Lata dagar för ankar / Lazy life at anchor

31 juli – 2 september / July 31 – September 2      Nisos Petalas – Abelike (Meganisi) – Palairos – Vlikho (Lefkas)

Figs / Fikonen mognar överallt

After the family sailing with our young people we spent 4-5 lazy weeks at anchor in Nisos Petalas, Abelike bay (Meganisi) and Vlikho bay (Levkas). During the second week of August a lot of luxury motor yachts ”invaded” Abelike bay. Next to us we got three bulgarian yachts with professional crews and young families onboard. For one week the peaceful Abelike bay became a center for all kinds of motorized water activities. When the motor yachts switched on their under water lights in the night, we could swim in lovely green water and see the bottom eleven meters under us. When the yachts left Abelike we missed the fantastic night swimming, and realized that we forgot something when Ayfer was built… One day we rented a car and drove from south to north on the small narrow mountain roads in Levkas Island. The inland of Levkas was a very nice experience. After the lazy weeks at anchor we are now heading for Corinth canal and the Aegean Sea. But first we have to visit Delphi.

Så här kan det se ut när man ligger för ankar

Då våra ungdomar lämnat oss på Kefalonia den sista juli blev vi inviterade till Ing-Maries födelsedagsfest ombord s/y Alacrity i Nisos Petalas tjugofem sjömil österut. Det blev en trevlig kväll med en härlig festmåltid och ett kärt återseende med Magnhild och Hans på s/y Oceana, som vi inte sett sedan vintern i Lagos. Jollebilden ovan togs då vi samlades till denna svensk-norsk-finländska seglargemenskap för att fira Ing-Marie.

Ing-Marie gratuleras av Hans

Skymningen faller över Ayfer för ankar i Nisos Petalas

Magnhild och Hans på Oceana

Efter ett par dagar av nordisk gemenskap drog norrmännen vidare österut, medan Ing-Marie flög hem till Sverige för ett par veckor kvarlämnande Håkan som gräsänkling. Håkans tid som ensamseglare blev inte så lugn som han kanske tänkt sig då han kom att tillbringa tiden i vårt sällskap i Abelikeviken på Meganisi.

Vi lämnar Nisos Petalas tillsammans med gräsänklingen Håkan på Alacrity

På väg mot Meganisi. Ayfer för fulla segel – en ovanlig syn! Foto: Håkan

Vår favoritvik, Ormos Abelike, ”Midsommarviken”, på Meganisi i Lefkas skärgård

Till en början hade vi det så här fridfullt.

Alacrity och Ayfer fridfullt för ankar i Abelikeviken…

Men efter några dagar såg det ut så här både till höger och vänster om oss.

Efter några dagar fick vi detta jetsetliv som närmaste granne i Abelikeviken

Under den andra veckan i augusti valde en massa stora lyxiga motoryachter att parkera sig i Abelike. På vår ena sida hade vi tre bulgariska motorbåtar med unga familjer och professionella besättningar ombord. På den andra sidan en klassiskt skön amerikanskflaggad motoryacht med turkar ombord. Därtill ett antal stora motoryachter inklämda mellan vanliga segelbåtar här och där. För en vecka blev Abelike centrum för jetsetliv och vattensport av alla de slag, främst motordriven. Svallvågorna från båtar som drog omkring vattenskidåkare, brädåkare, vattenslädåkare etc. lade sig först då folk antingen åkte iväg till taverna eller bänkade sig till middag serverad av besättningen ombord på den egna yachten.

Håkan och Svante på lekhumör! Vattentemperaturen 29 grader. Skööönt.

Det vanliga långseglarfolket har enklare nöjen, som de två herrarna ovan som försöker balansera på förtöjningslinan mellan båt och land.

Huvudgatan i byn Vathi på Meganisi, som ligger på promenadavstånd från Abelikeviken. Hit gick vi för att handla bland annat färsk frukt och bröd och för att äta på taverna.

Vathi

Vathi

Efter drygt tre veckor för ankar tyckte vi det var dags att uppsöka en hamn. Vi hade hört att Palairos på fastlandet nordost om Meganisi är ett trevligt litet samhälle, så vi seglade dit. Vi gjorde det långsamt och med stora omvägar för att water makern skulle hinna producera nytt fräscht vatten åt oss. Efter drygt två veckor på samma plats i Abelike var tankarna rätt tomma. Tack vare water makern (63 l/h) och våra nya solpaneler (100 + 44 W) är vi nästan självförsörjande vad gäller el och vatten, vilket ger oss möjlighet att ligga för ankar även längre tider. Solpanelerna fyller nästan vårt dagsbehov av el då vi ligger stilla, så vi har endast kört vår dieselgenerator en dryg timme ungefär var fjärde dag

Vi förtöjde med aktern mot vågbrytaren och ankaret så långt ute som möjligt i hamnbassängen i Palairos. Vi lyckades byta ut två flaskor Camping gas i den lilla supermarketen nära hamnen och hittade en trevlig taverna för kvällens middag. Palairos ligger vid foten av höga berg som sträcker sig långt inåt landet, så vi visste att det fanns risk för fallvindar under natten. Nej, nej sa värden vid tavernan, de kommer ganska sällan, kanske ett par gånger per år. Men hast du mir gesehen, då vi återvände till båten efter middagen hann vi bara sitta i sittbrunnen och njuta av kvällen en halvtimme, innan eländet satte igång. Efter en stund åkte en båt in i bryggan, så att de fick starta motorn och försöka hålla sig loss, medan de fick hjälp med att lägga ut ett nytt ankare. Efter ett tag kastades Ayfer rätt våldsamt från sida till sida då pustarna kom än från styrbord, än från babord. Då vi hade mindre båtar på vardera sidan hade det varit katastrofalt om vårt ankare hade släppt. Så vi startade motorn och gasade på och försökte bidra till att hålla oss rätt ut från bryggan. Först efter tre timmar, klockan två på natten, tog vinden slut. Efter detta inte helt lyckade försök att ligga i små trånga stadshamnar under högsäsong, drog vi oss gärna tillbaka till det sköna livet för ankar igen. Denna gång gick vi till Ormos Vlikho, Vlikhoviken, som är en stor vidsträckt välskyddad vik på ostsidan av Lefkas.

Vlikhoviken med byarna Vlikho till vänster och Nidri vid inloppet

Vid inloppet till Vlikhoviken ligger byn Nidri med affärer, tavernor, apotek, läkarstation, skeppshandlare och allt man kan behöva. Till Nidri tar man sig snabbt och behändigt med jollen. På väststranden i Vlikhoviken ligger Vlikho by, där bland annat Vliho Yacht Club bidrar till seglarnas trivsel genom servering, dusch och tvättmaskiner. På grund av behovet att vara sparsam med vattnet har vi i sommar varit restriktiva med att köra tvättmaskinen ombord. I stället har vi tvättat en hel del för hand och passat på att utnyttja de tvättmaskiner som vissa tavernor ställer till seglarnas förfogande mot ersättning.

Nidri i morgonljus

I Nidri på Lefkas finns en välförsedd skeppshandlare, George, som har det mesta i sitt lager. Hos honom hittade vi fyra soldrivna ankarljus, som vi installerat på Ayfer, ett i varje ”hörn”. Han har också ett försvarligt utbud av ledlampor, så nu har vi bytt ut samtliga halogenlampor mot led. Detta bidrar naturligtvis positivt till el-ekonomin ombord.

En dag stegade vi spontant in på Avis i Nidri och hörde oss för om en bil. Jovisst, för 40 euro kan vi hyra en liten bil för en dag och få den levererad vid Taverna Giolos på ostsidan av Vlikhoviken där vi låg för ankar utanför. Det blev en fantastisk heldag mestadels i det inre av Lefkasön, som man inte ser då man gör strandhugg med båt. Vår lilla Huyndai Atos fick verkligen jobba då vi längs slingrande smala vägar och idylliska små bergsbyar tog oss ända upp till den högsta punkten på berget Elati 1158 m över havet. Lunchen i byn Karia, bestående av en lokal rätt på getkött och potatis tillagad i ugn, var det godaste vi ätit på länge!

På Lefkas hyrde vi bil ett dygn för 40 euro. I priset ingick att bilen levererades till vår favorittaverna i Geni, där vi hade lämnat jollen medan Ayfer låg tryggt för ankar i Vlikhoviken.

Vi körde upp till toppen av Lefkas där utsikten var fantastisk

På toppen av Lefkas

Bergsbyn Vournikas på Lefkas

De slingrande vägarna uppe i bergen trafikeras också av getterna, som syns av spåren på vägen

Olivträd smakar gott

Inga andra bilar i sikte …

Inte så många bilar, men vad är nu detta …. Vill ni att jag ska flytta på mig?

Lefkas höga västkust är känd för sitt azurblå vatten över vit sandbotten. Här finns inga skyddade hamnvikar, så de flesta seglar i skärgården på östra sidan. En segelbåt syns ändå på bilden.

Hamnen i Vasiliki på sydvästra Lefkas. Det är trevligt att som omväxling besöka hamnar landvägen.

Tillbaka hemåt innan mörkret faller

Efter de sköna veckorna för ankar är vi nu på väg genom Patrasbukten och Korintiska viken, som skiljer Peloponnesos från övriga Grekland. Vi återkommer med nytt inlägg då vi besökt Delfi och gått genom Korintkanalen till Egeiska havet. Tills dess fortsätter vi njuta av allt det goda Grekland har att erbjuda oss seglare – sol och värme, mat och kultur samt möjligheter att ligga tryggt utan att behöva gå in i en dyr marina.