Mellan tramontana och mistral / Between tramontane and mistral

24 augusti – 4 september / August 24 – September 4  Port Balis – Roses – Porquerolles – Saint Raphaël – Cannes – Ile Ste-Marguerite – Villefranche-Sur-Mer

With our daughter Anna-Paulina and her boyfriend Quentin as additional crew we crossed Golfe du Lion in a weather window between a tramontane and a coming mistral. 26 hours after start in Roses (Costa Brava, Spain) we anchored in a beautiful bay on the north side of Ile de Porquerolles (Provence). Now we have reached the part of the Mediterranean that is too crowded. To get a berth in a marina is a question of good luck – and lots of phone calls! Surprisingly the marina fees are not more expensive than on the Spanish coast. But this is of little help when you cannot find a free berth. Cote d´Azur is the most beautiful coast we have sailed along so far – so it is easy to understand why it is so popular.

Anna-Paulina, Quentin and Svante heading for Golfe du Lion. Although the wind comes from wrong direction the mood is good.

Då vi återvände från Finland till Port Balis öster om Barcelona, var det meningen att vi omedelbart skulle kasta loss för att segla norrut längs Costa Brava och över gränsen till Frankrike. Där, i någon av hamnarna i Languedoc-Roussillon på den västra kusten av Golfe du Lion (Lejonbukten), skulle vår dotter Anna-Paulina och hennes pojkvän Quentin mönstra på efter att ha varit med om Quentins brors bröllop i Clermont-Ferrand i centrala Frankrike. Men då vi såg att tramontanan skulle blåsa vid Costa Brava under de närmaste dagarna beslöt vi stanna kvar i Port Balis, dit tramontanan inte når. Området kring Barcelona har nämligen sitt eget mikroklimat med mestadels milda vindar under sommarhalvåret.

Då tramontanan blåst färdigt fick Anna-Paulina och Quentin i stället ta sig över gränsen till Spanien, medan vi under en dag avverkade det mesta av Costa Brava och lade till i Roses strax innan ungdomarna anlände.

På väg till Roses passerade vi denna klippa, från vilken Gaudi kunde ha hämtat inspiration till sin arkitektur.

Då det här inlägget präglas av tramontanan och mistralen, är det lika bra att genast kort beskriva dessa vindar, som dominerar Lejonbukten och landområdena däromkring. De uppkommer då det råder högtryck över Biskaja och lågtryck över Lejonbukten eller Liguriska havet (mellan italienska rivieran och Korsika). Tramontanan uppkommer då luftmassorna från högtrycket tar vägen mellan Pyrenéerna och Massif Central (höglandet i mellersta och södra Frankrike) och strömmar ut över Golfe du Lion. Mistral är det fråga om då luftmassorna tar vägen längs Rhone-dalen mellan Massif Central och Alperna ut över Golfe du Lion. Dessa vindar blåser ofta samtidigt och varar från en till nio dagar. Vindarna blåser ofta med kulingstyrka med storm- eller till och med orkanstyrka i byarna. Det är tack vare mistralen som Provence är Provence; det vill säga de säregna ljusförhållandena och den klara och höga luften beror på att mistralen blåser iväg all fukt och alla partiklar ur luften där. Mistralen blåser som värst väst om Toulon, och det är först då man kommer till Cannes, Antibes och Nice som dess verkningar blir mindre. Vid den franska rivieran bidrar de höga bergen närmast kusten till att skydda denna mot mistralen.

Den vackra hamnen i Roses hade fått en ny vågbrytare med en gedigen elegant brygga. Då vi kom in här blåste det av bara sjutton, så vi var tacksamma över de fyra marineiros som hjälpte till vid landningen.

Då vi lämnade Roses låg dyningen efter tramontanan kvar, samtidigt som vi hade ett väderfönster på två dygn innan mistralen skulle sätta in. Även om det blåste rätt friskt från nordost (det vill säga mitt i näbben) och inte svagt från syd (som vi förväntat oss) beslöt vi oss för segla på. Om motvinden skulle öka i styrka kunde vi ju alltid vända om. Efter ett tag blev den nordostliga vinden allt svagare, men vinden vred aldrig mot syd som den skulle, utan fortsatte att blåsa från nordost hela vägen över Lejonbukten. Det betydde motorgång och maklig framfart i dyningen, och då vinden var stick i stäv ingen möjlighet till stabiliserande segel.

Maklig segling över Golfe du Lion

Tack vare vår förstärkta besättning kunde vi dela natten i tre vakter. Ungdomarna tog vakten mellan 21 och 01, Svante mellan 01 och 05, medan Nina fick ta den sega morgonnatten, som sedan får sin belöning i gryning och soluppgång. Quentin, som beställt väckning för att få se soluppgången till havs, blev inte kvar för att beundra sceneriet alltför länge, utan återvände gärna till sin uppvärmda välvaggade koj för att snusa vidare.

Nattmörker på Lejonbukten

26 timmar och 150 sjömil efter att vi kastat loss i spanska Roses lät vi ankaret gå i en vacker vik på nordsidan av ön Porquerolles utanför Hyères. Under högsäsong och helger är det trångt om saligheten i ankringsvikarna på Iles d´Hyères, som de fyra öarna sydost om Hyères kallas. Då Ile de Bagaud har totalt landstigningsförbud, Ile de Porquerolles och Ile de Port-Cros utgör nationalpark och den sista ön Ile du Levant delas av militären och ett gäng militanta naturister, är landstignings- och ankringsmöjligheterna begränsade på dessa natursköna öar. Att mistralen dessutom blåser med jämna mellanrum med full styrka över öarna gör inte möjligheten att utnyttja öarna för båtliv större.

För ankar vid Ile de Porquerolles

Quentin i snorklingstagen

Anna-Paulina och Quentin på promenad på Ile de Porquerolles

Morgondopp

Efter en skön natt för ankar vid Ile de Porquerolles var det dags att dra vidare. Vi passerade Fort de Brégancon, den franske presidentens officiella sommarviste, och en del av den franska medelhavskusten där den politiska och ekonomiska eliten gärna har sina sommarvillor. På nära håll passerade vi även ett par fina ankarvikar söder om St Tropez, som Quentin fått tips om av en seglande kompis. Det var lockande att stanna, men eftersom mistralen skulle blåsa för fullt efter några timmar, måste vi försöka komma så långt österut som möjligt. Regnbyar och ökande vind gjorde det lättare för oss att övervinna frestelsen att stanna.

Fort de Brégancon på en liten halvö öster om Hyères

Men vart skulle vi ta vägen i skydd för vad som komma skulle? Vi ringde till ett antal marinor längs kusten, men fick samma svar överallt. Fullt. Ingen möjlighet att ta emot ytterligare båtar. Till sist fick vi ett halvt löfte från Port Santa Lucia i Saint Raphaël. – Det finns kanske en plats, ring på VHF:en då ni kommer närmare. Efter ett par timmar var vi där och fick höra att det fanns plats för oss, men bara för en natt! Att det sedan i praktiken blev två nätter – för platsens innehavare kunde inte ta sig till hemmahamnen lika litet som vi hade kunnat lämna platsen i den hårda vinden – gjorde ju inte saken sämre. Medan vi satt på en trevlig restaurang vid kajkanten och åt en sen trerätters middag (vi var kvar i den spanska måltidsrytmen), kom mistralen med kraft. Vi var både mätta och ytterligt tacksamma då vi kröp till kojs i denna trygga hamn, även om kojerna lutade något!

Vi behövde ingen lutningsmätare för att se att mistralen tar på även i Saint Raphaël. Som mest mätte vi 49 knop i byarna. Längre västerut närmar sig vindhastigheten i byarna ofta 70 knop.

Under vår liggedag bröt en större brand ut strax utanför Saint Raphaël. Det gav oss en möjlighet att få se hur de brandbekämpningsflygplan som Frankrike hyr av Spanien fungerar. I så gott som varje större ankarvik finns ett område reserverat för att dessa flygplan ska kunna gå ned och fylla på vatten.

Brand utanför Saint Raphaël

Flygande vattentankning

Liggedagen i Saint Raphaël gav oss också möjlighet att köra ett par omgångar i tvättmaskinen. Torkrummet fungerade effektivt och till full belåtenhet.

Torkrummet ombord s/y Ayfer

Anna-Paulina

Då mistralen minskade i kraft vid kvällningen riggade vi vårt vindskydd (som går att ansluta till sprayhood och bimini antingen på styrbords eller babords sida – vinden blåser ju sällan från bägge hållen samtidigt) och dukade fram spanska och franska läckerheter i sittbrunnen. Den hemgjorda sangrian som Nina köpt i en liten butik i Spanien var utsökt.

Läckert avslut på vår liggedag i Saint Raphaël

Quentin poserar under hattlampan

Då vi lämnade Saint Raphaël kunde vi tyvärr inte gå till någon ankarvik för att njuta av sol och bad. Då Anna-Paulina skulle flyga från Nice tidigt på morgonen två dagar senare, måste vi se till att komma till en hamn varifrån hon kunde ta sig till flygplatsen. Efter ett antal telefonsamtal hade vi fått napp i Cannes. Två nätter kunde man lova. På plats kunde det kanske bli möjlighet till en tredje, men sedan skulle hela hamnen utrymmas inför den flytande båtutställningen ”Festival de la Plaisance” i Cannes. På väg till Cannes friskade vinden i ordentligt och sjön var rejält grov, så en ankarvik hade kanske ändå inte varit ett så attraktivt alternativ just då. Men med tanke på alla de fina dagar vi haft för ankar efter att ungdomarna mönstrat av, var det synd att de fick tillbringa de flesta nätter i hamn på denna kust där möjligheterna att ligga för ankar annars är så goda. Till skönheten hos hamnarna och ankarplatserna på Cote d´Azur och franska rivieran ska vi återkomma i nästa inlägg på bloggen.

Quentin njuter av havet som låg lugnt innan vi rundat Cap du Dramont på väg till Cannes

Svante, Anna-Paulina och Nina utanför festivalcentret i Cannes, kanske mest känt för den årliga filmfestivalen. Foto: Quentin

Strandvy i Cannes

I Cannes ligger inte de allra minsta båtarna…

I Cannes fick vi lov att plocka fram landgången. Då vi ligger på paradplats vid Quay St Pierre har vi tagit fram Nyländska Jaktklubbens flagga.

Utsikt över Cannes

Strax utanför Cannes ligger öarna Sainte-Marguerite och Saint-Honorat där man kan kasta ankar i skydd för sydliga och nordliga vindar. Då Anna-Paulina och Quentin mönstrat av lämnade vi Cannes och ankrade mellan öarna på ljus sandbotten. Eftersom en tilltagande dyning från nordost gav oss en rejäl rullning stannade vi endast en natt och styrde därefter mot den skyddade ankarviken vid Villefranche Sur Mer strax öster om Nice.

För ankar mellan Sainte-Marguerite och Saint-Honorat sydost om Cannes

För ankar i viken vid Villefranche Sur Mer


One Comment on “Mellan tramontana och mistral / Between tramontane and mistral”

  1. Hi there I am so delighted I found your blog, I really found you by error, while I was researching on Digg for something else, Nonetheless I am here now and would just like to say thank you for a marvelous post and a all round enjoyable blog (I also love the theme/design), I don’t have time to go through it all at the moment but I have bookmarked it and also added your RSS feeds, so when I have time I will be back to read a lot more, Please do keep up the excellent work.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s