Att ankra i Alvor, lektion nr 1 / Anchoring in Alvor, lesson no 1

22-27 september Lagos – Alvor – Albufeira – Lagos

Ayfer picked up her anchor and came to meet us when we were rowing from the shore in nasty northerly gusts in Alvor anchorage. The CQR-anchor and the competent crew of an english boat at a mooring succeeded to stop Ayfer. Luckily the only damage was a ”slightly modified” stanchion on Ayfer. We learned following lesson:

–       The wind blows from all directions with rapid changes in Alvor bay

–       Use a lot of chain, minimum 25 meters

–       Do not anchor too near the boats lying at moorings, they don´t move away when you swing around with your long chain

–       With a big boat it is better to anchor in the entrance channel or straight inside the wavebreakers where you have plenty of space

The "slightly modified" stanchion

Vår höstsegling längs Algarvekusten blev mycket begränsad då Svantes magsjuka bara fortsatte och fortsatte, trots att den allt emellanåt visade tecken på att ge mig sig. Efter två veckor och diverse provtagningar på Sao Goncalo privatsjukhus i Lagos, visade det sig att det helt enkelt var fråga om ett ovanligt envist virus. I varje fall blev det ett antal dagar mestadels under däck och rätt litet utforskande av environgerna för Svantes del.

På väg in till Alvor

Vi kom i varje fall iväg till Alvor som ligger knappa fem sjömil öster om Lagos. Själva inloppet till Alvor är muddrat och försett med nya vågbrytare. Men sedan gäller det att först gå efter två bojar och sedan ett antal enslinjer för att hålla sig i djuprännan som leder till ankarplatsen utanför själva byn. Eftersom sandbankarna flyttar på sig gäller det att antingen själv ha uppdaterad information om infarten eller följa en annan båt som har det. Bäst är att gå in vid medelvatten så att kanterna till djuprännan syns.

I djuprännan på väg mot ankarplatsen utanför byn i Alvor

Inne på ankarplatsen var det trångt om saligheten med båtar liggande vid fasta mooringar och båtar för ankar huller om buller. Många båtar tycks ha lagt sig för gott i Alvor, bland annat tre katamaraner som alltjämt låg på samma plats som på bilder tagna för tre år sedan.  Vi hittade i varje fall en plats som vi med en viss tvekan tyckte var stor nog för Ayfer. I med ankaret och höga varv på back för maskin för att dra fast ankaret ordentligt!

Det är trångt om saligheten i Alvor

Det lilla samhället i Alvor

Vi fick en härlig kväll i den mysiga miljön och sov gott under natten. Innan vi rodde i land följande dag upptäckte vi att vi slarvat med en inspektionslucka på ena vattentanken och dessutom låtit watermakern gå onödigt länge, så att det läckt ut en hel del sötvatten i avdelningarna under durken. Så det var bara att ösa upp vattnet från de olika utrymmena och torka torrt. Det ena ger det andra, vilket ledde till att vi sysslade med underhållsarbeten till långt in på eftermiddagen.

Nina öser vatten ur källarvåningen på Ayfer - trots fyra länspumpar är ett öskar bra att ha

Efter en god lunch på Casa do Rio med utsikt över hamnen (ett måste för alla besökare i Alvor!), en trevlig promenad i det lilla samhället och ett uppfriskande bad i vågorna utanför den långa beachen, var det dags att återvända till Ayfer. Vinden hade växlat mellan nord och syd ett par gånger och låg nu på riktigt ordentligt från norr. Vi hade bara pumpat upp vår lilla lätta jolle och undrade hur det skulle lyckas att ro mot den kraftiga vinden. Medan vi kämpade på kom det ett par riktigt kraftiga vindbyar som förde oss baklänges. Samtidigt såg vi att Ayfer slitit loss ankaret och närmade sig med sidan före, först långsamt och sedan med allt högre fart. Mellan Ayfer och oss befann sig en engelsk segelbåt som låg förtöjd vid en fast mooring. Vi såg att nedgångsluckan var öppen och ropade att engelsmännen skulle försöka få ett rep till Ayfer, som vid det laget hade törnat mot den engelska båtens för. Då vi klättrade ombord hade det mycket kompetenta engelska paret lyckats fånga in Ayfer, varefter vi kunde förtöja långsides den engelska båten och reda ut situationen.

Räddaren i nöden

Summa summarum hade den engelska båtens stora CQR-ankare tagit smällen och skyddat båten från ytterligare skador. Ayfers skador inskränkte sig till en ”lätt modifierad” mantågsstötta och dito sidopollare samt några små skråmor på de delar av fribordet som i varje fall ska målas om på Sopromarvarvet i Lagos i höst. En fantastisk tur i oturen! Eller vi ska kanske inte bara skylla på otur. Det utrymme vi ankrade på var helt enkelt för litet för en båt av Ayfers mått i de ständigt växlande vindar som råder på ankarplatsen i Alvor. Vi kunde helt enkelt inte ha tillräckligt kätting ute för att ligga säkert under de rådande förhållandena.

Alvor

Alvor är ett idealiskt ställe för båtar som "can take the ground"

Alvor

Alvor

För sandentusiaster

Innanför vågbrytaren en sjömil från själva byn finns gott om plats att ankra

Alvor är ett fantastiskt ställe som vi absolut ska utforska mera vid annat tillfälle. Från Alvor fortsatte vi till Albufeira ytterligare tjugo sjömil österut. I Albufeira ligger marinan i en kittel mellan bergen med ett sprängt inlopp från havet. Marinan omges av ”legohus” i olika pastellfärger på sluttningarna och därtill ett stort antal hus som aldrig blivit färdiga, då lågkonjunkturen satt stopp för de storstilade utbyggnadsplanerna.

På väg till Albufeira passerar man Portimao

Vid de nya fina bryggorna i Albufeira skulle vi kunna ligga under vintern för ungefär hälften av priset i Lagos. Ändå är det rätt få som väljer att ligga i Albufeira. Redan i slutet av september kändes marinan litet öde, så det skulle nog bli rätt ensamt där längre fram. Dessutom är vägen till själva staden rätt lång från marinan. Det är nog inte utan orsak de flesta båtar och besättningar väljer att ligga i Marina de Lagos över vintern. Hela 70 båtar i Lagos kommer att ha folk ombord under hela eller delar av vintern. Marinan ligger helt idealiskt i närhet till stadscentrum och tillgång till det mesta.

Efter tre dagar i Albufeira (Nina: på språng, Svante: under däck) styrde vi tillbaka till Lagos, där Ayfer ska tillbringa vintern, först upplyft för skönhetsbehandling på Sopromarvarvet, sedan vid F-bryggan i Marina de Lagos.

Algarvekusten är ett eldorado för grottentusiaster

Med detta tar vi paus i den regelbundna rapporteringen från seglingen med s/y Ayfer och återkommer endast med sporadiska lägesrapporter från vinterns ”bryggsegling” i Marina de Lagos.