Costa del Sol et Costa Blanca

21 juni – 8 juli / June 21 – July 8 Gibraltar – Estepona – Fuengirola – Caleta de Velez – Almerimar – Aguadulce – Genoves – Aquilas – Cartagena – Tomas Maestre – Torrevieja – Santa Pola

In search for the real Mediterranean!

It is said that the Mediterranean starts when you have passed the Alboran sea and reached Costa Blanca. But when you are sailing along Costa Blanca people say that you come to the real Mediterranean when you have passed Cartagena and Cabo de Palos… As we for the moment are cruising in Menorca, we can say that you surely have reached the real Med when you have come to the Balearic Islands. The otherwise not so exciting sailing along Costa del Sol and Costa Blanca was lighted up by our Finnish friends Cia and Toni, who sailed with us from Aguadulce to Santa Pola. A three day stay in Cartagena was a highlight during our ten days together. A report from Ayfer cruising in the Balearic Islands will be published reasonably soon.

Cia and Nina in Torrevieja

Den spanska solkusten är absolut inget eldorado för långfärdsseglare. Det finns ett antal hamnar – mer eller mindre trevliga – men massturismen, de gråfärgade sandstränderna och de stora ytorna under plast (här odlas grönsakerna för Nordeuropa) drar ned helhetsintrycket. Då man kommer till Costa Blanca finns det ett antal ankarplatser som alternativ till marinorna, men det förutsätter att vinden kommer från rätt håll. För oss blev Costa del Sol och Costa Blanca något av en transportsträcka på väg mot Balearerna. Att våra vänner Cia och Toni från Finland var med oss under tio dagar gav ändå transportsträckan ett lyft – liksom de dagar vi tillbringade i Cartagena!

Vi lämnar Europa Point längst söderut på Gibraltarklippan bakom oss i frisk västlig vind

Från Estepona seglade vi på midsommaraftonen till Fuengirola, där ett gäng skandinaviska ungdomar inlett firandet redan tidigt på eftermiddagen och förorsakade uppståndelse genom att simma tvärsöver den livligt trafikerade hamnbassängen och bli tillrättavisade av sjöpolisen. Vår midsommarafton blev som befarat ingen större succé, då vinden vände 180 grader strax efter förrätten och blåste in med full styrka akterifrån. Vi avslutade middagen iförda fleece och vindjacka – alldeles som hemma i Finland och Sverige.

Midsommarafton i Fuengirola strax innan vinden vände 180 grader och hattlampans dans blev vild

I Spanien firar man midsommar på midsommardagen. I Caleta de Velez fylldes beachen med tält, partytält, grillar, musikanläggningar samt generatorer och TV-skärmar till följd av pågående fotbolls-VM. På kvällen var stämningen på beachen minst sagt livad.

Spansk midsommar i Caleta de Velez

Då vi kastat loss från Caleta de Velez blev vi bordade av spanska tullen, som ville kolla våra papper och framför allt vår diesel. Vi öppnade en manlucka och lät dem ta ett ”smakprov” från babords tank. Tack och lov har vi aldrig tankat röd (och skattefri) diesel, så allt var OK. Att vi har en tank till på styrbordssidan kom de belevade spanska tullmännen inte att tänka på! Efter att de fyllt i en massa papper hoppade de vigt över till tullbåten som redan vid vår sida gav full gas och körde iväg så dieselröken stod svart efter dem…

Gul diesel i Ayfers tankar

Klara, färdiga, gå!

Som sagt odlas en stor del av grönsakerna för norra Europa under plast i södra Spanien – en dekoration som inte direkt förskönar landskapet.

Inplastat!

Almerimar är en populär hamn för många övervintrande långseglare. Tyvärr är hela anläggningen inte lika tjusig som det eleganta hamnkontoret. Men de som ligger över vintern säger att stämningen är god och hamnen trygg.

Torre de control – det eleganta hamnkontoret – i Almerimar

Marjo och Kim på s/y Marleine som övervintrat i Almerimar

I Almerimar återsåg vi Marjo och Kim på s/y Marleine, som vi flyktigt råkat i Leixöes i fjol. På väg för att äta middag blev vi spontant ombordbjudna och fick uppleva en mycket trevlig och givande kväll tillsammans med Kim och Marjo, som köpte sin första segelbåt 2009. ”Första året seglade vi till Sverige, andra året till de baltiska staterna, så tredje året var det dags för Medelhavet”, säger de som den naturligaste sak i världen. Tack för gästfriheten – Kims improviserade sallad med nystekt vitlökskyckling var toppen!

Svante försöker korrigera sin blekfeta uppsyn innan gästerna anländer…

Svantes första (och sista – då han aldrig brukar lapa sol) solbad för säsongen togs på väg till Aguadulce, där Cia och Toni skulle mönstra på. Det blev rivstart för den nya besättningen, eftersom vinden var frisk då vi kommit en bit utanför hamnen där det nästan var stiltje. Ett rev i storseglet gjorde gott för att lugna ned framfarten. Då vi rundat Cabo de Gato kom vi till den första ankarviken på Costa Blanca – Genoves. Det blåste friskt över udden och den vind som var kall ute till havs var påtagligt varm efter att ha gått över ett stycke land. Det var gott om rum i viken så vi kunde lägga ut rejält med kätting och sova gott trots att vinden härjade i riggen.

Efter en blåsig natt för ankar i Genoves…

Då vi lämnade ankarviken var vinden till en början svag, så vi fick stötta med motor. Mot slutet av dagen blev den dock snabbt kraftigare än vi önskat. Det är visst detta som utmärker segling på Medelhavet. Då vinden var uppe i över 20 m/s i byarna och vågorna växte sig höga bärgade vi storen och fortsatte medvetet långsamt för att vädret skulle hinna blåsa över innan vi kom fram till den enda egentliga hamnen inom räckhåll. Vi gick tyvärr litet för långsamt, för plötsligt hann en bamsevåg upp oss och bröt bakom aktern och gav en del vatten i vår välskyddade sittbrunn. Toni och Svante fick anledning att senare under kvällen byta byxor. I Aquilas var det fullt överallt, så till sist fick vi lov att lägga oss utanpå en fiskebåt, som såg ut att inte vara på väg ut under natten.

Cia och Toni i Aquilas

Fiskebåt i Aquilas. Foto: Jan Bade

Åt vilket håll ska vi ha näbben, kompis? Foto: Jan Bade

Från Aquilas seglade vi i frisk vind till Cartagena, som väl levde upp till sitt rykte som en verkligt trevlig stad. Första kvällen tillbringades med tapasmässa och allmän orientering i staden och dess utbud.

Hela familjen i Cartagena. Foto: Jan Bade

Då vi låg i Cartagena fick staden besök av krigsfartyget Juan Carlos I, spanska flottans stolthet byggd för fem år sedan. För Toni som intresserar sig både för flygplan och krigshistoria var det som julafton då det var öppet hus på Juan Carlos med tillträde till de flesta utrymmen ombord, inklusive kommandobryggan.

Juan Carlos I i Cartagena

Öppet hus på Juan Carlos I. Toni är i sitt esse.

Kapellet ombord Juan Carlos I

Utsikt från kommandobryggan. Foto: Jan Bade

Cartagena erbjuder mycket för besökaren, vilket förklarar hamnens växande popularitet bland långseglare som övervintrar. Vi hann bland annat med ett besök på den gamla romerska teatern som återfunnits under nyare bebyggelse och efter utgrävningen kompletterats med ett museum, där teaterns funktion och olika skeden beskrivs. Mycket intressant.

Den kommunala högborgen i Cartagena är stilig…

… men kan förstås inte jämföras med den romerska teatern som återfunnits under nyare bebyggelse. Foto: Jan Bade

Det man inte har själv får man lov att skaffa fram. Så resonerade i varje fall Toni! Den grill marinan i Cartagena kunde bjuda på var inte av årets modell, men den fungerade. Och visst är det litet högtidligt att grilla på en grill som körts fram till Ayfer med golfbil enkom för vårt behov!

Ska det grillas så ska det. Här grillar Toni på grill framkörd med golfbil av två marineiros.

Då man rundat Cabo de Palos kommer man till en lång sandbank som skiljer innanhavet Mar Menor från Medelhavet. Eftersom Toni ville få en chans att simma i riktigt varmt vatten passade vi tiden för broöppning och styrde in till Mar Menor. Vinden var frisk och om man bortsåg från höghusen kunde man tro att vi rörde oss på Lumparn (Åland) av vattnets färg och den krabba sjön att döma. Vi sökte lä bakom en av de små öarna på innanhavet och kastade ankar. Av simmandet blev det tyvärr inte mycket, för Mar Menor kryllade av maneter av olika slag. Toni tog ett snabbdopp på vid pass två sekunder och det blev aldrig definitivt klarlagt huruvida maneterna han fick innanför badbyxorna var flera än en…

I stället för en natt för ankar blev det en natt i marinan i Tomas Maestre vid inloppet till Mar Menor. Tyvärr hade maneterna även funnit sin väg till marinan, så Tonis kvällsdopp blev modell kort.

Sandbanken som skiljer Mar Menor från Medelhavet är minst sagt tätt bebyggd

Vi kom i perfekt tid för broöppning in till Mar Menor

Halleys komet? Nej, men en av maneterna som omöjliggjorde simning i Mar Menor. Foto: Jan Bade

I Torrevieja fick vi ett kärt återseende med Ami och Michael på ”Loop-over-de-Loft”. Marinan i Torrevieja var välordnad och trivsam, även om strandpromenaden i övrigt var hårt belastad av turismen. Vi åt en anspråkslös men god middag med Cia och Toni på en av restaurangerna i marinan med utsikt över solnedgången över hamnen.

Kvällsstämning i Torrevieja. Foto: Jan Bade

l Santa Pola, som blev vår sista anhalt på Costa Blanca, finns bland annat Astondoa Yachts, som bygger lyxiga motorbåtar modell större. Den nybyggda marinan i Santa Pola är välordnad och flott med fingerpontoner vid bryggorna. Från Santa Pola är det kort väg till flygplatsen utanför Alicante, varifrån Cia och Toni skulle flyga hem. Därför stannade vi i Santa Pola och besökte i stället Alicante med buss.

Denna motor yacht tillhär avgjort de större som Astondoa Yachts i Santa Pola bygger

Cia och Nina på den vackra strandpromenaden i Alicante

Då Cia och Toni satt sig i taxin till flygplatsen i Alicante gjorde vi Ayfer ship shape och kastade loss för överseglingen till Balearerna.

En rapport från vår segling till Formentera, Mallorca och Menorca utlovas efter att vi så småningom återvänt till spanska kusten och Barcelona.