Spaniens nordkust / Cruising the North Coast of Spain

31 juli – 18 augusti Gijon – Ribadeo – Cedeira – La Coruna – Corme – Muros

A huge Atlantic swell made the 68 nautical mile trip from Gijon to Ribadeo to a real ”shake down cruise” for the young crew that joined us in Gijon (our son Viktor with girlfriend Mimmi and our daughter Anna-Paulina with boyfriend Quentin). Nobody of them had experienced such big waves before. After one days rest in Ribadeo we had both the wind and the waves with us on the way to Cedeira. The young crewmembers competed with each other at the helm, resulting in a day of fantastic sailing and a new speed record for the season. The culinaric excesses on board Ayfer continued as the young crew spent a lot of time in the galley saving no efforts to get as much as possible out of the delicious seafood, ham, meat, cheese and fresh vegetables available in Spain. We spent two nights in the anchorage of Cedeira with lots of possibilities to swim and enjoy the warm weather. Viktor and Mimmi had to fly back to Sweden from La Coruna, when Anna-Paulina and Quentin sailed with us round Cabo Finisterre to Ria de Muros. After we had left Anna-Paulina and Quentin in Santiago airport in the morning we spent the whole day in Santiago de Compostela, enjoying the charm and atmosphere of the place.

Speed record attempt. Photo: Anna-Paulina

Gijon med cirka 300.000 invånare är centralort i Asturien och har en av de största kommersiella hamnarna på den spanska nordkusten. Vårt första intryck var att staden var så ren och människorna som flanerade längs strandpromenaden påfallande välklädda. Det visade sig sedan att kajerna runt den gamla hamnbassängen där gästhamnen ligger trycktvättas nästan varje dag och att staden lägger ned stora resurser på att hålla gator och torg rena. Vi hann njuta av stadens utbud under en vecka innan det var dags att hyra en bil och avhämta vår son Viktor med flickvännen Mimmi och vår dotter Anna-Paulina med pojkvännen Quentin från flygplatsen i Santander. Utfärden österut gav oss en möjlighet att på litet närmare håll beskåda bergskedjan Picos de Europa som sträcker sig utmed den spanska nordkusten cirka två mil från havet. Bergskedjan som utgör nationalpark har flera toppar på över 2400 meter.

Picos de Europa

Strandliv i Gijon. Foto: Quentin

Efter en dags strandliv och acklimatisering till livet ombord började det rycka i ungdomarnas förtöjningar, trots att vind och vågor skulle vända med först dagen därpå. Så länge vi hade skydd av Cabo Penasudden var vågorna visserligen stora men ändå inte större än att vi tänkte att vi kan orka kämpa de drygt 60 sjömilen till Ribadeo. Men efter Cabo Penas var det fritt fram för vågorna från den kraftiga motvinden att tillsammans med en mäktig swell från Atlanten att göra vår färd gropig. Varken ungdomarna eller Nina hade varit ute i så stora vågor tidigare. Quentin förblev ändå opåverkad av sjögången, så han höll Svante sällskap vid ratten de drygt tio timmar färden varade. Det var en synnerligen nöjd besättning som förtöjde efter inseglingen i den spektakulära flodmynningen i Ribadeo och styrde stegen mot fiskrestaurangen i hamnen för en trerätters.

Inloppet till Ribadeo. Foto: Anna-Paulina

Marinan i Ribadeo. Foto: Anna-Paulina

Under en liggedag med diverse strövtåg hade vind och vågor hunnit vända till nordost. Vi hade först tänkt ta ett kortare skutt till Vivero, men eftersom vinden ökade till 12-15 m/s och gav oss kalassegling beslöt vi att segla vidare ända till Cedeira. Ungdomarna som först burkat på relingen upptäckte snart att Ayfer är en stor jolle på undanvinden och mutade in rorsmansplatsen. Det var många fartrekord som sattes den dagen som även förgylldes av ett kort besök av några delfiner.

Den unga besättningen

Här går det undan. Foto: Anna-Paulina

Javisst är jorden rund... Foto: Quentin

Ankarplatsen i Cedeira ger, trots att den befinner sig endast en sjömil från öppna Atlanten, gott skydd för alla vindar. Med själva staden Cedeira och en fin beach i nordost är ankarplatsen i övrigt omgiven av delvis skogsklädda sluttningar. Det gav oss som är vana vid att ankra i våra nordliga skärgårdar en viss hemkänsla. Det var så trivsamt att vi stannade två nätter. På det sättet fick vi tid för beachliv och vattenlek.

Strandliv i Cedeira. Foto: Anna-Paulina

"Så här gjorde vi alltid då vi var små". Foto: Quentin

"Ja, det gjorde vi!"

Jolletest

Härligt att bada och dyka

De kulinariska utsvävningarna fick en fortsättning tack vare den unga besättningen. Sällan har det varit så trångt vid pentryt och sällan har måltider ombord tillretts med så hög ambition som nu. Ungdomarna gjorde verkligen rättvisa åt alla de härliga färska råvaror som finns att tillgå här i Spanien och serverade oss den ena festmåltiden efter den andra. Grisfilé à la Viktor rankades mycket högt av hela gänget. Mimmi lyckades till och med uppbringa ostron åt oss, fastän vi annars inte lyckats komma över dessa läckerheter sedan vi lämnade Frankrike. Sista kvällen, då vi var litet distraherade och inte uppmärksamma på ätandets alla regler, sade franske Quentin: Skulle det då vara dags att tala om litet ost? Jovisst, inte en middag utan ost efter huvudrätten!

Middagsdags

Det var dimma då vi gick från Cedeira till La Coruna. Foto: Anna-Paulina

Till La Coruna kommer seglare både på väg söderut och norrut. Då man korsar Biskaja till exempel med start i Falmouth är La Coruna det naturliga målet på samma sätt som staden utgör naturligt avstamp för Biskajaöverfarten åt motsatt håll. Trivsamma marinor med rimlig prissättning och tillgång till service och båttillbehör garanterar populariteten hos La Coruna. Plus det faktum att man där möter andra långseglare. Dessutom är själva staden mycket trevlig med stort utbud av tapasrestauranger i närheten av hamnen.

Cykelvila i La Coruna. Foto: Quentin

Torre de Hercules i La Coruna. Foto: Anna-Paulina

Den seglare som suttit för mycket vid tapasborden gör gott i att ta sig en rask promenad bort till fyren Torre de Hercules på den yttersta udden i norr. Denna fyr är världens äldsta ännu i bruk varande fyr. I fyren finns en fin utställning med beskrivning av de olika byggskedena allt från romartiden till idag. Man har även blottlagt delar av bygget så att man kan se det som tillkommit under olika tidsperioder. Raska kliv uppför trapporna till fyrens topp ger inte bara belöning i form av motion utan även genom den fina utsikten över staden, hamninloppet och omkringliggande farvatten.

Vi går vidare från La Coruna

En vecka gick fort och Viktor och Mimmi flög hem till Stockholm från La Coruna, medan vi andra fortsatte västerut mot Costa da Morte. Dödens kust är utsatt för Atlantens raseri utan skyddande öar eller djupa vikar där fartyg kan söka lä. Många är de skepp som genom tiderna blivit vrak vid denna kust. Under vår tid är det främst olyckor med oljetankers som fått större publicitet, till exempel utsläppet från Prestige 2002.

I lugnt väder kan man gå mellan fastlandet och ögruppen Islas Sisargas

Grundbrott vid inloppet till Corme. Det är gott om vindkraftverk längs den spanska kusten.

För ankar i Corme. Foto: Quentin

Eftersom vinden var nordlig kunde vi unna oss en natt för ankar i Corme, där vi låg tillsammans med flera andra segelbåtar av olika nationalitet. Trots att vi följande dag skulle segla ut över ”finis terrae”, världens ände, blev nattsömnen god efter ytterligare en gourmetmåltid tillagad av Anna-Paulina och Quentin. Finisterre rundades sedan i frisk nordlig vind som förde oss till Ria de Muros, den första av de fyra djupa spanska ”riorna” (vikarna) norr om gränsen till Portugal.

På väg mot "finis terrae"

Vi går runt Cabo Finisterre

Fiskebåt på väg till hamnen i Muros

Marina i vardande i Muros. Foto: Anna-Paulina

Vi ankrade först utanför staden Muros som gett viken dess namn, men fick efter en stund av besättningen på en spansk motorbåt veta att en ny marina var under uppbyggnad inne i den gamla hamnen. Man kunde förtöja vid bryggorna även om el och färskvatten ännu inte fanns att tillgå. Muros är en charmerande liten stad med den gamla stadsdelen med smala gränder mitt i centrum alldeles invid hamnen. Eftersom Muros har goda förbindelser och den halvfärdiga marinan föreföll trygg, beslöt vi stanna där för att någon dag senare följa Anna-Paulina och Quentin till flygplatsen i Santiago de Compostela och samtidigt besöka staden, som med 100.000 invånare utgör centralort i Galicien. Santiago är mest känd för och präglad av alla de kristna pilgrimer som vandrar i aposteln Jakobs fotspår.

Nina i gränderna i Muros. Foto: Anna-Paulina

Kyrkogården i Muros. Foto: Anna-Paulina

Katedralen i Santiago de Compostela

Dagen i Santiago de Compostela med besök i katedralen och de närliggande delarna av den gamla staden var en fin upplevelse. Så fin att vi på hemvägen inte förstod att stiga av bussen i centrala Muros (vi trodde att ändhållplatsen var i hamnen) och därför fick åka med till följande by, varifrån vi fick ta taxi tillbaka…