Alla vägar leder till Rom / The Ligurian coast

22 april – 17 maj / April 22 – May 17     St Raphaël – San Remo – Verazze – Genova – Chiavari – La Spezia – Livorno – Salivoli – Talamone – Civitavecchia – Porto di Roma (Ostia)

San Remo in morning light

When leaving St Raphaël on April 22 Svante had got Tua and Peter from Finland as crew for cruising along the Ligurian coast during the time Nina was in Sweden. We spent many sunny days on a mostly friendly sea and visited many nice harbours, with Portofino and La Spezia as two highlights. However an intensified lookout was needed all the time because a lot of trees, branches and other debris was floating in the sea all the way from the French border to Rome.

Franskt blir italienskt under första seglingsdagen. Foto: Peter Forslund

Innan vi kunde kasta loss för att stäva mot Italien var det mycket som skulle fixas. Bland annat skulle Nina avlägga sin obligatoriska tretimmarsvisit uppe i masten, utrustad med verktyg, putsgrejor och mastolja. Det är ingenting som undgår hennes argusögon, så det är tryggt att segla efter denna genomgång. Även Svante tar sig årligen minst en tur upp till masttoppen, men kan sällan upptäcka något som Nina inte redan spanat in.

Nina förevisar nya kjolmodet på väg upp i masten – speglat i grannbåtens plexiglas

Att ligga med vinden in från aktern är ingen höjdare då det regnar eller blåser hårt. Ett vind- och regnskydd för nedgångsluckan har länge stått på dagordningen, men nu kom vi äntligen till skott. Medan vi klurade på ett sätt att ta in vattnet från bryggan i båtens vattensystem utan att låta det gå via tankarna, fick vi veta att det finns ett färdigt ”water inlet” med tryckreducering och allt. Så vi installerade ett dylikt på akterspegeln och kompletterade med ett system för filtrering av vattnet innan det går in i båtens vattensystem.

En solpanel för underhållsladdning av batterierna då båten ligger i hamn eller står på land har länge varit på tapeten. Även detta fick vi till i sista stund tack vare Boat Marine Services och Pierre Borello vid Maritime électronique. Pierre lyckades även med konststycket att skicka vår krånglande plotter på snabbvisit till Raymarine i England, där man äntligen kunde fixa den. Så först nu, nästan två år efter att vi för dyra pengar bytte ut hela innehållet i plottern och sedan haft den inne för reparation först i Portugal och sedan i Frankrike, fungerar den äntligen som den ska, peppar, peppar…

Regn-och vindskydd för nedgångsluckan vid vind akterifrån

Vattenintag med tryckreducering

Partikel- och kolfilter på hylla i cykelstuven

Solpanel för underhållsladdning

Då Nina flugit till Stockholm för att förbereda sig för att fungera som opponent vid en doktorsdisputation, hade Svante en dryg vecka på sig att fixa det sista innan vännerna Tua och Peter kom vandrande på kajen med sjösäckarna på ryggen. Ombord med besättningen, en god middag på favoritrestaurangen i hamnen i St Raphael och sedan till kojs för hyfsat tidig avgång följande morgon.

Första seglingsdagen bjöd inte på mycket segling, i stället blev det behaglig motorgång i svag vind med siktet inställt på San Remo, som vi anlöpte i god tid. Vi fick ligga vid den lokala båtklubbens flytbrygga (avsedd för kappseglingsbåtar) för 30 euro. Innan mörkret föll hann vi med en sväng på stan, där vi hittade en trevlig restaurang med stil, belevad personal, härlig mat och – facila priser!

Vi lägger till vid den lokala båtklubben i San Remo. Foto: Peter Forslund

Då vi lämnade San Remo badade staden i morgonljus (se bilden överst), en god start på dagen! Då det flöt omkring en massa trädstammar, grenar och annan bråte hade vi skärpt utkik. Plötsligt ropade Tua till, ”en hajfena!”. Vid ytan, cirka två meter från båten, simmade mot oss en fisk, ungefär tre meter lång, med gråspräcklig rygg, ljus undersida och distinkt hajfena på ryggen. Vithaj eller något annat, det är frågan.

Mitt på dagen vred vinden mot sydost så att vi fick en halvvindsbog. Upp med storseglet och ut med genuan och 7,5 – 8 knop på loggen. Men säg den sköna seglingsvind som varar länge på Medelhavet, efter ett tag var det slut på vinden och plåtgenuan fick dra oss till Verazze. I Verazze finns en relativt nybyggd, tjusig marina, belägen i en välskyddad kittelformad bukt.

Peter vid ratten under härlig halvvindsbog på väg från San Remo till Verazze. Foto: Tua Forslund

Etappen från Verazze till Genua var endast drygt tjugo sjömil, men bjöd ändå på vindar från stiltje till kuling. Hamnen i Genua är störst i Italien och det tog en god stund att tråckla sig in till gästhamnen Porto Antico längst inne. På vägen passerade vi det kontrolltorn som en vecka efter vårt besök rammades av ett fraktfartyg och störtade samman. Då det skedde mitt under ett vaktombyte dog hela nio personer i olyckan.

Tua spanar på väg in till Porto Antico längst inne i den enorma hamnen i Genua. Foto: Peter Forslund

Gamla stan, centro historico, i Genua bjöd på högst varierande miljöer och en ställvis förtätad atmosfär. En rundtur med buss gav ett litet bredare perspektiv på denna anrika sjöfartstad, som bland annat var Columbus hemstad. Ett besök i akvariet i hamnen (störst i Europa säger man) var en besvikelse. Det var mörkt, överfullt av folk och alltför varmt för att man skulle kunna tillbringa någon längre tid där.

Efter vandring i centro historico i Genua sitter en kall birra bra

Då man seglar längs den liguriska kusten är ett besök i Portofino ett måste. Eftersom det i praktiken är svårt att boka en plats i den gamla fina hamnen, gäller det att ta sig dit på annat sätt. Så vi lade oss i marinan i Chiavari och åkte därifrån med tåg till S. Margarithe och vidare med buss till Portofino längs en smal slingrande väg på en bergshylla.

Vi passerar Portofino på väg från Genua till Chiavari

Portofino är naturligtvis en turistfälla, men en mycket trevlig sådan med fantastisk miljö, trevliga restauranger, möjlighet att promenera upp till kyrkan och ut till fyren på udden. För oss finländare är det förstås trevligt att konstatera att en ansenlig del av segelbåtarna i hamnen är byggda i Österbotten. Att Nautorvarvet som bygger Swanbåtarna sedan rätt länge har italienska ägare påverkar knappast populariteten negativt här i Italien.

Hamnen i Portofino

I La Spezia fick vi ligga längst inne i den kommunala gästhamnen på en fin longsides plats för ”barco in transito” för endast 19 euro. Även i övrigt var La Spezia en mycket trevlig stad med centrum nära hamnen och en inbjudande miljö i gamla stan. Tyvärr hade vi inte möjlighet att ligga kvar för att besöka Portovenere med buss, så vi fick nöja oss med det intryck vi fick av staden då vi passerade i sundet mellan Portovenere och Isla Palmaria då vi anlöpte La Spezia.

På väg till La Spezia går man i det smala sundet mellan Portovenere (på bilden) och Isla Palmaria

I Livorno blev vi anvisade en plats vid en så hög kaj att endast den manliga delen av besättningen tog sig för att klättra i land – och detta endast för att klara formaliterna med registrering och hamnavgift! Men det gjorde inget, för det var valborgsmässoafton och den hade vi ändå tänkt fira ombord med läckerheter uppbunkrade före avfärden i Frankrike. Bon appetit!

Valborgsmässoafton i Livorno med foie gras som förrätt

Då vi gick från Livorno mot sundet mellan Elba och fastlandet ringde Nina från Stockholm och undrade varför vi inte följde kusten där motvinden inte är så kraftig. På http://www.marinetraffic.com kunde hon se vår aktuella position, fart och kurs och på http://www.weatheronline.co.uk att vinden var svagare närmare kusten. Vi hade de facto nästan inte haft någon vind tidigare, men just innan Nina ringde hade det blåst upp. Så vi girade tjugo grader närmare land och efter en kvart hade vi endast halva vindstyrkan. Men vart har friheten till havs tagit vägen, då man kan fjärrstyras på detta sätt? Nåja, det hjälper förstås om man stänger av AISen så att man inte syns på webben.

Marinan i Salipoli med Elba i bakgrunden

I Salipoli prövade vi hamnpersonalens nerver genom att fylla på 250 liter diesel via filter. Då vi en tidigare gång försökte tanka i Italien blev det stopp då vi tog fram filtret. ”No no, vår pump är trasig, det går inte att fylla på långsamt.” Om detta var sant eller om det var vetskapen att dieseln man hade inte var ren fick vi aldrig veta. Visserligen såg vi att det fanns flera pumpar för diesel…

På väg från Salipoli till Talamone sken solen så intensivt att besättningen föreslog stopp för årets första dopp. Turligt nog fanns det en vacker vik med sandbotten till hands, så vi lät ankaret gå. En skeppare ska visst visa solidaritet med sin besättning i vått och torrt, och så fick det bli. Men visst kändes det skönt efteråt!

Svante tar årets första dopp

Talamone hörde till de hamnar en italiensk seglare i St Raphael sagt att vi absolut måste gå till. Och visst var det en trevlig marina och ett sympatiskt litet samhälle, där gränderna med matvaruaffär och små shopar låg innanför borgmuren, dit man kom längs en smal trappa.

Talamone var en trevlig bekantskap

Eftersom Tua och Peter skulle flyga hem från Rom och Nina ett par dagar senare komma flygande dit, gällde det att välja en trevlig marina där Ayfer kunde ligga en tid. Valet föll på Riva di Traiano i Civitavecchia, en timmes tågresa från Rom. Det visade sig vara ett gott val, då marinan är trygg och trivsam och inte besväras av flygbuller, såsom marinorna i Fiumicino och Ostia närmare Rom. Så Tua och Peter tackade för sig och Nina mönstrade på igen efter utfört uppdrag i Sverige.

Colosseum

Till Civitavecchia kom även svenska Hallberg Rassyn 42 ”Lady Star IV” med Inger och Morgan ombord. Tillsammans med dem delade vi en hyrbil en dag och åkte runt i trakterna omkring Rom. Bland annat besökte vi den gamla staden Tivoli belägen på en kulle flera hundra meter över havet sydost om Rom. Det blev en lång och innehållsrik dag med besök i varierande men vackra miljöer.

Vid mynningen av Fiumara Grande, floden som flyter genom Rom ut till kusten, ligger flera båtvarv där man kan lägga upp båten för en längre eller kortare tid

Utsikt från den gamla staden Tivoli sydost om Rom

Kvällsstämning över den vackra sjön Lago di Bracciano nordväst om Rom

Vi blev kvar i Civitavecchia några dagar längre än planerat i väntan på en DHL försändelse med våra svenska bankkort. Tyvärr kom korten iväg några dagar senare än överenskommet, men sedan gick det snabbt. Tolv timmar tog transporten från Stockholm med leverans kl. 00.55 vid infarten till marinan. Samma morgon kunde vi lämna marinan och ta oss till nästa hamn söderut innan hårda vindar och regn från sydost satte in.

Lady Star IV från Karlshamn lämnar marinan Riva di Traiano i Civitavecchia

I skrivande stund ligger vi kvar i Porto di Roma i Ostia strax utanför Rom, 9 km från Roms internationella flygplats, med fortsatt ostadigt väder och nervprövande flygbuller. Bättre väder utlovas om några dagar. Då hoppas vi kunna fortsätta färden söderut längs den tyrrenska kusten med planerade besök på de pontinska öarna och Capri.