Från Finike till Symi / From Finike to Symi

April – Maj/May 2015  Finike – Gökkaya Limani – Tersane – Bozuk Bükü – Datca – Symi

Ayfer in Port Symi

Ayfer in Port Symi

While waiting for some decent spring weather we had plenty of time to read the turkish newspapers and follow the political debate preceding the parliamentary elections in Turkey on June 7. On May Day we finally left Finike for the 15 M trip to Gökkaya Bay, where Nina eagerly jumped into the water for the first time this year. After two lazy days at anchor we made our way westwards with fairly long day distances, and a week after our departure from Finike we cleared out from Turkey in Datca. In Port Symi we were welcomed with parades and military music. On the day of our arrival, the 8th of May it was the 70. anniversary of the German capitulation on the Dodecanese Islands. Because Symi was the capital of the Dodecanese Islands by that time, the celebration was arranged in Symi. When clearing into Greece in Symi we were reminded that the wars didn’t end 70 years ago. The local police station was namely turned into a camp for Syrian refugees. After a couple of days in Port Symi we moved on to the beautiful anchorage in the southern end of Symi, Panormitis Bay. The Holy Monastery of Taxiarchis Michael Panormitis with its false baroque bell tower makes the anchorage an extraordinary one.

Ayfer ready to leave Finike

Ayfer ready to depart from Finike

Då vårvärmen dröjde och vädret var fortsatt instabilt stannade vi kvar i marinan i Finike under hela april. Det gav oss möjlighet att ta ett grundligt farväl av den lilla staden som varit vår bas under två säsonger. Det blev ett antal ”sista middagar” på favoritrestaurangen Petek och talrika promenader uppe på de omgivande höjderna, både med och utan gångstavar.

Finike från höjderna

Då man i ett svep tar sig så här högt upp över Finike har pulsen stigit rejält

Fördelen med att ligga i en stad är att man har tillgång till papperstidning till morgonkaffet. I Turkiet utges dagligen tre tidningar på engelska. De är oberoende Hürriyet Daily News, socialdemokratiska Today’s Zaman och regeringstrogna Daily Sabah. Med tanke på att Turkiet lyckats med konststycket att falla ned till 149 plats i pressfrihetsligan, är de oberoende och oppositionella tidningarna underhållande frispråkiga. Eftersom kräftgången för demokratin och utvecklingen mot ett allt mer auktoritärt styre varit väldigt påtaglig under de år vi besökt Turkiet, är det med stor spänning vi följer utvecklingen fram mot parlamentsvalet den 7 juni. Tyvärr kan vi inte längre göra det med hjälp av papperstidning till frukosten, utan får hålla oss till upplagorna på nätet:

http://www.hurriyetdailynews.com

http://www.todayszaman.com

http://www.dailysabah.com

Morgonkaffe med papperstidningar...

Morgonkaffe med papperstidningar…

En eftermiddag dog internetförbindelsen ut. Märkligt tyckte vi. Efter ett tag ringde vår dotter från Kanada och frågade om vi känner till att det är strömlöst i stora delar av Turkiet. Nej, det gjorde vi inte eftersom marinan har eget reservaggregat, liksom alla sjukhus och andra viktiga inrättningar i Turkiet. Då vi gick till marina office bekräftade de att det var elavbrott, men visste inte varför eller i vilken omfattning. Då vi följande dag kunde läsa nyheterna visade det sig att 80 av Turkiets 81 provinser inklusive Istanbul och Ankara varit utan el några timmar, på vissa håll till och med i åtta timmar. Trots att flera veckor gått, har det ännu inte getts någon ordentlig förklaring till hur ett så omfattande strömavbrott kunde inträffa.

Efter denna incident följde en politisk diskussion hur staten ska kunna garantera att det inte blir några större strömavbrott, som stör valet den 7 juni. Under de lokala valen förra hösten inträffade nämligen elavbrott som störde valproceduren på vissa håll.

Irre och Robban på dagsbesök

Irre och Robban på dagsbesök i Finike

I slutet av april fick vi uppskattat besök av östnyländska vännerna Irre och Robban, som tillbringade en dryg vecka i Antalya och Istanbul.

Då de flesta skandinaviska båtar hunnit gå strax före oss blev det inget påkostat Valborgsmässofirande. Då vi tänker på Valborg i Finike i fjol med ett trettiotal svenska, norska och finländska festdeltagare, inser vi att vårvädret var ännu mer instabilt förra året. Tydligen är det så att seglingssäsongen i Medelhavet börjar på allvar först i maj. Trots att 1 maj inföll på en fredag kastade vi tamparna och inledde seglingen västerut.

Sista morgonen i Finike

Sista morgonen i Finike den 1 maj 2015

Efter knappa 15 sjömil kom vi till favoritankarviken Gökkaya Limani, där inte bara ankaret utan även Nina åkte i sjön, den senare utan hjälp av ankarspel och fjärrkontroll!

1 maj och årets första dopp för Nina i Gökkaya Limani

1 maj och årets första dopp för Nina i favoritviken Gökkaya Limani

Vår lilla kompaktkamera, som stått för de flesta bilderna på bloggen, har blivit gammal och tappat några pixlar. Så nu har den fått en efterträdare, en litet mer avancerad Lumix utrustad med superzoom, dock så liten och behändig att den ryms i fickan.

Fyren som blinkar utanför Gökkaya

Inzoomad: Fyren som blinkar utanför Gökkaya står på en ö bakom udden

Kekovaområdet, där Gökkaya ligger, är känt för sin sjunkna stad och en massa sarkofager och andra fornminnen som ligger utspridda i terrängen. Den här stenen i Gökkayaviken påminner till formen om de sarkofager som finns att beskåda i byn Kaleköy några kilometer västerut.

Misstänkt sarkofag

Misstänkt sarkofag

Månen i Gökkaya

Månen lyser över Gökkaya, som är en av de ankarvikar vi kommer att sakna då vi nu lämnar Turkiet

Då vi kastade loss tidigt för de 65 milen till Tersane i Fethiyebukten, var vinden svag. Det betydde motorgång och möjlighet att låta watermakern gå några timmar. Eftersom det ofta varit något strul med watermakern efter vinterpausen, hade vi fyllt den ena vattentanken i Finike. Nu gick maskinen som en dröm efter Svantes stora service på hösten och efter några timmar var även den andra tanken full, då watermakern gör drygt 60 liter i timmen.

Vindfattigt, men watermakern går

Vindfattigt, men watermakern går (se strilet från utsläppet under relingslisten)

På ön Tersane mitt i Fethiyebukten hade man just startat upp verksamheten för året. Men långkok på lammkött fanns i varje fall att få – i så rikliga portioner att magen stod i fyrkant och vi insåg att det var dags att börja köra med 5:2 dieten igen. Så nu är det två ”Nej-dagar” i veckan som gäller, med 500-600 kcal mat och ingen alkohol- eller kalorihaltig dryck.

Säsongöppning i Tersane

Säsongöppning på gröna Tersane med (alltför) mycket mat

På väg från Tersane mot Datca ankrade vi i Bozuk Bükü längst ute på den udde av turkiska fastlandet som vetter mot Rhodos. Här fick vi en internetfri kväll till följd av de höga berg som omger den skyddade ankarviken. Efter det landsomfattande strömavbrottet några veckor tidigare funderade vi mycket på hur sårbart vårt informationssamhälle egentligen är. Om man ligger i en ankarvik och ”någon” släcker ned näten för internet och mobiltelefoni, är man avskuren från omvärlden på ett sätt som vi inte är vana vid idag.

Det var livligt vid kajen i Datca

Det var livligt vid kajen i Datca

I Datca var det lätt att klarera ut. Agenten ”Knidos Yacht Service” tog 100 lira och ingen frågade efter Blue card för septiktömningen.

Datca, där vi klarerade ut från Turkiet

I Datca fungerade utklareringen från Turkiet smidigt

På vägen från Datca till Symi bytte vi till grekisk artighetsflagg och skötte några ”kontorsärenden” på hemmaplan så länge vi hade tillgång till vårt turkiska internet.

Vägen från Datca till Symi är kort, just så man hinner byta artighetsflagg

Vägen från Datca till Symi är kort, just så man hinner byta artighetsflagga

Då vi backade in mot stadskajen i Symi var det livligt värre. Det paraderades och spelades militärmusik och folk som försökte ta sig fram riskerade att bli knuffade i sjön. Även om vi kände oss hedrade av mottagandet, förstod vi att det inte var vår ankomst som firades. Det visade sig att det den 8 maj gått 70 år sedan Tysklands villkorslösa kapitulation på de Dodekanesiska öarna. Kapitulationsavtalet undertecknades i Symi, som på den tiden var huvudort på öarna, varför festligheterna nu ägde rum just här.

Pampigt mottagande i Symi

Pampigt mottagande i Symi

Även kvinnoföreningen var ute

Även kvinnoföreningen var ute och tågade

Vi trodde först att gruppen på bilden ovan var en kyrklig grupp som tågade i den heliga jungfruns namn eller något liknande. Vid närmare studium av bilden började Svante, som läst litet klassisk grekiska, misstänka att det helt enkelt var kvinnoföreningen i Symi, vilket även visade sig vara fallet. Efter en längre vistelse i det muslimska Turkiet kändes det fräscht med en kvinnoförening som stolt deltog i festligheterna!

Inklarering hos polis och hamnpolis

Inklarering hos polis och hamnpolis

I Symi fungerade även inklareringen till Grekland smidigt. Först fick vi besöka den lokala polisen för kontroll av pass mm. Vi hade hört om en större grupp syriska flyktingar som kommit till hamnen i Symi några dagar tidigare. Nu visade det sig att polisstationen vid klocktornet i hamnen blivit tillfällig förläggning för flyktingarna, av vilka vi såg många västerländskt klädda yngre män på stationshusets terrass. Båten som flyktingarna kommit med låg kvar i hamnen, medan besättningen enligt hörsägen blivit omhändertagen av polisen.

Hos hamnpolisen i andra ändan av kajen runt hamnbassängen fick vi sedan betala 15 euro för inklarering och anteckning i våra papper att vi är klara för cruising i grekiska vatten under år 2015.

Karaktäristiskt för Symi är alla hus i neoklassicistisk stil

Arkitekturen i nyklassisk stil är utmärkande för Symi

Huvudbyn på Symi med sin nyklassiska arkitektur är både spektakulär och pittoresk, vare sig man betraktar den från nedan eller ovan!

Symi von oben

Symi von oben

Från hamnbassängen kan man via gator med talrika trappor söka sig allt högre upp och efter att man passerat åsen söka sig nedåt mot följande vik, Pedi. Det blir en trevlig promenad på några kilometer.

Från Symi till Pedi

Från hamnen i Symi är det en trevlig promenad till den populära ankarviken Pedi till höger på bilden

Även i Pedi nyklassiskt

Även i den anspråkslösa byn Pedi går husen i nyklassisk stil

Ny brygga i Pedi

I Pedi har man byggt en ny betongbrygga, ryktet säger att även mooringlinor är på kommande

På tillbakavägen från Pedi gick vi upp till toppen på kullen närmast hamnbassängen. Näst överst fann vi en vacker kyrka….

Kyrkan2

med hästar rofyllt betande på bakgården…

Hästar

och högst uppe på toppen en borg byggd av gråsten…

Högst uppe en borg

med vidunderlig utsikt åt alla håll.

Vidunderlig utsikt från borgen

Fantastisk utsikt från borgen åt alla håll

Från hamnen i Symi går en minibuss två gånger om dagen till klostret i Panormitisviken längst i söder.

Panormitisviken von oben

Den hästskoformade Panormitisviken sedd från bussfönstret

Det var mycket liv i hamnen i Symi med både färjor och gästande båtar som kom och gick, ankaren som gick i kors, svallvågor från båtar som passerade utanför och en ”mooring man” med nerverna på ytan. Han tog stor stress av det politiska och ekonomiska läget i Grekland och lät detta delvis gå ut över båtgästerna. Så efter bussturen till Panormitis började vi längta efter lugnet i klosterviken…

Men det var inte helt lätt att lämna hamnen i Symi. En timme innan vi var klara att gå kom en Hallberg-Rassy 54 och lade sin ankarkätting i kors med vår. De hade dessutom något strul med ankarvinschen, så det var inte läge att be dem gå ut och ankra om. Så vår stackars ankarvinsch fick slita med att dra upp två tunga ankaren och tjocka kättingar från 20 meters djup. Det fina verktyg som vi i vanliga fall använder för att lyfta av korsande kättingar och ankaren var heller inte till stor hjälp, då vårt eget ankare helt enkelt hamnade i beknip mellan Rassyns tunga ankare och kätting. Efter att vår båtshake gått sönder i en ojämn kamp med ankaret, fick vi be Rassyfolket komma ut med jollen och hjälpa till.

Även om det var ”Nej-dag” och ankarsupen i Panormitisviken således var kalorifri, smakade den efter debaclet med ankarlyftet fantastiskt i den rofyllda klostermiljön.

Välbesökt kloster

Klostret i Panormitis besöks av flera båtlaster turister varje dag

Ärkeängeln Mikaels kloster i Panormitis uppfördes under slutet av 1700-talet till följd av den kult som uppkommit kring en ikon föreställande ärkeängeln och de talrika underverk som förknippades med ikonen. Klocktornet uppfördes i en blandning av barock- och renässansstil i början av 1900-talet. En del forskare påstår att tornet är en kopia av tornet i Lavra Zagorsk utanför Moskva.

Klostret besöks inte bara av horder av turister varje dag, utan är även ett pilgrimsmål för grekiska sjömän. Om detta vittnar inte minst den talrika samlingen av votivskepp i klostrets folkloremuseum.

Tornet

Klocktornet i falsk barock

Kyrkan

Klosterkyrkan

Den skyddade ankarviken i Panormitis är omgiven av höga berg, som bidrar till det lugn som dominerar miljön trots många besökare och gästande båtar.

Berg runt viken

Höga berg omger ankarviken i Panormitis

Ayfer för ankar i Panormitis

Ayfer för ankar i Panormitis

Alla som landar i Panormitisviken är dock inte lyckligt lottade turister, sorglösa seglare eller tacksamma grekiska sjömän medförande votivskepp till tack för mirakulös räddning på de sju haven. Förra hösten dumpades nämligen ett antal flyktingar en natt i viken. Vi misstänker att en sönderskuren större gummibåt som vi såg liggande på stranden användes vid detta tillfälle. Att möta båtar med flyktingar ombord är någonting man faktiskt får vara beredd på om man seglar nattetid på södra Medelhavet.

Votivskepp

Votivskepp i klostrets folkloremuseum


2 kommentarer on “Från Finike till Symi / From Finike to Symi”

  1. Riitta skriver:

    Hej Svante!

    Vad har ni för planer nu i sommaren? Är ni kvar i Grekland i juli? Vi åker till Karpathos i mitten av juli och vore roligt att se er båt i verkliga livet och er också!
    Hälsningar
    Riitta

    • ayfercrew skriver:

      Hej Riitta, roligt att höra från dig och att ni fortsätter att fira semester i Medelhavet! I juli är vi hemma på nordligare breddgrader. Allt gott! Hälsningar Svante


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s