Kykladerna / The Cyclades

24 september – 1 oktober  Poros – Loutra (Kythnos) – Naousa (Paros) – Amorgos – Levitha – Kos (Dodekaneserna)

Our visit among the islands in the middle of the Aegean Sea became very brief. In the weather window between a meltemi and a southerly autumn gale we visited Kythnos, Paros, Amorgos and Levitha. From Kos we continued to Turgutreis in Turkey.  We will spend a couple of weeks cruising along the southwest coast of Turkey on the way to our wintering harbor in Finike.

Ayfer on the way from Poros to Kythnos

Vid vår skyddade långsidesplats vid den södra kajen i Poros märkte vi inte mycket av meltemivinden som blåste över Egeiska havet i några dagar. Men så fort vinden lättade klarerade vi ut hos Port Police och betalade vår hamnavgift. Då vi lämnade Poros tidigt på morgonen den 24 september kunde vi genast hissa segel och sträcka mot Kythnos i en behaglig bris. För att vara Medelhavet varade nöjet länge, men inte hela vägen fram, så de sista timmarna av den 51 sjömil långa etappen fick plåtgenuan dra.

Då vi kom fram till Loutra på nordostsidan av Kythnos fanns det en långsidesplats kvar bakom två segelbåtar på den yttre pirarmen. Det var bara att kasta några linor i land och förtöja och glädjas över detta flotta välkomnande till Kykladerna. Kykladerna är den stora grupp av öar som ligger mitt i Egeiska havet sydost om Aten. Bland öarna kan nämnas Andros, Mykonos, Delos, Sifnos, Naxos, Paros, Milos och Santorini. Kykladerna är en vulkanisk ögrupp med vitkalkade byar med väderkvarnar och kyrkor med blå kupoler.

Då vi förtöjt färdigt och pratat litet med besättningarna i de andra båtarna, hann vi med en skön promenad på de omgivande höjderna och i de mysiga gränderna innan solen helt gått ned. En god – och denna gång inte för väl tilltagen – middag på en taverna i hamnen avslutade vår första dag i Kykladerna.

Hamnen i Loutra på Kythnos

Vandring på höjderna kring Loutra

Loutravy

Följande dag begav vi oss återigen iväg i soluppgången och fick motorisera i stiltje. Först under de sista milen av vår 45 sjömil långa färd till Paros vaknade vinden till liv och tilltog – som den ofta gör just då man ska in i hamn. Det var gott om plats inne i hamnen i Naousa, som ligger i en stor vik på nordsidan av Paros, och vi kunde i lugn och ro plocka upp vår mooringline invid en 54-fotare med besättning från Australien. Då vi förtöjt färdigt kom det in den ena båten efter den andra. Även om högsäsongen är slut för länge sedan lönar det sig att komma i god tid till hamnarna.

Proudly motoring i härlig stiltje på väg till Paros

Naousa är ett trivsamt litet samhälle, så vi stannade kvar en extra dag och fick tid att promenera omkring och njuta av atmosfären. I fiskehamnen i Naousa var det livligt och färggrant med alla fiskebåtar av mycket varierande storlek. Utanför vågbrytaren i Naousa låg även Nimrod med Sue och Chris ombord och Awake med Erika och Francis samt Dodgie the Dog, som alla liksom vi är på väg till Finike i Turkiet för vintern.

Fiskehamnen i Naousa

Viken i Paros

Medan vi låg i Naousa såg vi på vädersajterna på internet att oväder med sydliga vindar stod på dagordningen om några dagar. De flesta öar i Egeiska havet har hamnar som ger hyfsat skydd mot nordliga vindar. Detta är nödvändigt eftersom de nordliga meltemivindarna blåser med jämna mellanrum. Däremot är det sämre med skyddet mot de sydliga vindarna, som dessutom är mindre beräkneliga. Det blåser ofta hårt från norr på Egeiska havet i och med meltemin, men de besvärliga ovädersvindarna kommer från söder. Därför beslöt vi oss för att ta oss till Kos marina i god tid före ovädret. Det betydde att vi bara hade ett par dagar kvar för Kykladerna. Så det fick bli först Amorgos och sedan Levitha på vår väg till Kos.

Seven Sisters à la Amorgos

Då vi kom till Amorgos gick vi först in till huvudorten Katapóla, belägen i botten på en djup vik öppen mot väst. I hamnen blåste en frisk nordvästlig vind, som hade gjort förtöjning vid stadskajen besvärlig, i synnerhet som folk hade förtöjt sina jollar i de lediga gluggar som fanns mellan båtarna. Eftersom vi var inställda på att svajankra i en ankarvik litet längre norrut, gick vi glatt vidare från Katapóla. Vid infarten till ankarviken Ormos Kalotiri mellan Amorgos och Nisis Nikouria mötte oss en anblick som förde bergformationen Seven Sisters öster om Brighton i tankarna. De grekiska systarna är dock litet mjukare i formerna än de brittiska.

Ankarviken Ormos Kalotiri med Nisis Nikouria i blickfältet och Amorgos till vänster

Det låg endast en båt i viken då vi kom, vilket gjorde att vi kunde ankra på diskret avstånd från de förstkomna. Tyvärr tänkte inte besättningen på den tredje och sista båten på samma sätt, utan lade sig onödigt nära oss. I en ankarvik med ont om utrymme är detta helt okej, men varför lägga sig på pratavstånd från en annan båt då hela viken finns att tillgå? Då man går till en vik som denna är det ju för att få uppleva stillheten och den storslagna naturen.

På väg till Levitha

För oss som gärna seglar i den karga naturen i de finländska och svenska ytterskärgårdarna, finns det något mycket tilltalande hos öarna mitt ute i Egeiska havet.

Skuttet mellan Amorgos och Levitha är som att segla över Ålands hav, en lämplig dagsetapp vid fint väder och vinden på låringen. Levitha, som tillhör Dodekaneserna, är en mycket liten ö. Dock har den en alldeles utmärkt skyddad hamnvik och en taverna! Viken är ganska smal och vid svajankring rymmer den inte så många båtar. Därför har det driftiga folket på tavernan satt ut elva bojar i viken. Övernattningen kostar sju euro, vilket man kan betala i samband med middagen på tavernan. Väldigt behändigt, och väldigt sympatiskt!

Tavernan har lagt ut bojar i viken

Solen går ner över hamnviken i Levitha

Det finns inga andra hus ovanför ankarviken än tavernan med tillhörande mangård, uthus och kapell! Så trots att skyltar saknas på de stigar som utgår från hamnen, hamnar man förr eller senare på tavernan. Svårare är det på hemvägen om man inte tänkt på att ta fick- eller pannlampa med sig. Även med lampa tar det sin tid att leta sig tillbaka till hamnen. Efter att vi själva tagit oss lyckligt tillbaka till Ayfer, såg vi ett antal ficklampor irra omkring i terrängen innan de alla slutligen lyst sig till betongbryggan med de förtöjda jollarna.

På väg till den lilla tavernan på Levitha

Fårhagen på Levitha i kvällsljus

Tuppen på tavernans bakgård

Då vi hissade segel vid hamnutloppet från Levitha, stod det klart för oss att vi gärna vill återvända till öarna i Kykladerna med mera tid och helst utanför meltemisäsongen, det vill säga under tiden april till mitten av juni. Under vår snabba genomsegling av Egeiska havet hann vi nu endast få några fina smakprov av det Kykladerna har att erbjuda. Men nu är vi ju på väg till Turkiet, och vill gärna hinna segla ett par veckor där innan det blir dags att ta vinterhamn i Finike under andra hälften av oktober.

De drygt fyrtio sjömilen från Levitha till Kos gick dels under segel, dels motorseglande i så vackert väder att det var svårt att tro att oväder var i antågande.

På väg till Kos, sista anhalten före Turkiet som skymtar i bakgrunden

Marinan i Kos är relativt nybyggd och erbjuder god service och fina sanitetsutrymmen för en mycket rimlig hamnavgift. Denna marina har blivit alltmer populär även för övervintring ombord. Trots att marinans inlopp är mot norr, lär marinan erbjuda skydd även mot nordliga vindar. Då ovädret med sydliga vindar på upp till 45 knop brakade loss med sommarens första regn och åska för vår del, var vi glada över att ligga tryggt i en marina, även om vinden ruskade om Ayfer ordentligt i byarna.

Då detta oväder efter en mellandag skulle följas av fyra dagar med mycket kraftig nordlig vind, beslöt vi att under mellandagen klarera ut från Grekland och gå de sju sjömilen norrut till Turgutreis i Turkiet för att utnyttja de kommande blåsdagarna till inklarering, införskaffande av turkiskt internet med mera.

Det var mycket trevligt i Kos, dit återvänder vi gärna. Trots att staden är dominerad av turismen och trafiken till och från Turkiet, är atmosfären vänlig och avspänd. På en av tavernorna vi besökte var många matgäster stamkunder sedan tio, tjugo rentav trettio år!