, ketch eller skonare. Gästhytterna har blivit allt rymligare och lyxigare med tiden, och större guleter är numera utrustade med luftkonditionering, ismaskiner etc.

Båtbyggartrakter

Ännu en gulet tar form i Bozburun

Vi har alltid undrat över hur man får guleterna i sjön, då de ofta byggs rätt långt från stranden. Svaret fick vi då vi såg guleten nedan, försedd med en kälke som kan skjutas in under skrovet. Då guleten väl vilar på kälken är det bara att spänna en traktor för ekipaget och släpa det till sjön.

Gulett klar att släpas

Gulet klar att sjösättas

Då vi låg i Bozburun kom svenskflaggade Ovni 445 s/y Felicia in i hamnen med Karin och Henrik ombord. Dem hade vi träffat på Alubatvarvet i Les Sables d’Olonne påsken 2008 då Ayfer byggdes. Under åren har vi haft mailkontakt kring olika ”Ovnifrågor”. Det var trevligt att träffas igen och få utbyta erfarenheter av våra båtar. Vi kunde också samstämmigt konstatera att Langemaritime erbjudit oss kunder i Sverige en helt fantastisk after sale service genom Bo Lennström, som på ett mycket förtjänstfullt sätt tagit hand om alla reklamations- och andra ärenden!

Karin och Henrik från Ovni 445 Felicia

Karin och Henrik från Ovni 445 Felicia ombord Ayfer

Cykling rekommenderas

Cykling rekommenderas

Nackdelen med våra gamla fina Bromptoncyklar är att de rullar så lätt att man knappt får någon motion alls ens på längre turer. Då man följer cykelskyltarna i terrängen runt Bozburun, är denna nackdel definitivt eliminerad. Blir det ingen motion är det tramparens, inte cyklarnas fel.

Då man cyklar i ett sådant här landskap önskar man ibland att man hade en tandem och kunde göra som hon i ”Jazz po skånska”:

”Han trampar framme, jag trampar bak, och sen en backe för brant för min smak, då är jag ledig vissa tramp.”

(Anna-Mia Barwe Band, Jazz po skånska. Översättning till skånska av ”The Lady is a Tramp”)

Jippiii

Jippiii, från och med nu bär det utför!

Utsikt över bergsbyn Avlana

Utsikt över bergsbyn Avlana

Avlana

Avlana

Svante i samspråk

Den gamla damen i Avlana var mer talför än Svante, eftersom det var turkiska som gällde

Då cyklarna väl var framme beslöt vi att dagen efter turen till bergsbyn Avlana göra en mer kustnära utfärd till byn Sögüt, som omtalas positivt av många seglare. Även nu var det uppförsbacke halva vägen, men med en lunch på Sögütrestaurangen Octopus som lockbete gick färden lekande lätt trots avsaknaden av tandem. Många restauranger avsedda för båtfolket har ingen skriven meny med fasta priser. Octopus hör till dessa. Även om det vi intog var helt OK, föredrar vi restauranger där man på förhand vet vad kalaset kommer att kosta.

På väg mot Sögüt

På väg till Sögüt passerar vi denna vackra vik

Nästan framme i Sögüt

Nästan framme i Sögüt

Bananer i Sögüt

Läckra bananer växer i Sögüt

Det har varit en livlig getingsommar även i Turkiet. På restaurang Octopus såg vi en fiffig getingfälla tillverkad av en vattenflaska modell större med två normalstora flaskmynningar instuckna som ”inkörsportar”.

Getingfälla

Getingfälla på restaurang Octopus i Sögüt

I Bozburun blev Osman´s Place vårt stamställe tack vare servitören Mehmet och deras berömda Chicken Curry. Förutom att både finska och svenska ingår i Mehmets repertoar, har han en sprudlande humor som gör att gästerna inte bara blir mätta utan också känner sig väl omhändertagna. ”Turkulainen maito” (åboländsk mjölk) var Mehmets namn på rakin (i stället för ”Turkkilainen maito = turkisk mjölk). ”Turkulainen kahvi ilman sokeria” skojade Mehmet väl medveten om skillnaden mellan turkulainen och turkkilainen. Överhuvudtaget är stämningen på Osman´s Place mycket vänlig och generös, till vilket även ägaren Osman själv och hans skotska hustru Lynn bidrar.

Mehmet på Osman´s

Språkkunniga Mehmet på Osman´s Place

I takt med att blåsten tilltog dök den ena båten efter den andra från vinterhamnen i Finike upp i Bozburun; s/y Lupa med Liz och Guido och s/y Alacrity med Håkan och Ing-Marie. Då ryktet spritt sig att vi köpt ett Mölkkyspel i Finland, föreslogs Mölkky på beachen.

Mölkky

Guido, Liz, Håkan, Ing-Marie och Svante prövar det nya Mölkkyspel som vi köpte i Finland

Senare gled även s/y Pegasus med Agneta och Runo in i hamnen, liksom m/y Xanto med Anette och Thomas. Det blev flera angenäma stunder tillsammans och mera Mölkky på beachen.

Agneta och Runo

Agneta och Runo ombord Ayfer

Allting har en ände. Så ock de hårda vindarna och det trevliga sociala livet i Bozburun, varifrån vi alla gick åt olika håll. Själva gick vi norrut, först till populära Sailors Paradise i Kocabahce Bükü, sedan till nyöppnade restaurangen Kuzbükü Yacht Club i Kuzbükü Koyu.

Sailors Paradise

Sailors Paradise är en grön oas, som nås endast sjövägen

Brödbak i Sailors Paradise

Brödbak i Sailors Paradise

Kuzbükü Yacht Club

De utländska seglarna har ännu inte hittat till nyöppnade Kuzbükü Yacht Club

I skrivande stund ligger vi för ankar i Selimiye Koyu, en stor nästan cirkelrund vik med vackra berg runt omkring. Vi ser fram emot att i morgon äta middag på restaurang Aurora, vid vars brygga vi bokat en plats för nästa natt. Restaurangen, som sedan tretton år drivs av svenska Suzan och hennes turkiska man Hüseyin, har rykte om sig som en förstklassig restaurang med avspänd atmosfär.

Då vi efter ett tag har botaniserat färdigt här i vikarna söder om Datcahalvön kommer vi att vända stäven österut igen tillbaka till Finike. Sista veckan i oktober kommer Tua och Peter från Finland att mönstra på i Fethiyebukten för att segla med oss till Finike innan de drar vidare till Istanbul för egna äventyr.

Vi hoppas på några veckor med grill- och sångaftnar och andra trevliga sociala begivenheter i Finike i november, innan tar vi upp Ayfer på land för att flyga hem för några månader under vintern.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s