Balearerna / The Balearic Islands

8 juli – 1 augusti / July 8 – August 1  Santa Pola (Costa Blanca) – Isla de Espalmador (Formentera) – Cala de Santa Ponsa (Mallorca) – Palma de Mallorca – Ensenada de la Rapita – Cala Mondrago – Cala Molto – Cala Formentor – Puerto de Pollensa – Cala Fornells (Menorca) – Port Balis (Costa Dorada)

Ayfer in The Real Mediterranean. Photo: Mimmi

Time went too fast during our three weeks in the Balearic Islands – especially the eight days our son Viktor and his girlfriend Mimmi spent with us in Mallorca. We spent five nights i marinas (2 in RCNP in Palma for 170,75 euro/night and 3 in Puerto de Pollensa), three nights at a paid mooring, six nights at free moorings and eight nights for own anchor. We think that the system with laid moorings (with or without charge) in popular anchorages is not only bad. With the unpredictable winds of the Mediterranean it helps to improve the night sleep of the skipper – although the main reason is to save the sea bed (free moorings) or to get a new source of income (paid moorings). The only place that was too crowded was Palma, due to the Royal Cup for the TP 52:s that coincided with our visit there. We think that Menorca is the most beautiful and otherwise attractive of the Balearic Islands.

Efter en lugn och behaglig nattsegling från spanska fastlandet (Santa Pola på Costa Blanca) lät vi ankaret gå utanför den långa beachen vid Isla de Espalmador norr om Formentera, som ligger söder om Ibiza. Där låg sedan tidigare ett antal lyxiga yachter tillsammans med båtar av mer ordinärt slag. Det dröjde inte länge förrän en stor mörk Swan ankrade upp bredvid oss och besättningen trollade fram en rejäl rib ur båtens akter och körde ägarparet i land. Då förstod vi att vi hade navigerat rätt. Det var visst så det skulle vara på Balearerna!

Lyxig granne i Espalmador – ”Hoppetosse” – en Swan 100 byggd 2006 på Nautorvarvet i Finland

Senare under dagen flyttade vi till den boj vi över nätet bokat för följande natt. Det var en av de gratisbojar man lagt ut i populära ankarvikar för att skydda havsbotten. Eftersom vi skulle vara i Palma de Mallorca senast den 14 juli för att få Viktor och Mimmi ombord, ville vi utnyttja det fina vädret och ta skuttet över till Mallorca på en gång. Vi lämnade vår boj vid soluppgång med kurs mot Santa Ponsa på Mallorcas sydvästra udde.

Soluppgång vid Espalmador

I Cala de Santa Ponsa på Mallorca låg många för ankar

Vi hade av Ing-Marie och Håkan på s/y Alacrity bland annan matnyttig info fått veta att det finns ”gratis mat” på stranden i Santa Ponsa. Något konfunderade skickade vi ett sms och frågade. Det visade sig att det var frågan om ”gratis nät” – så kan det gå när det går fort och autoskriftfunktionen är påkopplad. Hur som helst hade vi stor glädje av detta nät som vi utan svårighet fångade upp med vår externa antenn. I Santa Ponsa återsåg vi våra lagosvänner Helena och Håkan på s/y Nike och Tommy på GIR. Dessutom lärde vi känna franska Suzanne och Daniel på Nauticat 32:an Korrigan, som gav oss goda tips angående seglingen längs Costa Brava och kusten vid Lejonbukten.

Suzanne och Daniel på Nauticat 32:an ”Korrigan”

Vi hade bokat två nätter hos Real Club Nautico i Palma långt i förväg och bekräftat bokningen genom att betala in en del av de 341,50 euro kalaset skulle kosta. Real betyder Royal, och visst var det kungligt så det förslår – priset alltså! Annars var det inte så kungligt, faktiskt en av de mindre trivsamma marinor vi besökt. Men den ligger ju centralt mitt i Palma och det är ju en fördel då man besöker staden, som avgjort är värd ett eller flera besök. Medan vi skyndade oss till busstationen för att möta Mimmi och Viktor hade bussen fortsatt till hamnen där de stigit av. Då vi varma och svettiga kom tillbaka till Ayfer satt de redan i sittbrunnen ivriga att få ta sin hytt i besittning.

Eftersom Viktors födelsedag i början av augusti genom åren har blivit styvmoderligt behandlad av oss på grund av semestersegling när och fjärran, ville vi passa på att en gång fira honom i tid. Det var visserligen tre veckor för tidigt, men presenten – en vattentät kamera – var tänkt att bli till glädje under seglingsveckan.

För en gångs skull firades Viktors födelsedag i tid – till och med tre veckor i förväg – där vi låg förtöjda i Real Club Nautico de Palma

En orsak till trängseln i Palma var den pågående Royal Cup för TP 52:orna, som blivit flyttad från England på grund av OS. På plats i Palma var också Skypegrundaren Niklas Zennström med svenskflaggade TP 52:an RAN.

Royal Cup för TP 52:orna seglades utanför Palma i mitten av juli

Välskotat så det förslår, obs helikoptern

Då vi kom till vår första ankarplats 25 sjömil sydost om Palma var det inte tu tal om saken. Vi hade kommit till det riktiga Medelhavet! Playa del Trench vid Ensenada de la Rapita är Mallorcas enda bevarade naturstrand och bjöd på härlig simning i turkosblått vatten ovan vit sandbotten.

Kan det bli skönare än så här? Foto: Viktor 

Badliv i Cala de Mondrago. Foto: Mimmi

Mimmi prövar vingarna. Foto: Viktor

Då vi seglade uppför Mallorcas ostkust var vinden så svag att ”Röda faran” som fått ligga i sin påse sedan 2010 efterfrågades. Så fram med peket, spinnakerskoten och upp med duken!

”Röda faran” på 153 kvadrat har äntligen fått komma ur segelsäcken

Skön gennakersegling längs Mallorcas ostkust. Medan ”Röda faran” jobbar för besättningen ett lättjefullt liv

Då vi fått ”Röda faran” in i strumpan och segelsäcken igen ankrade vi i Cala Molto vid nordöstra hörnet av Mallorca. Det blev ett utdraget kvällsdopp före middagen, som fick intas i hattlampans sken. Under natten började sedan en tilltagande dyning rulla in i viken medan den svaga vinden blåste tvärs över viken. Det resulterade i en rullning som gjorde att vi aktivt fick hålla balansen för att ligga på rätt köl i kojerna. Man kan aldrig vara säker på att en ankarplats som är rätt på kvällen även är det nästa morgon.

Härlig att simma i Cala Molto

Skönt strandliv med Cabo de Formentor, Mallorcas nordligaste udde, i bakgrunden. Foto: Viktor

Vår nattankring utanför sandstranden på bilden ovan blev ingen succé, då en ettrig vind blåste upp från nordost i stället för den vind som utlovats från sydost. Så vi fick lov att förflytta oss till Cala Formentor på norra sidan där Mallorcas äldsta semesterhotell finns. Här fanns bojar att hyra för en rimlig penning med lä för de kraftigare vindar som utlovats för de kommande dygnen.

Vid boj i Cala Formentor

Vi låg kvar vid bojen i Cala Formentor i tre dagar med tillgång till skön beach och möjligheter till uteätande och promenader i land.

Vy vid promenad ut mot Cabo de Formentor

Tyvärr kom man inte långt på stigar som ovan innan ”Privado” skyltarna kom emot, så motionsturen fick gå längs asfaltvägen ut mot udden på Cabo de Formentor. En öppen port utan privatmarkering ledde oss in på en väg förbi den vackra gården nedan. Vi kom aldrig underfund med om det var ett privat hem eller en institution av något slag. Skyltar saknades.

Ögonfröjd

Från bojen i hotellviken gick vi till Puerto de Pollensa, där det fanns plats kvar i den del av hamnen som administreras av hamnmyndigheterna. Denna typ av gästplatser är i allmänhet billigare än platserna i båtklubbar och privata marinor. Från Puerto Pollensa finns goda bussförbindelser till Palma och andra delar av Mallorca. En dag åkte vi till själva staden Pollensa, grundad av romarna vid foten av Serra de Tramuntana. Stadens stolthet är Korsets väg som leder till ett kapell med en gotisk staty av Kristus. Vägen omfattar totalt 365 trappsteg.

Efter 365 trappsteg väntar

kapellet…

… och en fantastisk utsikt över staden ut mot havet

Efter två dagar i Pollensa var det dags för oss att ta bussen med Viktor och Mimmi till Palma och ta farväl innan de klev ombord på flygbussen. Samtidigt passade vi på att besöka några båttillbehörsbutiker för vissa inköp. Bland annat hade vi beställt ett nytt elektroniskt sjökort över hela Medelhavet.

Mimmi och Viktor väntar på flygbussen i Palma

På plats i Palma fortsatte vi vårt bussåkande till Sollér och Puerto de Sollér längs den krokiga och spektakulära bergsvägen via Valldemossa. Det sägs att man i Sollér hade mera kontakt med Frankrike än med övriga delar av Mallorca innan den nya vägen med tunnel genom berget byggdes. Nordost om Sollér litet inåt land reser sig Puig Major, Mallorcas högsta berg, 1447 m över havet.

Puerto de Sóller är den enda helt skyddade hamnen på Mallorcas bergiga nordvästkust

Dagen efter att ungdomarna åkt hem var vädret idealiskt för att segla vidare över till Menorca och den djupa viken Cala Fornells som Suzanne och Daniel på Korrigan rekommenderat oss. Vi kände oss extra motiverade att ta oss till Menorca då vi fått höra att Ing-Marie och Håkan på Alacrity ännu inte seglat vidare från Menorca till Sardinien. Dagen efter oss kom Alacrity inseglande i Fornells. Det blev ett kärt återseende, då vi inte sett Ing-Marie och Håkan sedan de lämnade Lagos i början av april.

Cala Fornells på Menorca

Ing-Marie och Håkan på bogser till gemensam middag i Puerto de Fornells

Kvällsstämning i Cala Fornells med den gamla romerska borgen i bakgrunden

Vi upplevde att landskapet på Menorca är grönare, mjukare och mer intagande än på Mallorca. Till Menorca återvänder vi gärna.

På Menorca är husen vita och murarna vitmålade upptill

Lummigt landskap på Menorca

Tillsammans med Ing-Marie och Håkan gjorde vi en trevlig bussutflykt till Mahon (Mao), huvudorten på Menorca.

Skoprovning på Castell´s i Mahon. Håkan motstod envist alla Ninas försök att få honom att byta ut de kära sandalerna mot ett par äkta Castellsandaler från Menorca.

Sedan går Alacrity vidare mot Sardinien (240 sjömil)

… medan Ayfer stannar ännu ett tag vid bojen i Fornells

Promenad längs Fornellvikens östra strand. Tack vare det smala inloppet är viken väl skyddad.

Vi går genom buskar och snår och njuter av utsikten över Cala Fornells

Vi passade också på att göra en bussutfärd till Ciudadela på Menorcas västkust, där man byggt en ny marina i den del av hamnen där det tidigare funnits en färjeterminal. Ciudadela är en idyllisk och trevlig stad med en trivsam och välskyddad hamn.

Nina i hamnen i Ciudadela med den nya marinan till vänster

Efter utfärden till Ciudadela sade vädersajterna att det var dags att lämna Cala Fornells och ta kurs mot Barcelona – om man ville företa seglingen i lugnt och behagligt väder. Och det vill vi i allmänhet ombord på s/y Ayfer. Den här gången blev det nästan litet för lugnt med segling endast några timmar i början och en timme i slutet av överfarten. Men att gå för motor i lugnt väder har sina goda sidor…

Man kan till exempel lösa korsord medan man sitter på vakt, anser åtminstone Svante.

Vi fick inte bara en fantastisk solnedgång, utan hade även en klar fullmåne som lyste upp vår nattliga färd mot spanska fastlandet, Costa Dorada och Barcelona.

Solnedgång på väg mot Barcelona

Skimrande mångata i Ayfers kölvatten


2 kommentarer on “Balearerna / The Balearic Islands”

  1. margit skriver:

    Hej på er

    Vilka härliga bilder igen. Medelhavet är väl härligt!!! Inte konstigt att man blir sugen att åka ner och känna på vågorna…..i synnerhet efter en ganska regnig o sval sommar här. Hälsningar Margit (o Raj)

    • ayfercrew skriver:

      Hej Margit!

      Tack för hälsningen och uppmuntran med bloggen! Du är vår flitigaste kommentator och påhejare!

      Vi njuter verkligen av värmen här (skriver litet om detta i nästa inlägg som kommer i morgon) och av kvällssimningen i vågorna. Om ni får inspiration att flyga ned till Medelhavet, så är Barcelona med omnejd inget dåligt alternativ.

      Hälsa Raj

      Svante o Nina


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s