Nordliga vindar på Östersjön

25 april – 2 maj Svinninge – Saltsjöbaden – Nynäshamn – Häradsskär – Kalmar – Sandhamn – Ystad – Gedser – Kiel

Efter ett intensivt år av förberedelser kastade vi äntligen loss annandag påsk med destination Lagos, Portugal, där vi bokat plats för båten för nästa vinter. På vägen dit ska vi stanna till i Les Sables d´Olonne inne i Biskajabukten för några garantireparationer på varvet som har byggt Ayfer. Vi måste vara framme där senast den 10 juli för att arbetena ska kunna slutföras innan varvet stänger för semester.

Men vår första destination var Saltsjöbaden, där Båtingenjör´n skulle slutföra installationen av vår sändande AIS följande morgon. På väg från Häradsskär till Kalmar ett par dagar senare får vi ett samtal från Peter i Finland som säger att han ser oss på väg söderut på www.marinetraffic.com, men att båtens namn ser konstigt ut. Ett samtal till Båtingenjör´n ger oss ett långt mejl i retur med instruktioner för omprogrammering av AIS:en och köplista över tillbehör för koppling av PC:n till AIS:ens black box. Kjell & Company i Kalmar har grejerna, men de stänger kl. 19.

Med 70 sjömil och tio timmar kvar och vinden i ryggen ska väl en stängningstid inte vara svår att passa! Åtta minuter i sju förtöjer vi i Kalmar och fem minuter senare står Svante andfådd vid disken i Kjell & Company och inhandlar grejerna. Någon timme senare framgår det på marinetraffic.com att det är AYFER som är förtöjd i Kalmar och besättningen hittar en liten italiensk restaurang för en välförtjänt middag.

Det var inte många båtar vi mötte på vägen söderut. Desto trevligare var det då vi i södra Kalmarsund blev uppropade av finskägda lastfartyget Tingö som låg för ankar och väntade på besked om följande frakt. Vakthavande ville komplimentera oss för vår vackra och gedigna långfärdsbåt och samtidigt få prata bort en stund på finska. ”Vi fick fina bilder av er här uppifrån bryggan med solnedgången i bakgrunden.”

Ystad bjöd på en kall och blåsig valborgsmässoafton. Då hamnkapten tog emot oss sade han att han satt bastun på uppvärmning då han såg vår finska akterflagga. Det var vårpremiär för bastun i gästhamnen och vi uppskattade gesten stort.

På väg mot Gedser gick motorn plötsligt ned i varv. En snabb koll av bränslefiltren visade något vi aldrig sett förut – grönbrun gegga i bägge filtren. Det lär kallas dieselpest och drabbar oftast andra, inte oss som troget pumpat kondensvattnet ur tankarna varje vår och undvikit att tanka biodiesel… Vi kom lyckligt och väl in och ut ur hamnen i Gedser trots hård vind, men hade helt klart fått ett bekymmer på halsen.

Några samtal till Olympiahafen i Kiel gav oss kontakt med en firma som dieselsanerar stora fartyg (minimum på manlucka 1 m!) och besked från hamnkapten att någon dieselsanering inte tillåts i hans hamn. Däremot visade sig gratishamnboken över tyska hamnar som vi fått i Gedser ha en intressant helsidesannons med rubriken ”Dieselpest”. Medan vi ännu befann oss på danskt vatten hade vi fått löfte av Mikrofiltertechnik utanför Hamburg att de kommer till Kiel i övermorgon och hjälper oss.

Fina men kalla vindar från nord och nordost förde oss på denna första etapp från Stockholm till Kiel på en vecka. Det var inte svårt att föreställa sig hur kall denna aprilvecka hade varit om vinden blåst från motsatt håll.