Inblåsta nio dagar i Camaret sur Mer
Publicerat: 1 augusti, 2011 Sparat under: Okategoriserade 2 kommentarer13-23 juni Falmouth – Camaret sur Mer
En sista koll av vädret på internetcafé i Falmouth
Medan vi låg i Falmouth öppnade sig ett väderfönster på ett dygn för överseglingen till Bretagne, närmare bestämt Camaret sur Mer (124 sjömil), innan följande kraftiga lågtryck skulle rulla in. Besvärlig dyning låg kvar efter hård vind från sydväst, men i den lätta västliga vinden var det till en början ändå möjligt att segla då vi kastade loss kl. 15 på eftermiddagen. Efter ett tag sade Nina att det hörs ett främmande ljud vid styrbords roder – som ett klonk under sittbrunnsdurken vid de största dyningarna. Det är bara vågorna som slår mot skrovet, sade Svante, som de flesta män brukar i dylika situationer. Eftersom Nina insisterade på att ljudet var nytt gick Svante ned under däck och kikade in till styrbords roderaxel. Och roderaxeln rörde sig faktiskt uppåt cirka en centimeter i vågorna. Tydligen någonting varvet missat vid monteringen! Eftersom roderinfästningen är urstark och rodret väl förankrat i övre ändan av axeln tog vi ändå det hela med ro. Dessutom har vi ju två roder!
Vi korsade de livligt trafikerade fartygslederna i fantastiskt månsken, men sedan mulnade det hastigt på och blev mörkt som i en säck. Eftersom vi skulle gå genom Chenal de Four – racet mellan Ouessant och fastlandet i Bretagne – som avslutning på vår kanalcrossing, hade vi en tid att passa för att ha medström i racet. Vi gick in i Chenal de Four kl. 6.30 då morgonen grydde och fick känna av strömmens kraft innan vi kom fram till Camaret sur Mer tre timmar senare.
Höjderna vid Camaret sur Mer i morgonljus
Camaret sur Mer är ett naturligt alternativ till Brest vare sig man går söder- eller norrut. Om man klarar sig utan storstadens utbud är Camaret en sympatisk liten stad med fantastiska promenader med utsikt över det storslagna landskapet. Då man betänker att de flesta maritima affischer med motiv som fyrar och kuststräckor utsatta för stormar och brytande jättevågor hämtar sina motiv just från dessa trakter, är det lätt att förstå landskapets storslagenhet.
Udden vid Camaret sur Mer
Vi hade denna gång klarat oss väl utan stormar och jättevågor. Inte desto mindre blev vi inblåsta i Camaret sur Mer i hela nio dygn innan vädret inbjöd till passage av följande race, Raz de Sein. Under de första dagarna kändes det som om Ayfer skulle blåsas upp på den låga bryggan som hon i stormbyarna lutade sig mot. Efter några dagar lyckades vi flytta till en litet mindre utsatt plats med vinden från fören. I Camaret låg även Ami och Michael från Hamburg. Det var ett trevligt återseende och tillsammans lyckades vi få dagarna att gå med kyrkokonserter, bilutfärder mm.
Klippor vid Camaret sur Mer
Till Camaret kom också finska segelbåten Tallu III på väg hem från Kanarieöarna. Som många andra finska seglare berättade paret ombord om sina äventyr och umbäranden utan desto större åthävor.
Segling med s/y Ayfer 
Oh, va spännande det låter. Tycker ni inte att det blir lite väl mycket när inte allt låter som det ska? Fantastiska bilder igen – nästan som om man är med på resan utan att behöva vara med om allt det där för spännande. Ha det gott/Margit
Hej Margit!
Tack för din entusiasm över vår nystartade blogg! Det där med att det händer ett och annat och blir litet spännande hör liksom till själva seglarlivet. Att saker och ting slits och går sönder hör tyvärr till vardagen i seglandet. Just nu ligger vi bredvid en båt vars rullstorsegel rämnade vid segling på natten. De hade unga starka karlar ombord som sedan med muskelstyrka rullade in det söndriga seglet i masten. Och nu måste det skäras i strimlor för att fås bort därifrån. Själva fick vi tillbaka vår radarplotter från en kostsam reparation för några dagar sedan, bara för att upptäcka att den igen beter sig på samma sätt som strax innan den gick sönder… Hälsningar /Svante