Underbart är kort / Wonderful is Brief

12 maj – 12 juni / May 12 – June 12

Finike – Gökkaya Limani (Kekova Roads) – Nuri´s Beach (Kas) – Seagull Bay (Fethiye Bay) – Fethiye – Finike

Ayfer in Seagull Bay

Ayfer at anchor in Seagull Bay

”Wonderful is Brief” is the title of a song of the Swedish artist Povel Ramel. It can as well be the title of our sailing in the early summer 2014. Wonderful because of the nice time we spent at Nuri´s Beach (Kas), Seagull Bay (Fethiye Bay), Yacht Classic Marina (Fethiye) and Gökkaya Limani (Kekova) both alone and in the company of Scandinavian sailors. Brief because the unsettled weather made us return to Finike a few days earlier than we had planned. Due to the unsettled weather pattern of this year many sailors have not set off from Finike yet.

Vi lämnar Gökkaya efter sköna dagar för ankar

Vi lämnar Gökkaya efter sköna dagar för ankar

Efter fem vilsamma dagar för ankar i Gökkaya Limani drygt femton sjömil väst om Finike gick vi tillbaka till Finike för att hämta en försändelse med reservdelar till vår watermaker. Samtidigt passade vi på att lämna in vår lilla jollemotor på service, då den vägrade starta. Kanske var det saltvattenbadet den utsattes för vid premiärturen i fjol som äntligen tog ut sin rätt.

Då vi låg i Finike fick marinan även påhälsning av båtarna i Eastern Mediterranean Yacht Rally som går från Istanbul till Egypten. Som framgår av bilden nedan blir det i år inte något besök i Syrien på grund av inbördeskriget där.

Eastern Mediterranean Yacht Rally arrangeras i år för 25 gången

Eastern Mediterranean Yacht Rally arrangeras i år för 25 gången

Då vi stod och minglade med besättningarna i EMYR-rallyt berättade Liz och Guido på s/y Lupa att de dagen därpå skulle ta bussen till Kas och besöka den grekiska ön Kastellorizo. Det tyckte vi var en god idé, så vi hängde på. Om man ska besöka ön med egen båt ska man ju klarera ut ur Turkiet och sedan tillbaka in igen, vilket kostar en massa pengar och besvär. Vår utfärd till Kastellorizo blev supertrevlig och griskotletten vi åt till lunch var den största i mannaminne.

I allmänhet är det smidigt att åka buss i Turkiet. Oftast får man åka i de små 12-personers bussar som kallas dolmus. Sista bussturen från Kas med avgång klockan 19 trafikerades dock med en mellanstor buss för cirka 30 personer. Varför alla vid biljettinköpet skulle få ett sätesnummer och varför det var viktigt att alla skulle sitta på rätt säte, förstod vi aldrig. I varje fall blev avgången lätt försenad efter att tre funktionärer tillsett och dubbelkollat att vi alla faktiskt satt på den plats som angivits på biljetten!

Kastellorizo

Kastellorizo

Hamninloppet till Kastellorizo med Turkiet i bakgrunden

Hamninloppet till Kastellorizo med Turkiet i bakgrunden

Liz och Svante

Liz och Svante på den trevliga strandpromenaden i Kastellorizo

Svinaktigt, säger turkarna

Svinaktigt, säger turkarna. Gott, säger vi.

Då vi efter vår omstart i Finike kom iväg igen, gick vi raka vägen till Nuri´s Beach strax söder om Kas, där vi visste att Agneta och Runo på s/y Pegasus låg. Nuri´s Beach ligger vackert och erbjuder bryggplats med mooring line, dusch och toalett, tvättmaskin, strandstolar etc. mot att man äter middag på restaurangen. Då stället är trevligt och det dessutom finns möjlighet att promenera i vackert landskap, förstod vi väl att Agneta och Runo var förtjusta i stället och tyckte att även vi kunde få njuta av det.

En segelbåt på väg in till Nuri´s Beach

En segelbåt på väg in till Nuri´s Beach

Från Nuri´s Beach utgår vandringsstigar åt olika håll. Tar man av åt vänster vid simstranden går stigen längs bergväggen förbi ett antal lykiska gravar som huggits ut i berget. Väl uppe på höjderna belönas man med vackra vyer. Rustar man sig med solhatt och en litet större vattenflaska, kan man vandra till Kas längs steniga vindlande stigar och ta turbåten tillbaka till Nuri’s.

Nuri´s Beach

Nuri´s Beach med Ayfer och Pegasus vid bryggan till höger

Nina klättrar

Ställvis är bergshyllan där stigen går så smal att man är tacksam över att det finns ett rep att hålla i

Runo och Svante

Runo och Svante bredvid en av de lykiska klippgravarna

Utsikt från

Utsikt från vandringsstigen

Damerna, dvs. Agneta och Nina, tyckte inte det var någon bra idé att promenera några kilometer till Kas i stekande sol då man lika väl kan ta turbåten båda vägarna. ”Turbåten” är ett antal lokala båtar av olika storlek och karaktär som trafikerar rutten mellan Kas och stränderna syd om staden. Damerna hade tur att få åka med turbåt modell mindre, typ privat barkass.

Agneta och Nina tog "turbåten" till Kas

Agneta och Nina åker ”kungligt” till Kas i egen barkass

Även herrarna, dvs. Runo och Svante, tyckte vid närmare eftertanke att båt bägge vägarna var ett fullgott alternativ och beredde dagen därpå damerna nöjet att få tillbringa hela eftermiddagen i strandstolarna i ostörd ro. Herrarnas tur till Kas blev dock inte helt stressfri, eftersom sista returbåten gick strax efter fyra och listan över enligt damerna nödvändiga kommissioner omfattade flera punkter utöver det inköp av cigarrer som herrarna själva satt som mål för färden.

Herrarnas

Damernas öl medan herrarna drog till Kas

Efter de trevliga dagarna med Agneta och Runo utlovades det en dag med lättare vindar från väst, vilket är en fördel om man som vi var på väg västerut. Ostliga vindar är sällsynta, så lättare vind från väst är det bästa man kan hoppas på. Den lätta vinden fortsatte nästan hela dagen, så vi hade fina förhållanden då vi motoriserade de 52 sjömilen från Nuri´s Beach till Seagull Bay i Fethiyebukten.

Ayfer i Seagull Bay

Ayfer för ankar med lina i land i Seagull Bay

I Seagull Bay låg Anette och Thomas på Xanto. Seagull Bay är liksom de andra vikarna i Fethiyebukten djup. Då ankaret gick på 35 m djup blev det inte tre gånger vattendjupet med kätting, men 75 m kätting i uppförsbacke håller rätt bra även det. Efter att Thomas hjälpt oss med linorna i land vid förtöjningen, tog han och Anette oss med till Amigos restaurang litet norrut i viken. Själva restaurangen finns ombord på en liten båt med permanent förtöjning, men då det var varmt i solen föredrog vi att sätta oss i halvskugga under några träd på stranden. Vid Amigos finns en brygga med mooringlinor, men inga andra fasciliteter för båtfolket. Förutom restaurangen och bryggan erbjuder det driftiga folket på Amigos service i form av försäljning av bröd, bakverk och hemslöjdsprodukter åt folk som ankrar i vikarna i närheten.

I väntan på fisken på Amigos restaurang

Anette, Thomas, Svante och Nina i väntan på fisken på Amigos restaurang

Fiskarna

Vi fick våra fiskar varma…

Efter middagen på Amigos blev det braskväll på stranden med Anette som oförtröttlig fyrmästare. Eftersom Xanto tillbringat mycket tid i Seagull Bay har Anette hunnit putsa stranden ren på allt som kan brännas upp. Detta är en insats som skulle behövas på många av stränderna i Östra Medelhavet.

Kväll vid brasan i Seagull Bay

Kväll vid brasan i Seagull Bay. Xanto ligger längst till höger.

Vi låg fyra dygn i Seagull Bay och hade sköna dagar och lugna behagliga nätter. Den sista kvällen hade vi dock gått till kojs ovanligt tidigt med våra böcker. Vid 23-tiden hörde vi en liten båtmotor dunka allt närmare Ayfers skrov. Vi pallrade oss upp och lyste med ficklampan i det kompakta mörkret och såg att en liten lokal båt var på väg in mot den skrangliga brygga som låg vid stranden strax bredvid oss. Den ensamma mannen ombord hade släppt ankaret och försökte styra in mot bryggan. Det blåste dock rätt kraftigt från land och just då han skulle lägga till blåste han bort från bryggan. Då han skulle köra upp mot bryggan igen fastnade hans egen ankarlina i propellern och den lilla dieseln sade putt, putt, putt innan den tystnade.

Då vinden förde honom ut från stranden kom han så nära Ayfer att vi kunde kasta vår kastlina till honom och hala in båten vid sidan av Ayfer. Vid det här laget hade Svante hunnit byta pyjamasen mot badbyxor och sjösätta Ayfers jolle för fortsatt räddningsinsats. Från jollen kunde Svante kapa ankarlinan och knyta ihop den igen och därefter avlägsna den avkapade delen som var tvinnad runt propellern och axeln. Då den ensamma skepparen sedan gjorde nytt försök att ankra och köra in till bryggan, stod Svante redan där och lyste och hjälpte honom i land.

Aftonrodnad, vacker natt...

Aftonrodnad, vacker natt…

Efter den period av någorlunda stabilt väder vi haft under en dryg vecka var det nu dags för regn, blåst och åska. Eftersom bryggan vid Classic Yacht Hotel i Fethiye är bra att ligga vid då det blåser, ringde vi och bokade plats där. Då vi kom in mot hamnen såg vi att det fanns ett par lediga svajbojar utanför bryggan och frågade hamnkaptenen om vi kunde lägga till vid en boj i stället. Det kunde vi, och det var tur för oss, för just då vi skulle gå mot bojen började vår bogpropeller krångla. Det hade inte varit roligt att försöka backa in mot bryggan i den kraftiga sidovinden utan en fungerande bogpropeller.

Då man ligger vid boj vid Classic Yacht Hotel Marina betalar man ingen hamnavgift om man äter middag på restaurangen. Detta är absolut inget oangenämt åtagande, eftersom maten är väldigt god, rimligt prissatt och serveringspersonalen trevlig och välfungerande. Vår bröllopsdag råkade infalla under dagarna i Fethiye, så vi fick en trevlig bröllopsdagsmiddag i smakfull omgivning.

Då åskan avklingat i Fethiye utlovades efter ett par dagar riktigt kraftiga vindar, först från ost och sedan från väst. Eftersom vi hade begränsat med tid och vi inte ville bli sittande någonstans i väntan på rimligt väder för seglingen tillbaka till Finike, beslöt vi oss för att ta oss till Finike redan under dagarna före ovädret. Nancy och Dagfinn på norskflaggade s/y Nancy tänkte på samma sätt, så på måndag morgon satte vi kurs österut. Vi hade tillsammans tänkt gå till Nuri´s Beach vid Kas, men vi kände viss tvekan eftersom det skulle blåsa friskt från väst under natten. Då vi hade fin segling då vi närmade oss Kas beslöt vi oss därför för att fortsätta seglingen ända till Kekova. Vi konfererade kort med Dagfinn och de beslöt sig för att göra likadant.

Ayfer för revade segel

Ayfer för revade  segel under fin seglats från Fethiyebukten till Kekova Roads

Under eftermiddagen blåste det allt friskare från väst med mycket kraft i vindbyarna. Vi hade fin och fartfylld segling hela dagen, men tog ändå in ett extra rev i storen på grund av styrkan i byarna. Den fina seglingen fortsatte ända fram till Kekova Roads. Då vi skulle in genom det smala inloppet till Kekova Roads, lät vi de bägge revade seglen vara kvar, fällde ned centerbordet och startade upp motorn, eftersom vi var beredda på kraftig sidvind i och efter det smala inloppet. Det visade sig vara välbetänkt, för där inne blåste det riktigt ordentligt, rejält över 20 meter per sekund.

Vi som hade tänkt gå upp i vind och ta ned seglen i sjölä inne på skyddat vatten, fick i stället vända med vinden och länsa undan i rasande fart. Aldrig har vi sett så stora vågor inne i det skyddade Kekova Roads. Båtarna som låg för ankar inne i viken vid Ücagiz guppade ordentligt i sjögången. Vi ankrade sedan tillsammans med s/y Nancy i Gökkayaviken längre österut, där vi fick lä för den hårda västliga vinden. Gång på gång får vi konstatera att vinden beter sig helt annorlunda här på Medelhavet än hemma i de nordiska skärgårdarna. Då vi i norden går in i skärgården och bakom en högre ö, vet vi att vi får lä för både vind och sjö. Då vi här går in bakom en ö får vi sjölä, men ju högre ön är, desto kraftigare blåser vinden även på den sidan av ön där man förväntar sig lä.

Nina vid rodret

Nina vid rodret söder om grekiska ön Kastellorizo på väg mot Kekova Roads

Väl tillbaka i Finike satte vi igång med att ”sommarrusta” Ayfer, dvs. göra henne klar att lämnas över sommaren i Finike marina då vi flyger norrut för att tillbringa sommaren i Finland.

Ju längre vi vistas i Turkiet, desto mer intressant tycker vi det är att följa med dags- och världshändelserna genom de turkiska dagstidningar som ges ut på engelska. I Finike har vi tillgång till tre tidningar, en regeringstrogen och två oppositionella. Det är något helt annat att följa med det som sker i östra Turkiet, Syrien, Irak, Ukraina mm. genom dessa tidningar, än att följa samma händelser via nordiska eller internationella engelskspråkiga media. Tyngdpunkten i världen blir litet annorlunda placerad när länder som Ukraina, Azerbajdzjan, Kazakstan, Syrien och Cypern befinner sig i absoluta närområdet, och de nordiska länderna utgör små exklusiva pyttestater långt i norr…

Dock skymtar dessa pyttestater fram i de turkiska tidningarna ibland, och inte alltid som positiva föredömen. Norge och Anders Breivik tas ibland fram som exempel på att all terrorism ingalunda är kopplad till islamismen. Vi kan inte heller förneka att det värmde våra fosterländska hjärtan då Finlands ambassadör i Ankara, Nina Vaskunlahti, intervjuades i ett helsidesreportage i en av de turkiska tidningarna tillsammans med tre andra kvinnor inom diplomatkåren. Det var en välbalanserad intervju som visade på vägar att som kvinna skapa sig utrymme inom mansdominerade patriarkala strukturer (diplomatin resp. Turkiet).

Turkiska dagstidningar på engelska

Turkiska dagstidningar på engelska

Härom dagen läste vi även i Daily News en initierad anmälan av en nyutgiven bok av en yngre finländsk forskare, Toni Alaranta, som specialiserat sig på den ideologiska och filosofiska utveckling som lett politiken i Turkiet in på dess nuvarande banor. Boken heter Contemporary Kemalism. From Universal Secular-Humanism to Extreme Turkish Nationalism och står överst på Svantes inköpslista, då vi om en stund traskar iväg till den fina bokhandel här i Istanbul, som tillhandahåller turkisk litteratur och böcker om Turkiet på engelska och andra språk. Det blir intressant att se om de fått tag även på denna bok.

Vi befinner oss alltså i skrivande stund i Istanbul under en några dagars mellanlandning på väg hem till finländsk midsommar (tänk, vi ska få riktig sill i år!). Igår besökte vi bland annat Taksim-torget som ju ofta står i centrum för nyhetsrapporteringen från Turkiet. Men det är en annan historia, som vi återkommer till i nästa inlägg på Ayferbloggen.


One Comment on “Underbart är kort / Wonderful is Brief”

  1. Margit skriver:

    Oj har inte tänkt på att följa er resa mera. Trodde det var slut på det men så var det tydligen inte. Igen är det mäktiga bilder. Här i Sverige får vi fortfarande vänta på sommarvärmen, men den som väntar på nåt gott….Ha det gott/Hälsningar Margit


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s